En ”krets av äldste” med roterande ordförandeskap
I avslutningstalet vid var och en av Jehovas vittnens områdessammankomster ”Det gudomliga namnet” sades det mycket om ”äldste” utöver det stoff som finns återgivet i studieartiklarna i detta nummer av ”Vakttornet”. Dessa upplysningar rönte ett entusiastiskt mottagande, och de publiceras här till gagn för alla våra läsare:
I TALET ”Den teokratiska organisationen mitt ibland demokratier och kommunism” framhölls det, som du säkert minns, att församlingstjänaren fungerar som församlingens ordförande. Han kan också sägas vara den som presiderar i församlingen. Enligt det bibliska föredraget som vi hörde är församlingstjänaren både en ”äldre man” eller ”äldste” och en tillsyningsman. Följande påstående gjordes också: ”När det ordförandeskap, som han har innehaft, efter en tid roterar till en annan medlem av presbyteriet, eller ’kretsen av äldre män’, förblir han alltjämt medlem av detta presbyterium, denna krets av äldste, och han får sig lämpliga uppgifter tilldelade.” — Sidan 63, paragraf 21.
Nu har somliga bröder undrat vad detta med rotation innebär och om det är något som skall tillämpas i våra dagar.
Vi fick framhållet för oss att församlingarna, enligt bibeln, kan ha ett antal äldre män, vilka alla är tillsyningsmän. Aposteln Paulus talar om en ”krets av äldste [grek.: presbyteʹrion]”. I Första Timoteus 4:14 (NW) läser vi: ”Var inte försumlig beträffande den gåva i dig som blev dig given genom en förutsägelse och när kretsen av äldre män [eller: äldste] lade händerna på dig.” Här var det en ”krets av äldre män” som var beklädd med ansvar. Och till Titus sade Paulus, såsom det är upptecknat i Titus 1:5 (NW): ”Fördenskull lämnade jag dig på Kreta att du skulle kunna rätta till de ting som var bristfälliga och skulle kunna förordna äldre män i stad efter stad, som jag gav dig order om.” Enligt en fotnot i Nya Världens översättning, 1971 års upplaga, såväl som enligt 1917, skulle Titus ”förordna” eller tillsätta ”äldste”. Dessa män förordnades att vara äldste och tillsyningsmän i församlingen. Ingen av dem traktade efter den mest betydande, den mest ansvarsfulla, främsta och mäktigaste ställningen i församlingen, och inte heller ville någon av dem bli en person av det slaget. (1 Tim. 3:1) Alla utgjorde de en grupp eller ”krets” av herdar, som ivrigt önskade se till fåren, och alla samarbetade och samverkade de såsom en äldstekrets. — Apg. 20:17, 28.
Naturligtvis måste det ha funnits en ordförande inom ”kretsen av äldste” i samband med den herdeomvårdnad som måste ges i församlingen. Det är mycket troligt att ordförandeskapet i den kristna församlingens tidiga skede roterade bland de äldste.
Årlig rotation
Nu har bröderna ställt den här frågan: Hur skall detta tillämpas i våra dagar? Det förefaller vara en god sak att det sker en rotation bland de äldste varje år. Betyder det ett byte av församlingstjänare årligen? Ja! Han kommer fortfarande att vara en förordnad äldste, fortfarande en av tillsyningsmännen, men en annan äldste i församlingen kommer nu att bli församlingstjänare, dvs. ordförande för ”kretsen av äldre män”. Därmed blir den nye ordföranden inte den mest betydande av de äldste; det innebär bara att han kommer att få utökade förpliktelser en viss tid.
I de upplysningar vi fick på fredagseftermiddagen framhölls det att fem olika män kunde inta fem nyckelställningar i församlingen, nämligen församlingstjänaren, biträdande (eller vice) församlingstjänaren, bibelstudietjänaren, Vakttornsstudietjänaren och skoltjänaren. Alla dessa skall vara ”äldre män” i församlingen, om församlingen har så många förordnade äldste, och de skall utgöra en ”krets av äldste”. Om arbetsuppgifterna skall rotera bland dem, då kommer det varje år att bli en ny ordförande. Detta innebär att den som tjänar som ordförande, församlingstjänaren, frånträder sin post, och att den som tjänar som vice församlingstjänare följdriktigt träder till såsom ordförande, dvs. församlingstjänare, under nästa ettårsperiod.
Det förefaller lämpligt att vi, i överensstämmelse med vad som sades i talet om ”Den teokratiska organisationen”, med början den 1 oktober 1972 sätter i gång med att tillämpa rotationssystemet. Om detta är Jehovas vilja, så kommer, där så är möjligt, den som tjänar som vice församlingstjänare att den 1 oktober 1972 rycka in på församlingstjänarposten, och alla övriga äldre män eller äldste i församlingen kommer att frånträda de poster de haft och träda till på nya poster. Bibelstudietjänaren kommer följdriktigt att bli vice församlingstjänare, Vakttornsstudietjänaren blir bibelstudietjänare, och skoltjänaren blir Vakttornsstudietjänare. Den förutvarande församlingstjänaren, som alltjämt tillhör ”kretsen av äldste” och alltjämt har i uppdrag att såsom en herde ta vård om Guds hjord, kommer (om det bara finns fem äldste) att överta den uppgift som blivit vakant bland tillsyningsmännen, nämligen posten som skoltjänare. Han kommer alltså att ha detta tjänsteprivilegium under det nästföljande året såsom en del av sitt ansvar att som en herde vårda sig om Guds hjord. Tillsammans med hela ”kretsen av äldste” kommer han att fortsätta med att vara en av tillsyningsmännen. Men det är den nye församlingstjänaren som kommer att vara ordförande eller den presiderande i ”kretsen av äldste”, och han skall ha den allmänna uppsikten över verksamheten. Om det finns fem olika äldste till att fylla dessa fem olika poster, som de förordnats till, då kommer var och en av dem att rycka in på en annan post varje år.
Nu kanske någon frågar: Om någon av de äldste inte vill ta på sig ordförandeskapet eller av någon orsak inte kan göra det, hur skall man då gå till väga? Då får ”kretsen av äldste” komma in till Sällskapet med en rekommendation om att han tillåts bli förbigången, och kanske den som står näst i tur kan tjäna som ordförande. Under sådana omständigheter kan bibelstudietjänaren rycka in på posten som församlingstjänare under det kommande året och vara den presiderande ordföranden. Men det bör ske ett byte på alla poster, såvida inte församlingen är liten och det bara finns en äldste. Detta kan vara fallet i nybildade församlingar. Vi måste komma ihåg att alla de äldre män, som av den styrande kretsen har förordnats till äldste och tillsyningsmän, axlar ett med ansvar förbundet ämbete. Därför bör var och en vara villig att rotera, vad hans ämbete beträffar, och vara ordförande under ett års tid och rycka in på posten som presiderande tjänare. Det bör också vara så att när någon av de äldste på egen begäran blir förbigången, bör han inte tjäna ytterligare ett år i det ämbete han då innehar, utan bör få ett annat acceptabelt ämbete som är förbundet med ansvar.
Det är sant att i några församlingar finns det inte tillräckligt många kvalificerade äldste eller tillsyningsmän, och somliga bröder har kanske nu två poster. I sådana fall skall ”kretsen av äldste” inkomma med en rekommendation till den styrande kretsen beträffande vem eller vilka som skulle kunna inneha två poster i nästa omgång, när ”kretsen av äldste” får en ny ordförande eller presiderande tjänare.
Kvalificerad att vara en äldste
Men om det i församlingen inte finns fem bröder som är kvalificerade att vara äldste och de bröder som verkligen är kvalificerade att vara tillsyningsmän inte har tid att ta sig an det arbete som mer än en tjänarpost medför? Hur skall man då göra? I ett sådant fall kan en diaʹkonos eller biträdande tjänare användas. Men att en sådan biträdande tjänare, eller diaʹkonos, används till att leda skolan i teokratisk ämbetsutövning innebär inte i och för sig att han automatiskt, genom att han innehar denna post, blir medlem av ”kretsen av äldste”. Han måste fylla kvalifikationerna, innan han kan förordnas att vara en äldste. Sedan han väl blivit förordnad att tillhöra ”kretsen av äldste”, kommer han, antingen det finns fem äldste eller flera i församlingen, att inta sin plats i rotationssystemet och rycka in på de olika poster som ”kretsen av äldste” kan rekommendera honom till och som den styrande kretsen med all sannolikhet kommer att förordna honom till.
Såsom det framhölls i föredraget om den teokratiska organisationen, är det så att när en person blir en ”äldre man” eller äldste, förordnad härtill av den styrande kretsen, fortsätter detta förordnande att gälla, det upphör inte efter ett år. Naturligtvis skulle han inte fortsätta att vara i ställningen som äldste, ifall han blev ställd under restriktioner eller blev utesluten ur församlingen. I ett sådant fall skulle han förlora denna enastående ställning som herde för Guds hjord. Om han på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte skulle kunna ta sig an uppgiften som förordnad tjänare under någon tid, kommer inte detta att avstänga honom från att vara en äldste.
Antag att det i en församling finns sex eller till och med sju äldste. Det skulle betyda att två äldste inte skulle ha någon uppgift som tjänare på de fem tjänarposter som räknats upp tidigare. Vad skulle hända dem, när det sker ett byte på de olika posterna den 1 oktober varje år? Förmodligen kan då en av dem ta sig an posten som skoltjänare, och den förutvarande församlingstjänaren kan då bli en av de två äldre männen som inte har något förordnande till en av dessa fem tjänarposter. Men han är alltjämt medlem av ”kretsen av äldste” och kommer naturligtvis att vara intresserad av församlingen. Han kommer att som en herde ta vård om hjorden. Han kommer med glädje att ta del i tjänstemötena och när som helst fungera som ersättare på vilken post som helst för någon av de andra officiellt förordnade medlemmarna som kan vara bortrest eller sjuk.
Vare sig de äldste i församlingen är förordnade till en annan tjänarpost eller inte, kan de mycket väl tjäna som församlingsbokstudieledare i utvalda hem. Och i synnerhet när de inte har en annan tjänarpost, kan detta ofta vara möjligt. Vi behöver dugliga män på dessa poster, och såsom bibeln säger skall en tillsyningsman vara ”kvalificerad att undervisa”. — 1 Tim. 3:2, NW.
Men att en person förordnas till bokstudieledare betyder inte i och för sig att han görs till en äldste. Han äger kanske inte kvalifikationerna för att vara en äldste eller ”äldre man”. I många fall kan ”kretsen av äldste” finna att de för poster såsom bokstudieledare måste använda de medhjälpare som i Skriften kallas biträdande tjänare. (1 Tim. 3:8—10, 12, 13) Den biträdande tjänaren hjälper eller bistår, med andra ord, de äldste i att undervisa, därför att det inte finns tillräckligt många äldste i församlingen till att ta hand om alla församlingsbokstudierna.
Bröder som förordnas till tidskrifts- och distriktstjänare, boklagertjänare och räkenskapstjänare bör vara åtminstone biträdande tjänare, såsom det beskrivs i bibeln. Det är inte nödvändigt att de som är äldste i församlingen förordnas att ta hand om boklagret eller tidskrifterna, distrikten eller räkenskaperna. Dessa män, som är biträdande tjänare, hjälper och bistår ”kretsen av äldste”.
Hur kan någon då alls bli en äldste? I Första Timoteus 3:1 (NW) läser vi: ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman, åstundar han ett förträffligt arbete.” En ung man som förordnas till biträdande tjänare och leder ett församlingsbokstudium eller sköter någon annan syssla, som presbyteriet dragit upp riktlinjer för, traktar verkligen efter ett förträffligt arbete. Han bör åstunda att vara en ”äldre man” eller tillsyningsman, men han kanske inte ännu har alla de kvalifikationer som han behöver för att som en herde vårda sig om Guds hjord. Men när han har förvärvat de kvalifikationer som anges i 1 Timoteus 3 och Titus 1, då kan han hos den styrande kretsen rekommenderas till förordnande som en äldste. Det är deras sak som utgör ”kretsen av äldste” att rekommendera en sådan till äldste och tillsyningsman i församlingen. Som medlem av ”kretsen av äldste” kommer han därpå att ägna sig åt herdeverksamhet tillsammans med alla de andra medlemmarna av ”kretsen av äldste” och tjäna som ordförande, när det blir hans tur.
Hur förhåller det sig då med församlingar där flertalet förkunnare av Riket är systrar? Kan de vara äldste? Nej, de kan inte förordnas till äldste eller biträdande tjänare. Men den styrande kretsen kan anmoda vissa mogna, ödmjuka systrar att bistå bröderna i församlingen eller att som ersättare sköta någon syssla till dess en kvalificerad broder blir tillgänglig.
Varför måste inte räkenskaps-, boklager- och tidskrifts- och distriktstjänarna vara äldste? Dessa poster i församlingen kräver arbete som i hög grad är mekaniskt eller skrivbordsmässigt. ”Kretsen av äldste” måste se till att de som herdar vårdar sig om hjorden, dvs. tänker på alla de olika individernas andliga välfärd, under det att räkenskapstjänaren, boklagertjänaren och tidskrifts- och distriktstjänaren har hand om bokföring, litteraturförråd och annat material som vännerna behöver. Därför kan dessa poster innehas av biträdande tjänare, dvs. diaʹkonoi. Men om ett tillräckligt antal bröder är kvalificerade att vara äldste, finns det naturligtvis inget att invända mot att också dessa poster sköts av äldste, om deras övriga intressen medger detta. Att personer sköter sådant arbete innebär emellertid inte i och för sig att de är äldste.
Borde inte bokstudieledarna vara äldste, eftersom de har till uppgift att vara lärare? Det skulle vara utmärkt, om det funnes ett tillräckligt antal ”äldre män” i församlingen som kunde överta alla bokstudieposterna. Men detta har inte visat sig vara fallet i flertalet församlingar. Därför har biträdande tjänare måst användas, tills kretsen av äldste blir stor nog att ta över dessa poster. Detta är förklaringen till det som sades om att på de håll där det finns tillräckligt många äldste i församlingen, där bör naturligtvis äldste vara församlingsbokstudieledare, eftersom de kan göra mycket gott genom att som herdar vårda sig om den del av hjorden som blivit anförtrodd åt dem. Att vara tillsyningsman eller äldste medför ett mycket tungt ansvar, såsom det framhålls i Apostlagärningarna 20:28 (NW): ”Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat er till tillsyningsmän, till att som herdar vårda er om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” Tillsyningsmannen måste vara varmt intresserad av deras andliga välfärd, därför att — såsom vi läser i Apg. 20 vers 29 — Paulus också sade: ”Jag vet att efter min bortgång förtryckande vargar skall komma in bland er och inte behandla hjorden med ömhet.” (NW) En tillsyningsman eller äldste måste verkligen vara fast rotad i sanningen, hjälpa fåren och villigt axla ansvar.
Tjänstekommitté med dömande befogenheter
Skall det fortfarande finnas en tremannakommitté till att ta hand om en del problem eller fungera som en med dömande befogenheter utrustad kommitté i församlingen? Ja, och denna dömande kommitté skall också i fortsättningen bestå av ordföranden, dvs. församlingstjänaren, vice församlingstjänaren och bibelstudietjänaren. Men någon gång kanske en av dem måste diskvalificeras, därför att han av en eller annan orsak är jävig. Då kan naturligtvis denna kommitté tillkalla vilken som helst av de andra äldste för att bilda en fulltalig kommitté och höra saken. Om en broder av en vilken som helst orsak inte är kvalificerad att tjäna i en dömande kommitté, bör han träda åt sidan och låta ”kretsen av äldste” utse en annan äldste eller flera äldste till att höra fakta i saken. Det är inte nödvändigt att alla de äldste är närvarande vid ett förhör, utan de bröder som innehar de här tre posterna kan i flertalet fall vara de som tar sig an de större problemen under året, i synnerhet när saken kräver en med dömande befogenheter utrustad kommitté.
I förbindelse med att församlingen äger en Rikets sal och har att förvalta denna egendom bildar man gärna en ideell förening. En sådan kan räknas som en juridisk person. Skall detta med rotering gälla sådana föreningar? Nej. Vad vi dryftar här gäller bara poster i församlingarna som den styrande kretsen förordnar individer till.
Officiella förordnanden av äldste
Hur skall nu, under de kommande månaderna, före den 1 oktober 1972, ”kretsen av äldste” i varje församling bli utsedd? Den styrande kretsen kommer genom Sällskapet Vakttornet att sända ut ett brev, i vilket den kommitté som nu har hand om respektive församlings verksamhet uppmanas att, sedan ytterligare anvisningar i detta ämne har offentliggjorts i Vakttornet och sedan man tillgodogjort sig dessa anvisningar, sitta ned och under bön överväga vilka inom församlingen som verkligen har en äldstes eller tillsyningsmans kvalifikationer. De skall naturligtvis omsorgsfullt läsa igenom 1 Timoteus 3:2—7, Titus 1:5—9 och 1 Petrus 5:1—5. De som förefaller vara kvalificerade skall jämföras med dessa krav i Guds ord. Rekommendationer skall sedan göras till den styrande kretsen. Men denna tremannakommitté kanske vet om ett antal bröder i församlingen som definitivt är kvalificerade att vara äldste, och de kanske vill att dessa också är med, då de begrundar förutsättningarna för alla bröderna i församlingen.
I stället för att de tre avgör vilka som är kvalificerade att vara äldste, bör då fem, sex, sju eller åtta bröder, om det finns så många äldre bröder som redan under årens lopp har visat sig äga dessa kvalifikationer, sitta ned och besluta om vilka bland dem som är skriftenligen kvalificerade att inta ställningen som äldste. I större församlingar kanske de rekommenderar så många som åtta, nio eller tio äldste, därför att bröderna i fråga äger kvalifikationerna. Samtidigt vill de kanske besluta om vilka som är kvalificerade att vara biträdande tjänare. Naturligtvis kommer inte alla i församlingen att vara kvalificerade att bli äldste eller biträdande tjänare, eftersom nya kommer till och det finns sådana som inte gör goda framsteg. Om någon skall vara en äldste avgörs inte nödvändigtvis av det antal timmar han använder i tjänsten på fältet. Av särskild vikt är hans andliga kvalifikationer, hans kärlek till Jehova Gud, hans intresse för sina medarbetare i församlingen och hans förmåga att undervisa, att tillrättavisa och uppmuntra. Han måste naturligtvis också omfatta predikandet av de goda nyheterna med entusiasm. Men först och främst måste han vara en som likt en herde vårdar sig om dem som redan är Guds hjord, och därtill gå i spetsen för dem i tjänst på fältet.
Förmodligen kommer den styrande kretsen att begära att få 1) församlingens rekommendation av äldste och, tillsammans med den, dess rekommendation av vilken av dem som rekommenderas till äldste som bör fylla posten som församlingstjänare eller ordförande i ”kretsen av äldste” under det år som börjar 1 oktober 1972, såväl som vilka som bör inta de andra förut nämnda nyckelställningarna, 2) och dessutom dess rekommendation av biträdande tjänare till att fylla posterna som räkenskapstjänare, boklagertjänare och tidskrifts- och distriktstjänare, allteftersom ”kretsen av äldste” finner att de kan användas. Äldre män kan naturligtvis fylla dessa poster de också, men deras huvudsakliga uppgift är att vara herdar och lärare.
Sedan den styrande kretsen mottagit rekommendationerna från församlingen, kommer vederbörliga förordnanden att göras. Den styrande kretsen kommer att förordna äldste i varje församling, och upplysning om detta kommer att sändas ut av den styrande kretsen förmedelst Sällskapet genom dess olika expeditioner världen utöver.
Äldste förordnade att besöka församlingar
Hur förhåller det sig då med krets- och områdestjänarna? Skall de också rotera? Ja, Sällskapet räknar med att de skall rotera till nya arbetsuppgifter vartannat år. Ibland kan rentav kretstjänare göras till områdestjänare under en tvåårsperiod, och sedan, efter att ha varit områdestjänare, kan de göras till kretstjänare, beroende på vad som anses bäst tjäna verkets intresse i allmänhet utöver landet.
Dessa bröder har naturligtvis kvalifikationer som äldste; det är orsaken till att de innehar dessa poster. När de besöker församlingarna, skall de helt och fullt samarbeta med ”kretsen av äldste” i varje församling och ta del med dem i tjänsten på fältet och arbetet att bygga upp församlingen andligen. Men sedan tjänarna har förordnats under året eller när de roterar i ämbetet följande år, behöver kretstjänaren inte rekommendera några förändringar, såvida inte kretstjänaren jämte hela ”kretsen av äldste” ser att det har uppstått ett nödläge som kräver en förändring.
Har en kretstjänare, som besöker en församling, större myndighet än församlingens äldste, och kan han ändra på saker och ting i församlingen, t. ex. mötestiderna, anordningar i Rikets sal eller byta ut bröder på de olika posterna som kräver tillsyn? Nej! En kretstjänare har inte sådan myndighet. En kretstjänare är rätt och slätt en äldste förordnad av Sällskapet att besöka församlingarna för att bygga upp dem andligen och ta ledningen i tjänsten på fältet. Att han är kretstjänare innebär inte att han är bättre kvalificerad än de äldste på orten. Sällskapet använder ofta församlingstjänare som kretstjänare över veckosluten till att tjäna andra församlingar i grannskapet. Dessa församlingstjänare eller andra tjänare används därför att de är kvalificerade att ge andliga råd och anvisningar. Kretstjänaren eller områdestjänaren får aldrig räkna sig vara förmer än ”kretsen av äldste” i församlingen. Han bör betrakta sig som en äldste, utsänd till församlingen av Sällskapet för att ge det slags hjälp och bistånd han förmår och till att uppmuntra hela församlingen att driva på med sitt storslagna arbete. ”Kretsen av äldste” i församlingen bör förväntansfullt se fram emot det besök som två gånger om året görs av kretstjänaren, vilken också är en äldste, eftersom de vet att han kommer att ge goda andliga råd från Guds ord och att han själv på ett uppmuntrande sätt kommer att ta ledningen i tjänsten på fältet.
Den styrande kretsen kommer naturligtvis att ha mycket mer att säga om detta i Sällskapets publikationer, allteftersom tiden går. Tills vidare skall församlingarna fungera precis som de nu är med de redan förordnade tjänarna, och när vi kommer fram till september 1972, då har församlingarna fått sina tjänarförordnanden, så att man kan börja skifta över arbetet på de nya tjänarna under den månaden, september, och den 1 oktober är det församlingens nye presiderande tjänare som blir ordförande i ”kretsen av äldste” eller äldre män, vilka var för sig fullgör sina uppgifter som tillsyningsmän. Varje år roterar bröderna i församlingen till sina respektive poster och samarbetar som en enhetlig skara, i det att de har ett enda intresse för ögonen, och det är själva församlingens välfärd; och de kommer att hjälpas åt att som herdar vårda sig om Guds hjord som har blivit anförtrodd åt dem.
Dessa justeringar av organisationen kommer att bidra till att församlingarna kan fungera i större överensstämmelse med Guds ord, och detta skall helt visst medföra större välsignelser från Jehova. Arbetsbördan i församlingarna blir fördelad på flera, och på så sätt får de ”äldre männen” möjlighet att ägna större uppmärksamhet åt den egentliga undervisningen i Guds ord och att vårda sig om hjorden, så att de kan hjälpa var och en att bevara sig stark i tron. I och med att vi får en klarare syn på det som gäller tillsyningsmän, får vi också hjälp att ännu intensivare rikta vår uppmärksamhet på Jehova Gud, vår främste tillsyningsman, och på honom som Jehova har gjort till sin församlings huvud, nämligen Herren Jesus Kristus, som nu är i full verksamhet som konung. Då vi gör detta, stärker det i hög grad vår uppskattning av det sätt på vilket Jehova leder sitt folk.