Frågor från läsekretsen
● Jag vet att bibeln säger att en kristen hustru skall älska och respektera sin man. Men min man dricker. Hur kan någon älska och respektera en människa som för ett sådant liv? — C. N., USA.
Det är begripligt att en kristen i en sådan situation finner sin äkta mans dryckenskap frånstötande. Bibeln visar klart och tydligt att Jehova ogillar dryckenskap. (1 Kor. 5:11; Gal. 5:21) Den kan leda till andra missgärningar av alla slag. Och Guds ord manar oss: ”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont.” (Ps. 97:10) Men den här versen uppmanar inte en hustru att hata sin äkta man. Hon kan hata det onda och vad det för med sig, men inte sin man. Herren Jesus uppmanade sina efterföljare att älska också sina ovänner. (Matt. 5:44) Även om vi hyser varm medkänsla med en hustru som befinner sig i sådana omständigheter, eftersom vi förstår att situationen måste vara obehaglig och svår, menar vi följaktligen att hon bör vinnlägga sig om att älska sin man och hjälpa honom att lägga bort sin last.
Det är verkligen såsom frågeställaren själv säger att Guds ord uppmanar hustrurna att älska och respektera sina män, bland annat med dessa ord: ”Hustrur bör visa undergivenhet för sina män såsom för Herren ... hustrun [bör] ha djup respekt för sin man.” (Ef. 5:22, 33, NW) Mannen har en gudagiven ställning i familjen som medför ansvar, vare sig han lever i överensstämmelse med Guds krav eller inte. Hustrun bör visa respekt för hans ställning, även om hon inte kan gilla allt han gör.
Vi kan belysa detta genom att tänka på en kristens inställning till världsliga styresmän, de överordnade myndigheterna. Dessa ledare har rätt att kräva en kristen kvinnas respekt och relativa underdånighet. (Tit. 3:1; Rom. 13:7) Detta innebär inte att hon kan gilla de moralnormer som några av dem har antagit, och inte kan hon heller gilla alla deras uppfattningar och förehavanden. Hon kanske i stället dagligen ser bevis på korruption hos dem, kanske mut- och gunstlingssystem och underlåtenhet att skaffa lagen efterlevnad. Men så långt det är möjligt visar hon respekt för det ämbete de bekläder, eftersom Gud bjuder henne att göra det. På samma sätt kan hustrun inrikta sig på att stärka respekten för den äkta mannens ämbete eller ställning inom familjen. — Tit. 2:4, 5.
Innan hon gifte sig hyste hon respekt för den man, som nu är hennes äkta man, och för hans blivande ställning som hennes livskamrat och huvud. När de varit gifta en tid hade den kristna hustrun lärt känna en del om honom som hon inte hade vetat om eller räknat med före äktenskapets ingående. Så förhåller det sig i varje äktenskap. Hon kan ha upptäckt maner och egenskaper som hon inte tyckte om. Men om hon bara vinnlagt sig om det, skulle hon säkert också ha funnit nya drag i hans personlighet och goda egenskaper som hon kunde respektera och känna sig dragen till. Kan en hustru nu inte fortsätta med att utveckla kärlek och respekt för sådant som hör samman med hennes äkta man och som ursprungligen väckte hennes kärlek till honom såväl som för de goda ting som hon har upptäckt senare? Är det något som hon personligen kan göra för att framhäva eller förhöja hans goda egenskaper och reducera hans icke önskvärda till ett minimum? Vad kan hustrun göra för att hemmet skall bli mera tilltalande och trivsamt för mannen? Det är frågor som man allvarligt bör begrunda. Tänk på att de ansträngningar en kvinna gör för att odla respekten för sin man kommer att bidra till hennes egen förnöjsamhet.
I många fall har de kristna uppodlat den beundransvärda egenskapen uthärdande för att kunna dela med sig av det kristna budskapet och hjälpa andra in på livets väg. Det är förträffligt, eller hur? Aposteln Paulus skrev: ”Härda ut under vedermöda. Framhärda i bön.” (Rom. 12:12, NW) Men betraktar den kristna kvinna, som befinner sig i de här omständigheterna, situationen i familjen som ett tillfälle att visa kristet uthärdande? Har hon i bön sökt hjälp från Gud att visa uthärdande? — Jes. 50:10.
Vi inser att det kan förefalla svårt att tillämpa de här förslagen, i synnerhet om det är så att en kristen hustrus tålamod och kärlek har frestats hårt under många år av hennes icke troende äkta man. Det kan vara mycket svårt för henne att hålla ut och sträva efter att förkovra sig. Men vi tror fullt och fast att de fullkomliga råd som Jehova ger i sitt ord är de bästa råd man kan få. Så här skrev David: ”Jehovas lag är fullkomlig och återupplivar själen. Påbuden från Jehova är rätta och får hjärtat att fröjda sig.” — Ps. 19:8, 9, NW.
I den kristna församlingen i Korint i forna dagar fanns det några kristna hustrur som hade icke troende äkta män. Helt visst handlade dessa äkta män på ett sådant sätt att det blev en påfrestning för deras hustrurs kärlek och respekt. Men vilket råd gav aposteln Paulus? Han skrev: ”Hur vet du, om du inte skall frälsa din man?” Dessa ord är hämtade från samma brev, i vilket han skrev: ”Mannen ... är kvinnans huvud.” (1 Kor. 7:16; 11:3; NW) De här orden utgjorde en uppmuntran för dessa hustrur att älska och respektera sina icke kristna äkta män, under det att de tänkte på att de kanske med tiden skulle kunna hjälpa dessa män att tjäna Jehova. Något sådant kan inträffa! Petrus framhöll att icke troende äkta män kan bli vunna genom sina hustrurs ”kyska uppförande, förbundet med djup respekt”. — 1 Petr. 3:1, 2, NW.
Så har det visat sig kunna gå också i vår tid. En kristen hustru i Massachusetts till exempel uthärdade i mer än tjugo år sin mans dryckenskap och svordomar. Men hennes kyska uppförande och hennes djupa respekt för hans ställning såsom överhuvud för familjen gjorde verkan. Till sist insåg mannen att han måste vidta en förändring. Han slutade dricka, röka och svära och följde med sin hustru och sina vuxna barn till mötena i Rikets sal. Hon var verkligen lycklig över att hon hade uthärdat. (I Jehovas vittnens årsbok för 1968 berättas det också en styrkande upplevelse från Island på sidorna 157 och 158.)
Med tiden kanske andra kristna hustrur kan få uppleva samma glädje. Det hoppas vi verkligen. Men även om detta förefaller osannolikt i somliga fall, kan hustrurna sträva efter att uppodla sin respekt och kärlek för den äkta mannen, och på så sätt kan de visa sin uppskattning av föranstaltningen med äktenskapet och av sin äkta mans gudagivna ämbete och ställning.
”Ni skulle lägga av den gamla personligheten, som rättar sig efter ert forna handlingssätt och som fördärvas enligt sina bedrägliga begärelser, men ... ni skulle förnyas i den kraft som påverkar ert sinne och skulle ikläda er den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” — Ef. 4:22—24, NW.