Är de kristna i behov av ”dessa goda nyheter om riket”?

 1. Hur reagerar folk ofta i kristenheten, när de får höra dessa ”goda nyheter om riket” predikas?

HUR reagerade du, då ett av Jehovas vittnen första gången sökte komma till tals med dig och förklarade sig vilja predika ”goda nyheter om riket” för dig? Om du är medlem i någon av kristenhetens olika organisationer, kanske du tänkte ungefär på samma sätt som de människor, vilka sagt så här: ”Varför går ni inte till dem som behöver det där, till dem som inte tror på kristendomen? Vår pastor predikar om Guds rike, ja, det har han gjort i många år.”

 2. Redogör för hur Gud i det flydda har handlat med sitt folk genom att sända det fortlöpande budskap med goda nyheter.

² Det är begripligt att du tänker så. Å andra sidan vill vi uppmana dig att begrunda den här frågan: Innebär inte själva det förhållandet att du tillhör ett religionssamfund att du väntar på något gott som skall komma? Och sände inte Gud fortlöpande budskap med goda nyheter till sitt folk vid olika tider och tillfällen? När Jesus hade blivit född i Betlehem strax före den vanliga tideräkningens början, meddelade några änglar detta såsom goda nyheter. (Luk. 2:10, NW) Omkring trettio år senare, sex månader innan Jesus blev döpt i floden Jordan och började sin förkunnargärning, ansåg Gud detta vara så goda nyheter att han sände en särskild budbärare, Johannes döparen, att för judarna kungöra vad som stundade. (Matt. 3:1, 2) Detta utgjorde en bekräftelse av de goda nyheter, det glada budskap, som Gud hade meddelat Abraham. (Gal. 3:8) När Jesus dog, blev hans lärjungar mycket bedrövade, men när han hade blivit uppväckt och lät dem få veta att all makt hade blivit honom given i himmelen och på jorden, då var detta för lärjungarna de allra bästa nyheterna fram till den tiden. (Matt. 28:18—20; Luk. 24:50—53) Men innan Jesus dog, talade han med sina lärjungar om ännu bättre goda nyheter, som skulle kungöras i världsomfattande skala vid en tid som — räknat från deras dagar — hörde den avlägsna framtiden till.

Våra dagars goda nyheter delges i första hand de kristna

 3. Vilka människor är det i första hand som Jehovas vittnen nu predikar de goda nyheterna för, och varför bör alla som bekänner sig vara kristna undersöka detta budskap?

³ Detta är det första av två mycket goda skäl till att de goda nyheterna om Riket, som har predikats av Jehovas vittnen nu i våra dagar, är av större intresse för de kristna än för några andra människor. Ja, dessa nyheter har direkt och först och främst delgivits dem. Var och en som bekänner sig vara kristen bör åtminstone undersöka vad de goda nyheter, som nu kungörs, går ut på, ty de utgör särskilt goda nyheter i våra dagar för de kristna. Låt oss ta reda på hur det kommer sig.

 4. a) Med vilket tillkännagivande började såväl Johannes döparen som Jesus sin förkunnarverksamhet? b) I vilket sammanhang sade Jesus: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade”?

⁴ När Jesus befann sig här på jorden, började han sin verksamhet i Galileen med att göra detta tillkännagivande: ”Himmelriket är nära.” (Matt. 4:17) Johannes hade börjat göra samma tillkännagivande året innan. Jesu lärjungar stämde in i att bekantgöra de goda nyheterna om Jesu, konungens, jordiska närvaro och förkunnade denna hans närvaro vida omkring i Palestina under Jesu förkunnartjänst tillsammans med dem, vilken varade i tre och ett halvt år. Jesus framhöll emellertid för dem att han måste gå bort ifrån dem och att han så småningom skulle komma tillbaka, sedan han hade fått bemyndigande att härska i Riket. De var mycket angelägna att få upplysningar om hans återkomst, ty de visste att den skulle innebära att de skulle få sitta på troner i hans rike tillsammans med honom. Fördenskull frågade de honom kort före hans död: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matt. 24:3, NW) Till svar räknade Jesus upp en lång rad händelser, som skulle inträffa och som skulle ge till känna att tiden för hans andra närvaro hade kommit, och bland annat sade han då: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” — Matt. 24:14, NW.

 5. a) Vad predikade Jesu lärjungar om Riket efter Jesu död? b) Var detta och det som kristenhetens präster och predikanter nu predikar ”dessa goda nyheter om riket”, som omtalas i Matteus 24:14? Förklara.

⁵ Efter Jesu död förkunnade hans lärjungar inte längre: ”Himmelriket är nära”, ty konungen var inte ”nära”, dvs. ibland dem. De predikade det kommande Riket. Kristenhetens präster och predikanter har under de flydda århundradena predikat om ett kommande rike. Men lägg märke till att Jesus talade om ändens tid, när han sade: ”DESSA goda nyheter om riket skola bliva predikade.” Ja, de goda nyheterna om att konungen var nära skulle på nytt bli predikade, och detta skulle innebära att konungen hade fått Riket givet åt sig och att han hade kommit tillbaka för att utöva Rikets makt. Dessa goda nyheter om riket skulle med andra ord vara de goda nyheterna om att Riket slutligen hade blivit upprättat i makt. Syftet med att predika om detta rike skulle vara att avge vittnesbörd. Därför skulle det utföras av vittnen för Riket, vilka skulle vara kristna.

 6. Vad är det ytterligare som bevisar att ett särskilt budskap med goda nyheter skulle kungöras vid en mycket senare tidpunkt räknat från Johannes’ dagar?

⁶ Tror du att det förhåller sig så? Eller skulle du vilja ha ytterligare bevis? Begrunda då detta faktum: Aposteln Johannes levde och verkade med stor kraft i mer än sextio år, under vilka han kungjorde de goda nyheterna om Riket som hörde framtiden till. Men nära slutet av första århundradet v.t. fick Johannes en syn av framtida historiska händelser, och bland det som skulle ske vid den tid, då nationerna skulle dömas, var det något som skulle utgöra särskilt goda nyheter:

 7. När var det som de särskilt goda nyheterna skulle predikas, enligt vad som anges i Uppenbarelseboken 14:6, 7?

⁷ ”Och jag såg en annan ängel flyga i midhimmelen, och han hade eviga goda nyheter att kungöra såsom ett glatt budskap för dem som bo på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk, i det han sade med hög röst: ’Frukta Gud och giv honom ära, ty stunden är kommen då han skall hålla dom; och tillbed därför den som har gjort himmelen och jorden och havet och vattenkällorna.’” — Upp. 14:6, 7, NW.

 8. a) Vad anges genom det förhållandet att ängeln med de goda nyheterna flög i midhimmelen? b) Innebär det förhållandet att ängeln i midhimmelen talade med hög röst att folk skulle få se en bokstavlig ängel, som talade med tordönsröst? Förklara.

⁸ Innebar detta att Johannes inte hade predikat de goda nyheterna förut? Nej, visst inte. Det innebar emellertid att det fanns ytterligare och ännu bättre goda nyheter att kungöra i framtiden.a Lägg märke till att ängeln flög relativt nära jorden, ty ”midhimmelen” (NW) sägs i bibeln vara det område, inom vilket fåglarna flyger. (Upp. 19:17) Innebar det då att en ängel bokstavligen skulle skaka jorden med sin tordönsröst? Nej, ty Gud skall inte ta budskapet ifrån Kristi efterföljare på jorden. Kristus sade till dem: ”Ni skola vara vittnen om mig ... intill jordens avlägsnaste del.” (Apg. 1:8, NW) Men Jesus sade att när han skulle komma i sin härlighet, då skulle han ha änglarna med sig. (Matt. 25:31) I profetian i Uppenbarelseboken visar han att ”dessa goda nyheter” skulle vara så betydelsefulla att han skulle använda mäktiga himmelska änglar till att leda predikandet av dem intill jordens ändar till ett vittnesbörd. Budskapet skulle inte avges direkt eller hörbart av ängeln i midhimmelen, utan av människor här på jorden, av dem som tillber Jehova, som fruktar honom och ger honom ära. Att ängeln skulle flyga i midhimmelen och skulle låta höra en kraftig, övermänsklig röst innebär att budskapet skulle komma att höras över ett vidsträckt område från denna höjd, i det att han kretsade kring jorden. Det var goda nyheter som förtjänade att bli hörda och som alla som bor på jorden borde ägna uppmärksamhet åt. De goda nyheterna skulle inte komma från politiker eller världsliga härskare utan från himmelen, och de skulle påverka alla människor som lever på jorden, män, kvinnor och barn.

 9. a) Vad är det som bör sporra en människa att närmare begrunda de goda nyheter som nu predikas? b) Hur framhålls verkningsfullheten hos ”dessa goda nyheter om riket” och den makt de besitter?

⁹ Att mer än en million människor, främst bosatta i de länder som går under den gemensamma benämningen kristenheten, har förstått att ”dessa goda nyheter” verkligen utgör ett tillkännagivande av att Guds rike, som de har brukat bedja om, nu har blivit upprättat, det är en sporre för var och en att lyssna. Dessa människor har omsorgsfullt begrundat tillkännagivandet, och verkningsfullheten hos de goda nyheterna och den makt de besitter är sådana att det år 1965 var 1.034.268 personer som regelbundet kungjorde ”dessa goda nyheter”. De använde 171.247.644 timmar i predikoverket och ledde 770.595 bibelstudier i hem med dem som var villiga att lyssna. Året innan (1964) medförde förkunnarverksamheten att 64.393 nya förkunnare slöt sig till dem.

Ett annat skäl till att de kristna bör lyssna

10. Vad är det andra viktiga skälet till att de som bekänner sig vara kristna bör ägna särskild uppmärksamhet åt de goda nyheter som kungörs av Jehovas vittnen?

¹⁰ Det finns ett annat, ytterst viktigt skäl till att alla människor som tillhör något trossamfund i kristenheten bör ägna mer än vanlig uppmärksamhet åt dessa goda nyheter om Riket, som nu predikas. Detta skäl är att ett domsbudskap är förknippat med de goda nyheterna, såsom den ängel, som flyger fram i midhimmelen, vidare säger med hög röst: ”Frukta Gud och giv honom ära, ty stunden är kommen då han skall hålla dom; och tillbed därför den som har gjort himmelen och jorden och havet och vattenkällorna.” — Upp. 14:7, NW.

11. Varför är den dom som omtalas i Uppenbarelseboken 14:7 goda nyheter?

¹¹ Med ordet ”dom” förknippar flertalet människor en tilldragelse som får fruktansvärda följder, men i det här fallet är det sannerligen fråga om goda nyheter. Hur så? Därför att när det heter att stunden för Guds dom har kommit, då innebär detta att Gud själv, den suveräne domaren, skall reda ut allting med fullkomlig rättvisa, hävda sin egen universella suveränitet och sitt heliga namn och befria sina trogna tjänare ur träldom och slaveri under djävulens förtryckande organisation. Att hans domar går i verkställighet skall innebära det definitiva slutet på alla olyckor och all orättvisa bland människor.

12. Varför är det goda nyheter att man får veta vilken del av Satans organisation det är som skall dömas först?

¹² Följande vers i Uppenbarelseboken framhåller vilken del av denna världens förtryckande organisation som skall dömas först. När du förstår vad det är, har du sannerligen orsak att känna dig lycklig, ty det har varit det allra värsta redskap som Satan har använt. Det har varit den sanna gudsdyrkans främste fiende ända sedan det blev till. Det har varit dubbelt försåtligt, i det att dess sanna identitet har omgivits med mystik, och det har härigenom lyckats få många uppriktiga, ansvarskännande människor att tjäna dess ondskefulla syfte. Det har att göra med felaktig religiös tillbedjan och felaktiga religiösa sedvänjor, vilket gör det till det farligaste och mest fördärvbringande redskapet, ty det utövar direkt inflytande på religionsanhängarnas moral och liv, ja rentav på deras förhoppningar om framtida liv. Hur gott är det inte att se detta djävulens bedrägliga redskap bli avslöjat och domfällt! Johannes beskriver sin syn vidare med dessa ord:

13. Vilka goda nyheter meddelar den andre ängeln?

¹³ ”Och en annan, en andra ängel, följde efter och sade: ’Hon har fallit! Det stora Babylon har fallit, hon som kom alla nationer att dricka av sin otukts passionsuppeggande vin!’” — Upp. 14:8, NW.

14. Hur hade folk reagerat, då det forntida Babylon föll på 500-talet f.v.t., och är det detta Babylon som omnämns i Uppenbarelseboken 14:8?

¹⁴ Vid den tid, då Uppenbarelseboken skrevs (omkring år 96 v.t.), hade Babylon — såsom vi vet — inte varit ett världsvälde på många hundra år. Det som fanns kvar av staden var inte mycket värt; den var på god väg att fullständigt utplånas. Det hade varit goda nyheter, när det forntida Babylon blev omstörtat på 500-talet f.v.t. Under den tid Babylon funnits till hade det blivit liktydigt med fiendskap mot Gud, den Högste, och med det som är grymt och förtryckande. Men nu är det fråga om något ännu värre — det stora Babylon. Vi bör absolut ta reda på vad det är.

15. Av vilken liknande symbolisk framställning förstår vi att Uppenbarelsebokens stora Babylon inte är en bokstavlig stad?

¹⁵ Det stora Babylon är uppkallat efter en stad, men självt är det bara en symbolisk stad, i likhet med den stad som Uppenbarelseboken 11:8 (NW) benämner ”den stora stad, som i andlig bemärkelse kallas Sodom och Egypten, där deras Herre också blev fastnaglad vid pålen”. Vad är då denna stad, detta andliga stora Babylon?

Babylons mest framträdande drag

16. a) Hur grundades den forntida staden Babylon? b) I vilket särskilt avseende visade sig Babylon stå Gud emot?

¹⁶ För att kunna förstå vad det är måste vi göra en hastig tillbakablick. Babylon grundades ursprungligen som ett resultat av ett avfall från tillbedjan av Jehova och ett avsteg från lydnaden för honom såsom Gud, ty Babylon upprättades av upprorsmakaren Nimrod, som bibeln brännmärker genom att kalla honom ”Nimrod en väldig jägare i opposition mot Jehova” (NW). Den hedniska staden blev av sina inbyggare kallad ”Guds port”. Men Jehova kallade staden Babel, som betyder ”förvirring” eller ”förbistring”, ty han förbistrade de människors språk som byggde staden och dess torn. (1 Mos. 10:8—10; 11:5—9) Alltifrån denna tid har Babylon ständigt stått emot Guds utvalda folk. I Nebukadnessars dagar nådde det höjden av makt och fröjdade sig över att det fick störta konung Davids ätt, som regerade i Jerusalem. Det föreföll som om det likt ”en drake” eller stor orm hade uppslukat Israels utvalda nation. (Jer. 51:34) Babylons syfte var att hålla Israel nere.

17. a) Vilket drag framför andra kännetecknade Babylon? b) Vad ger kilinskrifter vid handen? c) I vilken utsträckning var Babylons byggnadsprogram påverkat av religionen?

¹⁷ När vi tänker på den forntida staden Babylon, vilket drag finner vi då vara mest framträdande hos den? Vilket drag blir vi omedelbart påminda om? Ja, Babylon var naturligtvis en politisk stad. Den var militaristisk och högeligen kommersiell och materialistisk. Men det drag, som ställde alla de andra fullständigt i skuggan, det som Babylon är mest känt för i historien, det är dess religiositet. Assyrien, som var ett mycket religiöst välde, hade detaljerade krönikor, i vilka man till och med finner namnen på Juda och Israels konungar och redogörelser för deras politiska bedrifter upptecknade i sitt historiska sammanhang, men de kilskriftsurkunder som grävts fram i Mellersta Östern visar att man i Babylon lade det främsta eftertrycket vid religionen, ty de babyloniska urkunder som beskriver den tid, under vilken Nebukadnessars ätt regerade, nämner inte så mycket utöver den tidens religiösa och arkitektoniska händelser, och de säger ingenting om det som hände med Juda rike. En forntida inskrift gjord med kilskrift ger oss en viss uppfattning om hur religiöst det forntida Babylon i själva verket var:

Allt som allt finns det i Babylon 53 tempel åt de stora gudarna, 55 kapell åt Marduk, 300 kapell åt jordgudomligheterna, 600 åt himmelsgudomligheterna, 180 altaren åt gudinnan Isjtar, 180 åt gudarna Nergal och Adad och 12 andra altaren åt olika gudar.

18. Vad säger The Encyclopædia Britannica om Nebukadnessars intresse för religionen?

¹⁸ Om Babylons främste konung, Nebukadnessar, heter det i The Encyclopædia Britannicab: ”Av Nebukadnessars inskrifter sluter vi oss till att han var en synnerligen religiöst lagd man.” Hans efterträdare var också religiösa.

19. Hur kraftigt var det grepp som den babyloniska religionen hade om människorna?

¹⁹ Vad den babyloniska religionens grepp om folket i Babylonien beträffar, så anger historiska skildringar att Babylon var ”ett belätenas land” (Jer. 50:38), att dess präster bestämde över snart sagt allt som babyloniern företog sig i livet och att folket inte kunde göra något av särskilt stor betydelse utan att först rådfråga de babyloniska prästerna och dem som utövade magiska konster.

20. Förklara hur det kom sig att de babyloniska prästerna fick ett sådant inflytande inom Babylons affärsvärld.

²⁰ Också en stor del av Babylons affärsliv behärskades fullständigt av det religiösa systemet, ty de babyloniska prästerna förvandlade så snabbt som möjligt alla djuroffer och alla religiösa tionden, som folk dagligen frambar på altarna, i synnerhet det som fort förstördes, till reda pengar. Det var alldeles som i Abrahams hemstad, i det kaldeiska Ur: de maktägande i templet hade sina oundgängliga magasin och salulager. De ansåg det förmånligast att göra sina religiösa inkomster räntebärande, och fördenskull hade de egna banker.c Ser du någon motsvarighet härtill i den religiösa världen i våra dagar?

Babylons kamp och dess nye motståndare

21. a) Hur gick det till att Babylons religion blev så vitt utbredd? b) I vilken utsträckning blev den judiska religionen påverkad av den babyloniska religionen? c) Vilken ny makt ställdes Babylon ansikte mot ansikte med i det första århundradet v.t.?

²¹ Det religiösa Babylon gjorde motstånd mot Guds sanna tillbedjare då Nimrod grundade det. Längre fram, när tungomålen blev förbistrade och Babylons invånare blev förskingrade, förde de med sig sin falska religion till andra delar av jorden. Varhelst den sanna gudsdyrkan kom att utövas fanns fördenskull den falska, babyloniska religionen där till att stå den emot. År 539 f.v.t., då Babylon föll för mederna och perserna, fortlevde dess religion. Babylon hade sökt uppsluka judarna, och det för beständigt, när det förde dem i fångenskap, men det tvingades frige dem. Dess religion gjorde emellertid verkliga kraftansträngningar och lyckades påverka den judiska religionen och fördärva den, så att Jesus, när han kom hit till jorden, fick röna hätskt motstånd och blev dödad. Men därefter kom Babylons religion i och med kristendomens framträdande att ställas ansikte mot ansikte med något nytt, och det fastän kristendomen började med eller bland judarna. Dess religion mötte Kristi apostlars tro. Babylons religion hade stridit mot det jordiska Sion, men nu gjorde Babylon sig berett att strida mot det andliga Sion, som företräddes av Jehovas kristna vittnen. Skulle det lyckas i denna sin kamp?

22. a) Varför är de till bekännelsen kristna i behov av ”dessa goda nyheter om riket”? b) Vilka upplysningar kan vi vänta oss att få i kommande nummer av Vakttornet?

²² Satan, djävulen, har hela tiden använt babylonisk falsk religion som ett redskap i sin kamp mot Guds folk, och vi kan vara säkra på att denne ondskefulle motståndare till Jehova nu skulle komma att vara ännu hätskare än någonsin i sin kamp. I följande nummer av Vakttornet skall vi undersöka hur han förmedelst babylonisk falsk religion genomförde den mest förrädiska och djävulska plan som någonsin uttänkts och satts i verket. Vi kommer att få veta hur den har bedragit och snärjt många, till bristningsgränsen prövat de sanna kristnas tro och vållat stor nöd bland alla folk på jorden. Det nu aktuella budskapet att stunden för domen är inne utgör alltså i sanning goda nyheter, något att glädjas över. ”Dessa goda nyheter om riket” är fördenskull något som alla, särskilt de kristna, är i behov av, ty det är uteslutande tack vare att Riket har blivit upprättat i makt med Jesus Kristus vid styret som domen över Babylons religion kan verkställas. Om du inte är helt och fullt på det klara med att Kristus har mottagit Riket och har återvänt i osynlig måtto i Rikets makt och om du inte förstår i vilken utsträckning Satan har använt Babylons religion för att genomsyra också kristenheten och dess trossamfund, då behöver du ägna uppmärksamhet åt dessa goda nyheter om Riket. Du kommer att glädja dig åt och uppskatta innehållet i de kommande numren av denna tidskrift, i vilka denna plan kommer att dryftas och avslöjas och i vilka det kommer att påvisas att Gud nu har berövat det stora Babylon dess mystik och låter det träda fram sådant det verkligen är, ja, nu i denna tid, då det skall dömas och förintas, till stor tröst och välsignelse för alla sanna kristna, som håller den rena tillbedjan av Jehova Gud vid makt.

[Fotnoter]