Kom ihåg din Skapare i din unga mandoms dagar
”Kom nu ihåg din store Skapare i din unga mandoms dagar.” — Pred. 12:1, NW.
1. a) Vad visar Skriften om behovet att fostra unga människor? b) Vilka lämpliga råd gav Paulus åt den unge Timoteus?
GUDS ord har mycket att säga om unga människor. I föregående artikel nämndes det att livsfrukt är en lön. Men Guds ord beskriver också för oss på ett exakt sätt formandet av unga människor och visar att ungdomar behöver vägledning när de växer upp till vuxna människor så att de kan axla ansvar. Guds ord säger tydligt: ”Oförnuft låder vid barnets hjärta.” (Ords. 22:15) Jehova, Skaparen, känner väl till hurudana hans mänskliga skapelser är. Ungdomsåren är de år då personligheten danas, de år då de unga behöver vägledning och tillsyn. Och den utsträckning i vilken de gör sitt bästa för att ta emot denna vägledning och tillsyn kommer att visa sig i deras uppförande och i deras sätt att axla ansvar under senare år. Aposteln Paulus beskrev exakt skillnaden mellan ungdomstiden och den vuxna tiden i följande ord: ”När jag var barn, brukade jag tala som ett barn, tänka som ett barn, resonera som ett barn; men nu då jag har blivit man, har jag lagt bort ett barns karakteristiska drag.” (1 Kor. 13:11, NW) Det var därför med goda skäl som Paulus kunde skriva till sin unge följeslagare i förkunnartjänsten, Timoteus: ”Fly ungdomens onda begärelser och far efter rättfärdighet, tro och kärlek och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren.” — 2 Tim. 2:22.
2. Vilken framträdande egenskap har gudaktiga unga människor?
2 Detta betyder inte alls att de unga åren i en människas liv är en förbannelse, och inte heller bör man dra slutsatsen att Guds ord på något sätt nedvärderar ungdomen. Det kan inte gärna vara så, eftersom Herren Jesus Kristus sade till dem som frågade honom vem som skulle vara störst i himmelriket: ”Sannerligen, jag säger er: Om ni icke omvänder er och blir som barn, skall ni aldrig komma in i himmelriket.” (Matt. 18:3, Hd) Jesus förklarade att barn äger ödmjukhet. Därför bör ingen tänka alltför högt om sig själv utan ha ett gudaktigt barns ödmjuka ande. Aposteln Paulus gav också lovord åt barn på följande sätt: ”Mina bröder, var inte barn till förståndet! Ni skall vara barn, när det gäller ondskan, men när det gäller förståndet, skall ni vara fullvuxna människor.” — 1 Kor. 14:20, Hd.
3. a) I vad behöver barn fostran? b) Vilka har ansvaret att ge denna fostran, och varför bör sådan fostran inte överlåtas åt andra?
3 Följaktligen behöver ungdomar fostran och undervisning i det som är betydelsefullt i livet, nämligen rättfärdighet, tro, kärlek och frid. Å andra sidan bör ingen någonsin förlora den tillbörliga inställning gentemot rätt och orätt som han ägde i ungdomen. Denna tillbörliga fostran ges bäst av gudfruktiga föräldrar. Den inbegriper ett djupgående intresse för barnens välfärd och uppfostran. Sådan fostran och undervisning bör inte överlåtas på andras ansvar, vilket så ofta sker i den nuvarande tingens ordning. Detta har fått till följd att många unga känner sig isolerade från sina föräldrar, som om de inte är önskade och ibland till och med är som plågoris. Detta har i sin tur lett till den så kallade generationsklyftan, som råder mellan föräldrar och barn. För att ta itu med denna benägenhet önskar gudfruktiga föräldrar göra allt de någonsin förmår för att upprätta och vidmakthålla hållbara förbindelser med sina barn, så att barnen kommer att ha förtroende för dem, det slags förtroende som gör att barnen går till föräldrarna för att dryfta problem och inte till sina vänner på gatan eller andra utomstående.
Goda exempel hos ungdomar i vår tid
4. Vad kan man lägga märke till på grund av att sådan utmärkt fostran ges i vår tid?
4 Detta slag av umgänge och fostran finns verkligen i vår tid, och det är många unga människor som kommer ihåg sin Skapare i sin ungdom och som därför inte ger någon människa orsak att se ned på dem därför att de är unga. Det är uppbyggande att begrunda deras erfarenheter, och det är också en uppmuntran för andra att vandra på vägen till livet.
5. a) Återge den erfarenhet de två unga pojkarna i Frankrike hade. b) Vilka lovord fick föräldrarna?
5 Ett exempel gäller två unga pojkar i Frankrike som avgav ett vittnesbörd om sin tro och övertygelse. Den besökte som pojkarna talade med skrev ett brev till deras föräldrar och sade i det: ”Jag är fortfarande hänförd av det långa samtal som jag hade i morse med edra två barn, och eftersom jag beundrar allt som är vackert och rättrådigt, tar jag mig friheten att skriva till er, deras föräldrar, för att — skall vi säga — gratulera dem. Jag kan sannerligen inte minnas att jag någonsin hört barn uttrycka sin tro så intressant och med så mycken övertygelse och så klart förstånd. I synnerhet den äldste. Om han med Guds nåd förblir ståndaktig, har mänskligheten i honom ämnet till en verklig man. I en värld vars värden håller på att falla sönder är det trösterikt att finna värden som under årens gång, det är jag förvissad om, kommer att bringas till mogenhet och bära frukt. Jag känner inte er, men av edra barn att döma måste ni vara berömvärda föräldrar.” Det kan inte råda något tvivel om att dessa unga pojkar kom ihåg sin Skapare i sin ungdoms dagar. Man såg inte ned på dem för att de gjorde det, utan de blev lovprisade, liksom också föräldrarna.
6. Hur visade två unga förkunnare i Burma att de kom ihåg sin Skapare i sin ungdoms dagar, och vilket gott resultat fick detta?
6 Låt oss återge ett annat fall då ungdomar varit till lovprisning av Jehovas namn. Det har hänt i Burma. Ett brev från en äldre person som fått högre utbildning och som lärde känna sanningen med hjälp av unga förkunnare visar att vuxna människor i världen inte känner till Skriften ens så mycket som ungdomar bland Jehovas vittnen: ”En regnig dag kom två unga män till mitt hus. Jag trodde att de hade kommit för att få skydd mot regnet, så jag bjöd in dem. Men de presenterade sig som Ordets förkunnare och höll en predikan. När jag hört dem var jag förvånad över att erfara att dessa unga män visste mer om jordens framtid än jag gjorde. Jag är nu sjuttiofyra år gammal och har varit baptist sedan fjorton års ålder. Man har sett upp till mig såsom en äldste och medlem av kommittén i kvinnosammanslutningen i vår stad, men min kunskap om bibeln tycktes vara ett intet i jämförelse med den kunskap dessa ungdomar hade. De lämnade mig några tidskrifter och traktater, och jag blev helt upptagen av att läsa dem. Det jag läste fick mig att tänka allvarligt, och jag önskade träffa dem igen för att ställa några frågor. Till min förvåning och glädje kom de tillbaka för att träffa mig. Den ene av dem satte i gång ett bibelstudium med mig. Sedan den dagen har jag varit mycket lycklig över att känna den sanne Guden och hans uppsåt. Med Guds hjälp har jag nu vunnit bättre insikt i hans ord. Min enda sorg är att jag inte har fått sanningen tidigare. Om jag hade fått det, skulle jag ha kunnat göra mer för vår Skapare. Likväl är jag mycket tacksam över att jag under den korta del av mitt liv som återstår ändå kan tjäna Jehova Gud.” Återigen är det uppenbart att ingen kan se ned på sådana ungdomars uppförande, då de tar del i att för andra förkunna de goda nyheterna om frälsning.
7. Visa hur en tolv år gammal pojke på Jamaica var en som inte glömde.
7 En tolv år gammal pojke på Jamaica i Västindien lyssnade till ett samtal om bibeln bland Jehovas vittnen och tog intryck av vad bibeln sade om ”vittnande” och ”vittnen”. Han började vara närvarande vid möten i Rikets sal, vilket förtretade hans mor. Hon gjorde det klart att han inte fick gå dit igen. Han lydde, och därför hade han under någon tid den enda kontakten med Jehovas vittnen genom tidskriftsexemplar som hans morbror tillfälligtvis fick från vittnena. Ett veckoskifte besökte han sin mormor, och medan han var där kom ett Jehovas vittne till hemmet. Han lyssnade på predikan och tog emot en broschyr, som han läste om och om igen, så att han praktiskt taget lärde sig varje ord utantill. Han började vittna för sin mor, sin mormor och sin moster. Moderns motstånd mildrades. När hans moster flyttade till England, fortsatte han att i brev uppmuntra henne att ta kontakt med vittnena och låta dem hjälpa henne att lära känna Guds uppsåt. Hon gjorde det och är nu överlämnad åt Gud. Under tiden skaffade han ytterligare publikationer, studerade och började på nytt vara närvarande vid mötena och bad att få hjälp i tjänsten på fältet. Han tjänar nu regelbundet Rikets intressen såsom en förordnad förkunnare i Jehovas tjänst. Denne unge man lyssnade helt visst med insikt och bidrog också till att hjälpa sin släkting att bli en Jehovas tjänare.
8. a) Vilket råd ges i Ordspråksboken 22:6? b) Hur har många vid Sällskapet Vakttornets högkvarter visat att deras tidiga fostran var gagnelig?
8 Hur intresserade bör inte alla föräldrar vara av att hjälpa sina barn att växa upp med exakt kunskap om Guds ord och om hans uppsåt för människorna! Barnen kan sannerligen bli till välsignelse för föräldrarna och till storslagen lovprisning av Jehovas namn. Många unga människor är ivriga att gripa sig an med tjänsten och vara till behag för sin himmelske Fader. Om de är fast grundade i Guds ords sanningar, kommer de att fortsätta i dessa under hela sitt liv som vuxna. Det förståndiga rådet i Ordspråksboken är: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.” (Ords. 22:6) Många unga människor har kommit att tjäna vid Sällskapet Vakttornets högkvarter och avdelningsexpeditioner i olika delar av världen, och de fortsätter i sina privilegier av tjänst för Herrens intressen intill närvarande tid. Det är intressant att veta att av de tjugofem äldsta medlemmarna av personalen vid Sällskapet Vakttornets Betelhem i Brooklyn var det tjugo som kom dit när de var mellan arton och trettio år gamla. I dag är de mellan sextiofem och åttiofyra år gamla. De tjänar fortfarande troget i sina plikter och ansvarsuppgifter. Från sin ungdoms dagar har de kommit ihåg sin Skapare. Och det råder inget tvivel om att de känner det alldeles såsom psalmisten sade: ”Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.” (Ps. 37:25) Jehova har haft omsorg om dem, och de har haft glädjen att tjäna honom och göra hans vilja.
Att hjälpa den yngre generationen
9. a) Vilken fråga ställs nu till föräldrar och andra vuxna? b) Varför är det särskilt i denna tid svårare att undvika upproriskhet och omoraliskhet?
9 Den fråga som nu ställs till föräldrar och vuxna i denna tid är därför: Vad kan ni göra för att hjälpa edra barn och unga människor i allmänhet att vara det slags människor som kommer ihåg sin Skapare, så att ingen människa någonsin kan se ned på deras ungdom? En blick på den värld vi lever i visar att den är en ordning som sår upproriskhetens och omoraliskhetens säd. I själva verket görs det ett avsiktligt försök att försåtligt skada unga människor, att förmå dem att begå onda handlingar. Detta är inte något som är säreget för den allra senaste tiden. Vad det gäller moralen har världen med ständigt ökande hastighet följt en nedåtriktad kurs alltsedan mänskligheten kastades in i första världskrigets våndor. Vid den tid då Hitler kom till makten i Tyskland under trettiotalet hade denna tendens nått långt. Med bistånd från nazismen blev processen ännu snabbare. Det finns många bevis för att de som utvaldes att vara elitmedlemmar av de nazistiska SS-styrkorna vandes vid abnorma sexuella handlingar som en del av formningsprocessen för att bryta ned deras fasthållande vid alla traditionella moraliska värden. C. S. Lewis’ roman, That Hideous Strength (Denna ohyggliga kraft), skildrar en ung intellektuell som genom ondskans redskap vänjs vid motbjudande sedvänjor, just därför att han, när han har blivit van att godta det onaturliga och avskyvärda, inte kommer att tillbakavisa någon order eller begäran från sina herrar.
10. Vad måste föräldrar tänka på för att kunna ge sina barn effektiv fostran?
10 För att hjälpa dina barn att möta vår tids värld av våld, respektlöshet och begär efter onda gärningar måste du ge dem den fostran som Guds ord kräver. Du måste vara ärlig och rättfram mot dem. Du kan inte vara skrymtaktig och ta som ditt motto: Gör som jag säger men inte som jag gör. Unga människor kan genomskåda en sådan självrättfärdighetens mask. Det är som aposteln Paulus sade: ”Är det då så att du, som undervisar en annan, likväl inte undervisar dig själv? Du som predikar: ’Du skall inte stjäla’, stjäl du? Du som säger: ’Du skall inte begå äktenskapsbrott’, begår du äktenskapsbrott?” (Rom. 2:21, 22, NW) Föräldrar och andra vuxna måste ge barnen det rätta exemplet, om dessa skall växa upp i Jehovas tuktan och styrning av sinnet och komma ihåg sin Skapare.
11. Vad måste föräldrar vara på vakt emot när de fostrar sina barn?
11 Föräldrar är ofta sarkastiska när de har med sina barn att göra. De förringar barnen eller deras intelligens och gör att de känner sig förödmjukade. Detta är inte tillbörligt. Det är inte kristet. Det är inte bibliskt. Så här sade aposteln Paulus beträffande detta: ”Ni fäder, var inte retsamma mot edra barn, på det att de inte må bli missmodiga.” (Kol. 3:21, NW) Ett barn kommer inte att få varje tillfälle att växa upp till en lovprisare av Jehova i sin ungdom, om de som har satt det till världen ständigt läxar upp det och retar upp det till förbittring. Detta betyder inte att varje infall och önskan från barnets sida skall uppfyllas av föräldrarna. I stället bör barnet, som Ordspråksboken säger, fostras på den väg det bör gå.
12. a) Vilket klagomål har unga människor ofta beträffande sina föräldrar, och vilket klagomål har föräldrarna i sin tur? b) Vad blir således resultatet?
12 Ett av de vanligaste klagomålen bland unga människor i vår tid är: ”Mina föräldrar förstår mig helt enkelt inte.” Om detta är fallet i din familj eller om det ser ut att kunna bli så, då är det nu tid att rätta till förhållandet innan det är för sent. Nu är det hög tid att man förstår varandra, eftersom tiden är långt framskriden. En ond tingens ordning är nära att förstöras. För att du själv och dina barn skall bli bevarade är det nu tid att ni kommer till samförstånd. Många föräldrar säger nu: ”Om ni bara visste hur vi har försökt, men vi tycks helt enkelt vara i två olika världar.” Men ofta har föräldrar väntat så länge att det har uppstått en klyfta som har vidgats mellan dem och deras barn. Föräldrarna vet inte vad deras barn gör, vilka deras vänner är och var de befinner sig. Barnen lägger sig till med egna regler, en egen klädstil och ett eget levnadssätt. Sedan inser föräldrarna plötsligt att barnen talar ett annat språk, så att säga, och därför förstår ingendera sidan den andra.
13. Vilka grundläggande instruktioner anges för fostran och övning av en ledarhund, och till vilken jämförelse med fostran av barn leder detta?
13 Det är verkligen sant att det är ett heltidsarbete att vara en god förälder. Det finns heller inga genvägar i denna fostran. Det har sagts beträffande fostran och övning av ledarhundar för blinda att den som övar dem måste ha obegränsat tålamod. Då dressören lär hunden någonting måste han alltid göra det med tillgivenhet och aldrig med hårdhet. När en hund lär sig att göra någonting väl, blir han alltid belönad med en godkännande klapp, vänliga ord och en liten läckerbit som han tycker särskilt mycket om. Ett fel får aldrig passera, utan måste genast rättas till. Det händer att vuxna ägnar mer uppmärksamhet och omsorg åt att fostra djur än åt att fostra sina barn. Ingenting är viktigare för den kristne än fostran av hans barn. Om det krävs obegränsat tålamod när man fostrar och övar ett djur, kan man då förvänta mindre när man fostrar ett barn? Om ett djur behöver läras och övas med tillgivenhet och aldrig med hårdhet, vad skall vi då sluta oss till beträffande de barn vi kan sätta till världen? Om ett djur reagerar på ett ord eller en handling av godkännande, vad skall vi då förvänta när vi fostrar barnen? Och om fel som djur begår inte får passera utan rättelse, vad skall då sägas om fel som barn gör?
14. Varför är det inte förståndigt av föräldrar att dra slutsatsen att om de bara låter saker och ting ha sin gång, så kommer allting att utfalla väl vad deras barn beträffar?
14 Dagens ungdomar kommer att vara morgondagens vuxna. Om en ung människa kommer ihåg sin Skapare i sin ungdoms dagar, då kommer hon i sina vuxna år att vara rustad att möta livets problem och ge lovprisning åt sin himmelske Fader och ge ära åt sina föräldrar. Det är inte förståndigt att föräldrar menar att om de bara låter saker och ting ha sin gång, så kommer allt att utfalla väl. Sannolikheten talar mot ett sådant resultat. För att ett ungt barn skall vara ett exempel ”i uppförande, i kärlek, i tro, i kyskhet”, måste det ha ett exempel i sina föräldrar och andra vuxna i den kristna församlingen, och det måste av sådana äldre personer få hjälp att vandra på den rätta vägen.
15. Vad krävs av den vuxna generationen, om den skall hjälpa den unga generationen?
15 Nu är det hög tid för unga människor att ge gensvar på kallelsen att vara tjänare åt Jehova Gud, människosläktets Skapare och store välgörare. Nu, när så många unga människor över hela världen gör uppror, är det tid att hjälpa dem som verkligen önskar komma ihåg sin Skapare och som önskar lära känna honom bättre. Den vuxna generationen kan göra mycket för att hjälpa unga människor som söker de rätta lösningarna på dagens problem. Därför åligger det den vuxna generationen att komma ihåg Skaparen och att vandra i ett rättrådigt uppförande, i kärlek, i tro och i kyskhet, så att de kan hjälpa de unga att följa i sådana rättfärdiga fotspår. Lösningen ligger inte i att späda ut Guds lagar och likna dem som har övergett rätta principer. Nej, i stället krävs det att mogna människor ger det rätta exemplet. Undvik att vara skrymtaktig och låtsas vara någonting som du inte är. Ikläd dig en ny personlighet, en som är formad efter Kristus. Låt denna nya personlighet tjäna som en uppmuntran för de unga, så att de kommer att dras till bibelns rätta principer och önskar komma ihåg sin Skapare. — Kol. 3:5—10.
16. Vilka uppmanas vi att komma ihåg? Varför det?
16 Kom ihåg Elihu, Josia, Jeremia och Daniel och hans tre kamrater. Gå i tankarna igenom deras gärningar av rättrådigt uppförande i sin ungdoms dagar. Tänk på den unge mannen Jesus och hans levnadssätt i rättfärdighet och underdånighet under sina föräldrar. Tänk på de exempel från dagens värld som vi har begrundat: De unga pojkarna i Frankrike och i Burma såväl som på Jamaica och på andra håll i världen. De kommer ihåg sin Skapare i sin unga mandoms dagar. Utan tvivel känner du många präktiga unga människor som uppför sig på ett sådant sätt att ingen människa kan se ned på deras ungdom. Och det kan hända att du känner några unga som behöver bistånd genom mogen hjälp och omsorg.
17. Vad kommer resultatet att bli, om våra ungdomar får tillbörlig fostran och vägledning tillsammans med ett gott exempel?
17 Fråga därför dig själv: Vad kan jag göra för att ytterligare hjälpa de unga? Om du är förälder, kan du då ägna ännu mer omsorg och uppmärksamhet åt dina barn för att försäkra dig om att de växer upp såsom lovprisare av Jehova? Om du är ansluten till Jehovas kristna vittnen i en församling, fråga då vad du kan göra för att hjälpa de unga genom ditt exempel i nitälskan och hängivenhet för Jehova och fullgörandet av hans vilja. Dra inte slutsatsen att du gör allt som du möjligtvis kan. Det finns alltid rum för förbättring. Genom att du tillbörligt intresserar dig för att uppnå och bevara goda förbindelselinjer med de unga och genom att de unga ger gensvar i sitt tal, sitt uppförande, sin kärlek, sin tro och sin kyskhet kommer stor lovprisning att ges människosläktets Skapare, Jehova Gud. Då kan alla tillsammans uppfylla psalmistens ord: ”Prisa Jah, ni människor! Prisa Jehova från himlarna, prisa honom i höjderna. Prisa Jehova från jorden, ... ni unga män och även ni jungfrur, ni gamla män tillsammans med gossar. Må de prisa Jehovas namn, ty endast hans namn är ouppnåeligt högt. Hans värdighet är ovan jorden och himmelen.” — Ps. 148:1, 7, 12, 13, NW.