Att göra sig förtjänt av respekt
DEN lille gossen som stod på dirigentpallen var bara tio år gammal, men framför honom satt ett hundra övade musiker, var och en en virtuos. Hur missnöjda var de inte över att ledningen hade tagit sig orådet före att låta en som bara var ett barn få anföra en av världens finaste orkestrar! De visade det genom hånfulla, trotsiga ansiktsuttryck; en del sög till och med på klubbor för att visa sitt förakt.
Men det varade inte så länge. När gossen höjde taktpinnen och började repetitionen, dröjde det bara några minuter innan dessa instrumentvirtuoser ivrigt ägnade sig åt den uppgift de hade för händer. Nu brydde de sig inte längre om att dirigenten bara var ett barn. Vad var det som hade gjort att deras föraktfulla ringaktning hade förbytts i vördnadsfull aktning, i uppskattning, i respekt? Det var gossens förmåga, ty han var sannerligen ett underbarn. Han hade hela partituret i huvudet. Dessutom visste han vad han kunde förvänta av var och en av instrumentalisterna, ty han upptäckte genast om någon av dem tog fel ton. Trots sin ungdom hade han vad som krävdes för att vara anförare. Inom parentes sagt skedde detta för omkring tjugo år sedan. Maazel dirigerar fortfarande i våra dagar.
Det är inte bara orkesteranförare utan många andra människor, vilka vi har att göra med i det dagliga livet, som på grund av sin ställning är förtjänta av respekt, dvs. speciell respekt, ty varje uppriktig individ förtjänar ett visst mått av respekt. Särskilt föräldrar, lärare, tillsyningsmän och Ordets förkunnare, för att nu nämna några få, är förtjänta av respekt. Dessa kan visserligen förvänta respekt enbart på grund av sin ställning eller sitt ämbete, men det är långt bättre för alla berörda parter, om de verkligen gör sig förtjänta av den respekt som visas dem.
Guds ord, bibeln, kastar ljus över denna fråga om att förtjäna respekt, liksom den gör i fråga om så många andra av livets faser. Den berättar sålunda för oss om änglar, som inte följde en viss kurs — av respekt för Jehova Gud. Det är ingen tvekan om att Jehova, Skaparen av allt synligt och osynligt, är förtjänt av alla sina skapelsers största aktning och respekt. — 2 Petr. 2:11, NW.
I bibeln läser vi också om en av Guds skapelser, som en gång åtnjöt stor respekt, nämligen Job. Han berättar själv för oss: ”När jag då gick upp till porten i staden ... de gamla reste sig upp och blevo stående. Då höllo hövdingarna tillbaka sina ord ... furstarnas röst ljöd då dämpad. ... Jag [måste] sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara.” — Job 29:7—10, 25.
Och varför visade man så stor respekt för Job? Han berättar själv för oss: ”Ty jag räddade den betryckte, som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade. I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom ... huvudbindel. Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.” Job fortsätter och räknar upp alla de själviska eller onda ting som han inte hade gjort. Kort sagt, såsom ”mäktigare än någon annan i Österlandet” visade han sig vara ”en ostrafflig och redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda”. Det var ingen tvekan om att Job verkligen förtjänade den stora aktning och respekt som visades honom. — Job 29:12, 14, 17; 1:1, 3; 31:5—40.
Enligt Guds ord är männen förtjänta av respekt: ”Hustrun [bör] hava djup respekt för sin man.” Den hebreiske patriarken Abraham var en man som förtjänade sin hustrus respekt, annars skulle hon inte även i hans frånvaro ha talat om honom såsom ”min herre”. Har din hustru så höga tankar om dig? Hur kan du göra dig förtjänt av din hustrus respekt? Genom att vara pålitlig, genom att vara fast när så behövs, genom att vara ärlig beträffande dina pengar, din tid och dina sexuella intressen, genom att vara frikostig och särskilt genom att visa kärleksfull och hänsynsfull omtanke i små och i stora ting; genom att rätta dig efter rådet: ”Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och ... bevisa dem all ära.” — Ef. 5:33, NW; 1 Mos. 18:12; 1 Petr. 3:7.
Föräldrarna är också förtjänta av sina barns respekt. ”Vi hade fäder,... och vi visade respekt för dem”, skrev den kristne aposteln Paulus. (Hebr. 12:9, NW) Visar edra barn sådan respekt för er? Lyssnar de, när ni talar till dem, utan att säga emot? Fortsätter de att tala och handla på ett sätt som vittnar om respekt, även när de tror att ni inte ser dem? Även om ni lär edra barn att vara respektfulla, krävs det ständig aktpågivenhet å er sida, om ni skall kunna motverka inflytandet från andra, som de är tillsammans med i skolan och som kanske inte har lärt sig att respektera sina föräldrar och andra. Det är tydligt och klart att lösningen inte helt enkelt ligger i att ni kräver respekt av edra barn; ni måste också följa en kurs som vinner deras respekt. För att göra det måste ni vara konsekventa i ert handlingssätt gentemot dem; ni måste vara opartiska och förnuftiga och hjälpa dem att inse att det finns välgrundade skäl till det ni kräver av dem. Var fasta i att ge tuktan och aga. Det är också viktigt att ådagalägga självbehärskning, eftersom man förlorar respekten samtidigt med att man mister självbehärskningen.
Sådana egenskaper som de föregående krävs också av dem som skall undervisa andra, t. ex. lärare och handledare. Dessutom måste dessa ha tillräcklig kunskap i de ämnen de skall undervisa i, om de skall kunna behålla elevernas respekt. Respekten flyger sin kos, när eleverna märker att läraren bluffar.
Till dem som bör respekteras för sin ställning hör de som är kristna Ordets förkunnare. Om du är en Guds tjänare, då måste du mer än någon annan tänka på ditt uppförande; du bör ”hava gott vittnesbörd ... av dem som stå utanför”. Och i likhet med andra pedagoger måste du ha en fond av exakt kunskap, om du skall kunna predika och undervisa auktoritativt och övertygande. Det är bara om du fyller dessa krav som du kan förvänta att vinna den respekt som tillkommer dig. — 1 Tim. 3:7; 4:16.
Det går inte att komma ifrån att även om din ställning innebär att du förtjänar respekt, är det bättre för alla berörda parter om du också verkligen gör dig förtjänt av den genom dina egenskaper, genom vad du åstadkommer och genom ditt handlingssätt.