Boken med ”eviga goda nyheter” är gagnelig
”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig.” — 2 Tim. 3:16, NW.
1. Hur används bibeln ofta vid domstolar i många delar av världen?
DEN som skall framträda såsom vittne vid domstol i t. ex. Skottland, Kanada och USA måste, innan han avger sitt vittnesmål, svära att säga sanningen, hela sanningen och ingenting annat än sanningen. Och när han avlägger denna vittnesed, måste han lägga högra handen på bibeln. Varför just på bibeln? Därför att man anser denna bok vara Guds bok, Guds skrivna ord, hans ”språkrör”. Den som alltså svär att han skall vittna om sanningen och därvid lägger handen på bibeln svär i själva verket inför Gud, bibelns författare, och blir följaktligen ansvarig inför honom för det som han säger under ed.
2. Vad kan man säga om Guds ord, bibeln, eftersom det är omöjligt för Gud att ljuga?
2 Bibelns författare är ”sanningens Gud”, ja, ”det är omöjligt för Gud att ljuga”, och när vi svär inför honom, förväntar han av oss att vi skall säga den hela och fulla sanningen, och domstolen förväntar av oss att vi skall säga sanningen. (Ps. 31:6; Hebr. 6:18; NW; Tit. 1:2) Eftersom han är ”sanningens Gud”, skulle han inte kunna vara författare till en bok med lögner. Om hans bok, bibeln, vore en bok med lögner, myter och sagor och ”käringfabler”, hur skulle vi då uppriktigt kunna svära att säga sanningen och därvid låta högra handen vila på denna bok? Vi skulle inte kunna göra det, och ett sådant tillvägagångssätt skulle inte öka vår lust att säga sanningen. Om den Heliga skrift sade Jesus Kristus i bön till Gud: ”Ditt ord är sanning.” Om vi i sanning är hans efterföljare, säger vi detsamma om bibeln med den största övertygelse. Vi gör tydlig skillnad mellan den och myter, fabler. — Joh. 17:17.
3. Hur lovprisar bibeln himmelens och jordens Skapare, och vad bör hela mänskligheten göra nu i denna tid?
3 Hur kommer det sig att den Heliga skrift, bibeln, måste vara den ende sanne Gudens enda bok? Den sanne Guden är inte någonting skapat, inte en skapad varelse. Han existerade i eviga tider innan något skaparverk hade börjat. Alldeles såsom sig bör börjar bibelns, hans egen boks, skildring med att tala om honom såsom Skaparen. ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”, så lyder inledningsorden. (1 Mos. 1:1) Hela bibeln igenom till och med dess sista bok ges åt just denne Skapare den sanna bemärkthet och värdighet som tillkommer honom, fastän denna sista bok skrevs ett tusen sex hundra år efter den första boken. I denna sista bok riktas till honom, som sitter på sin himmelska tron, dessa ord: ”Du, vår Herre och Gud, är värdig att mottaga pris och ära och makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja, kom det till och blev skapat.” Och en ängel ses träda fram, som ”svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad däri är och jorden och vad därpå är och havet och vad däri är”. (Upp. 4:11; 10:5, 6) Och en annan ängel säger till alla jordens inbyggare: ”Frukta Gud ... tillbed ... den som har gjort himmelen och jorden och havet och vattenkällorna.” (Upp. 14:6, 7, NW) Detta är en slutsats av det rätta slaget, som Guds bok bör komma till.
4. a) Vad är det som gör att bibeln är annorlunda än varje annan bok? b) Är det märkvärdigt att Gud författat en bok?
4 De som är kritiskt inställda till bibeln behöver inte påpeka att det var människor rätt och slätt som skrev denna bok. Bibeln talar själv ärligt och uppriktigt om detta för oss. Men det som gör att denna bok är annorlunda än varje annan bok som människor har skrivit, det är att bibeln är ”inspirerad av Gud”, dvs. ”inblåst eller inandad av Gud”, såsom en av bibelns skribenter säger. Det var som om Gud, förmedelst en osynlig andepust, ingav de trettionio gudfruktiga män, som sammanställde bibeln, i sinnet vad de skulle skriva och vilka sanningar de skulle sätta på pränt. Detta gör verkligen Gud, Skaparen, till denna boks författare. Detta är inte något märkvärdigt. Han kunde skapa en bok lika lätt som han kunde skapa himmelen och jorden och människohjärnan.
5. a) Varför måste man veta namnet på den Gud, som författat bibeln? b) Vad är hans namn, och hur många gånger förekommer det i bibeln?
5 Det finns en stor mängd gudar som jordens inbyggare tillber i denna tid. Fördenskull vill vi prompt veta vem det är av alla dessa gudar som har författat bibeln. Vad heter bibelns gudomlige författare? I kristenheten finns det präster och bibelöversättare som säger att Gud inte behöver något namn som utmärker honom, ty han är en universell Gud, och det räcker för honom att bara vara Gud utan att ha ett namn. Men Gud, Skaparen, är inte överens med dessa präster och bibelöversättare, och han inspirerade sina ursprungliga bibelskribenter till att använda hans namn många tusen gånger. Han önskade inte att hans namn skulle hållas i skymundan vid någon som helst tidpunkt, så att han skulle bli en namnlös Gud. Fördenskull använder bibeln namnet på honom, som inspirerat den, omkring sju tusen gånger, alltifrån dess första boks andra kapitel och fram till dess glädjefyllda Halleluja-rop i dess sista bok, i det fjärde kapitlet från slutet, dvs. i Uppenbarelseboken 19:1, 3, 4, 6. Utropet Halleluja betyder ”Prisa Jah” (NW), och namnet Jah är en förkortad form av namnet Jehova eller Jahvé, såsom en del kritiker bland prästerna föredrar att uttala namnet i våra dagar. Han inspirerade sin profet Jesaja att skriva: ”Jag är Jehova. Det är mitt namn.” (Jes. 42:8, NW) Han hedrar sig själv med ett namn.
6. a) Nämn ett enastående drag som kännetecknar bibelns domar, lagar, profeter och profetior. b) Vad har Jehova gjort såsom den levande Guden, då han författat bibeln, som gör denna bok så annorlunda?
6 Bibeln är skriven i Guds namn, som är Jehova. Dess domar och lagar har kungjorts i hans namn. Dess profeter har sänts ut i hans namn, och dessas profetior har uttalats i hans namn och har nedskrivits med hans namn såsom underskrift på deras sannfärdighet. Bibeln ärar Guds namn. Vilken annan bok säger oss så mycket om denne Gud, Skaparen? Vilken annan bok ger en sådan utförlig beskrivning av honom eller framställer honom på ett så livfullt sätt? Han är inte en gud som hör samman med ohistoriska, odaterbara mytologiska skildringar och orimliga religiösa traditioner, som framsprungit ur mänsklig fantasi eller inbillning. Han är en Gud som varit direkt förbunden med den mänskliga historien alltifrån första början av människans tillvaro och till nu, ty han är människans Skapare. Han har ingenting med myter eller religiösa mytologier att göra. Såsom en levande Gud sammanväver han sina tal, sina profetior, sina gärningar och sitt handlingssätt direkt med människornas daterade sanna livshistoria, och han nöjer sig inte med att ägna uppmärksamhet åt sina utvalda tjänare, sitt utvalda folk, utan ger också akt på nationerna — ingen enda nation undantagen i denna tid.
7. Varför år bibeln inte bara en bok som hör det längesedan förgångna till, och vad kan vi fördenskull vara säkra på i denna tid?
7 Gud slutade inte upp med att handla med människorna för nitton hundra år sedan samtidigt med att bibelns sista bok blev skriven. Eftersom denna sista bok är profetisk, ger den, jämte alla de andra profetiska böckerna och utsagorna i hela bibeln, Jehova Gud en plats i den vid nedskrivandet ännu avlägsna framtiden, ja, just vår egen tid. I dessa profetiors ljus blir det uppenbart att Jehova Gud är direkt orsak till många förunderliga ting som inträffar i våra dagar. En del nästan otroliga ting i våra dagar kan endast förklaras under den förutsättningen att man inser att det är han som är ansvarig för dem. En sak kan vi vara absolut säkra på: Jehova Gud, den Allsmäktige, verkar den dag i dag är. Att bibelns profetior går i uppfyllelse bevisar att det förhåller sig så. Och att det förhåller sig så bevisar i sin tur att bibeln är inspirerad och att den är Guds bok. — 2 Petr. 1:20, 21.
8. För vilka är de ”eviga goda nyheterna” avsedda, och hur värdefulla är dessa nyheter nu?
8 Varför är vi särskilt intresserade i denna tid av att veta att den Heliga skrift är Guds bok, att den blivit ”inspirerad av Gud”? Vi vill veta detta, därför att vi önskar kunna vara vissa om att dess härliga och storslagna budskap är sant. Den är en bok med ”eviga goda nyheter” för varje nation, stam och folk oberoende av språk eller tungomål. (Upp. 14:6, NW) Det som bibeln kungör var ”goda nyheter” för nitton hundra år sedan, när nedskrivandet av den Heliga skrift hade fullbordats. Fastän alla dessa århundraden förflutit sedan dess, har bibelns goda nyheter inte blivit förlegade, de har inte förlorat sitt intresse eller sin tilltalande natur. Dess nyheter är lika ”goda” i denna tid som någonsin förr, eftersom de är ”eviga” goda nyheter. De mister aldrig sitt värde. De nyheter den förmedlar är i själva verket mera levande och intressanta nu i vår tid än de varit vid någon som helst tidpunkt i det förgångna! Hur kommer det sig? Därför att de inspirerade bibliska profetiorna håller på att gå i uppfyllelse i denna tid, vilket bevisar att vi har nått avslutningen på denna gamla tingens ordning med dess överflöd på dåliga nyheter i dessa dagar.
9. Vilket löfte, som Gud har givit, ger oss stor lycka nu?
9 Vi har således bevis för att vi lever i den tid, då Gud skall införa sin nya rättfärdiga tingens ordning, som han har utlovat i sitt ord. Alla rättsinniga män och kvinnor, alla som älskar sanning och rätt längtar efter en sådan ny tingens ordning som den Gud har utlovat i sin bibel. Endast han är mäktig nog att göra slut på den här gamla ordningen och ersätta den med en fullkomlig, rättfärdig, ny ordning. Genom Jesus Kristus önskar vi bli frälsta från denna korrumperade, dödsbringande gamla tingens ordning. Vilka goda nyheter är det inte att veta att den tid nu är inne, då den allsmäktige Guden, Jehova, skall frälsa oss ifrån den och föra oss in i sin nya ordning med dess många välsignelser: frihet från krig, välgång och överflöd, sanning, en ren gudsdyrkan och ett hälsosamt levnadssätt, frihet från död, ja, även en uppståndelse för våra kära som nu är döda!
”Vis till frälsning”
10, 11. a) Hur framhöll Paulus värdet av Guds bok, då han skrev till Timoteus? b) Vad var det som utgjorde de ”heliga skrifterna” på den tiden?
10 Om vi skall bli tillräckligt visa för att vinna denna frälsning, behöver vi den bok som är ensam om att meddela oss något om den, nämligen Guds bok, den Heliga skrift. Det var detta behov som den kristne aposteln Paulus med kraft framhöll för en yngre kristen tillsyningsman vid namn Timoteus, när han skrev till denne: ”Förbliv emellertid du vid det som du har lärt och genom övertygelse kommit till tro på, då du ju vet av vilka du har lärt det och att du från din tidiga barndom har känt de heliga skrifterna, som kunna göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus.” (2 Tim. 3:14, 15, NW) Till dem, av vilka Timoteus hade lärt sådant som han genom övertygelse kommit till tro på, hörde hans mormor, Lois, och hans mor, Eunice, som var judinna. Då Eunices man var grek, måste det ju ha varit hon, som alltifrån Timoteus’ späda barndom fick lov att undervisa sin lille son i de ”heliga skrifterna”. Förmodligen tog hon honom med sig till den judiska synagogan.
11 De heliga skrifter som fanns tillgängliga för Timoteus’ undervisning var de hebreiska skrifterna, från den första boken, Första Moseboken, och till den trettionionde och sista boken, Malaki, som hade skrivits några hundra år före Timoteus’ födelse. Inga inspirerade skrifter fogades till dessa hebreiska ”heliga skrifter”, förrän den kristne aposteln Matteus skrev sitt evangelium om Jesu Kristi liv, först på hebreiska, förmodligen år 41 e. Kr. Några år efter det att Matteus’ evangelium skrevs, begav sig aposteln Paulus ut på sin första missionsresa och besökte Eunices och Timoteus’ hemstad och kungjorde de goda nyheterna där, och det var förmodligen vid den tiden som Eunice och Lois kom till tro och blev kristna.
12. Vilka ”heliga skrifter” var det då som Paulus helt naturligt använde?
12 När aposteln Paulus förkunnade de goda nyheterna om Jesus Kristus såsom den som Jehova Gud hade sänt i världen till människans frälsning, begagnade han de hebreiska ”heliga skrifterna” från Första Moseboken till Malaki. Det är ovisst om Paulus hade Matteus’ evangelium med sig, men Matteus citerade beständigt de hebreiska skrifterna för att bevisa att Jesus är den utlovade Kristus, den levande Gudens son. (Apg. 13:1—14:21; 16:1—3) Timoteus’ mor, Eunice, och hans mormor, Lois, kunde alltifrån sin omvändelse undervisa Timoteus ur de hebreiska skrifterna från denna ståndpunkt: ”tron i förbindelse med Kristus Jesus”. De fortsatte härmed, till dess Paulus åter kom på besök till deras hemstad under sin andra missionsresa några år senare.
13. Vilka tillägg gjordes vid den tiden till de ”heliga skrifterna”?
13 Vid denna tid hade Timoteus själv blivit en kristen och hade gott vittnesbörd om sig av den kristna församlingen på orten. Paulus tog då Timoteus med sig på denna missionsresa, som utsträcktes från Mindre Asien till Grekland, där de bland annat besökte Tessalonika. (Apg. 16:4—17:14) Det var då som den andra inspirerade grekiska boken fogades till de hebreiska ”heliga skrifterna”, ty under inspiration skrev Paulus sitt brev med tröst och föreskrifter till den förföljda kristna församlingen i Tessalonika, och i detta brev nämner han Timoteus tre gånger. (1 Tess. 1:1; 3:2, 6) Därefter blev aposteln Paulus inspirerad till att skriva ytterligare tillägg till de hebreiska ”heliga skrifterna”, bland annat ett första brev till Timoteus.
14. a) Vilka blev brukade till att skriva inspirerade ”heliga skrifter”? b) Hur stor del av de ”heliga skrifterna” var fullständig, när Paulus skrev orden: ”Hela Skriften är inspirerad”, och vad omfattar dessa skrifter nu i vår tid?
14 I detta verk med att göra tillägg till de inspirerade hebreiska skrifterna var aposteln Paulus förenad med andra trogna judiska kristna, med sådana män som läkaren Lukas, Markus, Jakob och Petrus. När Paulus skrev ett andra brev till Timoteus, vilket var Paulus’ sista inspirerade brev, hade han och Timoteus samarbetat i femton års tid. Under alla dessa år gjordes de ytterligare tilläggen till de inspirerade kristna grekiska skrifterna, möjligen med undantag av Judas’ bok, vars nedskrivare var broder till Jakob, och även aposteln Johannes’ fem skrifter, som skrevs nära slutet av det första århundradet e. Kr. När Paulus skrev sitt sista brev, som var riktat till Timoteus, och sade: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig”, fanns det följaktligen utan tvivel tjugoen inspirerade böcker, som alla riktade sig till de kristna, förutom de hebreiska skrifternas trettionio böcker. (2 Tim. 3:16, NW) Med Paulus’ ord: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud”, avses i våra dagar även Judas’ och Johannes’ skriftliga redogörelser, ty också de blev skrivna under inspiration från Guds heliga ande och fogades till samlingen av inspirerade kristna skrifter, för att den inspirerade bibeln skulle bli fullständig.
15. Endast hur kan vi bli visa till frälsning?
15 Med ”hela Skriften” avses fördenskull i vår tid alla bibelns sextiosex böcker, enligt den uppdelning av dem som vi nu har. De som utövar judendomen, judarnas religion, förkastar de kristna grekiska skrifternas tjugosju böcker. Men vad oss beträffar, så måste vi, om vi skall ha framgång i att vinna ”frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus”, godta dessa Kristi Jesu apostlars och lärjungars inspirerade skrifter. Vi måste godta ”hela Skriften”, som är inspirerad av Gud, Jesu Kristi Fader. Endast härigenom kan vi bli visa till frälsning. De som förkastar en del av de inspirerade ”heliga skrifterna” är ovisa, oförståndiga, och kommer med visshet att misslyckas i att vinna frälsning till liv i Guds nya tingens ordning.
För gudsmänniskor
16. Vilket hinder för uppnåendet av frälsning måste vi övervinna? Vad måste vi därvid göra?
16 Det finns fiender, som motsätter sig att du vinner ”frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus”. De missunnar dig denna frälsning, som de inte önskar för egen del. Aposteln Paulus talade om dessa, då han skrev om de förföljelser han hade fått utstå och därpå sade: ”Ja, alla de som åstunda att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skola också bliva förföljda. Men onda människor och bedragare komma att bliva allt värre, vilseleda andra och själva bliva vilseledda.” Detta var orsaken till att Paulus vidare sade till Timoteus: ”Förbliv emellertid du vid det som du har lärt och genom övertygelse kommit till tro på, då du ju vet av vilka du har lärt det.” — 2 Tim. 3:12—14, NW.
17. Vad kan man säga om dem som undervisade Timoteus?
17 Det som Timoteus lärde inhämtade han inte av ondskefulla bedragare, som själva var vilseledda och som dessutom sökte vilseleda andra. Paulus, som Timoteus hade lärt så mycket av under femton års tid, var inte någon bedragare. Om Paulus hade varit en bedragare, skulle han inte ha genomlidit all den förföljelse han fick utstå ”i förbindelse med Kristus Jesus”; Paulus skulle ha givit upp och skulle ha tagit sig för med något som inte ådragit honom förföljelse. Inte heller Timoteus’ mor, Eunice, och hans mormor, Lois, som undervisade honom i de ”heliga skrifterna” från hans barndom, var några bedragare. Alla undervisade de Timoteus om sanningen till hans frälsning; de sökte inte vilseleda honom för att bereda sig självisk vinning av honom.
18, 19. Varför har vi nu rentav större behov av de ”heliga skrifterna”?
18 Vi i våra dagar har lika stort behov av Guds bok, de ”heliga skrifterna”, som den kristne tillsyningsmannen Timoteus hade, ja, om inte rentav större behov. Vi lever just i den tid och under de förhållanden, som Paulus varskodde Timoteus om tidigare i sitt brev, då han sade: ”Vet detta, att i de yttersta dagarna skola kritiska tider, svåra att komma till rätta med, vara här. Ty människorna skola älska sig själva, älska pengar, vara inbilska, högmodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, omöjliga att komma överens med, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, halsstarriga, uppblåsta av stolthet, nöjesälskande mer än Gudälskande; de skola hava en form av gudaktighet men bevisa sig falska gentemot dess kraft; och från dessa bör du vända dig bort. Ty från dessa uppstå de män som slugt bereda sig väg in i hemmen och såsom sina fångar leda svaga kvinnor, som äro belastade med synder, som drivas av allehanda begärelser, [kvinnor] som alltid hålla på med att lära och likväl aldrig kunna komma till en exakt kunskap om sanningen.” — 2 Tim. 3:1—7, NW.
19 Vi vet att dessa förhållanden, som blivit förutsagda, nu råder och utmärker denna tid såsom de ”yttersta dagarna”. För att kunna möta situationens krav och komma till en exakt kunskap om sanningen och förbli i sanningen, leva sanningen, behöver vi något mera än en av människor frambragt bok. Vi behöver Guds bok, med alla dess råd och föreskrifter. Gud, den Allsmäktige, har givit oss den. För att vi skall kunna vinna den utlovade frälsningen, måste vi förbli vid det som står skrivet i denna bok. Den kristne tillsyningsmannen Timoteus var en ”gudsmänniska”, och fördenskull skrev Paulus till Timoteus såsom han gjorde. (1 Tim. 6:11) Det är vad vi vill vara: gudsmänniskor, Guds folk.
20. Vad har Jehova givit oss, för att var och en skall få hjälp till att vara en ”gudsmänniska”?
20 I forna dagar kallades profeten Elia ”gudsman”, och det gjorde också hans efterträdare Elisa. (1 Kon. 17:18; 2 Kon. 4:9, 21—27) En ängel, som materialiserade sig, och även icke namngivna profeter kallades för gudsmän. (Dom. 13:6—8; 1 Sam. 2:27; 1 Kon. 13:1—31; 2 Krön. 25:7—9) Profeten Mose var den förste som bibeln kallade för en gudsman, och han var en profetisk förebild till Jesus Kristus, som var den störste gudsmannen som någonsin levat på jorden och som är ett föredöme för alla sina lärjungar. (5 Mos. 33:1; Jos. 14:6) För att vi, Kristi lärjungar, skall kunna vara gudsmänniskor, Guds folk, envar ”fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk” i dessa kritiska ”yttersta dagar”, har Gud givit oss sin fullständiga bok, de inspirerade ”heliga skrifterna”. (2 Tim. 3:17, NW) Hur tacksamma bör vi inte vara härför mot Gud, som givit oss den!
21. a) Nämn några orsaker till att vi kallar Guds ord ”heligt”. b) Vilken förändring kan det åstadkomma i en människas liv?
21 Bibeln har egenskaper som ingen bok av rent mänskligt ursprung har. På skrivandet av sådana böcker är det ingen ände. (Pred. 12:12) Det som står skrivet i bibeln är ”heligt”. De skrifter som ingår i den är nämligen ”inspirerade av Gud”, och de har blivit skrivna i syfte att hävda, rättfärdiga och förhärliga Gud och helga hans folk, varigenom detta folk blir heligt. Jesus Kristus riktade uppmärksamheten på detta, då han bad till Gud för sina lärjungar och sade: ”Helga dem förmedelst sanningen; ditt ord är sanning. Och jag helgar mig för deras skull, för att de också må bliva helgade förmedelst sanning.” (Joh. 17:17, 19, NW) Bibeln har helgande kraft, som förmår åstadkomma en fullständig förändring i en människas liv, så att hon kan göras till en ”gudsmänniska”, en människa som är avskild från denna av djävulen hemsökta värld, en människa som odelat, hängivet överlämnat sig åt Gud och åt att tillbedja och tjäna honom. Det är människor av det slaget som Gud skall frälsa till evigt liv i sin rättfärdiga, nya tingens ordning, som nu är så nära för handen. Bibeln är fördenskull ytterst gagnelig för oss. Varför skulle vi då inte föredra den framför alla andra böcker? Och det gör vi!
”Denna lagbok bör icke vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med allt som står skrivet i den; ty då skall du göra din väg framgångsrik, och då skall du handla vist.” — Jos. 1:8, NW.