Befallning om ett världsvitt fiske

 1. Var visade sig något senare den uppståndne Jesus återigen för sina apostlar, och vad sade han till dem enligt Matteus?

TYDLIGTVIS var det en kort tid härefter som den uppståndne Jesus återigen visade sig för sina lärjungar i Galileen, denna gång för alla de elva trogna och inte vid stranden utan på ett berg. Aposteln Matteus som var där skriver följande om detta: ”De elva lärjungarna [gingo] till Galileen, till det berg dit Jesus hade beordrat dem, och när de sågo honom, betygade de honom sin vördnad, men några tvivlade. Och Jesus närmade sig och talade till dem och sade: ’All myndighet har blivit mig given i himmelen och på jorden. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.’”

 2. a) Var det bara de elva trogna apostlarna som skulle utföra arbetet med att göra lärjungar? Ge skäl för svaret. b) I vilka fiskevatten skulle arbetet utföras?

² Troligtvis fanns det många fler med på berget än de elva trogna apostlarna. (Matt. 28:16—20, NW) Det kan vara till detta tillfälle som Paulus, som senare blev apostel, hänvisar när han säger: ”Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.” (1 Kor. 15:6) Arbetet med att göra lärjungar skulle uppenbarligen inte begränsas till de elva trogna apostlarna, och bibelns skildring av vad som senare hände visar att det inte var endast apostlarna som utförde det. Människofisket skulle utföras av alla lärjungarna, också av dem som nyligen hade blivit lärjungar, och Jesu liknelse om noten bevisar detta. Fiskevattnen skulle inte begränsas till den lilla ”polen” av köttsliga judar utan skulle inbegripa hela människohavet, ”människor av alla nationer”. Detta skulle fortsätta ända intill ”avslutningen på tingens ordning”, som vi nu upplever.

 3. a) Hur många ”fiskar” hade Jesus fångat in i näten under sitt direkta fiske på jorden fram till pingsten år 33 v.t.? b) Vilket slags fångst fick man den dagen, och vilka tog del i verksamheten?

³ Jesu eget direkta fiske på jorden hade, med apostlarnas och evangelieförkunnarnas hjälp, endast resulterat i en fångst av omkring ett hundra tjugo lärjungar i näten. Åtminstone så många befanns samlade i salen i övre våningen på pingstdagens morgon år 33 v.t. Var fanns de andra av de fem hundra som hade varit med den gången då han uppenbarade sig på berget i Galileen? (Apg. 1:15—2:4) Före denna märkliga pingstdag hade Jesus Kristus inte samlat sina efterföljare och organiserat dem i kristna församlingar som var fristående från den judiska synagogan. Men nu, denna sjätte dag i månmånaden Sivan år 33 v.t., började Jesu tränade människofiskare sin fiskeriverksamhet. Alla de ett hundra tjugo, som var närvarande i salen i övre våningen i ett hus i Jerusalem och som genom Kristus blev smorda med Guds heliga ande, tog del i verksamheten som om de arbetade med ett gemensamt nät. Liksom vid de två tillfällen då särskilda ansträngningar att fånga fisk gjordes vid Galileiska sjön fick man också nu en mirakulös fångst av symbolisk fisk. Just denna dag fångade man tre tusen i näten, ty alla dessa blev döpta i vatten i Herren Jesu Kristi namn. De höll sig tätt till de apostoliska fiskarna och samlades till möten. — Apg. 2:5—47.

 4. När började fisket på internationellt vatten, och vad fick man allra först i nätet?

⁴ Omkring tre år, fyra månader och tio dagar senare, på hösten år 36 v.t., kastades det kristna fisknätet ut på internationellt vatten under ledning av den himmelske fiskaren, den förhärligade Jesus Kristus. Det var när fiskaren Petrus, tillsammans med sex trogna kristna judar, sändes till hamnstaden Caesarea för att predika budskapet om Riket för den italiske centurionen Kornelius och de andra hedningar som han hade samlat i sitt hus. Gud välsignade Petrus’ fiske, och genom den förhärligade Jesus Kristus utgöt Gud helig ande över dessa hedningar som kommit till tro. Således fångades de första hedniska ”fiskarna” in i nät för himmelriket. — Apg. 10:1—11:12.

Under ”avslutningen på tingens ordning”

 5. Vad har nu kommit oss mycket nära, enligt Jesu liknelse om fisknoten, och vad sker med fisket?

⁵ Sedan den icke-judiske Kornelius från Caesarea fångats i det kristna nätet, har de kristna människofiskarnas verksamhet, som bedrivits i alla vatten, pågått ända fram till denna tid, som är ”avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 28:20, NW) Den symboliska ”brinnande ugnen”, i vilken Kristi heliga änglar kommer att kasta de odugliga symboliska fiskarna, är mycket nära. (Matt. 13:47—50) Tiden blir nu alltmer kritisk för varje dag som går. Men det andliga fisket måste fortsätta!

 6. a) Vilken egenskap fordrades för att kasta ut näten år 1919? b) Hur återupplivades organisationen år 1919, och var det någon mening med detta eller inte?

⁶ Såsom i fallet med Jesu apostlar vid de två tillfällena vid Galileiska sjön krävdes det stor tro av de sanna människofiskarna att lyda Kristi befallning och kasta ut sina nät år 1919. Det var det första efterkrigsåret sedan första världskriget upphörde. På våren det året frigavs de tre styrelseledamöternaa och fem andra framträdande medlemmar av Watch Tower Bible & Tract Society of Pennsylvania från det federala fängelset i Atlanta i Georgia i USA, och International Bible Students Association kunde åter verka fritt. Dessa överlämnade, döpta kristnas organisation, som hade blivit så illa ”stympad” över hela världen under första världskriget genom religiös förföljelse och av militariserade styrande element, helades igen. Det var som om de likt profeten Jona hade blivit uppkastade ur en stor fisks buk för att kunna fortsätta att profetera. Varför fick dessa överlämnade kristna en andlig uppståndelse? För att kunna fortsätta att fiska! Även om hedningarnas tider hade slutat på hösten år 1914, var ännu inte det världsvida människofisket avslutat. Näten måste kastas ut igen!

 7. Hur gavs i själva verket befallningen att kasta ut näten, och hur kastades de ut?

⁷ I det syftet publicerades artiklar över ämnet ”Saliga äro de som icke frukta” i tidskriften Vakttornet för 1 och 15 augusti 1919 (moderupplagan; på svenska 1 och 15 april 1921); den första allmänna sammankomsten, varvid tusentals var närvarande, hölls i Cedar Point i Ohio i USA i början av september, och den nya tidskriften The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern) började publiceras den 1 oktober 1919. I själva verket riktades där en uppmaning till dessa överlämnade kristna som studerade bibeln: ”Kasta ut edra nät till fångst.” Lydigt och modigt kastade de ut sina nät i vatten som under första världskrigets år varit ganska tomma på fisk. Detta gjorde de genom ett intensifierat predikande av dessa ”goda nyheter om riket” för hela människohavet. (Matt. 24:14, NW) Fick de något i näten?

 8. Vilket meddelande om ”fångsten” stod att läsa i The Watch Tower på sensommaren 1925?

⁸ Statistiska uppgifter för efterkrigsåren och den spridning som verksamheten då fick svarar Ja! I numret för 1 september 1925 stod följande att läsa i The Watch Tower på sidan 263 beträffande närvaron vid det världsvida firandet av Herrens aftonmåltid: ”Vi är glada åt att antalet deltagande vid Åminnelsen är så stort, eftersom det visar prov på stort intresse för sanningen överallt, och detta är just som det bör vara. Det sammanlagda antalet hitintills är 90.434, vilket är 25.329 fler än vad som rapporterades för ett år sedan.”

 9. Vilka sökte man i första hand att fånga vid det återupplivade fisket, och vilket namn mottog fiskarna?

⁹ Under mer än tolv år från 1919 och framåt inriktades dessa kristna människofiskares fiskeriverksamhet förnämligast på att fånga in symbolisk fisk i näten för himmelriket, till att bli medarvingar med Jesus Kristus i det himmelska riket. År 1931 antog kvarlevan av dessa Rikets arvingar det bibliska namnet ”Jehovas vittnen”. Början skedde söndag eftermiddag den 26 juli 1931, då omkring 10.000 närvarande vid den internationella sammankomsten i Columbus i Ohio med stort jubel biföll en resolution, vari man antog detta namn, som grundar sig på Jesaja 43:10—12. Församlingar av Rikets arvingar jorden runt gjorde detsamma.

10, 11. a) När hade tydligtvis all ”fisk” som var lämpad för himmelriket blivit fångad? b) Vad skulle dessa fiskare, som ännu befann sig i ”avslutningen på tingens ordning”, därpå göra?

¹⁰ Rikets ”fisk”, som änglarna samlat in genom att använda fisknoten under de nitton hundra åren sedan pingsten år 33 v.t., skulle slutligen uppgå till ett antal av 144.000. (Upp. 7:4—8; 14:1—5) Under denna tid, då vi upplever ”avslutningen på tingens ordning” sedan hedningarnas tider utlöpte år 1914, skulle de sista av dessa Rikets ”fiskar” fångas i noten, i uppfyllelse av Jesu liknelse i Matteus 13:47—50. Alla bland denna slutliga kvarleva, som fångades i näten genom änglarnas verksamhet, blev själva gjorda till ”människofiskare”, precis som de apostlar hade blivit som Jesus kallade till sig från yrkesfisket i Galileiska sjön.b (Matt. 4:18, 19; Luk. 5:10) Under åren 1931—1935 hade tydligtvis all symbolisk fisk som var lämpad för himmelriket blivit fångad för att fylla det förutbestämda antalet av 144.000 medarvingar till Kristus. (Matt. 22:10, 11) Skulle nu den smorda kvarlevans medlemmar upphöra med sin fiskeriverksamhet? Skulle de överge sina fisknät och bara vänta på att bli tagna upp till himmelen? Hur kunde de göra det enligt Skriften? Vi befinner oss ännu i ”avslutningen på tingens ordning”. Vi vågar inte glömma att Jesus sade till sina efterföljare:

¹¹ ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem ... lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.”

12. a) Utpekade Jesus, genom orden i Matteus 28:19, 20, någon tidpunkt då man skulle upphöra med att göra lärjungar åt honom? b) Hur många rapporterade att de deltagit i fisket under år 1938, och vilka fanns utan tvivel med i denna skara?

¹² Genom dessa ord i Matteus 28:19, 20 (NW) utpekade inte Jesus någon tidpunkt under avslutningen på tingens ordning då fiskelaget, som han talade till, skulle upphöra med sitt arbete att göra lärjungar. Därför kan också de människor, som inte fångas i nätet för att få del i himmelriket, bli lärjungar till Jesus Kristus, trots att de inte får del av det himmelska hoppet. De kan i stället glädja sig åt hoppet om evigt liv i ett jordiskt paradis styrt av Guds himmelska rike. Det är därför ett faktum, som finns nedtecknat i svart på vitt, att de kristna ”människofiskarna” från år 1935 började koncentrera sin uppmärksamhet på dem som Gud kommer att göra till arvingar av det jordiska paradiset. För dessa framhölls möjligheten att bli beskyddade under det kommande slutliga Harmageddonkriget och få överleva in i den rättfärdiga nya ordningen på jorden under Guds himmelska rike.c Under året 1938 var det ett medeltal om 47.143 som rapporterade att de deltog i fisket i 52 länder runt jorden. Utan tvivel fanns i denna skara också många överlämnade kristna som såg fram emot att få leva i det jordiska paradiset.

13. Hur påverkades fisket av andra världskrigets utbrott, men varför fortsatte fiskearbetet i människohavet?

¹³ Andra världskrigets utbrott i september år 1939 hindrade till stor del fisket för Jesu Kristi lärjungar. Då kom en tid då det gällde att fiska i besvärliga vatten; men trots krig och grym förföljelse fortsatte ”människofiskarna” sitt ihärdiga arbete nattetid så att säga. I många länder förbjöds deras andliga fiskearbete av krigstidens regeringar. Men Jehovas ”människofiskare” får inte sitt tillstånd att fiska eller sin fiskerätt av världsliga härskare. Psalm 95:3—5 säger dem: ”HERREN [Jehova] är en stor Gud, hans är havet, ty han har gjort det.” Likaså tillhör människohavet också honom, och han har tilldelat sina överlämnade, döpta vittnen fiskerätten i alla vatten, oavsett de restriktioner som människor försöker utfärda för vissa områden. Fisket till förmån för Riket fortsatte oavbrutet, också i hemlighet där så var nödvändigt. År 1941 kungjordes Rikets budskap, detta budskap som tilltalade de symboliska fiskarna, på 88 språk, i tryckt form och medelst det talade ordet.

14. Hur kom det sig att det blev en ny president för Sällskapet Vakttornet kort efter det att Förenta staterna dragits in i andra världskriget?

¹⁴ Den 7 december 1941 drogs Förenta staterna in i andra världskriget, det land där det andliga fisket hade sitt högkvarter. Trettiotvå dagar senare dog den åldrige presidenten för organisationen i Brooklyn i New York. Mitt under ett krig av världsvid omfattning blev det alltså nödvändigt med en ny man på presidentposten, och den 13 januari 1942 lades ansvaret för detta ämbete på en till åldern endast hälften så gammal överlämnad mans skuldror.

15. Vilken kallelse, som utgick i början av år 1942, angav huruvida modet eller förtröstan hos Jehovas organisation hade minskat? Vilket svar gavs på kallelsen?

¹⁵ Trots den vanmakt som grep människor på grund av de fruktansvärda händelserna under det största krig som någonsin utkämpats, minskade inte modet eller förtröstan hos Jehovas organisation av ”människofiskare”. Från det jordiska högkvarteret utgick kallelsen till ”människofiskare” i alla vatten: ”Kasta ut edra nät till fångst.” Denna kallelse kom i synnerhet i form av en ledande artikel i Vakttornet för 1 februari 1942 (moderupplagan; på svenska 1 och 15 juli 1942), med orden i Jeremia 16:16 som utgångstext. Där läser vi: ”Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger HERREN, och de skola fiska upp dem; och sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skola jaga dem ned från alla berg och alla höjder och ut ur stenklyftorna.”d I denna uppfordrande artikel (del 2, Vakttornet för 15 juli, sidan 213, paragraf 8) hänvisades det till kallelsen att bli ”människofiskare”, som finns nedtecknad i Matteus 4:18—22 och Lukas 5:1—11. Oavsett om det krigshärjade människohavets besvärliga vatten vid den tiden var tomma på symbolisk fisk eller inte, så kastades ändå näten i vattnet, i full tro och förtröstan på chefsfiskaren, Jesus Kristus.

16. a) Blev det någon ”fångst” under krigsåret 1942? b) Vad vittnade om att man var fast besluten att fortsätta och utvidga fisket?

¹⁶ Vare sig det var ett underverk eller inte blev det fångst. Trots att man inte kunde sammanställa någon fullständig rapport från allt fisket under det mörka krigsåret 1942, kunde det ändå rapporteras att inemot 100.000 aktivt deltog i det andliga fisket, och av dessa var 7.624 pionjärförkunnare som använde hela sin tid såsom ”människofiskare”. (1943 Yearbook of Jehovah’s Witnesses, sidan 221) Verksamheten med resande representanter som besökte församlingarna av ”människofiskare” i vad som då kallades zoner kom i gång igen. Den 18—20 september 1942 hölls Nya Världens teokratiska sammankomst. Då sammanlänkades femtioen städer med Cleveland i Ohio, som var den centrala sammankomststaden, och tjugosex städer i utlandet fick också förmånen att ta del av samma program. I det offentliga talet ”Blir freden varaktig?” förutsades den fred som skulle följa på andra världskriget år 1945. Då förutsades också att den internationella organisationen för fred och säkerhet i världen, som sedan kom att kallas Förenta nationerna, skulle återuppstå. År 1942 lades planer för att bygga ett nytt tryckeri i Brooklyn och för att igångsätta bibelskolan Gilead för utbildning av fiskare för missionärsfälten.

17. Hur framgick det att det hade blivit fångst trots andra världskriget, som upphörde år 1945?

¹⁷ Allt detta som då planerades blev också förverkligat. Att man kastade ut fisknäten resulterade i fångst, i motsats till vad man kunde ha förväntat. År 1939 fanns det 61.589 ”människofiskare” som kastade ut nät världen utöver; men i september år 1945, då andra världskriget upphörde, fanns det 127.478 som regelbundet fiskade varje månad, och av dessa var 6.719 pionjärfiskare som använde hela sin tid för fisket. Detta framgick av de på grund av omständigheterna ofullständiga rapporterna. De flesta av dem som nu fångades in i näten och som ökade mängden av symbolisk fisk under dessa år var människor som blev lärjungar till Kristus med hopp om att få leva i det jordiska paradiset.

18. Hur framstod det klart år 1947 att flertalet av dem som nu fångas i näten har ett jordiskt hopp?

¹⁸ Följaktligen började antalet av dem som hade Guds andes vittnesbörd om att de ägde det himmelska hoppet om Riket att avta för varje år. När antalet ”människofiskare” på jorden överskred 144.000, som var arvingar till Riket, framstod det också som självklart att de symboliska fiskar som nu fångades i näten var lärjungar med hopp om att få leva på jorden för alltid under Guds himmelska rike. Detta förhållande framstod klart och tydligt år 1947, för tjugo år sedan, då antalet fiskare som regelbundet rapporterade världen utöver var 181.071 i 86 länder.

19. a) Har vi kastat ut våra nät förgäves sedan 1945? b) Varför kommer denna fiskesäsong snart att nå sitt slut?

¹⁹ Att vi kastat ut våra nät i lydnad för chefsfiskarens, Jesu Kristi, befallning har inte varit förgäves. Under dessa efterkrigsår sedan 1945 har hundratusentals symboliska fiskar fångats in i näten. I våra dagar har omkring en million sådana blivit överlämnade, döpta lärjungar till Kristus och har blivit ordinerade ”människofiskare”. Inom kort kommer denna stora fiskesäsong att ha nått sitt slut. Dess slut kommer att utmärkas genom ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon, då all den fisk som är ”oduglig” kommer att förintas i den ”brinnande ugnen”. (Upp. 16:14—16, NW) Ett definitivt slut måste komma på ”avslutningen på tingens ordning”, under vilken Jehovas chefsfiskare, Jesus Kristus, med sina heliga änglar ger anvisning om var fisknäten skall kastas. Detta fruktansvärda slut kommer allt närmare av såväl bibliska som profana tecken att döma. Det är alltså ingen orsak för oss ”människofiskare” att gå i land, hänga upp våra tomma nät och höra upp med det fiske som vi anvisats att utföra.

20. a) Vad blir resultatet om vi förtröstansfullt kastar ut våra nät, fastän vissa fiskevatten tycks vara utfiskade eller uttömda på ”fisk”? b) Vart kan de som fiskar i sådana vatten bege sig för att få fångst?

²⁰ Vissa fiskevatten kan kanske nu tyckas vara utfiskade och nästan uttömda på ”fisk”. Det är sant att det på sådana ställen kan bli färre fiskar i näten, men om vi förtröstansfullt kastar ut våra nät genom att predika om Riket, undervisa och ge övning kan vi alltid få några i nätet som blir överlämnade, döpta lärjungar till chefsfiskaren, Jesus Kristus. Det visar sig vara sant även i fiskevattnen i en del nationer där antalet fiskare i organisationen inte ökar eller kanske rentav minskar. Må därför de som kan och har möjlighet till det flytta sina ”båtar” till de vatten där man ännu inte fiskat eller där fler ”människofiskare” skulle kunna användas för att ta hand om den stora fångst som uppenbarligen är möjlig.

21. Vem leder fortfarande arbetet med att fiska, och varför bör vi fortsätta med att kasta ut våra nät till fångst?

²¹ Den som kallade oss till denna sysselsättning, Jesus Kristus, är vår ledare. Han vet vart han leder oss. Han kan välsigna våra till synes fruktlösa ansträngningar med en fångst som kan göra oss förvånade. Vi kan vara säkra på att han kommer att ha fångat in all den ”fisk” som skall bli hans överlämnade, döpta lärjungar, innan alla de odugliga varelserna i människohavet kastas i den ”brinnande ugnen” i Harmageddon, och de trogna, ihärdiga ”människofiskarna” skall belönas med livgivande privilegier i Guds nya ordning under hans himmelska rike av frid och lycka. Alltså, intill den tid då Guds dom verkställs — ”kasta ut edra nät till fångst”.

[Fotnot]

”Den stora tillgången på fisk i Palestinas vattendrag stimulerade till såväl yrkes- som fritidsfiske, och i bibeln görs täta hänsyftningar på fiske: i Gamla testamentet är dessa hänsyftningar av bildligt slag och beskriver antingen omvändelse (Jeremia 16:16; Hesekiel 47:10) eller förintelse (Hesekiel 29:3 f.; Predikaren 9:12; Amos 4:2; Habackuk 1:14) för Guds fiender. I Nya testamentet är hänsyftningarna mestadels av historiskt slag ... även om den bildliga tillämpningen fortfarande har bevarats i Matteus 13:47 f.”

I F. C. Cooks bibliska uppslagsverk, The Holy Bible Commentary, utgivet av Charles Scribner’s Sons i New York, 1886, heter det i band 5, sidan 414, om Jeremia 16:16: ”... Fäderna förklarar detta vara apostlarna som ’människofiskare’ i andlig bemärkelse. Origenes säger således: ’Apostlarna är fiskarna, som av de gudomliga skrifterna knyter de nät, med vilka de drar upp människor ur ett världsligt livs salta hav, för att Gud skall ge dem ett bättre liv, rentav på bergen, tillsammans med profeterna och deras Herre, som blev förvandlad (förklarad) på ett berg och på ett berg lärde folket sina saligprisningar: och där är jägarna änglar, som kommer för att ta emot deras själar, då de skils från deras kroppar’ (Origenes i ’Gr. Ghislerii’, II, 430).”

Orden i Jeremia 16:16 ges en ofördelaktig innebörd i M’Clintock och Strongs bibliska Cyclopædia, band 3, sidan 580, spalt 1, under rubriken ”Fiskare”:

”En term som används, förutom i bokstavlig mening ... i ordet ’människofiskare’ ... som av vår Frälsare användes om apostlarna ... då han kallade dem till deras ämbete; på samma bildliga sätt, men i ofördelaktig bemärkelse, förekommer ordet i Jeremia 16:16. Hur bildspråket skall tillämpas är uppenbart.”

Några kommentatorer anser att verserna 14 och 15 i Jeremia 16 utgör ett inpass i profetian, eftersom dessa verser återkommer med några små ändringar, i kapitel 23, verserna 7, 8. Därför sätter Smith och Goodspeed verserna 14, 15 inom klammer i sin översättning (AT), och dr James Moffatt utelämnar verserna 14, 15 helt och hållet i sin bibelöversättning. När man då läser vers 16 omedelbart efter vers 13, får dess innehåll en ofördelaktig innebörd med avseende på Guds forntida förbundsfolk, Israel.