De kristna måste leva hederligt

Kan man vara hederlig nu för tiden? Hur kan en kristen bevara ett gott samvete?

HAR du upplevt den tid, då du kunde ta familjen med dig och fara bort några dagar utan att behöva låsa dörren med särskild omsorg? Minns du den tiden då du kunde gå ut och handla och lägga växelpengarna i portmonnän utan att ha en känsla av att du först borde se efter om du fått rätt tillbaka? Om du kan påminna dig detta, då är du utan tvivel åtminstone snart i medelåldern, ty på de flesta håll är den här beskrivna tiden bara ett minne blott.

Att stjäla, ljuga och bedra har blivit nästan lika vanligt som att äta och sova. Tjuven har nu blivit erkänd. På många håll begränsar han inte längre sitt ”arbete” till dygnets mörka timmar. Nej, han berövar ofta sitt offer dennes tillhörigheter i klart dagsljus och under vapenhot, viss om att ingen kommer att ingripa. Ja, han har nästan blivit en hjälte. Om han åker fast, anser somliga att det var ett olyckligt slut.

Men du har helt säkert lagt märke till att denna släpphänta inställning gör sig gällande på många andra områden än den vanlige tjuvens. I de allra flesta fallen är det vad man kallar aktningsvärda människor som handlar oärligt; människor som går i kyrkan på söndagarna, som bor och arbetar inom väl ansedda områden, som klär sig väl och håller huvudet högt såsom goda medborgare i samhället.

Tänk till exempel på en man som har varit utrikes, som återvänder från en affärsresa eller semester och har med sig sådant som han bör förtulla. Han skulle ta det som en förolämpning, om du kallade honom tjuv, men ifall han kan lägga sina ord väl och krångla sig igenom tullen utan att betala, kommer han att skrytsamt berätta för sina vänner om det. Ju mer han kan klara sig igenom tullen med, desto bättre kommer de att gilla det. Att bedra staten är allmänt.

Men om du är en sann kristen, hur bör du då betrakta sådana tillvägagångssätt? Kan du lägga dig till med sådana uppfattningar som är så vanliga och handla lika oärligt? Nej, den kristne har blivit befalld att vända sig bort från människor och sedvänjor som vanärar Gud. Till honom har det tydligt sagts: ”Den som har stulit, han stjäle icke mer.” Det finns inga kryphål som rättfärdigar några lister och knep eller medger några ursäkter för miljöns skull. — Ef. 4:28.

Hederlighet i affärer

Det har börjat bli allt svårare att driva en affärsrörelse enligt hederliga principer. Importtullen kan vara hög, och andra affärsmän kanske söker komma över smuggelgods eller handlar kanske med samvetslösa fabrikanter, som falskdeklarerar sina varor när det gäller deras kvalitet och värde. Men får en kristen affärsman använda sådana metoder?

Nej, ty framför allt annat önskar en kristen behaga Jehova Gud. Och i bibeln heter det att ”den hållningslösa människan är något avskyvärt för Jehova, men han har sin förtroliga umgängelse med de rättrådiga”. (Ords. 3:32, NW) Visst kan det vara svårt att vara hederlig och samtidigt tävla om kunderna med oärliga affärsmän. Men även om vinsten kan bli mindre, kommer den kristne genom sin hederlighet att vinna andras förtroende, få självaktning och framför allt gott anseende hos Gud. Det är mycket mera värt än materiell framgång.

Oärlighet inom affärsvärlden beror ofta på oärlighet i statsstyrelsen. Inspektörer och revisorer är på en del håll redo att hota med käppen i ena handen, medan de sträcker ut den andra för att få mutor. Men mutor är ingenting för Guds tjänare. ”Du skall icke taga mutor”, heter det i bibeln, och naturligtvis inte heller ge några, ”ty mutor förblinda de seende och förvrida de rättfärdigas sak”. (2 Mos. 23:8) Om man skulle ge en handtryckning åt statstjänstemän för att de skall blunda för olagliga förehavanden, bryter man mot lagen. Sådant kan också bidra till att andra människors moral försvagas.

Den kristne affärsmannen har moraliska förpliktelser både mot staten och mot kunderna. Det händer att en firma har dubbel uppsättning räkenskapsböcker för att bedra staten och dubbel uppsättning vågar för att bedra allmänheten. Men båda dessa tillvägagångssätt röner Jehova Guds misshag. Hans ord lyder: ”Den tvåfaldiga vikten är en styggelse för Jehová, och bedräglig vågskål är ej god.” — Ords. 20:23, Åk.

Att uppträda hederligt mot de anställda är ett annat krav som den kristne måste fylla. Det kanske fordras av arbetsgivaren att han regelbundet skall dra av på den anställdes lön för att betala in till försäkrings- eller arbetslöshetskassor. Ibland underlåter emellertid arbetsgivare i vissa länder att göra sådana inbetalningar, och när den anställde sedan behöver lita till sådana medel kan han inte få ut några. Men detta är oärligt från arbetsgivarens sida! ”Arbetaren är värd sin lön”, förkunnade Jesus. Och i vår tid kan denna lön inbegripa ett rätt förfarande med de avdrag som görs på den anställdes kontantlön. — Luk. 10:7; 3 Mos. 19:13.

Man kommer ingen vart genom att förfäkta att en viss arbetstagare inte är värd sin lön, därför att han är lat eller stjäl från arbetsgivaren på andra sätt. Om hans namn finns med på avlöningslistan, då har arbetsgivaren plikter att fullgöra. Den kristne får inte vedergälla någon med ”ont för ont”. — Rom. 12:17.

Att ett gott förhållande uppstår mellan arbetsgivaren och den anställde beror vanligen i första hand på arbetsgivaren. Om han är rättrådig och frikostig mot sina anställda, är det troligt att de med tiden kommer att ge honom lika gott igen. Jesus sade: ”Ge, och ni skall få. Ett gott mått, väl packat och rågat, skall man ge i er famn. Ty med det mått, som ni mäter med, skall det mätas åt er igen.” — Luk. 6:38, Hd.

Arbetstagare måste vara hederliga

Men arbetstagarna i sin tur måste också vara hederliga gentemot arbetsgivaren. I våra dagar är de emellertid sällan detta. Ja, många företag räknar med att de riskerar att förlora 10 procent av hela sin vinst till följd av de anställdas stölder! Har du hört arbetskamrater påstå att de i själva verket är förtjänta att få de pengar de stjäl, eftersom de har så dåligt betalt? Naturligtvis inser de inte att de bara gör klyftan mellan sina inkomster och levnadskostnaderna så mycket större. Arbetsgivaren kommer inte att bli den som förlorar; han höjer bara priserna för att få gottgörelse för sina förluster.

Att stjäla är dåraktigt, hur man än ser på saken. Och det är inte storleken eller mängden av det stulna som avgör om det är moraliskt rätt eller orätt. Det finns en biblisk princip som är tillämplig här: ”Den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.” — Luk. 16:10.

Ger det företag, som du är anställd i, rabatt åt personalen på de varor man för? Sådana förmåner är vanligen till för den anställde och hans egen familj. Skulle det inte då vara ohederligt att missbruka dessa förmåner genom att köpa varor för andras räkning eller sälja sådana varor åt andra till ett högre pris? Någon kanske menar att företaget inte förlorar några pengar på det sättet och att det ser genom fingrarna med en sådan sak. Men har de hört sig för hos företagsledningen om detta för att få veta hur den ser på saken? Den egna uppfattningen eller den som en arbetskamrat har kan vara förvrängd av omtanke om de personliga intressena.

På sina håll har det blivit vanligt att de anställda träffar avtal med arbetsgivarna om att föra upp medlemmar av deras familjer på avlöningslistan, fastän dessa familjemedlemmar i själva verket inte arbetar inom företaget. Arbetsgivaren förlorar inte något i ekonomiskt avseende på detta, eftersom den anställdes lön bara delas upp i smärre poster på två, tre eller fler familjemedlemmar. Arbetsgivaren blir alltså inte bestulen. Men är det ett sätt att lura staten?

När lönen på det här sättet delas upp, hamnar varje ”arbetstagare” i en inkomstklass, där skatten inte blir så hög eller där kanske ingen skatt alls utgår, vilket inte skulle vara fallet om hela lönen gick till bara en person. Under sådana förhållanden skulle kanhända dessutom varje familjemedlem, som är upptagen på avlöningslistan, orättmätigt få del av sociala förmåner. Om man i själva verket inte har rätt till sådana förmåner, är det då inte oärligt att utnyttja dem? Är det inte att leva en lögn?

Samvetets röst

Du kommer kanske nu att tänka på något i ditt eget liv som gör dig villrådig. Du undrar kanske: Är det orätt att göra det här, eller är det orätt att göra det där? Lagar och bestämmelser kan vara så invecklade och mångtydiga att du kan tycka dig vara allvarligt förvirrad. Du känner kanske inte till någon biblisk princip som direkt har avseende på det som du tänker på. Men det finns olika sätt att ta reda på vad som är rätt och vad som är orätt.

Är du till exempel oviss om vad du kan föra med dig, när du reser från ett land till ett annat? Fråga i så fall tullmyndigheterna. Eller gäller ditt problem vad som är skick och bruk på din arbetsplats? Vänd dig då till ägaren eller direktören och fråga efter hans syn på saken. Var rättfram. Du kan vanligen få veta om ett visst handlingssätt anses vara rätt eller orätt genom att fråga vederbörande myndigheter om saken.

Men det kan vara så att den person som du vänder dig till inte vill ge dig ett direkt svar. Då är det din sak att avgöra hur du skall handla. Det finns vissa saker som helt enkelt måste överlåtas åt den enskildes samvete, och varje människa måste bära sin egen börda av ansvar inför Gud. — Gal. 6:5.

Ifall du skulle vara oviss om en sak, så försök inte freda ditt samvete genom att spåra upp någon som inte har med saken att göra och som är villig att fälla ett för dig gynnsamt omdöme. Det faller utom ramen för en kristens ansvar att föreskriva för en annan hur han skall driva sitt företag eller ordna upp sina affärer med andra. Vid ett tillfälle ville en man att Jesus skulle utöva sitt inflytande på det sättet, men Jesus vägrade att blanda sig i saken. Hans svar löd: ”Människa, vem har satt mig till att döma eller hålla arvskifte mellan er?” — Luk. 12:13, 14, Hd.

Tänk alltid på att ett gott samvete inför Gud och människor är något som man inte bör ta lättvindigt. I bibeln får vi veta att somliga människor ”lidit skeppsbrott i tron”, därför att de inte bevarat ett gott samvete. Bibeln vittnar också om att för den som är varmt fäst vid materiella ting kan detta vara en faktor som får honom att vålla sig själv ”många kval”. Det gäller alltså för den kristne att bevara ett gott samvete, även om han måste avstå från materiella ägodelar. — 1 Tim. 1:19; 6:10; 4:2.

Hur man förvärvar ett gott samvete

Den kristnes samvete byggs upp genom studium av Guds ord och uppskattning av principerna i det. Gud har inte låtit människorna förbli i okunnighet om vilket handlingssätt som är rätt och vilket som är orätt. Nej, utan han har gett oss sitt ord, bibeln, så att mogna kristna genom att göra bruk av detta ord kan få ”sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont”, rätt och orätt. — Hebr. 5:13, 14.

Det finns emellertid millioner människor som har levat större delen av sitt liv enligt de normer som gäller i den nuvarande tingens ordning och som aldrig ens tänkt den tanken att de kanske handlar oärligt. De har inte fått den rätta övningen att skilja mellan rätt och orätt. Kanske hör du till dem. Men på senare tid har du börjat studera Guds ord, och du har börjat förstå att det finns en del sedvänjor som Gud inte finner behag i. Vad skall du då göra?

Ett förståndigt beslut är då att handla i överensstämmelse med ditt samvete som blivit fostrat genom ditt studium av Guds ord. I vissa fall kanske detta kommer att innebära att du måste sänka din levnadsstandard för att du skall kunna bringa livet i överensstämmelse med bibelns principer. Men det är värt det! Den glädje som kommer av att man har ett rent samvete inför Gud och människor är av långt större värde än vilka som helst materiella ägodelar.

Vad som krävs för att man skall leva hederligt är fast tro och sann kärlek till Gud. Tror du verkligen på Guds löften att han skall välsigna sina tjänare med evigt liv i sin nya tingens ordning? (2 Petr. 3:13; Ps. 37:29) Om du gör det och du verkligen älskar Gud, kommer du uppriktigt att bemöda dig om att vara hederlig och göra det som är rätt i hans ögon. ”Den som älskar livet och vill se goda dagar, han skall avhålla sin tunga från det som är ont, och sina läppar från falskt tal; han måste vända sig bort från det som är ont och göra det som är gott.” — 1 Petr. 3:10, 11, Hd.