Gör gott mot bröderna i tron

”Ja, låt oss, så länge vi har tid som är gynnsam för det, göra det som är gott gentemot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” — Gal. 6:10, NW.

 1. Är det bara inom familjekretsen man skall göra gott?

FÖREGÅENDE artikel handlar särskilt om äkta män och familjefäder, om deras ansvar som familjens huvud och allt det goda de kan åstadkomma för sina hustrur, sina barn och även för sig själva genom att följa den vägledning Guds ord ger, när det gäller angelägenheterna i familjen. Endast sådant som är gott och bra är lämpligt och passande för en kristen. Personer som bekänner sig vara efterföljare till Kristus Jesus, kristendomens ”huvud” eller ledare och grundare, kan utsträcka sina bemödanden att göra det som är gott till människor utanför familjekretsen. Det är mångt och mycket utanför familjen som Jehovas vittnen måste tänka på och som förtjänar att bli uppmärksammat av dessa kristna.

 2. a) Hur rika möjligheter finns det att göra gott, enligt Galaterna 6? b) Vad är lämpligt och passande för de kristna?

² I synnerhet i kapitel sex i bibelboken Galaterna påvisas de kristnas obegränsade möjligheter att göra gott mot andra människor i allmänhet, och mot dem som har samma tro i synnerhet, mot dem som är deras kristna bröder, Jehovas vittnen och deras följeslagare. Det här kapitlet i Galaterna behandlar utförligt den hjälpsamma anda och kärleksfulla gemenskap som råder mellan de kristna och de möjligheter att göra gott som detta för med sig. ”Gott” är alltså det som är lämpligt och passande för den kristna tron och i själva verket av väsentlig betydelse såsom ett vittnesbörd om att man verkligen rättar sig efter Guds ords fordringar och följer Kristi Jesu exempel.

 3. a) Av vilken betydelsefull anledning har Jehovas tjänare speciella förpliktelser nu? b) Hur kommer motivet in i bilden?

³ De sex första verserna i Galaterna 6 handlar om att man bör hjälpa varandra med saktmod eller mildhet, i all ödmjukhet och genom att osjälviskt dela med sig åt andra. Sedan läser vi, från och med vers 7: ”Låt inte vilseleda er. Gud kan man inte gäckas med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; ty den som sår med tanke på sitt kött skall av sitt kött skörda förgängelse, men den som sår med tanke på anden skall av anden skörda evigt liv.” (Gal. 6:7, 8, NW) Det är alltså uppenbart att de kristna har rika möjligheter att ”så” genom att utföra goda gärningar. De får dessutom ständigt flera sådana tillfällen i denna tid, eftersom en stor skara människor nu blir föremål för Guds goda vilja och förs till gemenskap med den kristna församlingen. På så sätt kommer stort ansvar att vila på Jehovas tjänare, vilket inbegriper ansvaret att så ut omsorgsfullt, eftersom det är såsom vi har läst att ”vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda”. Om gärningar verkligen skall vara goda, måste de utföras med ett rätt motiv, vilket framgår av orden i vers åtta, där det heter att man kan så ”med tanke på sitt kött” eller ”med tanke på anden”. En kristen som ”sår” i en god, skriftenlig avsikt, med ett rätt motiv, kan på så sätt ”av anden skörda evigt liv”.

 4. a) Vilken betydelse har tidsfaktorn för detta att göra gott ”gentemot alla”? b) Vad inbegrips dessutom i uppmaningen att ”göra det som är gott”?

⁴ Olika händelser och tendenser i den religiösa världen i vår tid gör denna till den lägligaste av alla tider att så goda gärningar. Tiden är nu mycket gynnsam, då vi har gemenskap med så många medkristna. Vi har tillfälle att predika, att ”göra det som är gott gentemot alla”; men i synnerhet nu, när vi inte är åtskilda från våra bröder utan är tillsammans med dem och har gemenskap med dem, har vi tillfällen och möjligheter att hjälpa våra medkristna. Vi bör därför tänka på de här orden: ”Ja, låt oss, så länge vi har tid som är gynnsam för det, göra det som är gott gentemot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Gal. 6:10, NW) De kristna har alltså tillfälle och möjligheter att så ut det som är gott genom att ägna sig åt predikoverket; men att ”göra det som är gott” innebär ännu mera, vilket kraftigt framhävs av de just citerade orden i Galaterna, som särskilt talar om ”dem som är besläktade med oss i tron”.

 5. Varför kommer vi här att tala om några särskilda sätt, på vilka vi kan göra gott?

⁵ Låt oss nu begrunda några särskilda sätt, på vilka vi kan göra gott mot bröder i tron. Vi menar inte att vi här kan nämna alla de sätt, på vilka detta kan ske. Det som vi kommer att ta upp här är långt ifrån allt, men att vi på det tillgängliga utrymmet dryftar några av dessa goda gärningar kan hjälpa oss alla att inse att det krav som nämns i Galaterna 6:10 och som gäller ”dem som är besläktade med oss i tron” kan uppfyllas på många olika sätt.

 6. Vad är Jehovas vittnens gemensamma mål?

⁶ Som Jehovas vittnen tjänar vi tillsammans med dem som är våra bröder i tron. Vi arbetar tillsammans med dem i förkunnartjänsten i den kristna församlingens intresse och i andra människors intresse, människors till vilka Guds ords budskap bärs ut av oss själva och våra kristna kamrater. Vi har alla samma mål, nämligen att så med tanke på anden och troget tjäna och dyrka vår Gud, Jehova, och förvissa oss om våra förhoppningar om liv i hans rättfärdiga, nya tingens ordning. Medan vi strävar mot detta mål, bistår vi varandra, och mycket av detta bistånd utgörs av de råd och förslag som vi får för egen del och som vi själva ger och som alla är grundade på Guds ord och är i överensstämmelse med de ansträngningar som görs inom hans teokratiska organisation.

När är råden välgörande, nyttiga?

 7. a) När är råd och förslag till nytta? b) Ge några talande exempel. c) Vilken slutsats kommer vi därför till beträffande de råd vi kan önska ge?

⁷ Under din livstid har du fått många råd och förslag. När var de välgörande och till gagn för dig? Var det inte när du lyssnade till råden och rättade dig efter dem, följde de förslag du fick till nytta och förkovran för dig? Om du inte gav ett sådant gensvar, blev naturligtvis inte råden och förslagen till någon nytta för dig. På samma sätt verkar de teokratiska förslagen och råden. Av detta förstår vi hur betydelsefullt det är att vi, när vi tjänar tillsammans med våra bröder i tron, gör detta glatt, villigt och taktfullt, så att råden och förslagen kan bli välgörande och nyttiga för oss och så att andra människor kan ha gagn av de förslag vi ger dem. Förslag och råd är välgörande, nyttiga, för en människa, enbart om hon tar emot dem; de kan inte bli till någon nytta om de förkastas. Är inte detta uppenbart med avseende på de råd som ges i skolan i teokratisk ämbetsutövning, där vänliga, kärleksfulla förslag framläggs, för att de som talar från podiet framdeles skall kunna göra sin sak bättre och så småningom kvalificera sig för att hålla offentliga bibliska föredrag? Förslagen ges, och förbättringarna kommer till synes då förslagen tas emot och följs. I Tjänsten för Guds rike ges det också förslag och råd. Tillsyningsmännen i församlingarna ger sådana råd och förslag. Guds ord är mycket rikt på goda råd. När vi tjänar tillsammans med våra medbröder i tron, kan alltså taktfullheten vara oss till hjälp i att ge verkningsfulla och nyttiga råd.

 8. Vilket lämpligt råd finner vi i 1 Timoteus 5:1, 2?

⁸ Var taktfull, när du ger råd eller kommer med förslag, även om den person som du vänder dig till är en mogen kristen och därför inte skulle behöva få någon påminnelse. Även om vi skulle kunna tycka att ”han borde veta bättre”, bör vår önskan att vara hänsynsfulla, artiga och taktfulla få oss att uppträda kärleksfullt mot våra bröder i församlingen, liksom vi uppträder kärleksfullt mot medlemmarna i den egna familjen. ”Kritisera inte strängt en äldre man. Vädja i stället till honom såsom till en fader, till yngre män såsom till bröder, till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom till systrar, med all kyskhet.” (1 Tim. 5:1, 2, NW) Detta är bibelns råd till oss, och därför bör vi ta hänsyn till våra bröders känslor. Vi måste vara taktfulla, då vi har med dem att göra, så att vi inte förfelar vårt syfte, vilket är att göra dem gott, att vara dem till gagn, utan att de, när vi ger dem råd och förslag, verkligen tar emot dessa råd och prövar våra förslag. Allt detta blir till nytta för dem och främjar tillbedjan av Jehova.

 9. a) Varför behöver vi ofta ge uppmuntran? b) Ge ett exempel på hur man kan ”trösta ... och uppbygga”.

⁹ Bör vi söka tillfälle att taktfullt uppmuntra våra bröder? Ja, det bör vi. De kristna har privilegiet att uppmuntra och trösta varandra. Det är ofta behövligt att ge uppmuntran, eftersom det inte är ovanligt att människor känner sig modlösa, ja, också de som är tjänare åt Jehova Gud. Att vi allesammans har sådana privilegier framgår av orden i 1 Tessalonikerna 5:11: ”Fortsätt därför med att trösta varandra och uppbygga varandra, alldeles såsom ni ju också gör.” (NW) Att man följer denna uppmaning medför personlig glädje och större verksamhet för båda parter, både för den som ger och för den som får tröst och hjälp, som bygger upp honom. Vi uppmanas att fortsätta med att göra detta. En tillsyningsman eller annan kristen lägger kanske märke till att en broder är nedstämd, och han söker kanske tillfälle att tala med honom om detta. Ett enskilt samtal mellan en nedstämd kristen och den broder som söker uppmuntra honom kan tänkas låta så här:

”Hör du, broder, jag hoppas allt står väl till med hela din familj. Hur känner du dig själv för resten?”

”Tack, jag vet inte riktigt hur det är fatt med mig. Jag känner mig nere och slut; jag har inte lust med någonting. Jag vet inte vad jag kan ha gjort. Jag är helt ur slag och så förfärligt nedstämd.”

”Ja du, det händer väl att man då och då råkar ur gängorna, och jag är glad över att du säger som det är. Du är inte ensam om att känna dig eländig. Jag har varit nedstämd och förtvivlad själv, och om vi undersöker bibeln, finner vi exempel på personer i den, Petrus och Paulus för att bara nämna två, som kände sig nedstämda då och då, det minns du säkert.”

”Ja, det gör jag.”

”När vi känner oss så här nedstämda, är det vanligen ett tecken på att vi har ett problem, och om det finns ett problem, så finns det en lösning på det. Har du egentligen tänkt efter vad ditt problem består i?”

”Jag måste erkänna att jag nog inte har tänkt igenom situationen så värst grundligt.”

”Kanske jag kan hjälpa dig att göra det?”

”Tack; det skulle jag sätta värde på.”

”Då vill jag först fråga dig: Går allting som det skall här hemma?”

”Vad menar du?”

”Jo, hur är förhållandet mellan dig och din hustru?”

”Å, utmärkt, bra.”

”Det är verkligen något som du kan glädja dig åt! Men barnen — är allting bra med dem?”

”Ja, mycket bra.”

”Alla familjemedlemmarna är friska och krya då?”

”Ja, vi mår fint.”

”Har du bekymmer i förvärvsarbetet?”

”Inte mer än vanligt.”

”Jaså? Vad menar du med ’inte mer än vanligt’?”

”Som du vet är mitt förvärvsarbete säsongbetonat, och just nu har vi väldigt mycket att göra, och jag måste arbeta över en hel del. Jag har inte tid till något annat just nu än att bara arbeta, arbeta, arbeta! Det är allt.”

”Många av oss befinner sig faktiskt i en liknande situation. Och om du känner dig trött efter många och långa timmars arbete, då kan det naturligtvis vara ett problem. Det kan slita på dig, så att du känner dig nedstämd, förtvivlad, ur gängorna, modlös. Men vad problemet än kan bestå i, så finns det en lösning, som jag sade tidigare. Du minns säkert den bibelvers som är till särskild uppmuntran för oss då vi känner oss förtvivlade och ur gängorna. Det är Psalm 55:23, där vi får rådet: ’Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja, att den rättfärdige vacklar.’ Vad säger du om detta? Hur kan den här versen hjälpa dig, nu när du är ledsen och nedstämd?”

”Den säger att jag skall kasta mina bördor på Jehova, så skall han uppehålla mig.”

”Ja, det stämmer, och hur kan du kasta dina bördor på Jehova?”

”Genom att bedja?”

”Det är riktigt. Och han sade ju att han inte skall tillåta ’att den rättfärdige vacklar’. Vad innebär det då att vackla?”

”Att vara nära att förlora jämvikten, förmodar jag, att vara i en sådan sinnesstämning som jag är i just nu.”

”Vad är det då för en sinnesstämning du är i?”

”Det är väl bara så att jag är nedstämd eller modfälld.”

”Det har du rätt i.”

”Tack skall du ha, broder, jag förstår precis vad du menar. Jag inser att den där bibelversen verkligen passar in på mig, och jag sätter sannerligen värde på att du fäste min uppmärksamhet på den.”

”Den där versen har alltid varit till stor nytta också för mig. Eftersom den ger förslaget att du skall kasta din börda på Jehova — och detta kan ju, som du själv sade, ske genom bön —, föreslår jag att vi ber Jehova om hjälp och ger uttryck åt vår uppskattning och vår tacksamhet mot Jehova genom att vi ber tillsammans nu!”

”Ja, det vill jag gärna.”

Och så bad de tillsammans, i det att den besökande brodern ledde i bön till Jehova på bådas vägnar. I överensstämmelse med bönen måste den som hade det bekymmersamma problemet, som han nu fått upp ögonen för, också allvarligt bemöda sig om att rätta till sina förhållanden och göra ändringar i sitt personliga schema för att komma ur sin svåra belägenhet. Du kan kanske gå till väga på ett liknande sätt vid ett eller annat tillfälle.

10. Tala om hur uppmuntran i ett särskilt fall medförde mycket goda resultat.

¹⁰ Vi vill här återge vad som hände i en församling i Förenta staterna under 1966, såsom en medlem av den smorda kvarlevan har relaterat det:

”Vår församling har kunnat glädjas åt 30 procents ökning. Ökningen beror i första hand på att det är flera som har blivit återupplivade och har börjat ta del i skördearbetet igen. Uppmuntrande, uppbyggande besök har gjorts hos dem. Låt mig i korthet berätta en erfarenhet: En syster, som varit overksam i tre år, sade till tillsyningsmannen att ’det kommer att bli svårt att komma tillbaka till sanningen. Jag har varit borta så länge. Hur skulle jag ens kunna tänka på att gå ut i tjänsten eller komma med på mötena?’ Hon hade under så lång tid vårdat sin svårt sjuka mor, till dess modern dog, att hon för egen del hade blivit andligen svag och overksam. Hon uppmuntrades att söka känna det som om hon i själva verket aldrig hade varit borta från sanningen utan i stället hade fullgjort en gren av sin tjänst för Gud som är så betydelsefull i förbindelse med ett gott kristet uppförande och sann kärlek och att Jehova inte hade glömt hennes kärleksgärningar. Man framhöll för henne att bröder som sätts i fängelse inte kan komma till möten eller vara ute i tjänsten på fältet, men att de inte är borta från sanningen för det. En sådan syn på saken blev henne till mycket stor hjälp. Hon är nu regelbunden i tjänsten och kommer till mötena. Andra liknande glada erfarenheter har uppmuntrat oss att fortsätta med att visa vänlighet mot våra bröder.”

Materiella gåvor

11. Kan man göra gott med materiella ting?

¹¹ Goda gärningar som inbegriper materiella ting medför också andliga välsignelser och andligt gagn. Detta innefattas i Galaterna 6:10, och det innebär att vi frikostigt skall dela med oss av materiella ting åt våra bröder. När vi ger frikostigt, visar vi i själva verket kärlek till Gud. Det råder inget tvivel om detta, med tanke på orden i 1 Johannes 3:13—18. I vers sjutton läser vi: ”Men om någon har denna världens goda och tillsluter sitt hjärta för sin broder, när han ser honom lida nöd, huru kan då Guds kärlek förbliva i honom?” Vers aderton framhåller detta ytterligare och riktar uppmärksamheten på motivet med orden: ”Kära barn, låtom oss älska, icke med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning.” Genom att gärningar och ord här ställs i kontrast till varandra, framhävs det att frikostigt givande är kristendom i praktik och inte bara i teori.

12. a) Vilka kan man visa frikostighet i materiella ting? b) På vilka ”dagar” kan de kristna ge av sina materiella tillgångar? c) För vad kan det vara lämpligt att man uttrycker sin tacksamhet?

¹² Vilka kan vi visa sådan frikostighet i materiella ting? Alla våra bröder. Det är inte bara nödställda personer som skall vara föremål för sina bröders frikostiga kärlek, utan det bör alla vara, och vi finner att de är det. Bland människor i allmänhet förekommer det att man ger gåvor vid olika tillfällen, t. ex. vid högtider och på särskilda ”dagar”. Men i förbindelse med sådana gåvor märker man ofta en viss tävlingsanda, en tendens att jämföra gåvor och gengåvor. Den frikostighet som är kännetecknande för sanna kristna väntar inte på några ”särskilda” dagar eller tillfällen. Gåvor kan ges när som helst och åt vem som helst som är förtjänt att bli ihågkommen, t. ex. äldre människor, såsom ett uttryck för uppskattning av trogen tjänst. Gåvorna behöver inte endast vara tecken på kärlek mellan man och hustru, utan de kan vara bevis på föräldrarnas kärlek till barnen och på barnens kärlek till föräldrarna, som undervisar och fostrar dem till att leva enligt gudaktiga principer. Vi kan också genom en gåva visa vår tacksamhet mot en broder för att han har gjort något för oss genom någon vänlig handling, någon tjänst eller hjälp i teokratiskt avseende. Somliga människor i världen drivs kanske visserligen av kärlek och sann uppriktighet att ge gåvor vid särskilda tillfällen, men sanna kristna behöver inte ”Mors dag”, ”Fars dag”, ”julafton” eller andra högtider som världen föreskriver, eftersom de, när de blir kristna, undviker att ge sina gåvor någon olustig anstrykning genom att förbinda dem med en helgdag av hedniskt ursprung. Kärleksgåvor kan vara uttryck för uppskattning av flitig verksamhet, t. ex. trogen tjänst som utförs av pionjärer. Mottagaren blir välsignad, och givaren blir välsignad i ännu högre grad. Alla har gagn av detta, blir uppbyggda i tron, och alla vinner på detta, de äldre såväl som de yngre. ”Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.” (Ps. 71:18) Att vi frikostigt delar med oss åt våra älskade bröder bidrar till att vi alla blir förda samman med kärlekens starka band.

Personliga besök

13. Hur kan man göra gott genom att hälsa på bröderna?

¹³ I en tidigare paragraf tog vi del av ett samtal som förmodades utspinna sig mellan en broder som tänktes hälsa på hos en annan broder och denne andre, som blev besökt. Syftet med samtalet var att ge uppmuntran. Ja, att vi hälsar på hos dem som är besläktade med oss i tron är en metod som vi kan använda för att göra gott mot våra kristna bröder. Vi blir uppmuntrade att göra sådana besök och därmed visa vårt intresse för dem. Vi har särskild anledning att göra detta, då det är något som vi speciellt bör uppmärksamma, t. ex. när någon i familjen är sjuk eller, såsom vi förut nämnde, kanske känner sig nedstämd. Jesus använde den principen, då han, enligt Matteus 25:35—40, talade om de symboliska fåren och de symboliska getterna och sade: ”Jag var i fängelse, och ni kom till mig.” (NW) När vi hälsar på hos våra bröder i tron, kan vi hjälpa dem genom vår blotta närvaro, eftersom vi genom vårt besök visar vårt intresse för dem, såväl som genom den uppmuntran vi kan ge, kanske genom att vi kan gripa in praktiskt och hjälpa till med barnen, utföra någon syssla, ha med oss något ätbart och på ett eller annat sätt ge verklig hjälp i samband med vårt besök. Sådana besök hos bröderna bör vara spontana yttringar av inbördes kärlek och bör inte avläggas bara då vi känner oss tvingade att hälsa på för att avbörda oss ansvar. Om vi utgår från detta, inser vi att vi inte bör mena att vi skall hälsa på en broder bara när han har uteblivit från mötena eller inte tagit del i tjänsten. Nej, vår kristna gemenskap är något som vi bör akta mycket dyrt, och den är sannerligen till stor andlig nytta såväl för den som får besöket som för den som gör det. ”Ty jag längtar efter att se er, för att jag må förläna er någon andlig gåva, på det att ni må göras fasta — eller fastmer att det må ske ett ömsesidigt utbyte av uppmuntran bland er, för var och en genom den andres tro, både er och min.” — Rom. 1:11, 12, NW.

14. Nämn några av kännetecknen på ett kristet liv som vi här har dryftat.

¹⁴ Vi har här nämnt något av allt det som vi skulle kunna dra fram såsom exempel på hur vi kan göra gott mot dem som har samma tro som vi, t. ex. att taktfullt tjäna dem, uppmuntra dem att fortsätta i sitt goda verk, dela med oss av materiellt gott åt våra bröder, hälsa på dem för att få ömsesidigt andligt utbyte. Häri kommer vi att bli rikt välsignade av Gud. Detta beror på att församlingen blir uppbyggd och styrkt genom sådana goda gärningar. Det råder ett starkare band av enhet och kärlek, då bröderna är taktfulla, uppmuntrande och frikostiga och när de tar sig tid att hälsa på varandra. Allt detta hör samman med livet, i synnerhet med ett kristet liv, ett liv i kärlek till Gud och kärlek till nästan.

15. Vad leder dessa goda ting i livet till?

¹⁵ Att Jehova välsignar sådana goda gärningar får underbara resultat. Hans välsignelse medför frid, styrka och tröst, och det är också vad som betonas i Apostlagärningarna 9:31 (NW): ”Sedan kom verkligen församlingen i hela Judeen och Galileen och Samarien in i en tid av frid och blev uppbyggd; och eftersom den vandrade i Jehovas fruktan och fick den heliga andens tröst, fortsatte den att tillväxa.” Frid byggs upp på rättfärdighet och för med sig denna välsignelse från Jehova. Tack vare friden är församlingen och alla de enskilda individerna i den bättre rustade att verka för det som är gott gentemot alla, gentemot utomstående. Vilka utmärkta resultat medför det inte att vi gör gott mot våra bröder i tron!