Guds ande och ord — gudomliga föranstaltningar för liv
”Det är anden som är livgivande; köttet är till ingen som helst nytta. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.” — Joh. 6:63, NW.
1. Vad händer med den luft människor andas och den mat de äter, vilket gör att det blir allt svårare att leva här på jorden?
OM DU vaknade upp och fann att du andades in dödlig rök, skulle du då inte försöka ta dig ut i friska luften? Om du fick veta att det fanns giftämnen i din mat, som bröt ned din kropp så mycket att du snart skulle dö, skulle du då inte lägga om kosten och äta sådant som gav verklig näring och hälsa åt din kropp? Trots våra bemödanden att avlägsna de omedelbara farorna kommer det att bli allt svårare för oss att leva här på jorden över huvud taget på grund av föroreningarna av den luft vi andas, den mat vi äter och det vatten vi dricker. Utfallet efter atomexplosioner och skadegörande rök och kemikalier förorenar luften såväl som maten och vattenförråden. Under odlingen och beredningen av livsmedlen berövas dessa ofta sitt näringsvärde och bemängs med gifter och tillsatsämnen av alla slag. Kloakvatten och annat avloppsvatten rinner ut i floder och sjöar, från vilka man hämtar färskvatten, och detta medför sjukdom och död för många som dricker sådant vatten. Till dessa faror kommer den svåra bristen på mat och färskvatten i många delar av världen.
2. a) Vilken ”luft” är ännu dödligare än den bokstavliga luften som har blivit förorenad, och varifrån kommer den? b) Jämför utgången för dem som låter sig ledas av ”världens ande” och för dem som blir ledda av Guds ande.
2 Men vet du om att det finns en ännu dödligare och samtidigt försåtligare ”luft”, som folk inandas i denna tid, än den bokstavliga luften som blir allt mera förorenad? Vet du att flertalet människor stadigt håller sig till en kost av ”mat” och ”dryck” som med stor hast sänder dem i graven? Denna ”luft”, dvs. denna världens atmosfär, som flertalet människor andas in i denna tid, är — andligen talat — ”världens ande”, som Jehova har förklarat vara oren. (1 Kor. 2:12; Upp. 16:17—21) Hos sinnet finns en allmän böjelse eller benägenhet som genomsyrar hela det mänskliga samhället därhän att den får människor att tänka, att tala och att bilda sig vissa åsikter och uppfattningar och att följa ett ganska detaljerat beteendemönster som går stick i stäv mot Guds andes inflytande och föreskrifterna i Guds ord, bibeln. Detta är inte alls egendomligt, eftersom ”hela världen är i den ondes våld”, hans som kallas Satan, djävulen, och som sägs vara ”denna tingens ordnings gud” såväl som ”härskaren som utövar myndighet i luften, den ande som nu verkar i olydnadens söner”. (1 Joh. 5:19; 2 Kor. 4:4 och Ef. 2:2, NW) Om vi inte vaknar upp för de dödliga verkningarna av denna ande, som djävulen frambringar och som tillfredsställer köttets själviska begärelser, kommer vi att förgås. Vi måste i stället söka bli vägledda av Guds heliga ande och på så sätt få kraft att vandra på den rena och rättfärdiga väg som leder till liv. ”Ty de som äro i överensstämmelse med köttet inrikta sina sinnen på det som tillhör köttet, men de som äro i överensstämmelse med anden inrikta sina sinnen på det som tillhör anden. Ty omsorg om köttet betyder död, men omsorg om anden betyder liv och frid.” — Rom. 8:5, 6, NW.
3. Varav består den andliga kost som erbjuds de breda lagren, och vad har den medfört?
3 Är den andliga kost som bereds åt de breda lagrens sinne alls något bättre än den ”luft” folk måste andas? Stönet från en sjuk värld, redo att dö, ger det olycksbådande svaret. Det ständigt växande våldet och penningbegäret, den tilltagande omoraliskheten och all bespottelse av Gud i världen är de hemska följderna. Människorna har skjutit Guds ords rena kost åt sidan, den föda som skulle kunna ge dem andlig hälsa och leda dem på vägen mot evigt liv, och de har vänt sig till filosofiska uppfattningar, teorier, moralläror, planer och förslag och ideologier och har dessutom påverkats av de religiösa sekternas splittrande inflytande i denna gamla tingens ordning. Liksom lekamlig mat och bokstavligt vatten som blivit förorenade gör kroppen sjuk och påskyndar döden, har denna kost gjort människor så sjuka att Gud anser dem vara döda, fastän de lever. (Ef. 2:1; 1 Tim. 5:6) ”Mitt folk har begått en dubbel synd: mig hava de övergivit, en källa med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke hålla vatten.” ”De hava övergivit Jehová, föraktat Israels Helige och vikit tillbaka. Varför skall man vidare slå dem som fortfara med avfall? Hela huvudet är sjukt, hela hjärtat är försmäktande. Från fotbladet ända till huvudet är intet helt på dem.” — Jer. 2:13; Jes. 1:4—6, Åk.
4. Vilket slags mat behöver människan att livnära sitt sinne med i stället för denna världens vishet?
4 Om en människa skall kunna fatta rätta beslut som leder till liv, behöver hon fast föda grundad på sanning, som hon kan livnära sitt sinne med, inte världslig vishet. Jesus framhävde vad som var väsentligt, då han blev frestad av djävulen: ”Det är skrivet: ’Människan skall leva icke endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.’” (Matt. 4:4, NW) Människans sinne behöver gudomlig vishet för att kunna tänka rätt. Det måste finnas en grundval av sanning att bygga på. I bön till Gud sade Jesus: ”Ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17) Genom omsorgsfullt studium av bibeln, sanningens bok, får vi insikt om det enda sättet att vinna evigt liv, dvs. genom Jesu Kristi lösenoffer. ”Jesus svarade: ’Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror [utövar tro, NW] på mig, han skall aldrig någonsin törsta.’” — Joh. 6:35; Jak. 3:13—18.
5. Vad hjälper den fasta födan i Guds ord en människa att göra?
5 Paulus skrev till de hebreiska kristna som var tröga till att förstå de djupa ting som hade med Jesus såsom Messias att göra: ”Om detta ämne har vi mycket mer att säga, men det är svårt att förklara det för er, därför att ni har blivit så tröga till att höra. Den fasta födan är för dem som har nått andlig mognad. De har genom långvarig övning fått sina sinnen tränade, så att de kan skilja mellan gott och ont.” (Hebr. 5:11, 14, Hd) Vidare sade han till en varning: ”Var på eder vakt: kanske finnes det någon som kommer att bortföra eder såsom sitt byte genom filosofien och det tomma bedrägeriet enligt människors tradition, enligt världens elementära ting och icke enligt Kristus.” — Kol. 2:8, NW; Ps. 119:104, 105.
6. Vilka föranstaltningar har Gud gjort för människan, eftersom han vill att hon skall få leva?
6 Om vi önskar få liv i Guds nya tingens ordning, är det alltså uppenbart att vi måste sluta med att andas in ”världens ande”, och i stället måste Guds heliga ande hädanefter bli drivkraften i vårt liv. Vi måste sluta upp med att söka livnära oss av den världsliga kunskapens agnar och sluta upp med att dricka av de mänskliga idéernas och uppfattningarnas förorenade vatten, och i stället måste vi hädanefter ha vår lust i den andliga mat och dryck som finns i Guds ords kunskap och sanning. Valet gäller i själva verket liv eller död. Vi måste ta emot Guds föranstaltningar för liv för att inte förlora. Om vi verkligen längtar efter liv, kommer Gud att hjälpa oss att få det, eftersom han inte vill att någon skall förgås. De båda gudomliga föranstaltningarna Guds ande och ord är två säkra garantier för detta. — 2 Petr. 3:9; Hes. 33:11; Joh. 7:37—39.
7. a) Ger Gud oss insikt i sitt ord genom något underverk? b) Vad bör vi inse om Guds andes sätt att verka på profeter och bibelskribenter?
7 Denna fråga uppstår nu: Hur kan vi få det största gagnet av dessa gudomliga föranstaltningar för liv? Jehova öppnar inte vårt sinne genom något underverk och fyller det med kunskap och insikt. Han har aldrig handlat på det sättet. Vi måste söka efter kunskap och insikt såsom efter dolda skatter. (Ords. 2:1—9) Om vårt hjärta är rätt och vi verkligen vill tjäna Gud, då ger han oss insikt, men han tvingar den inte på oss. Vi måste tillbedja honom fullständigt frivilligt, av hjärtat. Samtidigt med att bibelns skribenter och andra personer blev inspirerade av Gud, måste de göra bruk av sitt förnuft för att lära känna Guds vilja och själva fatta beslut om att tjäna honom. Det hände ofta att de inte helt förstod det som meddelades dem genom inspiration. (Dan. 12:8, 9; 1 Petr. 1:10—12) Gud ”besätter” oss inte såsom demonerna gör, då de bemäktigar sig en människas sinne, som har utlämnats åt dem. Vi får inte ”helig ande”, jämte synliga manifestationer, såsom det skedde i apostlarnas dagar. När apostlarna och de som varit nära förbundna med dem dog, utfördes inte flera kraftgärningar eller underverk förmedelst Guds heliga ande. — 1 Kor. 13:8—13; 2 Petr. 1:19—21.
8. a) Hur har Guds ande fortsatt att verka ända fram i våra dagar, även om inga kraftgärningar längre utförs genom den heliga anden? b) Hur hjälper oss Guds ande att förstå ”de ting som Gud i sin godhet har givit oss”?
8 Men innebär detta att den heliga anden inte längre är verksam till gagn för oss? Nej, kraftgärningarna var bara ett sätt, på vilket anden verkade. Paulus framhåller att det finns ”gåvor av skilda slag, men det är samma ande”. (1 Kor. 12:4—6, NW) Jesus sade: ”Det är anden som är livgivande; köttet är till ingen som helst nytta. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.” ”När hjälparen kommer, som jag skall sända eder från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall denne bära vittnesbörd om mig; och ni i eder tur skola bära vittnesbörd, ty ni hava varit med mig från det jag började.” (Joh. 6:63; 15:26, 27; NW) Sedan pingsten år 33 v.t. har Jehovas heliga ande fortsatt att vara en hjälpare, den har påmint de kristna, lärt och undervisat dem och har burit vittnesbörd. (Joh. 16:7—16; 14:25, 26; Mark. 13:11) Sedan den hade inspirerat den siste av bibelns nedskrivare, Johannes, till att avsluta bibelns kanon, har den fullgjort dessa uppgifter, i första hand genom att hjälpa Jehovas sanna tjänare att undan för undan få insikt i Guds ord och att sprida de goda nyheterna i hela världen till ett vittnesbörd. Inga ytterligare uppenbarelser behövde ges, utan vad man nu behövde var hjälp att förstå det som redan hade skrivits. Paulus framställde det så här: ”Ty det är för oss som Gud har uppenbarat dem genom sin ande, ty anden tränger in i allt, till och med i Guds djupheter. Nu hava vi icke mottagit världens ande, utan den ande som är från Gud, för att vi måtte känna de ting som Gud i sin godhet har givit oss. Detta tala vi också, icke med ord som mänsklig vishet lär oss, utan med dem som anden lär oss, i det att vi förbinda andliga ting med andliga ord.” — 1 Kor. 2:10, 12, 13, NW.
9. Hur kan vi till vårt sinne överföra mönstret av hälsosamma ord?
9 Den här processen kräver alltså att man förändrar sitt tänkesätt. Vi måste sluta upp med att inandas denna världens ande och arbeta på att få en ny ande eller kraft inom oss, en kraft som är i överensstämmelse med Guds ande och ord. Guds ande har alltid verkat i överensstämmelse med hans ord. Den kan inte strida mot det. Gud kommer inte att ge oss någon motstridig vägledning eller någon ny och annorlunda vägledning, om det i hans ord redan finns föreskrifter om en sak som vi kan lära känna, utan han kommer att hjälpa oss att förstå det som finns nedskrivet. Vi måste skaffa oss insikt i andliga ting genom att klart och tydligt i vårt sinne inprägla de andliga orden i bibeln. Vi måste få sådant som hör ihop att passa samman, så att vi kan få andlig insikt. Paulus skrev så här till Timoteus: ”Fortsätt att hålla dig till det mönster av hälsosamma ord, vilka du har hört av mig, med den tro och kärlek som är i förbindelse med Kristus Jesus. Bevara detta förträffliga anförtrodda gods genom den heliga anden, vilken bor i oss.” — 2 Tim. 1:13, 14, NW; Ef. 3:14—19.
10. Hur verkar Guds ande genom hans ord?
10 Själva bladen i bibeln är förstås bara papper och trycksvärta, antingen de är bundna i praktband eller vanlig klot. Men när man börjar studera dessa av anden inspirerade ord med ett gott hjärta, alstras en väldig kraft, och därför kan det i sanning sägas att Guds ande införlivas med en sådan omdömesgill läsare. Detta är i själva verket ett av de mest framträdande sätten, på vilka den heliga anden verkar, tack vare den kraft som genom den heliga anden har blivit nedlagd i Guds ord. Detta Guds ord frambringar resultat när det börjar verka i vårt liv. ”Ty Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom ända därhän att det åtskiljer själ och ande och leder och deras märg och är i stånd till att uppdaga hjärtats tankar och avsikter.” (Hebr. 4:12, NW) Guds ord är så genomträngande! Det tränger ned till själva motiven för våra handlingar. Det skiljer mellan vad vi förefaller vara såsom en levande skapelse eller själ och vad vi verkligen är i hjärtat, i anden, i fråga om vår inställning. Om vi låter det verka i vårt liv, kommer det att motverka orätta tankar, orena motiv och själviska önskningar. Det kan i oss framskapa en mäktig kraft, som driver oss till det som är rättfärdigt. — Jer. 17:9, 10.
Att arbeta på att få en ny ande
11. Vad var Guds uppsåt beträffande hur människan skulle använda sinnet?
11 När Jehova skapade människan, gav han henne en underbar gåva, sinnet, tack vare vilket hon kunde tänka och resonera. Vilken storslagen gåva var inte detta! Adams och Evas sinnen var inte några färdigställda tankebanor, som bara kunde frambringa förutbestämda tankar eller givna slutsatser på en bestämd impuls. De var inte heller robotar, som styrdes från himmelen i allt de företog sig. Nej, Jehova skulle undervisa dem steg för steg om allt de behövde veta för att kunna fatta rätta beslut i livet. Det var inte meningen att de skulle lära sig att skilja mellan rätt och orätt uteslutande genom egen erfarenhet, dvs. genom att pröva sig fram och göra misstag. De skulle ta emot sinnesförnimmelser, och dessa skulle de sammanföra till ett kunskapsmönster. Detta kunde de ta i bruk omedelbart eller anförtro åt minnet för att göra bruk av det längre fram. Med tiden skulle människan i sitt sinne ha lagrat upp ett stort förråd av kunskap som hon fått av sin Skapare och som hon skulle kunna lita till såsom vishet, då hon med gott förstånd skulle söka fullgöra Guds uppsåt med henne. — Ords. 3:1—7.
12. a) Vad nedlade Gud i människors sinnen och hjärtan, för att det skulle tjäna såsom en drivfjäder? b) Hur skiljer sig människan från djuren i fråga om förmågan hos denna mentala kraft?
12 Sinnets funktioner är mycket invecklade, men vi vet att alltifrån den tid då människan föds finns det hos henne en mental kraft, som driver henne till handling. Bibeln kallar denna mentala inriktning eller drivkraft för människans ande (hebreiska: ruach; grekiska: pneuma). (Ords. 25:28, NW; 1 Kor. 2:11) Den härrör från en människas önskningar, behov, ”drömmar” och andra impulser både inom och utanför hennes kropp, och den får allt större kraft genom att man odlar den. Djuren har också en ande; men till skillnad från människans ande driver deras mentala kraft dem till att göra saker och ting av instinkt, och deras beteende skiljer sig ytterst litet från det som kännetecknade deras stamfäder för flera hundra år sedan. Att människans sinne har förmåga att utveckla sig i mer än en riktning enligt en noga övervägd kurs ger människan möjlighet att välja, och följaktligen har hon moralisk handlingsfrihet. Men den frihet människan har är begränsad. Det finns råmärken som hon inte får överskrida. I människans eget intresse måste det vara så, eftersom mycket av det som hon skulle ha lust att göra skulle vara skadligt. Människans Skapare, som vet vad som är gott och nyttigt för henne, mentalt såväl som fysiskt, har dragit upp rimliga gränser som det inte är någon börda för människan att hålla sig inom. — 1 Joh. 5:3; 1 Petr. 2:16.
13. Vilket samband råder mellan människans ”ande” och hennes viljekraft?
13 Nära förbunden med denna drivkraft är människans vilja, den egenskap som tar sig uttryck i medveten och uppsåtlig handling. Med vilja menar vi en fast och bestämd avsikt och föresats. Vårt sätt att tillägna oss kunskap och förbinda de olika detaljerna i kunskapsstoffet med varandra, så att vi får insikt, har stor betydelse för viljan. Det finns mentala drivkrafter bakom våra handlingar, och den makt som vår vilja utövar på dessa krafter avgör om vi kommer att göra det ena eller det andra. Vi brukar kalla detta för viljekraft. Vi kan stärka vår vilja med skäl till att göra det rätta genom att tänka på vad Gud anser om saken och på vad följderna blir av att handla orätt, och på så sätt kan drivkraften inom oss leda oss på den rätta vägen. ”När visheten kommer in i ditt hjärta och kunskapen själv blir välbehaglig för själva din själ, då kommer tankeförmågan själv att hålla vakt över dig, urskillningen själv skall skydda dig: för att rädda dig från den onda vägen.” — Ords. 2:10—12, NW; Dan. 11:3; 1 Kor. 7:37.
14. a) Vilka böjelser har människosinnet av naturen som en följd av synden? b) Hur kan vi få en ny ande att påverka vårt sinne?
14 Våra första föräldrar fortsatte inte med att tillägna sig den rätta kunskapen och stärka sin vilja till att fullgöra Jehovas uppsåt beträffande dem. De lät en orätt begärelse bli fruktsam, och detta drev dem till att själva bestämma över sitt handlingssätt. (Jak. 1:14, 15; 2 Kor. 11:3) De syndade, och genom arv har vi fått samma böjelser. ”Människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen.” (1 Mos. 8:21) David bekände: ”Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.” När David insåg hur uselt hans syndiga handlingssätt var, bad han ångerfullt: ”Skapa även i mig ett rent hjärta, o Gud, och ingjut hos mig en ny ande, en orubblig ande. Förkasta mig icke från ditt ansikte; och din heliga ande, o, tag icke ifrån mig.” (Ps. 51:7, 12, 13; v. 12, 13 enl. NW) Vi måste flitigt studera Guds ord och ta dess råd till hjärtat, om vi skall få denna nya ande. Vi måste följa Guds heliga andes ledning. Om vi vore hänvisade till vårt eget omdöme, skulle vi ofta falla och bli ledda in på orätta vägar, trots alla ärliga bemödanden. Därför gav också aposteln detta råd: ”Att ni skulle lägga av den gamla personligheten, som rättar sig efter edert forna handlingssätt och som fördärvas enligt sina bedrägliga begärelser, men att ni skulle förnyas i den kraft som påverkar edert sinne och skulle ikläda eder den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” — Ef. 4:22—24, NW.
15. Vad behöver vi, om vi skall få behålla ett gott hjärta och en rätt ande?
15 Ifall någon ber om en rätt ande, studerar och arbetar med detta för ögonen och är fast besluten att komma i besittning av en sådan ande, är Gud trofast och hjälper honom att få en god ande. Jesus underströk hur nödvändigt det är att man ber om att Guds ande måtte stärka ens egen ande: ”Var vakande och bed beständigt, för att ni icke må komma i frestelse. Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.” (Matt. 26:41, NW) Vår ande måste bli så starkt benägen att vilja det rätta, den måste få en så eftertrycklig knuff i rätt riktning, att den kan bli en rätt motvikt mot alla köttsliga begärelser att gå en felaktig väg eller följa minsta motståndets lag. Det är en förutsättning för att vi inte skall ge efter för frestelser eller ge ”djävulen något tillfälle”. (Ef. 4:27) Om vårt sinne är vaket, livaktigt, ivrigt att göra Guds vilja, då kommer vi att få köttet att lyda, trots dess begränsningar och ofullkomligheter. — 1 Kor. 9:26, 27; Rom. 6:12—14.
16. a) Vad är det som fortfar att motverka vårt förnyade sinne? b) Vad behöver vi, om vi skall få bukt med köttets begärelser?
16 Gud utför alltså inte något underverk i vårt fall och avlägsnar inte ofullkomligheten och benägenheten för synd i våra kroppar. Den finns fortfarande där, och vi blir dagligen kraftigt medvetna om den, även om vi helhjärtat söker följa en gudaktig kurs. ”Jag finner då denna lag i mitt fall: att när jag önskar göra vad som är rätt, så är det som är dåligt tillstädes hos mig. Jag fröjdar mig verkligen över Guds lag med min inre människa, men jag blir i mina lemmar varse en annan lag, som strider mot mitt sinnes lag och för mig i fångenskap under syndens lag, som är i mina lemmar. ... Alltså är jag själv med sinnet en slav under Guds lag, men med köttet under syndens lag.” (Rom. 7:21—25, NW) I egen kraft kan vi inte få bukt med köttets begärelser. Därför försäkrar Gud oss om den hjälp vi behöver utöver det som vi själva kan göra för att fylla kraven, ”på det att den kraft, som är över det normala, må vara Guds och icke från oss själva”. (2 Kor. 4:7, NW) Gud ger oss sin ande, inte för att den skall utföra något underverk och undanröja problemet, utan för att den skall ge oss insikt i hur vi skall kunna komma till rätta med det, uthärda medan vi brottas med det, bli övade och fostrade genom det, bevisa vår ostrafflighet i förbindelse med det. ”Ty Gud har icke givit oss en feghetens ande, utan en ande av kraft och kärlek och sundhet i sinnet.” — 2 Tim. 1:7, NW; Luk. 11:13.
17. a) Vad får vi inte glömma, då vi blir provsatta på olika sätt? b) Varför blir vi ibland provsatta till det yttersta?
17 Vi får inte tro att våra prövningar alltid är av alldeles speciellt slag och har med den stora frågan om suveräniteten över universum att göra, såsom det förhöll sig med Jobs provsättning, men vi får inte heller gå till den andra ytterligheten och tro att vi inte alls bidrar till att Jehovas namn blir hävdat och rättfärdigat genom att vi visar trohet under provsättning. Djävulen och hans demoner skulle vilja förgöra Guds tjänare utan någon barmhärtighet, om Gud inte gav dem det nödvändiga skyddet och sörjde för en atmosfär, där tro, hopp och kärlek kan frodas och ostrafflighet ådagaläggas. Djävulen ifrågasätter ideligen Guds tjänares ostrafflighet och rättrådighet, och han dirigerar ofta förhållandena så att vi blir prövade, smädade, hotade eller oroade på något annat sätt. Somliga frågor framstår mycket klart och tydligt, och det kan ibland förefalla som om en person med knapp nöd skall kunna bevara sin ostrafflighet och trohet under provsättning. Om Jehova utan åtskillnad skulle rädda sina tjänare genom att utföra underverk, då skulle djävulen ha orsak att smäda Jehova och påstå att han inte lät sakerna ha sin gång, och han skulle kunna säga så här: ”Jehova hjälpte honom just i det kritiska ögonblicket; om han inte hade räddat honom just då, skulle han säkert ha misslyckats i det prov som jag satte honom på den gången.” Utgången skulle alltså inte kunna utgöra något bevis i samband med stridsfrågan. — Ords. 27:11; Upp. 7:1—4, 9—17.
18. I vilken utsträckning kan vi förvänta att Jehova skall bereda lindring?
18 Om provsättningen å andra sidan får större räckvidd än vad som kan anses rimligt, utöver vad som kan behövas för att bevisa något som har med stridsfrågan att göra, då skulle Jehova vara berättigad att barmhärtigt gripa in i händelseutvecklingen och bereda lindring, antingen genom någon handling utförd av hans heliga änglar, som är tjänare i offentligt värv till gagn för de heliga här på jorden, eller på något annat sätt. Den kristne kanske inte är medveten om denna speciella hjälp, men han kommer att känna lättnad och lindring. Jehova kan hejda händelseutvecklingen, bereda en utväg, om provsättningen har tjänat sitt syfte, eller också kan han, i några fall, låta den gå till yttersta gränsen om trohet intill döden är det enda sätt, på vilket frågan kan bli avgjord. ”Därför bör den som tror, att han står fast, ta sig i akt, så att han inte faller. Endast vanliga, mänskliga frestelser har kommit över er. Och Gud är trofast, han skall inte tillåta, att ni blir frestade Över förmågan, utan när frestelsen kommer, skall han på samma gång öppna en väg ut ur den, så att ni kan uthärda den.” — 1 Kor. 10:12, 13, Hd; 2 Kor. 4:7—12.
19. Vad bör vi vinnlägga oss om, eftersom Jehova ”prövar andarna”?
19 Vilken tröst ger inte Paulusˈ ord: ”Därför förlorar vi inte modet. Om också vår utvärtes människa går under, förnyas likväl vår invärtes människa dag efter dag.” (2 Kor. 4:16, Hd) Vår främsta önskan är att ”vår invärtes människa” skall förbli förnyad och bevarad. Under det att vi uthärdar tänker vi på att Jehova ”prövar andarna”. (Ords. 16:2) Han ger akt på om vi låter denna världens ande och dess vishet driva oss framåt eller om vi håller oss tätt till hans ord och låter hans ande väcka gensvar hos oss. ”Bedröva icke heller Guds heliga ande ... men fortsätt med att fatta vad Jehovas vilja är. ... Fortsätt med att bliva uppfyllda av ande.” — Ef. 4:30; 5:17, 18; NW; Gal. 5:16—26.
20. Varför har Jehova gett oss sin ande och sitt ord? Vad kommer nästa artikel att utvisa?
20 Om vi skall lyckas komma in i Guds nya tingens ordning för mänskligheten, måste vi dra nytta av alla de föranstaltningar som Jehova har gjort för livet. I den här artikeln har vi sett att hans ande och hans ord är oumbärliga hjälpmedel, som vi inte kan vara utan. Det är en tredje föranstaltning som också är oumbärlig, och i följande artikel skall vi se att också den är en kärleksfull föranstaltning från Jehova till gagn för hans folk i dess strävan att vinna liv.