Slutet på det världsomfattande vittnandet närmar sig
1. a) Vilket ytterligare uppdrag att vittna gavs åt Jesu judiska lärjungar från pingsten år 33 v.t. och därefter? b) Vilken verkan skulle detta ha på deras vittnande för Jehova?
DET världsomfattande vittnandet från Jesu Kristi lärjungars sida har nu pågått i mer än nitton århundraden. När Jesus Kristus befann sig på Oljeberget på våren år 33 v.t. och sade till sina judiska lärjungar: ”Ni skall vara vittnen om mig”, talade han till människor som genom födelsen var vittnen för Jehova. (Jes. 43:1—12; 44:8) Men alltifrån den tiden, eller från utgjutandet av Guds heliga ande över dem tio dagar senare vid pingsten i Jerusalem, skulle de också vara vittnen om Jesus. Vad var orsaken till detta ytterligare vittnande? Var det avsett att ta bort någonting från deras verksamhet som överlämnade vittnen för Jehova eller rentav ersätta deras verksamhet som vittnen för Jehova Gud? Det var inte så att deras vittnande om Jesus skulle minska kungörandet av Guds namn Jehova och ställa honom i skuggan, utan det var avsett att förhärliga Jehova Gud ännu mer. Det skulle göra vittnandet för Jehova tydligare, exaktare. Det skulle visa att Jehova inte hade ljugit, utan att han till sist, efter mer än fyra tusen år hade upprest sin Messias eller Kristus.
2. Vilken föranstaltning, som det först hänvisades till i Edens lustgård, hade nu blivit av betydelse för hela världen?
2 Detta att Jehova hade sänt sin länge utlovade Messias eller Smorde var en angelägenhet av världsomfattande betydelse. Det förtjänade att tillkännages för hela människovärlden, ja, ”intill jordens avlägsnaste del”. Vad Jehova Gud själv gjorde förtjänade att efterliknas av hans trogna vittnen på jorden. Vad var det? Jo, att vittna om den verklige, historiske Messias eller Kristus, Jesus, Guds Son. Omkring år 4026 f.v.t. hade Jehova Gud sagt till den orm, som hade förorsakat människans fall i Edens lustgård: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.” (1 Mos. 3:15, NW) Detta var Jehovas första hänvisning till Messias eller Kristus.
3. Vad måste följaktligen Jehova göra för att visa att hans ord var hävdat och rättfärdigat i detta avseende?
3 När Gud hävdade och rättfärdigade sitt löftesord genom att uppresa sin Messias eller Smorde, var det nödvändigt för honom att identifiera sin Messias genom att vittna om honom på ett övernaturligt sätt. Hela människosläktet kunde upprepa den begäran som en gång framställdes till honom: ”HERREN [Jehova] vare ett sannfärdigt och osvikligt vittne.” (Jer. 42:5) Jehova visade sig verkligen vara detta.
4. Hur blev Johannes ett vittne beträffande Jesus för dem som kom till honom för att bli döpta?
4 Under senare hälften av år 29 v.t. gav Jehova, då hans Son, Jesus, blivit döpt i Jordanfloden, en synlig manifestation av sin heliga ande, som sänkte sig över den döpte Jesus, och Johannes döparen hörde Guds ord från himmelen: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” Därefter kunde Johannes döparen, ett judiskt vittne för Jehova, vittna om Jesus, att denne är Messias, som Johannes själv sade: ”Jag har sett det, och jag har burit vittnesbörd om att denne är Guds Son.” (Matt. 3:13—17; Joh. 1:29—34; NW) Alltifrån den tiden vittnade Johannes för dem som kom till honom för att bli döpta, i det de önskade vara förberedda att bli lärjungar till Jehovas Messias eller Kristus.
5. Hur och var vittnade Jehova återigen om Jesus tre år senare, och hur vittnade Petrus om detta i skrift?
5 Tre år senare, på förklaringsberget, vittnade Jehova återigen hörbart om sin Messias, Jesus. Tre av Jesu lärjungar, som såg denna syn av hans förhärligande med övernaturlig härlighet, hörde Guds röst från himmelen säga: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt; lyssna till honom.” Sedan Jesus blivit uppväckt från de döda, berättade dessa tre ögonvittnen om synen för de övriga av Jesu Kristi apostlar. (Matt. 17:1—9, NW) Åratal senare skrev den kristne aposteln Petrus: ”Ty han [Jesus Kristus] mottog från Gud, Fadern, ära och härlighet, när ord sådana som dessa bars fram till honom genom den storslagna härligheten: ’Denne är min son, min älskade, som jag själv har godkänt.’ Ja, dessa ord hörde vi bäras fram från himmelen, då vi var med honom på det heliga berget.” — 2 Petr. 1:12—18, NW.
6, 7. a) Hur vittnade Gud om Jesus under hela hans offentliga bana? b) Hur talade Petrus till Kornelius om den del Gud hade i förbindelse med Jesus som Kristus?
6 Under Jesu Kristi hela offentliga bana på jorden vittnade Jehova om det förhållandet att denne var den förutsagde Messias genom att ge honom de goda nyheterna om Guds rike att predika och genom att utrusta honom med makt att göra underverk. När aposteln Petrus frambar vittnesbördet för de första hedningar som blev omvända till kristendomen, kunde han alltså säga följande om Jehovas Messias:
7 ”Jesus från Nasaret ... huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld; ty Gud var med honom. Vi kunna själva vittna om allt vad han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem; likväl upphängde man honom på trä och dödade honom. Men honom har Gud uppväckt på tredje dagen och låtit honom bliva uppenbar, väl icke för allt folket, men för oss som redan förut av Gud hade blivit utvalda till vittnen och som åto och drucko med honom, sedan han hade uppstått från de döda. Och han bjöd oss predika för folket och betyga, att han är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levande och döda.” — Apg. 10:38—42.
8. Vilket utomordentligt kraftfullt vittnesbörd gav Gud om Jesus, enligt vad Paulus säger i Romarna 1:1—5?
8 Utomordentligt kraftfullt var det vittnesbörd som Jehova Gud, den Allsmäktige, gav om sin Messias genom att uppväcka honom från de döda. Aposteln Paulus kunde skriva till de romerska kristna och rikta uppmärksamheten på detta överväldigande vittnesbörd från Gud: ”Guds goda nyheter, vilka han fordom genom sina profeter utlovade i de heliga Skrifterna, angående sin Son, som härstammade från Davids säd efter köttet, men som med kraft förklarades vara Guds Son efter helighetens ande genom uppståndelse från de döda — ja, Jesus Kristus, vår Herre, genom vilken vi har fått oförtjänt godhet.” (Rom. 1:1—5, NW) Endast Gud, den Allsmäktige, kunde ge ett sådant vittnesbörd för att bevisa vem som verkligen var Kristus.
9. På vem litade Jesus till största delen i fråga om ett vittnesbörd beträffande honom, och hur förklarade han detta för judarna?
9 Jesus Kristus litade själv på vittnesbördet från Gud mera än på det som kom från människor. Till de judar som inte hade blivit övertygade om att han var Messias sade han: ”Om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesmål icke giltigt. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet, att det han säger om mig är sant. Ni har sänt bud till Johannes [döparen, då i fängelse], och han har vittnat för sanningen. Jag stöder mig icke på något mänskligt vittnesmål, men jag säger detta, för att ni skall bli frälsta. ... Men jag har ett vittnesmål, som är högre än det som Johannes gav: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, själva de gärningar som jag gör, de vittnar om mig och visar, att Fadern har sänt mig. Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. ... Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror, att ni har evigt liv i dem. ... De vittnar om mig.” (Joh. 5:31—39, Hd) På detta sätt litade Jesus på det kraftfullaste och säkraste vittnesbördet, nämligen det som ges av Jehova Gud och hans inspirerade ord, den inspirerade bibeln.
10, 11. a) Hur står godtagandet av vittnesbörd vid mänskliga domstolar i kontrast till godtagandet av Guds vittnesbörd? b) Vad gör vi Gud till, om vi förkastar hans vittnesbörd, enligt vad Johannes framhåller i 1 Johannes 5:9—12?
10 I vår tids domstolar är domarna och jurymedlemmarna inställda på att godta vittnesmål som ges av ofullkomliga män och kvinnor. Varför skulle vi inte mycket hellre godta vittnesbördet från den fullkomlige och allsmäktige Guden, Jehova, som aldrig misstagit sig? Vi har juridisk orsak att godta hans ofelbara vittnesbörd. Om vi inte gör det, betyder det att vi förkastar hans vittnesbörd och gör honom till en lögnare. Detta är aposteln Johannes’ slutledning i 1 Johannes 5:9—12:
11 ”Om vi taga människors vittnesbörd för gott, så må väl Guds vittnesbörd vara förmer. Detta är ju Guds vittnesbörd, att han har vittnat om sin Son. Den som tror på Guds Son, han har vittnesbördet inom sig själv; den som icke tror Gud, han har gjort honom till en ljugare, eftersom han icke har trott på Guds vittnesbörd om sin Son. Och detta är vittnesbördet: att Gud har givit oss evigt liv; och det livet är i hans Son. Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han har icke livet.”
12. a) Varför är det oförståndigt att ha inställningen att det är omöjligt för oss att godta Guds vittnesbörd? b) Vilken framtid för människosläktet är beroende av Jesu jungfrufödelse?
12 Hur är det då om det vittnesbörd Gud ger går långt utöver vad människan kan ge? Detta betyder inte att Gud är en lögnare och att hans vittnesbörd är omöjligt. Det är bara att förvänta att Gud skulle göra någonting som skulle vara omöjligt för en obetydlig människa att göra; alldeles som ängeln Gabriel sade till den judiska jungfrun Maria beträffande hennes Sons, Jesu, jungfrufödelse (någonting som fler och fler av kristenhetens präster påstår är omöjligt att tro): ”För Gud kan intet vara omöjligt.” (Luk. 1:26—37) Och det visade sig inte vara omöjligt. Hela mänsklighetens framtida eviga liv i lycka på en paradisisk jord berodde på att Guds Son föddes av en jungfru. Därför är det en fråga om evigt liv eller evig död för oss om vi godtar eller förkastar det vittnesbörd Gud har gett.
13. Vad är, enligt Johannes 8:17, 18, den starkaste grunden vi har till att tro det vittnesbörd som avgetts?
13 Jesus Kristus, Guds Son, hänvisade till Guds lag som judarna fått genom profeten Mose och sade: ”I er lag är det skrivet, att vad två människor vittnar är giltigt. Jag vittnar om mig själv, och Fadern som har sänt mig vittnar om mig.” (Joh. 8:17, 18, Hd) Här har vi den starkaste grundvalen för tron, nämligen det samstämmiga vittnesbördet från de två största personligheterna som finns: Jehova Gud och Jesus Kristus.
14. Vad måste vi som sanna kristna göra för att efterlikna Jehova Gud och Jesus Kristus och för att göra det som Jesus befallde sina judiska lärjungar?
14 Eftersom Jesus Kristus godtog och litade på det vittnesbörd som gavs av hans himmelske Fader, Gud Allsmäktig, bör sannerligen alla som önskar vara sanna kristna också godta Guds eget vittnesbörd för att efterlikna Jesus Kristus. Och mer än så: Jesus Kristus vittnade för sanningen därför att Gud, hans Fader, gjorde det: som Fadern är, så är Sonen. (Joh. 18:37) Och eftersom Jehova Gud själv troget har burit vittnesbörd beträffande Jesus Kristus, bör och måste alla de som vill efterlikna Gud, alla de som bekänner sig vara Jehovas vittnen, alla de som bekänner sig vara efterföljare till Jehovas enfödde Son, likaså göra som Jesus Kristus befallde sina lärjungar på Oljeberget: ”Ni skall vara vittnen om mig.”
15. a) Vad gör Jehova beträffande sitt eget namn genom sitt vittnesbörd om Jesus? b) Hur är sanna kristna mer privilegierade såsom vittnen än Jehovas förkristna vittnen?
15 Genom det underbara vittnesbörd Jehova Gud ger beträffande sin Son, Jesus Kristus, upphöjer han sig själv mer än någonsin. Han förhärligar sig så mycket mer som den allsmäktige och sanne Guden, som både utlovade och frambragte Messias. Han ger ännu fler skäl till att hans, den himmelske Faderns, namn skall helgas. (Matt. 6:9) Hans namn, Jehova, står fortfarande högre än hans Sons namn, Jesus. De som blir vittnen för Jesus Kristus förblir fortfarande vittnen för Jehova. De är i första hand vittnen för Jehova Gud och därnäst vittnen för hans Son, Jesus Kristus. De är kristna vittnen för Jehova med ett underbarare budskap och en mer privilegierad ställning än de människor hade som var trogna vittnen för Jehova före hans Sons, Jesu Kristi, ankomst. — Hebr. 11:1—12:2.
Innehållet i deras vittnesbörd då och nu
16. Varför var det nödvändigt för Jesu judiska lärjungar att vänta i Jerusalem innan de påbörjade sitt arbete att bära vittnesbörd om Jesus?
16 De lärjungar till Jesus Kristus som hörde hans slutliga befallning på Oljeberget och såg honom fara upp mot himmelen lydde troget vad han befallde dem att göra. De väntade i Jerusalem till dess de genom Kristus mottog helig ande från Gud, den ande genom vilken de skulle vittna om Jesus. De skulle också upphöja Jehova Gud ännu mer genom detta vittnande om hans messianske Son, Jesus. Det var inte på sin egen kraft utan på Jehovas andes hjälp som de litade för att frambära sitt vittnesbörd, i det de verkade som kristna profeter. Det var alldeles som ängeln sade till aposteln Johannes, i Uppenbarelseboken 19:10: ”Jag är bara en slav jämsides med dig och med dina bröder, som har arbetet att vittna om Jesus. Tillbed Gud; ty att bära vittnesbörd om Jesus är det som inspirerar till profeterande.” (NW) När det uppstod våldsamt motstånd mot deras vittnande, var det alltså denna ande som kraftfullt drev dem. Det var alldeles som vi läser i Apostlagärningarna 4:31 (NW): ”Och sedan de hade bett, skakades platsen där de var församlade; och de blev alla och envar uppfyllda av den heliga anden och talade Guds ord med frimodighet.”
17, 18. a) Var och sedan de mottagit vad skulle lärjungarna under det första århundradet börja vittna om Jesus Kristus och Jehova? b) Vad vittnade Petrus om Jesus vid pingsten?
17 Alla de som blev Kristi lärjungar under den apostoliska tiden i första århundradet v.t. var i stånd att vittna beträffande Jesus Kristus tillsammans med hans himmelske Fader, Jehova Gud. Vittna i fråga om vad? Den skrivna skildringen som har just det som ”inspirerar till profeterande” talar om för oss vad de vittnade, vad deras vittnesbörd innehöll. Den berättar för oss att den uppväckte Jesus sade till sina apostlar: ”Med början i Jerusalem skall ni vara vittnen om dessa ting. Och se, jag sänder över er det som är utlovat av min Fader [i Joel 2:28, 29]. Men ni skall förbli i staden [Jerusalem], till dess ni blir beklädda med kraft från höjden.” (Luk. 24:47—49, NW) I överensstämmelse med dessa anvisningar sade aposteln Petrus i Jerusalem, sedan den heliga anden utgjutits över lärjungarna, till mer än tre tusen judiska högtidsfirare vid pingsten:
18 ”David for ju verkligen inte upp till himlarna, utan han säger själv: ’Jehova sade till min Herre: ”Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.”’ Må därför hela Israels hus med full visshet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni fastnaglade vid pålen.” — Apg. 2:1—36, NW.
19. Som vad fortsatte Petrus att tjäna medan han vittnade om Jesus vid pingsten, och för vem betydde detta större ära?
19 Skildringen beträffande denna dag fortsätter: ”Och med många andra ord frambar han ett grundligt vittnesbörd och fortfor att förmana dem, i det han sade: ’Bli frälsta från detta vrånga släkte.’” (Apg. 2:40, NW) Lägg märke till här att medan aposteln Petrus troget vittnade om Jesus Kristus, fortsatte han samtidigt att verka som ett vittne för Jehova, i det han gav större ära åt Jehova Gud för vad han hade gjort i förbindelse med sin Messias.
20. Hur påbörjades vittnandet om Jesus i Samarien, och inleddes det utan att man nämnde Gud?
20 Beträffande provinsen Samarien, som gränsade till provinsen Judeen, läser vi: ”Men de som hade blivit kringspridda [genom förföljelsen under fariséen Saulus] gick genom landet och kungjorde ordets goda nyheter. Filippus för sin del begav sig ned till staden Samaria och började predika Kristus för dem. ... När de trodde Filippus, som kungjorde de goda nyheterna om Guds rike och om Jesu Kristi namn, lät de döpa sig, både män och kvinnor. ... När apostlarna i Jerusalem hörde att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de åstad Petrus och Johannes till dem; och dessa gick dit ned och bad för dem att de måtte få helig ande. ... När de grundligt hade avgett vittnesbördet och hade talat Jehovas ord, vände de därför tillbaka till Jerusalem, och de gick åstad och kungjorde de goda nyheterna för många av samariternas byar.” (Apg. 8:4—25, NW) De troende, döpta samariterna mottog helig ande, när Petrus och Johannes lade händerna på dem. De mottog vittnesbördet om Jesus, men detta var en del av predikandet av ”Guds rike”. Det var Guds ande de fick.
21, 22. Vilket resultat med avseende på Gud fick påbörjandet av vittnandet om Jesus bland de första omvända hedningarna?
21 Någon tid efter det att detta vittnesbörd om Jesus hade avgetts inför dessa omskurna samariter blev aposteln Petrus sänd till Caesarea i nordvästra hörnet av Judeen för att vittna om Jesus för den italiske hövitsmannen Kornelius och hans släktingar och vänner.
22 När Petrus senare förklarade för lärjungarna i Jerusalem varför han hade döpt dessa troende hedningar, sade han: ”Om alltså Gud gav samma fria gåva [helig ande] åt dem som han också gav åt oss, som har trott på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?” Hur reagerade lärjungarna på detta besked om att oomskurna hedningar blivit omvända? Skildringen säger: ”När de nu hörde detta, gav de sig till freds, och de förhärligade Gud och sade: ’Nåväl, Gud har alltså förlänat bättring, som leder till liv, också åt människor av nationerna.’” (Apg. 10:1—11:18, NW) Frambärandet av vittnesbördet om Jesus för de oomskurna hedningarna resulterade alltså i att lärjungarna gav ära åt Jehova Gud, den som är Fader till Herren Jesus, Messias.
23, 24. a) Om vem var det, enligt redogörelsen, som aposteln Paulus bar vittnesbörd i Korint och i Rom? b) Hur vitt omkring hade de goda nyheterna blivit predikade, när han blev satt i fängelse i Rom?
23 Därefter blev aposteln Paulus utsänd som en ”apostel för nationerna”. (Rom. 11:13, NW; Apg. 13:1—4; 16:6—12) Beträffande hans arbete i Korint i Grekland läser vi: ”Paulus [började] bli intensivt upptagen av ordet, i det han vittnade för judarna för att bevisa att Jesus är Kristus [eller: Messias].” (Apg. 18:5, NW) När Paulus senare hölls fängslad i Jerusalem, sade Herren Jesus till honom: ”Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.” (Apg. 23:11) Vad gjorde Paulus två år senare, då han hölls i fängsligt förvar i Rom? Berättelsen talar om för oss: ”Han förklarade saken för dem [sina besökare] genom att bära ett grundligt vittnesbörd om Guds rike och genom att inför dem bruka övertygande utsagor om Jesus från både Mose lag och profeterna, från morgonen till aftonen.” (Apg. 28:23, NW) Från Rom kunde Paulus omkring år 61 v.t. skriva till den kristna församlingen i Kolosse i Mindre Asien:
24 ”Det hopp, som finns i de goda nyheter som ni hörde och som har predikats bland hela den skapelse som är under himmelen.” — Kol. 1:23, NW.
25. a) Vilket resultat fick uppfyllelsen av Jesu ord i Apostlagärningarna 1:8 på den tiden vad beträffar världsomvändelse? b) Vilket resultat fick det världsomfattande vittnandet på den tiden när det gäller profanhistoriker?
25 I apostlarnas dagar under det första århundradet av den vanliga tideräkningen hade alltså Jesu Kristi profetiska ord inte bevisats vara falska: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” Men detta resulterade inte i världsomvändelse då, för nitton hundra år sedan. Jesu ord var aldrig ämnade att betyda detta. Men det vittnesbörd som avgavs om honom var så mäktigt att skildringarna om den kristna församlingens tillvaro och tidiga verksamhet inte blivit förbisedda av profanhistoriker, nej, dessa icke-bibliska historiker har vittnat om kristendomens plats i verkligheten för nitton århundraden sedan.
Världsomfattande vittnande under 1900-talet
26. Vad har kristenheten gjort i fråga om att sprida bibelns budskap? Har den samtidigt avgett ett sant vittnesbörd om Jesus?
26 Hur sanna har då Jesu ord visat sig vara nu, så lång tid efter det han först yttrade dem? Det är sant och det måste erkännas att kristenheten har spridit den heliga bibeln på hundratals språk i mer än två milliarder exemplar av hela bibeln eller delar av den. Men har kristenheten, då den förklarat dessa heliga skrifter, avgett ett sant vittnesbörd om Jesus Kristus? Kristenhetens tillstånd i dag, såväl som tillståndet i den värld av vilken kristenheten är en mycket mäktig del, tvingar ärliga granskare att svara: Nej!
27. Vad måste då sägas om fullgörandet av Jesu ord i Apostlagärningarna 1:8 i vår tid?
27 Sann kristendom skiljer sig radikalt från den förvirrande blandning av hundratals sekteriska religioner som nu utövas inom kristenheten. Trots detta uppfylls Jesu ord i vår tid av samma klass av lärjungar som han riktade sina ord till på Oljeberget år 33 v.t. Lärjungarna på den tiden var alla vittnen för Jehova Gud, och det är vad de som i vår tid frambär skriftenligt vittnesbörd om Jesus är, vare sig de av naturen är judar eller icke-judar. — Jes. 43:10—12.
28. Vilken tidsperiod slutade år 1914 v.t., och vad inbegriper alltså vittnandet om Jesus Kristus i dag?
28 I dag betyder frambärandet av vittnesbördet om Jesus Kristus mycket mera än det omfattade för nitton århundraden sedan. Historien har inte stått stilla. Uppfyllelsen av bibelns profetior har inte stått stilla. Enligt bibelns tidsschema lever människovärlden i dag i ”ändens tid”. (Dan. 12:4; 11:40) Följaktligen måste de som är sanna vittnen för Jesus Kristus bära vittnesbörd om vad som har kommit att gälla Jesus Kristus under denna ”ändens tid”, som började år 1914, vid slutet av hedningarnas tider eller ”nationernas fastställda tider” det året. (Luk. 21:24, NW; Dan. 4:13, 20, 22, 29) Då kom tiden för Jehova Gud att göra slut på de hedniska nationernas förtrampande av hans Messias’, Jesu Kristi, rätt till Riket. Detta gjorde han genom att insätta sin Son, Jesus Kristus, på tronen och befalla honom att dra kuvande fram mitt ibland sina fiender till dess de till sist krossas i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. (Upp. 16:14, NW; Ps. 110:1—5; Hebr. 10:12, 13) Sedan han blivit insatt på tronen i himmelen ställdes första världskriget på jorden i skuggan av det förhållandet att ”krig bröt ut i himmelen” (NW) och Satan blev nedkastad till jorden. — Upp. 12:1—13.
29, 30. Vilka är det i vår tid som vittnar om dessa händelser i denna ”ändens tid” och hur bekräftar en världslig informationskälla detta?
29 Vilka är det i vår tid som över hela världen vittnar om Guds messianska rikes födelse och den seger som den på tronen nyligen insatte konungen, Jesus Kristus, vunnit över Satan, djävulen, och hans demoner? Det är Jehovas kristna vittnen sedan år 1914 v.t. Låt oss i stället för att rådfråga Jehovas vittnens årsbok för 1970 vända oss till en världslig källa för att få informationer om dem. På sidan 448, spalt två, i The New York Times Encyclopædic Almanac för 1970 läser vi under rubriken ”Jehovas vittnen” dessa ord:
30 ”Jehovas vittnen hyser den tron att de följer den äldsta religionen på jorden, tillbedjan av den allsmäktige Guden, som i bibeln uppenbaras som Jehova. ... Alla Jehovas vittnen betraktas som förkunnare av evangeliet. ... Sådana förkunnare tar del i predikandet och lär människor av alla nationer att Guds ord är sant och att deras enda hopp ligger i Jehovas rike under Kristus Jesus, som har upprättats för att styra över jorden och ersätta alla regeringar.”
31. a) Vad visar om deras arbete är ett ”världsomfattande vittnande”? b) Hur visar Uppenbarelseboken 12:17 om djävulen är tillfredsställd med deras vittnesarbete?
31 Vittnandet för Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, i 206 länder jorden runt förtjänar att kallas ett ”världsomfattande vittnande”, inte sant? Ja, sannerligen! Är den förnedrade Satan, djävulen, tillfredsställd med detta vittnande beträffande Guds messianska rike? Uppenbarelseboken 12:13—17 visar att svaret är nej, i det den säger: ”När nu draken [Satan] såg att den var nedslungad till jorden, förföljde den kvinnan [Guds himmelska organisation] som hade fött gossebarnet [det messianska riket]. ... Och draken fylldes av vrede mot kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de återstående av hennes säd, som [1] håller Guds bud och [2] har arbetet att bära vittnesbörd om Jesus.” — NW.
32. a) Vad visar om denna förföljelse av dessa vittnen för Riket kommer att pågå länge till? b) Vad var det alltså meningen att det världsomfattande vittnandet om Jesus skulle åstadkomma?
32 Förföljelsen av dessa vittnen för Riket har fortsatt sedan första världskriget. Hur länge till skall den pågå? Knappast mycket länge till, eftersom de jublande himlarna har kungjort beträffande den förnedrade draken, Satan, djävulen: ”Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till er i stor förbittring och vet att han har en kort tidsperiod.” (Upp. 12:12, NW) Efter det annalkande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon, där djävulens hela synliga jordiska organisation kommer att bli tillintetgjord, når djävulen och hans demoner slutet på sin ”korta tidsperiod”. Då skall de bindas och avlägsnas från jordens närhet genom att kastas ned i ”avgrunden”, ur stånd att bedra och förleda nationerna under Jesu Kristi tusenåriga regering över jorden och dess invånare. Frambärandet av vittnesbördet om Jesus Kristus över hela världen är följaktligen inte avsett att omvända människovärlden till kristendomen, och detta har aldrig varit avsikten med det. Eftersom det är ett vittnesbörd, tjänar det blott och bart att underrätta de politiska nationerna innan deras slut kommer vid Harmageddon. Därigenom har de fått sin varning!
33. a) Visade Jesu profetia att det skall bli ett slut på detta världsomfattande vittnande? b) Vilket beslut måste vi nu fatta, innan det världsomfattande vittnandet når sitt slut?
33 När Guds krig vid Harmageddon börjar tillintetgöra alla sådana fiendenationer, kommer det världsomfattande vittnandet att ha tjänat sitt uppsåt. Det kommer att nå sitt slut på det sätt som Jesus Kristus förutsade, när han tillkännagav: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) ”De goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Mark. 13:10, NW) Om ”slutet” skulle komma i morgon, skulle nationerna aldrig kunna säga att denna profetia inte har blivit uppfylld. Det är dock tydligt att det ännu återstår att uppnå höjdpunkten i detta världsomfattande vittnande. Men alla bevis pekar övertygande på att slutet, som också innebär en höjdpunkt, är nära. Var kommer vi att befinna oss, när slutet inom kort verkligen är här? Står vi på de oomvända nationernas sida? Eller står vi på Jehova Guds oövervinnliga rikes sida under hans Son, Jesus Kristus? Var och en av oss måste fatta sitt beslut nu, innan slutet på det världsomfattande vittnandet kommer i enlighet med Guds vilja.
34. Vilka kommer att vara de lyckliga människorna, när tiden för det världsomfattande vittnandet når sitt slut?
34 Lyckliga kommer alla de att vara som då befinns vara på Rikets sida, ja, alla de som har haft verksam del i att avge detta aldrig återkommande, världsomfattande vittnesbörd om Guds messianska rike och till vilka Gud då kan säga: Ni är mina vittnen och vittnen för min Son, Jesus Kristus, konungen, och jag är er Gud, Jehova. — Jes. 43:12; Apg. 1:8.