Din själ är inte odödlig!
TROR du som skalden Longfellow skrev: ”Av ädla mänskor, som förgår, dock något odödligt består”? Eller som Shakespeare skrev: ”Och det odödliga hos henne lever nu bland änglar”? Om du tillhör något av kristenhetens många kyrkosamfund, är det mycket troligt att du gör det. Men varför anser du att själen är odödlig?
Säkert tror du inte att en skalds eller skådespelsförfattares skriverier är en tillräckligt fast grundval att bygga denna tro på: att du har en odödlig själ! De gav bara uttryck åt sin personliga uppfattning. På samma sätt är det med filosofer som har sagt sig tro på en odödlig själ. Den forntida filosofen Platon skrev till exempel: ”Människosjälen är odödlig och oförstörbar.” Om du hyser den uppfattningen, bör du tänka på att Platons uppfattning var påverkad av den hedniska religion han trodde på.
Förmodligen menar du att din tro på själens odödlighet grundar sig på den undervisning du fått i det kyrkosamfund du tillhör. Flertalet kyrkor i kristenheten lär att själen är odödlig. Den romersk-katolske kardinalen Gibbons gav uttryck åt denna trosuppfattning i sin bok Our Christian Heritage (Vårt kristna arv), där han skrev: ”Låt oss nu begrunda människans andliga natur. I en döden underkastad kropp bär hon en odödlig själ.” Biskopen G. Bromley Oxnam, som tillhör metodistkyrkan, visade sig instämma häri, då han sade: ”Människan är odödlig.” Den judiska synen på saken är snarlik. I sin bok The Jewish People, Faith and Life (Judafolket, dess tro och liv) skriver Louis Newman: ”Inom judaismen tror man att själen är verklig och odödlig.” Vi skulle vidare kunna framhålla att det tror också anhängarna av hinduismen, muhammedanismen och de primitiva folkens många stamreligioner. Men trots att denna trosuppfattning är så utbredd, är sanningen den att din själ inte är odödlig.
Bevis från en pålitlig källa
Den enda informationskälla, där vi får veta sanningen beträffande detta ämne, är bibeln. Det är vår Skapare som har inspirerat nedskrivandet av den, och han vet sannerligen om din själ är odödlig eller inte. Inte en enda gång i bibelns sextiosex böcker har han inspirerat en bibelskribent att vittna om att människosjälen är odödlig. I stället heter det på flera ställen i bibeln att själen dör. I 3 Moseboken 23:30 (Åk) säger Jehova Gud: ”Och varje själ, som gör något arbete på denna dag, densamma själ skall jag förstöra utur hans folk.” I Hesekiel 18:4 säger han likaså: ”Den själ, som syndar, hon skall dö.” (1878; Åk) Jesus Kristus sade: ”Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra, vad gott är, eller att göra, vad ont är, att rädda någons liv [själ, Åk] eller att förgöra det?” (Luk. 6:9) Kan vi av detta utläsa att själen är odödlig?
Det hebreiska ord som återges med ”själ” är nefesch, och det för inte alls tanken till något som skilt från kroppen kan fortsätta din medvetna tillvaro. Ordet nefesch betyder levande varelse. Detta medges av baptistpastorn Robert Laurin, som är knuten till ett baptistiskt prästseminarium i Kalifornien. Han har sagt: ”Lika litet som nefesch kan skiljas från kroppen kan den skiljas från anden.” Den judiske redaktören för en ny bibelöversättning, dr Harry M. Orlinsky, gav denna kommentar: ”’Nefesch’ är människan själv.”
Din själ är du
När bibeln beskriver människans skapelse, säger den att människan blev en levande själ, inte att hon fick en själ. ”Och HERREN [Jehova] Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse” eller ”själ [nefesch]” (Åk). (1 Mos. 2:7) Men du kanske frågar: ”Sägs det inte i bibeln att anden återvänder till Gud då en människa dör?” Jo, men bibeln säger inte att anden är någon odödlig del av människan, som ger en fortsättning åt hennes medvetna tillvaro.
Anden är livets verksamma kraft från Gud. Det heter i Predikaren 3:19: ”Ty det går människors barn, såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla.” Denna ande ger liv åt de synliga, jordiska djur- och människosjälarna. Den sätter dem i rörelse och kan liknas vid elkraft som sätter alla slags elektriska motorer i rörelse. Det är alltså denna opersonliga kraft som återvänder till Gud då en människas medvetna tillvaro upphör. Därför heter det i Predikaren 12:7: ”Och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har givit den.”
I den bibliska uppslagsboken The New Bible Dictionary, redigerad av J. D. Douglas, finner vi ett erkännande av att bibeln inte lär att människan kan existera skild från sin kropp. Det heter där: ”Men ingenstans i bibeln ges det uttryck åt den uppfattningen att människan kan existera skild från kroppen, inte ens efter döden i ett framtida liv.” Vi kan alltså klart inse att det hopp som kristenhetens präster erbjuder om liv efter döden såsom en odödlig själ är ett falskt och bedrägligt hopp. Det grundar sig på mänsklig inbillning och inte på bibliska fakta. Betyder det någonting? Ja, det gör det sannerligen! Människor som i sin gudsdyrkan låter sig ledas av inbillade, traditionella, mänskliga uppfattningar, vilka motsäger sanningarna i Guds inspirerade ord, ägnar sig åt en tillbedjan som är fåfäng eller meningslös. Jesus Kristus framhöll detta på tal om människor i hans dagar som handlade just så. Inför dem citerade han några ord av Jehova Gud, hämtade från bibelboken Jesaja: ”Deras gudstjänst är meningslös, ty de förkunnar läror som är människobud.” (Matt. 15:9, Hd) Om vår gudsdyrkan skall vara välbehaglig och godtagbar för Skaparen, måste den vara i överensstämmelse med sanningen i hans inspirerade ord.
”Men”, säger du kanske, ”om själen inte är odödlig, vad händer då med en person när han dör?” Bibeln besvarar denna fråga mycket uttryckligt i Psalm 146:4: ”Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin jord; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” (NW) Hans tankar förgås, eftersom han upphör att existera som en levande själ. En död människa sover i döden, hon är omedveten. Hoppet om framtida liv är förbundet med en uppståndelse från de döda, med en möjlighet att återföras till livet, enligt det löfte som ges i bibeln: ”Förundra er icke över detta. Ty det kommer en stund, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut.” (Joh. 5:28, 29, Hd) Eftersom Gud ger dig hopp om en uppståndelse från de döda, varför skulle du då hålla fast vid den falska och bedrägliga förhoppning som härrör från tron på en odödlig själ — vid något som inte är verkligt?
Trots allt vad skalder, filosofer och många religiösa ledare påstår är din själ inte odödlig. Din själ är du, och det pålitliga, skriftenliga hoppet för dem som ligger döda i ”dödsriket”, ”hades” (NW; Åk), bibelns helvete, är en uppståndelse, möjligheten att återföras till livet och så på nytt bli en levande själ. (Upp. 20:13) Bygg dina förhoppningar på bibelns sanningar, inte på ofullkomliga människors inbillningar.