Mogna Ordets förkunnare kan hjälpa andra

”Föd mina lamm. ... Var en herde för mina små får.” — Joh. 21:15, 16, NW.

 1. Varför är det tryggt att följa Jesu exempel?

GENOM det lidande, som Jesus Kristus uthärdade därför att han önskade bevara sin ostrafflighet inför Gud, och genom det livliga intresse, som han visade för uppgiften att kungöra sin Faders uppsåt och syften, blev han ett förträffligt föredöme för alla som skulle bli hans efterföljare. De kunde tryggt forma sitt liv efter hans, ty han gjorde det som var rätt i Guds ögon. Under det tredje året av Jesu förkunnartjänst gav Jehova till känna att han godkände honom genom att säga så att Petrus, Jakob och Johannes hörde det: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt; lyssna till honom.” (Matt. 17:5, NW) De lyssnade verkligen till honom, och de följde hans anvisningar om att låta sanningens ljus lysa till gagn för andra. Omkring trettio år senare skrev Petrus ett brev, i vilket han uppmanade alla kristna att följa Jesu ledning såsom de hade gjort: ”Därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.” — 1 Petr. 2:21.

 2. a) Vad åskådliggjorde Jesus genom att själv ägna sig åt förkunnartjänsten? b) Varför hjälper den nya världens samhälle människor att predika?

² Genom att ägna sig åt den kristna förkunnartjänsten och genom att hjälpa sina lärjungar att ägna sig åt den åskådliggjorde Jesus det som han sade dem om att de skulle låta sitt ljus lysa. Han framhöll klart och tydligt att var och en som skulle bli hans efterföljare måste träda in i den kristna förkunnartjänsten. De måste följa hans exempel genom att predika de goda nyheterna om Guds rike. Om de underlät att göra detta, skulle de komma till korta såsom kristna. De skulle i så fall göra det som Jesus sade att man inte borde göra — dölja ljuset under en skäppa. Eftersom man i den nya världens samhälle av Jehovas vittnen inser att denna förpliktelse vilar på de kristna, söker man hjälpa alla som kommer in i det att predika. Detta innebär att detta samhälles mogna förkunnare måste följa Jesu föredöme i att hjälpa andra att bli nyttiga Guds tjänare. — Matt. 5:14—16.

3, 4. Tala om varför Jesu befallning till Petrus, vilken är återgiven i Johannes 21:15, 16, gäller för mogna förkunnare i våra dagar.

³ När Jesus stod på stranden av Tiberias’ sjö efter sin uppståndelse, gav han Petrus en högtidlig befallning, som gäller alla andliga herdar i Jehovas organisation. Han sade: ”Föd mina lamm. ... Var en herde för mina små får.” (Joh. 21:15, 16, NW; 1 Petr. 5:1—4) Hans får är människor med ett gott hjärtetillstånd gentemot Jehova, hos vilka predikandet om de kristna sanningarna vinner genklang. Nyfödda lamm är svaga och behöver få föda regelbundet, om de skall växa sig starka, och på motsvarande sätt är andliga lamm svaga i tron. De har helt nyss slutit sig till Jehovas organisation och behöver bli andligen livnärda av dem som är mogna Ordets förkunnare inom denna organisation. Jesu föreskrift för de mogna förkunnarna lyder fördenskull: ”Föd mina lamm.” De måste hjälpa lammen att tillväxa i kunskap om Guds sanningsord och att bygga upp en fast tro.

⁴ Jesus bjöd också var och en av de mogna förkunnarna: ”Var en herde för mina små får.” Att vara en herde innebär mycket mera än att bara ge fåren föda. Det innebär att ha ansvar för fåren, sörja för deras olika behov, skydda dem för fara, samla dem tillhopa och leda dem på den väg som är den bästa för dem. Det ansvar som vilar på en mogen Ordets förkunnare i Jehovas organisation är därför inte fullgjort i och med att han sörjer för att människor med ett gott hjärta skall få andlig undervisning. Han måste vara villig att skydda dem, så att de inte förlorar tron därför att de blir angripna av människor som hatar sanningen och därför att de är utsatta för världens ateistiska inflytande. Detta kan han göra genom att i god tid förbereda dem på att de kan vänta sig att få röna sådant motstånd och genom att förse dem med argument från Skriften, så att de kan framföra ett försvar inför dem som kräver ett skäl för det hopp de hyser. Han kommer också att församla dessa får till Jehovas organisation och kommer att ta dem med ut i den kristna förkunnartjänsten. Vidare kommer han att ge andra inom Jehovas organisation, som kanske blir andligen sjuka och är benägna att sacka efter den framryckande organisationen, allt det andliga bistånd han kan. På detta sätt kan de mogna förkunnarna vara herdar för fåren. — 1 Petr. 3:15.

Åstundan efter mogenhet

 5. Varför kan en människa inte förbli ett spädbarn i andligt avseende?

⁵ Alla som kommer in i Jehovas teokratiska organisation bör ivrigt längta efter att uppnå andlig mogenhet. De kan inte alltid förbli andliga småbarn. Detta skulle vara farligt, ty det skulle innebära att de ständigt bleve utsatta för vedermödor och angrepp, som vargarna i den här världen skulle göra dem till föremål för. För att kunna uthärda svåra påfrestningar måste de växa upp och vinna andlig mogenhet och styrka. Aposteln Paulus gav detta råd: ”Håll eder vakna, stå fasta i tron, skicka eder som män, bliv starka.” (1 Kor. 16:13, NW) En baby vill sova och inte vara vaken. Hur skall en kristen kunna vinna Guds godkännande, om han är lik en sömnig baby och inte är vaken för sina tjänsteprivilegier? Hur skall han kunna följa Jesus tätt i spåren, om han fortsätter att krypa omkring som ett litet barn och inte gör några ansträngningar för att lära sig att gå såsom en vuxen, mogen man? Hur skall han kunna stå fast i tron, om han vägrar att lära sig att stå upprätt? Hur skall han kunna skicka sig som en andligen mogen man, som är stark i tron, när han inte gör några ansträngningar att växa ifrån sitt andliga spädbarnsstadium? Mogna Ordets förkunnare kommer att söka bistå honom, men om han inte har någon åstundan efter att växa till andlig mandom, är det mycket osannolikt att han får överleva och träda in i Guds nya tingens ordning.

 6. Hur kommer det sig att mogna Ordets förkunnare är värdefulla för Jehovas organisation?

⁶ Människor som ivrigt mödar sig för att uppnå andlig mogenhet är värdefulla tillskott till Jehovas organisation. De kan vara honom till verklig tjänst. Mogna kristna inser att det är deras ansvar att predika och undervisa såsom Jesus gjorde. Ingen behöver söka upp dem i deras hem för att uppmuntra dem att ta del i förkunnartjänsten eller vara med vid församlingens möten. De äger företagsamhet, de har en inre drift att göra detta utan påstötningar. De tar gärna emot uppgifter som medför ansvar, och de är i stånd att sköta dem. Genom sin trogna och nitiska tjänst bevisar de sin kristna kärlek och sin tro. — Jak. 2:17, 18.

Hur man uppnår mogenhet

 7. Vad har studium med den andliga mogenheten att göra?

⁷ Andlig mogenhet är inte något som kommer automatiskt i och med överlämnandet eller genom att man läser igenom några böcker som är avsedda att vara till hjälp vid bibelstudium. Den kommer med tiden, genom fortlöpande studium av Skriften och genom de erfarenheter man gör i förkunnartjänsten. När en människa är ett andligt lamm eller spädbarn, inhämtar hon Guds ords elementära ting, ordets mjölk. För att kunna växa till mogenhet måste hon gå vidare, lämna de elementära tingen och ägna sig åt ”Guds djupheter”. (1 Kor. 2:10, NW) Detta kräver personligt studium förutom bibelstudium tillsammans med en grupp. Innan man beger sig till gruppstudiet, bör man läsa det avsnitt, som kommer att dryftas, stryka under viktiga detaljer, slå upp skriftställen som är citerade eller angivna och läsa de omgivande verserna, så att man får sammanhanget klart för sig. Om man deltar i dryftandet under gruppstudiet, bidrar detta till att upplysningarna fäster sig i ens sinne. Regelbundet bibelstudium tillsammans med en grupp och enskilt studium i hemmet befordrar den andliga tillväxten.

 8. Varför är verksamhet i förkunnartjänsten en viktig faktor, om man skall uppnå mogenhet?

⁸ Det som en människa lär sig genom sitt studium av Guds ord, måste hon använda i den kristna förkunnartjänsten. Om ett litet får skulle ligga i fållan hela tiden och bara äta och inte röra på sig, skulle det bli svagt och sjukligt. Rörelse och motion är en viktig faktor, som bidrar till dess tillväxt och hälsa; och så är det även med andliga lamm. Deras andliga hälsa och tillväxt kräver regelbunden verksamhet i förkunnartjänsten. Detsamma kan sägas om kristna som har varit i organisationen under någon tid men som är andligen svaga. Paulus hade goda skäl till att skriva: ”Hav akt på dig själv och på din undervisning och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som höra dig.” (1 Tim. 4:16) Den kristne som inte beständigt ger akt på sin undervisning genom att regelbundet ta del i den kristna förkunnartjänsten kan inte förvänta att han skall bli en produktiv, fruktbärande, förkunnare, och ännu mindre kan han tänka sig att han vandrar stadigt fram på vägen mot frälsning. Han kommer att tillhöra dem som behöver bistånd av en mogen förkunnare, som verkligen har akt på sin tjänst.

9, 10. Förklara hur församlingen utövar ett inflytande som befrämjar mogenheten.

⁹ Församlingen sörjer för en utomordentlig övning, och den utövar ett inflytande som befrämjar mogenheten hos en människa. I församlingens skola i teokratisk ämbetsutövning till exempel lär sig den nye förkunnaren att studera och att uttrycka sig sammanhängande och övertygande. Han får där lära sig att vara en undervisare med anpassningsförmåga, som kan undervisa stora grupper av människor, såväl som enskilda individer. I denna skola prövas hans kunskaper i Skriftens sanningar, så att han kan se i vilka avseenden han är svag och i behov av ytterligare studium. I den här skolan kan mogna förkunnare vara till stor hjälp för de svaga, som tycker att det är besvärligt med övningstalen, genom att bistå dem i att utarbeta och framföra talen.

¹⁰ Vilken uppgift en person än kan få av församlingen, vare sig den gäller teokratiska skolan eller samlingsplatsen för tjänsten eller tjänstemötet, bör han ta emot sin uppgift och göra det bästa han kan av den. Sådana uppgifter i församlingen bidrar till hans andliga tillväxt och blir till gagn och nytta för andra. Förmedelst dem kan han visa sina bröder och Jehovas organisation sin kärlek. Villighet att ta emot dem medför större tjänsteprivilegier.

11. Hur visar en kristen genom sitt liv och leverne att han uppnått andlig mogenhet?

¹¹ Den kristne, som har uppnått andlig mogenhet, tillämpar i sitt liv det som han har lärt vid sitt studium av Guds ord. När en mogen kristen utsätts för frestelser i köttet, kanske frestas att begå sådant som Jehova anser vara orent eller omoraliskt, påminner han sig Skriftens förhållningsregler: ”Flyn otukten.” (1 Kor. 6:18) ”Undflyn avgudadyrkan.” (1 Kor. 10:14) ”Fly ungdomens onda begärelser.” (2 Tim. 2:22) ”Uppför” eder ”icke oanständigt”. (1 Kor. 13:5, NW) Han kommer att av alla krafter stå emot frestelsen och kämpa för att bevara sig moraliskt ren. Han kan hjälpa andra att göra detsamma genom att ge råd i rätt tid. I sitt förhållande till bröderna utövar han kärlek genom att vara långmodig och vänlig och inte lägga någon oförrätt på minnet. (1 Kor. 13:4, 5) Han kommer inte att ljuga, stjäla eller mörda. (Ords. 14:5; Ef. 4:28; 2 Mos. 20:13) De många saker och ting, som gör denna värld så motbjudande i Guds ögon, kommer han att upphöra med att göra. Genom att i sitt liv tillämpa det som han lär sig i Guds ord kommer han att ikläda sig den ”nya personligheten”, som skapas ”enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Ef. 4:22—24, NW) Han kommer att forma sitt liv efter Kristi.

Hur mogna Ordets förkunnare kan bistå andra

12. a) Vad måste till, om det bistånd en mogen förkunnare ger andra skall leda till någon framgång? b) Förklara hur han kan bära andras bördor.

¹² Den framgång, som en mogen förkunnare kan få i sina bemödanden att bistå andra, beror till stor del på hur han ger detta bistånd. Om han inte visar tålamod och utövar kärlek och vänlighet, blir hans bistånd inte till stor nytta. Det kan rentav hindra den andres tillväxt. Kristlig kärlek behövs, då man skall hjälpa andra. Den behövs, om man skall kunna göra det som Paulus sade: ”Bären varandras bördor; så uppfyllen I Kristi lag.” (Gal. 6:2) Detta betyder inte att man skall bära en annans börda av ansvar att tjäna Gud eller den börda som hans privatliv kan innebära. Sådana saker måste han bära själv. Men en mogen kristen kan kärleksfullt hjälpa en annan kristen med de andliga problem, som kan vara honom en börda.

13. Vad bör den mogne sätta sig in i?

¹³ När en mogen förkunnare skall hjälpa en annan, så att denne kan bli starkare i sin förkunnargärning, måste han sätta sig in i den svagares personliga problem, vilka kan göra det svårt för honom att regelbundet delta i förkunnartjänsten eller att vara med vid församlingens alla möten. Han kanske är den ende i familjen som strävar efter att följa Jesus tätt i spåren. Om hans äktenskapspartner motarbetar honom, har han en tung börda att bära och behöver känna sig förstådd av den mogne förkunnaren, som söker hjälpa honom. Han kanske har ett arbete som innebär att han måste arbeta över eller arbeta i skift. Det tillkommer inte den mogne förkunnaren att föreskriva för honom hur han skall ordna sitt personliga liv, så att han kan bli mera verksam i förkunnartjänsten, även om han kan ge honom förslag på ett taktfullt sätt. Den hjälpsamme förkunnaren kan bemöda sig om att stärka den andres uppskattning av förkunnartjänsten och av de trösterika sanningar, som vi har privilegiet att delge andra människor. Han kan ge den svage bistånd, närhelst detta är möjligt, och med tiden kan denne bli tillräckligt stark för att kunna reda ut sina personliga problem, så att han mera helt och fullt kan ta del i den teokratiska verksamheten.

14, 15. a) Vad bör avsikten vara med ett vänskapligt besök hos en andligen svag person, och vad bör man göra vid sådana besök? b) Nämn några saker som kan ingå i det skriftenliga samtalet.

¹⁴ Den mogne förkunnaren kan i all vänskaplighet hälsa på hos den svage i syfte att uppmuntra honom. Men han kommer att omintetgöra avsikten med sitt besök, om han ger sig till att förebrå den svage, därför att denne uteblir från mötena eller har varit oregelbunden i förkunnartjänsten. Han bör i stället föra ett uppbyggande skriftenligt samtal med honom för att stärka hans tro och hans uppskattning av sanningen. Under samtalet bör han framhäva hur viktigt det är att man studerar på egen hand och regelbundet läser bibeln. Dessa faktorer är viktiga, när det gäller att öka uppskattningen. När den har ökat, kommer personen i fråga att ha den behövliga inre drivkraft, som får honom att komma till församlingens möten och att regelbundet ta del i förkunnartjänsten. Han behöver då inte bli påmind om dessa för en kristen så nödvändiga ting.

¹⁵ Under samtalet kan man hänvisa till Galaterna 6:9. Syftet härmed är att för det svaga fåret klart och tydligt framhålla att han måste fortsätta med att göra det som han vet är rätt i Guds ögon. Den mogne förkunnaren kan hjälpa honom att inse att Jehovas löften gäller dem som ”icke förtröttas att göra, vad gott [eller: förträffligt, NW] är”. Såsom Jakob 1:12 säger kommer Jehova slutligen att ge livets gåva, vilken han har utlovat, åt dem som ”ständigt älska” (NW) Jehova. Det som står att läsa i Hebréerna 2:1; 3:14 och 10:25 kan också vara till hjälp och nytta.

16. Hur länge bör man bistå en ny person i den nya världens samhälle? Varför bör man göra det så länge?

¹⁶ Alla mogna Ordets förkunnare måste inse att den livaktighet, som en person först lägger i dagen, när han börjar vara tillsammans med Jehovas organisation, kommer att avta och slockna, såvida han inte får personligt bistånd till dess han blivit väl befäst i sanningen. Hjälpen får inte upphöra, när han överlämnar sig åt Gud och den mogne förkunnaren inte längre kan rapportera den tid han använder för att undervisa honom. Intill dess att den nye fått ”ett fast grepp om livets ord” bör man hålla ett bibelstudium med honom i hans hem. (Fil. 2:16, NW) Därigenom hjälper man honom på bästa sätt att växa till mogenhet. Om en mogen Ordets förkunnare ger bistånd åt en kristen, som är svag på grund av andlig ohälsa, kan han anse det vara klokt att på nytt sätta i gång ett bibelstudium med den svage i dennes hem för att hjälpa honom att återvinna sin andliga spänst. Men omständigheterna bör få avgöra, om det är just detta slags hjälp som behövs.

Övning i förkunnartjänsten

17. a) Varför bör en ny förkunnare inte ”puffas” ut i förkunnartjänsten? b) Hur kan en mogen förkunnare bistå en ny, så att han kommer att uppskatta tjänsten?

¹⁷ Lamm på vingliga ben kan lätt falla omkull, om de får en puff, men om de uppmuntras att följa med, kan de hålla sig på benen och bli starka och spänstiga. På samma sätt är det med ett andligt lamm: det bör inte puffas i väg ut i den kristna förkunnartjänsten. Det är en tjänst som måste utföras frivilligt såsom ett uttryck för personens rätta hjärtetillstånd. Den mogne förkunnaren bör hjälpa den nye eller svage att inse vilket storslaget privilegium denna tjänst är, hjälpa honom att göra klart för sig hur mycket gott han kan göra för andra genom att ta del i denna tjänst. Han kan få honom att förstå att man genom att ta del i den visar kärlek till nästan. Han bör framhålla att den kristna förkunnartjänsten är ett medel, varigenom man kan lovprisa Jehova Gud och ägna sig åt det verk, som Jehova vill ha utfört i denna tid. Man bör framhålla behovet av att denna verksamhet blir utförd genom att påpeka att den inte bara gagnar dem som lyssnar utan även dem som predikar. Man kan då och då berätta erfarenheter från tjänsten på fältet — egna erfarenheter eller sådana som man hört eller läst om, t. ex. i Jehovas vittnens årsbok. Ett andligt lamm har stor nytta av att få höra hur sådana människor som han själv i andra delar av världen med framgång tar del i förkunnartjänsten. Ett vingligt lamm bör alltså inte betrakta förkunnartjänsten såsom något som är omöjligt för honom.

18, 19. a) Förklara hur man kan hjälpa ett nytt får att komma i gång i förkunnartjänsten. b) Varför bör en individ inte inbjudas att ta del i förkunnartjänsten förrän han har gjort framsteg i sina studier av sanningen?

¹⁸ Efter någon tid kan den mogne förkunnaren föreslå det nya fåret att följa med honom till ett annat bibelstudium i ett hem. Förkunnaren kan uppmuntra den nye att göra inlägg i samtalet genom att be honom säga vad han menar om en sak som han vet att den nye har uttalat sig om tidigare. Sedan den nye varit med den mogne förkunnaren vid studiet några gånger, kan denne föreslå att de på hemvägen gör ett besök hos en annan person som visat intresse. Genom att man undan för undan gör fler och fler sådana besök efter ett studium lär den nye sig hur viktigt det är att man går tillbaka till dem som visar intresse, och han får direkt erfarenhet av att tjänsten är till nytta och välsignelse för andra.

¹⁹ Efter någon tid kan förkunnaren föreslå den nye att följa med honom från dörr till dörr och se hur man går till väga i denna gren av tjänsten. Man bör inte föreslå att han kommer med i tjänsten förrän han har gjort goda framsteg i sanningen och visar tecken till att vara i full överensstämmelse med de sanningar som han har inhämtat. Det skulle vara orätt att inbjuda någon som inte är i samklang med det som Jehovas organisation lär att ta del i den kristna förkunnartjänsten. Hur skulle han i så fall kunna träda fram såsom dess representant? Han måste först inhämta kunskap och utöva tro, innan han kan börja predika. Jesus sände inte ut personer i förkunnartjänsten som inte var i full samklang med hans undervisning.

20. Beskriv hur man kan hjälpa en annan att hålla predikan vid dörrarna.

²⁰ Den mogne förkunnaren bör bistå den nye i att göra framsteg, så att han kan hålla en predikan vid andra människors dörrar. Detta kan han göra genom att hjälpa honom att förbereda sig på en kort predikan och gå igenom den på tu man hand med honom, till dess han kommer ihåg den väl. När de sedan predikar från dörr till dörr, kan den mogne förkunnaren ge den nye vänliga råd beträffande hans sätt att hålla predikan. Råden kan bli till den bästa nyttan, om man bara påpekar en svaghet åt gången och om man så själv visar hur rådet kan tillämpas. När den nye gör framsteg, kan man uppmuntra honom att hålla predikan vid en dörr alldeles på egen hand. På ett sådant tålmodigt och kärleksfullt sätt kan människor bli lärda att vara mera än tysta tillbedjare av Gud. De kan få bistånd till att offentligen lovprisa Gud och därmed förhjälpas till att följa Jesus tätt i spåren.

Hur vi fullgör syftet med förkunnartjänsten

21. Hur blir syftet med den kristna förkunnartjänsten fullgjort genom det predikoverk, som Jehovas vittnen utför?

²¹ Genom det predikoverk, som nu utförs världen runt av tusen och åter tusen Ordets förkunnare i den nya världens samhälle, blir syftet med den kristna förkunnartjänsten fullgjort i dessa yttersta dagar. Jehovas namn blir bekantgjort världen utöver; hans domar över den nuvarande onda tingens ordning blir tillkännagivna; de goda nyheterna om Riket blir förkunnade till ett vittnesbörd för alla nationer; människor som hålls fångna under religiösa vanföreställningar blir befriade ur dessa, deras ögon öppnas helt och fullt för Guds ords avslöjande sanningar, och stora skaror människor församlas till Jehovas teokratiska organisation. Detta storslagna verk kunde inte utföras i en sådan utsträckning, om inte mogna Ordets förkunnare osjälviskt bistode de svaga i att växa till mogenhet. Att hjälpa dem är lika viktigt, när det gäller att fullgöra syftet med förkunnartjänsten, som att föra nya får till fållan.

22, 23. a) Varför behövs det flera mogna Ordets förkunnare i den nya världens samhälle? b) Vad blir resultatet, när mogna förkunnare bistår andra?

²² Det behövs allt flera mogna förkunnare till att hjälpa de växande skarorna, som blir en del av den nya världens samhälle. Tack vare att alla mogna förkunnare bistår de nya och de svaga, så att de kan uppnå mogenhet, kommer organisationen att ha ett ständigt växande antal mogna förkunnare, som är skickade att i sin tur bistå andra. På detta sätt blir det möjligt för den att bevara en allmänt talat hög grad av mogenhet trots den ständiga tillströmningen av nytt folk.

²³ Det är till Jehovas sanna tillbedjan som dessa stora skaror nu strömmar från nationerna, alldeles som profeten Jesaja har förutsagt. (Jes. 2:2, 3) De utgör den kristna förkunnartjänstens goda frukt. När de sluter sig till de smorda, som tillhör Jesu församling, bildar de en ofantlig hjord av kristna får, som med glädje och fröjd säger: ”Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Upp. 7:10) När de blir övade i förkunnartjänsten, vänder de sig till andra och säger, såsom Jesaja har förutsagt: ”Kom, ni människor.” (NW) Tack vare den hjälp de får av mogna förkunnare växer de och blir starka och livaktiga lovprisare av Jehova Gud. Genom att själva uppnå mogenhet kan de bilda den kraftiga stommen till nya församlingar och ta på sig ansvarsfulla uppgifter, som innebär tillsyn, inom Jehovas organisation. Av detta ser vi vilka goda resultat som kommer av det bistånd, som mogna förkunnare ger åt andra.

24. Vad bör varje mogen förkunnare i den nya världens samhälle allvarligt begrunda?

²⁴ Alla mogna förkunnare i Jehovas organisation måste allvarligt begrunda vad de gör för att hjälpa andra. Undviker somliga att axla sådant ansvar och överlåter åt några få att bära det? När de gör så, hindrar de då inte Jehovas organisation från att fullgöra syftet med förkunnartjänsten i stället för att bistå den? Underlåter de inte att följa i Jesu fotspår? Alla de mogna förkunnarna har på sitt ansvar att inte bara predika utan även att bistå dem som Rikets budskap givit genklang hos. Detta är en viktig del av den kristna förkunnartjänsten. Lyckliga är i sanning de mogna förkunnare, som inser detta och som ödmjukt hörsammar Jesu befallning: ”Föd mina lamm. ... Var en herde för mina små får.” — Joh. 21:15, 16, NW.