Det stundande gästabudet för alla folk

”Och HERREN Sebaot [härskarornas Jehova] skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, ja, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat.” — Jes. 25:6.

 1. Vad upplever man i världen — i stort sett — i stället för att njuta av ett gästabud?

VÄRLDEN har inte — som helhet betraktat — något gästabud med läcker mat och mustiga drycker att njuta av. Världen blir tvärtom hungrigare och hungrigare för varje år. Vår uppmärksamhet riktas ideligen på detta oroande förhållande genom meddelandena om den hungersnöd, livsmedelsbrist och undernäring som råder inom vidsträcka områden av den bebodda jorden.

 2. Hur kan man påstå att Indien är ett talande exempel på detta?

² Oroande rapporter har till exempel mottagits från det väldiga landet Indien. Den 10 oktober 1964 kunde man läsa dessa tidningsrubriker: ”INDIENS KUSLIGT DYSTRA HUVUDSTAD — Livsmedelsbrist och vattenföroreningar förvärrar stämningen och äventyrar hälsan.” (New York Times) Två månader tidigare, den 2 augusti 1964, hette det: ”Hungern tilltar i Indien — Farhågor för att nationen står inför allvarliga kriser, eftersom befolkningstillväxten snabbt distanserar livsmedelsproduktionen.” Detta beror inte på att det är ont om lantbrukare. Av Indiens 450.000.000 invånare bor fyra femtedelar på landet. Tack vare bättre metoder och bättre redskap producerar de indiska lantbrukarna mera, men årskullarna av indiska småbarn är för stora för dem. Det är en usel tröst för millioner människor nu att veta att Indiens livsmedelsminister har meddelat parlamentet att han anser att Indien bör kunna vara självförsörjande vid slutet av den fjärde fyraårsplanen år 1971. Många människor menar att det återstår att se. — New York Times för 11 september och 16 augusti 1964.

 3. Nämn något som vittnar om fattigdom i Förenta staterna.

³ ”Vår rika värld hotas av hungersnöd.” Så löd rubriken till en artikel i en amerikansk socialisttidning den 19 september 1964. Också i Amerikas Förenta stater råder det, enligt vad som meddelats, vittutbredd fattigdom på sina håll. År 1960 lär framlidne presidenten John F. Kennedy ha yttrat följande: ”Sjutton millioner amerikaner går till sängs hungriga varje kväll.” Denna siffra motsvarade omkring en tiondel av landets hela befolkning vid den tiden. Fyra år senare beviljade amerikanska kongressen ett anslag om 950 millioner dollar till bekämpande av fattigdomen, och vid den tiden sade den nuvarande presidenten, Lyndon B. Johnson: ”Regeringen förklarar härmed obetingat krig mot fattigdomen i Amerika.”

 4. Vilka varningsord har den brittiske historikern Toynbee och påven Paul VI uttalat?

⁴ År 1959 framträdde den brittiske historikern Arnold J. Toynbee inför FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation i Rom och sade då att folken i världen måste hålla befolkningstillväxten under kontroll. Mänskligheten måste göra detta, sade han, om den ”nu skall kunna rädda sig undan de olyckor som tidigare drabbat den genom farsoter och krig”. Han sade varnande: ”Förr eller senare kommer livsmedelsproduktionen att ha nått gränsen för vad den förmår.” (New York Times för 3 november 1959) I det första julbudskap, som påven Paul VI kungjorde såsom härskare över Vatikanstaten den 23 december 1963, framhöll också denne kyrkoledare att världens främsta problem består i att göra slut på den fysiska hungern, men han var inte villig att låta de romerska katolikerna hjälpa till med att lösa problemet förmedelst födelsekontroll, som han kallade en ”olaglig” åtgärd.

 5. Vad har hänt med världens befolkning under en följd av år, och vad väntar man sig med avseende på den år 2000 e. Kr?

⁵ Jordens folkmängd har för varje år ökat så mycket att man har talat om en ”explosionsartad befolkningstillväxt i världen”. Under år 1961 ökade världens befolkning med 50 millioner människor. Men nu är den årliga ökningen 63 millioner, enligt en rapport från Förenta nationerna år 1964. I denna rapport hette det att världens befolkning ökar med rekordfart; ökningen tilltar med varje år. Det är inte bara i Asien, där nästan hälften av mänskligheten bor, som tillväxten är mycket stor. I Latinamerika växer befolkningen, som förra året uppgick till 200.000.000 personer, så hastigt att man förväntar att den skall fördubblas på tjugo år; och på grundval av forskningar som bedrivits i Förenta nationernas regi beräknas den vid utgången av detta århundrade ha nått en siffra mellan 625.000.000 och 750.000.000. Ja, undersökningar som FN bedrivit har givit vid handen att hela världens befolkning kommer att vara dubbelt så stor år 2000 e. Kr. som den är nu och uppgå till närmare sex milliarder människor eller kanske rentav överskrida sex milliarder.

 6. Vad är det som är så oroväckande, och hur har det varit med hungern i världen sedan andra världskriget?

⁶ Det som är så oroväckande i samband härmed är att befolkningstillväxten går snabbare än produktionsökningen, när det gäller livsmedel. Under åren 1963—1964 framställdes flera nyttighetsvaror än någonsin tidigare, och man fick i många fall större skördar, men livsmedelsproduktionens stegring var inte så kraftig att den utgjorde en tillräcklig motvikt mot befolkningstillväxten i världen. Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation rapporterade detta från Rom den 11 september 1964. Litet tidigare hade chefen för FAO sagt att som en följd av denna brist på jämvikt mellan befolkningens tillväxt och livsmedelsproduktionens stegring sedan andra världskriget ”är det nära nog hälften av världens befolkning, en och en halv milliard människor, som lider av hunger eller undernäring eller av bådadera”. — New York Times för 12 september 1964 och 20 november 1963.

 7—9. a) Vad är då den största fara som hotar mänskligheten på grund av dess egna åtgöranden? b) Vad är det som journalisten Arthur Krock kallat ”den farligaste av alla bomber”? Varför kan denna ”bomb” sägas vara detta?

⁷ Vad är då den största fara som hotar mänskligheten på grund av dess egna åtgöranden? Inte krig med kärnvapenbomber och bakteriologiska och radiologiska vapen, utan detta näringsproblem till följd av den snabba befolkningstillväxten i världen. Även om ett tredje världskrig aldrig skulle bryta ut, så skulle detta näringsproblem bestå och bli alltmer omfattande, till dess man inte förmådde mera. Denna fara har den i USA välkände journalisten Arthur Krock varnat för i en artikel med rubriken: ”Den farligaste av alla bomber”. Han sade i den:

⁸ ”Under de stora nationernas hetsjakt för att producera kärnvapen, som kan åstadkomma kvalfull massförintelse, ... har deras regeringar ägnat ringa uppmärksamhet åt att söka hindra utvecklingen av ett ännu farligare medel, som kan göra slut på civilisationen och som hastigt håller på att frambringas. Sociologerna har kallat detta vapen för ’befolkningsbomben’. ... The Population Reference Bureau [en byrå som sysslar med befolkningsstatistik] ... har alltsedan dess bemödat sig om att väcka människorna i världen till insikt om det hot, som de själva givit upphov till och som när det blivit fullt utbildat kan bli en verklig plåga för vår planet ... ’milliarder halvdöda, svältande lantbor, dömda till ett kort, olyckligt liv uppfyllt av hat och hunger’. ... ’Mer än hälften av världens befolkning’, som bor i överbefolkade områden och är ’hemsökt av sjukdom och fattigdom’ och är ’icke-läskunnig’, står inför en explosionsartad befolkningstillväxt, skrev professor Notestein.”

⁹ Litet längre fram skrev Krock följande i en artikel kallad ”Det främsta problemet på jorden ägnas en viss uppmärksamhet”: ”Recepten för en lysande framtid ... nämner inte ens en tendens som, om den inte stävjas, kommer att leda till att vår planet år 2000 e. Kr. befolkas av millioner människor utöver det antal den kan livnära. Detta problem har med rätta kallats ’befolkningsbomben’, ty denna ’bomb’ har en explosiv slumrande förmåga att fördubbla antalet invånare i länder som inte på ett tillfredsställande sätt kan ge husrum, mat och arbete åt sitt folk nu. ... ’Att inte tala om detta, därför att det är omtvistat och olustigt, det är en lyx ... som vi inte har råd att bestå oss.’” — New York Times för 2 oktober och 3 november 1959.

10. Är det då orimligt att här tala om det ”stundande gästabudet för alla folk”, och vad är avgörande för att vi skall kunna svara rätt på denna fråga?

¹⁰ När man tänker på dessa tendenser i världen, kanske det verkar orimligt att här tala om det ”stundande gästabudet för alla folk”. Men är det så orimligt? Om vi skulle behöva lita till alla livsmedelsproducenternas, politikernas, de religiösa ledarnas, sociologernas och de andra vetenskapsmännens ansträngningar för att alla jordens folk skulle bli bjudna på ett gästabud, då skulle naturligtvis förutsägelsen om ett sådant gästabud förefalla mycket långsökt. Men vi behöver inte lita till människor, som sedan 1914 har fått uppleva en ”vånda över nationerna, som icke se sig någon utväg”, enligt vad Jesus Kristus förutsade för 1900 år sedan. (Luk. 21:25, NW) Det är den allsmäktige Guden, vilken har skapat oss och den planet vi bor på, som vi är beroende av för ett sådant gästabud. I sin kärleksfulla godhet gentemot människorna, som han har skapat, har den allsmäktige Guden ställt i utsikt ett sådant gästabud med välsmakande mat och dryck. Han har låtit löftet härom skrivas ned, så att vi kan läsa det, se det i svart på vitt med egna ögon. Han har nämnt sitt namn i samband med detta löfte, och för att ära sitt namn måste han infria det.

11. Vilken fråga är det fördenskull lämpligt att vi ställer oss, och varför är den så lämplig?

¹¹ Gud har inte svikit i fråga om ett enda av de löften som var bestämda att uppfyllas i den gångna tiden. Eftersom Gud är så pålitlig, kommer han inte att underlåta att infria sitt löfte om att ställa till ett gästabud för alla folk. Den fråga som vi fördenskull var och en bör ställa oss själva med allt allvar är denna: Kommer jag att tacka ja till Guds inbjudan till detta gästabud? Ett sätt, på vilket du kan visa om du tackar ja till hans inbjudan, är genom att nu villigt och med vaket intresse lyssna till de goda nyheterna om det. Vill du göra det?

Tiden för dess uppfyllelse

12, 13. Vilket löfte ger Jehova i Jesaja 25:6, och vilken fråga uppstår beträffande en viss plats?

¹² Låt oss ta fram bibeln och slå upp Jesajas profetia, kapitel 25, vers 6, och läsa detta inspirerade löfte, som avgivits i Guds eget namn: ”Och HERREN Sebaot [eller: härskarornas Jehova] skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, ja, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat.”

¹³ Lägg märke till att härskarornas Jehova har lovat att göra detta gästabud med feta rätter på en plats som han kallar ”detta berg”. Det finns många berg på jorden, men vilket är det som avses här? Det är ett berg som härskarornas Jehova hyser stort intresse för.

14. Vilket berg visar Jesaja 24:23 att det är fråga om, och varför skall månen och solen få skämmas över sig själva, så att säga?

¹⁴ Det var på det hebreiska språket som Jehova Gud först tillkännagav sin avsikt att göra ett gästabud för alla folk, och mindre än tio rader ovanför denna vers (Jes. 25:6) i den hebreiska texten anger han namnet på just det berg, där gästabudet skall hållas. Där läser vi följande ord om Guds rike: ”Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot [eller: härskarornas Jehova] skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste skola skåda härlighet.” (Jes. 24:23) Så härligt kommer Guds rike att vara att den glänsande fullmånen inte skall kunna jämföras med det i fråga om härlighet, nej, inte ens den strålande middagssolen. De skall, så att säga, skämmas över sig själva.

15, 16. Har människor rätt, då de inte väntar sig att man inom sionismen eller i våra dagars jordiska Jerusalem skall göra anordningar för det utlovade gästabudet? Ge skäl för svaret.

¹⁵ När vi här nämner Sions berg, kanske en del människor får för sig att detta har något med ”sionismen” att göra, men så är det inte. Detta har ingenting med den nutida rörelse att göra som kallas sionismen, en politisk rörelse som igångsattes av judar världen runt år 1897 men som inte ens alla judar har tilltro till och ger sitt stöd åt.

¹⁶ Det har inte heller något att göra med våra dagars Jerusalem, ty den åldriga, muromgärdade staden är nu en muhammedansk besittning, och den nya, moderna staden västerut, utanför den muromgärdade staden, är en judisk stad, huvudstad i republiken Israel. Och vad det ursprungliga Sions berg beträffar, det berg på vilket Davids stad var uppförd, så befinner det sig inte innanför murarna till våra dagars muhammedanska stad som är benämnd Jerusalem, även om detta berg alltjämt tillhör det muhammedanska riket Jordanien. Människor i allmänhet har fördenskull rätt, då de inte väntar sig att man inom den politiska rörelse som kallas sionismen eller i våra dagars Jerusalem skall göra anordningar för Guds utlovade gästabud för alla folk.

17. Varför skulle man kunna tvivla på värdet av detta löfte om ett gästabud i våra dagar, och av vem får vi hjälp att fastställa tiden för löftets uppfyllelse?

¹⁷ Finns det då ett annat Sions berg och ett annat Jerusalem, som man kan vända blicken till för att få se Guds löfte förverkligat, löftet om att han skall göra ett gästabud för alla folk? En lång tid har förflutit sedan Gud gav detta löfte. Gud gav löftet genom sin profet Jesaja omkring år 732 f. Kr.; dvs. för ungefär 2.696 år sedan, ty Jesajas profetiska bok avslutades ungefär vid den tiden. Hur kan vi veta om denna åldriga profetia har något värde i våra dagar? Hur kan vi vara säkra på att denna profetia om ett gästabud är tillämplig på vår tid eller på den nära framtiden? Glädjande nog kan inspirationens röst eller inspirationens penna hjälpa oss att få ett tillfredsställande svar på den frågan. Hur då? Jo, en av de inspirerade bibelskribenterna var den kristne apostel som hette Paulus. Och det är i synnerhet han som ger oss den inspirerade lösningen, så att vi kan finna det rätta svaret.

18. Hur hjälper denne man oss att få veta tidpunkten för profetians uppfyllelse?

¹⁸ Denne man, Paulus, som blev en kristen efter det att Jesus hade dött och uppstått år 33 e. Kr., skrev omkring år 55 ett inspirerat brev till den kristna församlingen i Korint i Grekland. I detta brev gjorde han ett citat från Jesaja 25. Han återgav några ord som förekommer strax efter profetian om gästabudet. Vad är det då som Jehova Gud säger omedelbart efter det att han tillkännagivit det stundande gästabudet för alla folk? Han talar på nytt om ”detta berg” och säger dessa förunderliga ord: ”Och han skall på detta berg göra om intet det dok, som höljer alla folk, och det täckelse, som betäcker alla folkslag. Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, HERREN skall avtorka tårarna från alla ansikten och skall taga bort sitt folks smälek över allt på jorden. Ty så har HERREN talat.” (Jes. 25:7, 8) Vi kan vara vissa om att alla folk eller nationer skall få gagn av denna profetias uppfyllelse.

19. Vilket passande citat gör Paulus? I vilket sammanhang?

¹⁹ Låt oss så undersöka aposteln Paulus’ brev till församlingen i Korint. I detta brev talar Paulus utförligt om uppståndelsen från de döda och i och med att han avrundar kapitlet om de andliga kristnas uppståndelse med några hänförande ord, citerar och tillämpar han orden i Jesaja 25:8. Han säger: ”Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade. Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet och detta dödliga ikläda sig odödlighet. Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: ’Döden är uppslukad och seger vunnen.’ Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!”

20. Till vilken tid förlägger Paulus uppfyllelsen av de ord han citerar från Jesaja 25:8, och hur kommer vi fram till en sådan slutsats?

²⁰ Dessa ord, som vi finner i 1 Korintierna 15:52—57, skrevs under första århundradet av vår tideräkning, men de ord, som skrivaren, Paulus, citerar eller anspelar på, då han säger: ”Döden är uppslukad”, skrevs på 700-talet före vår tideräkning. Men tillämpar aposteln Paulus de här återgivna orden på sin egen tid, på förhållandena då under första århundradet? Nej, det gör han inte! Han visar att de hör samman med den tid, då den ”sista basunens ljud” skulle höras, och denna basun ljuder efter det att Guds rike, som omtalas i vers 50, har blivit upprättat. Paulus visar att Jesajas ord skulle vara tillämpliga och att de skulle börja gå i uppfyllelse vid tiden för deras uppståndelse som skall bli medarvingar med Jesus Kristus i himmelriket, och denna uppståndelse äger rum sedan Jesus Kristus har kommit i sitt rike och riktar sin uppmärksamhet hit ned till jorden, där det fortfarande finns en kvarleva av hans trogna efterföljare vid liv. (1 Tess. 4:14—17; Upp. 12:1—17) Aposteln Paulus framhåller alltså att uppfyllelsen av dessa ord skulle äga rum någon gång i den avlägsna framtiden från hans dagar räknat, då under första århundradet efter Kristus.

21. Till vilkas tid förlägger Paulus uppfyllelsen av det som han citerar, och hur vet vi att det förhåller sig så?

²¹ Aposteln Paulus anger rentav att tiden för uppfyllelsen av Guds löfte om att ”för alltid göra döden om intet”, att uppsvälja eller uppsluka den, skulle inbryta nu i våra dagar. Hur då? Jo, i vår egen tid, sedan år 1914 e. Kr., har världsförhållandena och världshändelserna bevisat att Guds messianska rike blivit fött i himmelen och att Jesus Kristus, Guds Son, kom till makten i detta rike år 1914, då första världskriget bröt ut och en tid av våld tog sin början, vilket bara har blivit allt värre sedan detta år.

22. Vilken i bibeln förutsagd tidsperiod når sitt slut år 1914, och varför lever vi i en gynnad tid?

²² Bibelns eget tidsschema sammanfaller i själva verket med världshistoriens tidsuppgifter och utmärker år 1914 såsom det år då Guds utlovade rike skulle födas i himmelen. Enligt tidsuppgifterna i bibeln utlöpte ”hedningarnas tider” eller ”nationernas fastställda tider” (NW) på hösten detta år, och de ting, som Jesus Kristus förebådade för nitton hundra år sedan, började gå i uppfyllelse i den förutsagda ordningsföljden. (Luk. 21:5—24; Dan 3:31—4:29; 12:1—4) Det är alltså vi som lever i den gynnade tid, då döden måste börja uppslukas, ett underverk som tar sin början med de trogna, döda efterföljarna till Jesus Kristus, vilka fått löftet att ha del med honom i himmelriket. I Uppenbarelseboken 20:4—6 kallas deras uppståndelse för ”den första uppståndelsen”. Eftersom det är en uppståndelse till liv tillsammans med Jesus Kristus i himmelriket, är det en uppståndelse som vi inte kan urskilja med ögonen. — 1 Kor. 15:50.

Platsen för gästabudet

23. Vad blir en naturlig följd av att Paulus anger tidpunkten för uppfyllelsen av Guds löfte beträffande döden?

²³ Aposteln Paulus’ tillämpning av Jesajas profetia om döden hjälper oss att få klarhet i en annan sak. Vad då? En mycket uppmuntrande sak! Om tiden för uppfyllelsen av denna profetia om att döden skall göras om intet eller uppslukas har inbrutit nu i våra dagar, då måste uppfyllelsen av Guds löfte om ett gästabud för alla folk också börja äga rum i våra dagar. Detta löfte om ett gästabud utgör en del av just den profetia som handlar om vad Jehova Gud skall göra på ”detta berg”. Vi kan alltså börja reflektera på att anta inbjudan till gästabudet.

24. Hur kommer det sig att Jesaja 24:23 talar om att Gud skall regera på Sions berg och i Jerusalem, fastän Guds rike är upprättat i himmelen?

²⁴ Guds rike, som styrs av hans Son, Jesus Kristus, är upprättat i himmelen. Hur kommer det sig då att profetian i Jesaja 24:23 förutsäger att härskarornas Jehova blir ”konung på Sions berg och i Jerusalem, och [att] hans äldste skola skåda härlighet”? Det beror på att det Sions berg och det Jerusalem, som denna profetia och den följande profetian får sin uppfyllelse på, inte är våra dagars Jerusalem och Sions berg, där borta i Främre Orienten, utan är det himmelska Sions berg och det himmelska Jerusalem.

25. Till vad var det forntida Jerusalem, så länge det var troget, en profetisk förebild? Hur framhåller Paulus skillnaden mellan denna motbild och det jordiska Jerusalem som existerade på hans tid?

²⁵ När det forntida Jerusalem på Sions berg var en mot Jehova Gud och hans tillbedjan trogen stad, var det en profetisk förebild till det andliga Jerusalem på det himmelska Sions berg. I det Jerusalem, som existerade för nitton hundra år sedan, blev Jesus Kristus dömd till döden och överlämnad åt romerska soldater för att bli dödad genom att bli upphängd på en påle. Aposteln Paulus framhåller därför skillnaden mellan det jordiska Jerusalem och det himmelska Jerusalem, när han skriver så här till sina medkristna: ”Det nuvarande Jerusalem ... lever med sina barn i träldom. Men det Jerusalem, som är där ovan, det är fritt, och det är vår moder.” (Gal. 4:25, 26) Det Jerusalem, som på ett trälbundet sätt följde sina religiösa ledare och bevittnade mordet på Jesus Kristus, förstördes längre fram, nämligen år 70 e. Kr.

26. Vad är det som i våra dagar utgör den ende levande och sanne Gudens stad, enligt vad vi läser i Hebréerna 12:22—24?

²⁶ Nu, år 1965, är den ende levande och sanne Gudens stad inte något jordiskt Jerusalem, vars murar i denna tid inte ens omger det jordiska Sions berg, utan är den stad som omnämns i Hebréerna 12:22—24, där dessa ord riktas till hebréer, som blivit kristna: ”I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en ... församling av förstfödda söner, som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare, som är allas Gud, ... och till ett nytt förbunds medlare, Jesus.”

27. På vilket berg befinner sig Guds rike enligt Uppenbarelseboken 14:1—3?

²⁷ I bibelns sista bok, som skildrar den syn, som aposteln Johannes fick se, sägs det att Johannes såg detta himmelska Sions berg och även såg Guds en gång offrade Son, Jesus Kristus, stå på detta berg jämte de trogna efterföljare, som blir medarvingar med honom i riket: ”Jag fick se Lammet stå på Sions berg och jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor. ... De ett hundra fyrtiofyra tusen, som voro friköpta ifrån jorden.” (Upp. 14:1—3) På det himmelska Sions berg och i det himmelska Jerusalem regerar alltså Jehova Gud i härlighet förmedelst sin Son.

28, 29. a) På vilket berg gör Gud alltså det utlovade gästabudet, och var skall folk få njuta av det? b) Hur skall människor kunna njuta av det där?

²⁸ ”Detta berg”, på vilket härskarornas Jehova för alla folk gör ett gästabud med feta rätter och med starkt vin, väl klarat, är alltså ett himmelskt berg, symboliskt talat. Innebär detta att folken måste bege sig till den osynliga, andliga himmelen för att kunna njuta av detta gästabud? Måste de lämna vår jord? Nej! Men var skall de då kunna njuta av detta gästabud, som de blir bjudna till? Jo, just här på jorden, där det i vår tid råder sådan omfattande hungersnöd, där fördelningen av livsmedel lämnar så mycket övrigt att önska, där hunger, undernäring och svält nu hemsöker världens hastigt växande befolkning. Hur skall något sådant kunna ske?

²⁹ Det skall ske, därför att denna vår jord, som är Guds skaparverk, är ett område över vilket hans himmelska rike härskar. Detta Guds rikes jordiska område kommer aldrig att förstöras, och människosläktet skall aldrig tvingas lämna jorden. I en profetisk psalm, Psalm 97:1, riktas dessa ord till jordens inbyggare: ”HERREN [Jehova] är nu konung! Därför fröjde sig jorden; havsländerna glädje sig, så många som de äro.” Ja, trots de svåra förhållandena i världen i våra dagar kan vi glädjas.