Lever du för vad du kan få ut av livet nu?

”Om de döda inte skall uppväckas — ’låt oss äta och dricka, ty i morgon skall vi dö’. Låt er inte vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” — 1 Kor. 15:32, 33, NW.

1. Hur visar människor att de sätter värde på den egendom som livet utgör, men vad ställs till sist alla som lever inför?

LIV! Vilken dyrbar egendom är inte det! Människans sinne och kropp är underbart danade. Ingen människa som är vid sina sinnens fulla bruk vill göra slut på livet, utan hon vill fortsätta att leva, trots tilltagande problem och påtryckningar i världen i vår tid. Vi har en sådan stark önskan att hålla fast vid denna dyrbara gåva som livet utgör, att fortsätta att lära känna de ting vi har omkring oss och finna glädje i dem. Man gör beslutsamma ansträngningar för att hålla döden tillbaka och äga ett gott mått av hälsa och lycka. Likväl smyger sig döden ihärdigt och obevekligt på varje människa under hela hennes korta livstid på omkring sjuttio år. Graven gör anspråk på den rättfärdige såväl som den orättfärdige, på asketen såväl som på den som lever i utsvävningar. — Ps. 89:49.

2. Vilken inställning har många omfattat, och hur kommer den till synes i deras uppförande?

² Ställd inför tillvarons ironi och den grymma verkligheten att döden nalkas kan man från den köttsliga, mänskliga tankegångens ståndpunkt se en paradox: Ett i moraliskt avseende gott liv förefaller vara meningslöst och inte ge någon lön. För allt fler människor är livet efter döden bara en myt. Om det inte finns något liv efter detta, varför skall man då inte försöka få ut allt man kan av det medan man lever? Om ens bättre omdöme säger: ”Behärska dig och avstå från mycket angenäma men skadliga ting”, genmäler det köttsliga tänkesättet med argumentet att det är bättre att njuta av dessa ting och låta känslorna ta sig fullt uttryck än att leva ett liv i självförnekelse och missräkning, ty alldeles som alla andra kommer man att drabbas av död och förmultnande och försvinna ur minnet hos framtida generationer. Vilket värde har självförnekelse? Javisst, det kan vara till viss nytta för hälsan, och så kan man undvika en del problem, om man gör det som är moraliskt gott. Vidare kan man påminna sig att den redan korta livstiden kan beskäras ännu mer på grund av de laster man hänger sig åt. Men somliga resonerar ändå som så att det är bättre att njuta av sådant, medan man kan göra det, än att leva ytterligare några kraftlösa och eländiga år vid hög ålder.

3. a) Vilka frågor uppstår med tanke på konflikten mellan denna världens s. k. levnadsvishet och bibeln? b) Hur lägger Paulus saker och ting till rätta med avseende på tanken att leva enbart för självisk njutning?

³ Gentemot allt detta heter det i bibeln: ”En man av trofasta gärningar skall få många välsignelser.” (Ords. 28:20, NW) Är detta verkligen sant? Är bibeln realistisk, då den ställer fram höga moraliska normer till vägledning för människans uppförande? Har man verkligen gagn av att göra sitt bästa för att leva i överensstämmelse med dem? Och när döden kommer, kan man då med förtröstan hoppas på ett bättre liv efter den på grund av sina trofasta gärningar? Om människan bara vore en produkt av en utveckling och inte vore ansvarig för sitt uppförande inför någon förutom det samhälle som hon är en del av, då skulle kritiken mot bibelns normer och löften ha någon vikt. Detta är vad aposteln Paulus särskilt framhåller, när han skriver till de kristna i Korint: ”Om de döda inte skall uppväckas — ’låt oss äta och dricka, ty i morgon skall vi dö’.” Sedan Paulus omnämnt denna helt själviska uppfattning, fortsätter han snabbt med varningen: ”Låt er inte vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor. Vakna upp till nykterhet på ett rättfärdigt sätt och bedriv inte synd, ty några är utan kunskap om Gud. Jag talar för att komma er att blygas.” — 1 Kor. 15:32—34, NW.

4. a) Hurudan var den filosofiska uppfattning epikuréerna hade? b) Hur visade Abraham och andra trogna män att de inte hade denna inställning till livet och framtiden?

⁴ Medan Paulus befann sig i Grekland, kom han i kontakt med denna filosofiska uppfattning som framfördes av epikuréerna, vilka menade att man borde leva på ett sådant sätt att man fick största njutning av livet, men att man ändå skulle göra det med en viss återhållsamhet för att undvika det lidande som åtföljer omåttlighet. De gjorde sig inga bekymmer för framtiden utom i fråga om att fortsätta att söka njutning fram till döden. Men en sådan uppfattning hade inte trogna män i likhet med Abraham. Om dessa skrev Paulus: ”I tron dog alla dessa, fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena, men de såg dem långt borta och välkomnade dem och tillkännagav offentligen att de var främlingar och tillfälligt bosatta i landet.” De förlorade inte tron och blev inte indragna i de fördärvade sedvänjor som förekom i deras omgivning. I Guds minne är de mycket levande, och snart kommer Gud att uppväcka dem till verkligt liv på en paradisisk jord under hans rikes styre. — Hebr. 11:13, NW; Matt. 22:31, 32; Joh. 6:39, 40.

5. Hur ställs i bibeln resultaten av ett liv för att tillfredsställa köttet i kontrast till ett liv med tanke på anden?

⁵ Vi kan lätt bedra oss själva, om vi i hjärtat har byggt upp en önskan att göra det som är orätt eller om vi saknar viljan att fostra och tukta oss för att vinna det bestående gagn som ett rätt handlingssätt medför. Det är vanligt att komma med bortförklaringar. På nytt ger Paulus råd med orden: ”Låt er inte vilseledas”, och sedan tillfogar han: ”Gud kan man inte gäckas med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; ty den som sår med tanke på sitt kött skall av sitt kött skörda förgängelse, men den som sår med tanke på anden skall av anden skörda evigt liv.” (Gal. 6:7, 8, NW) De som har slutit sig till Jehovas vittnen och bringat sina liv i överensstämmelse med vad bibeln lär kan vittna om att de har blivit rikt välsignade redan nu. Genom att de inte lever ett otyglat liv undviker de de förskräckliga följderna av ett sådant handlingssätt, följder som ofta inbegriper en tidig död. Och mer än så: evigt liv finns till reds för dem medan de troget fortsätter med detta handlingssätt. — Rom. 6:23.

6. Varför har det i denna tid blivit ännu mera angeläget för oss att vara vakna och ge akt på vårt handlingssätt?

⁶ När vi jämför bibeln med verkliga fakta omkring oss, kan det inte råda något tvivel om att vi befinner oss långt framme i ändens tid för denna ogudaktiga ordning. De kristna kan bekräfta att bibeln har rätt, då den visar att det i denna tid skulle vara särskilt svårt att bli kvar på den smala väg som leder till liv. De nutida lockelserna i världen är starka, och djävulen har inte förlorat sin illfundighet när det gäller att bedra och leda bort den oförsiktige. Hela tiden finns risken att glida tillbaka till gamla mönster för tankar och uppförande eller att låta nya begär utvecklas som misshagar Jehova. Hjärtat är svekfullt, köttet är svagt, och det är inte lätt att tukta sig själv. I sin profetia om slutet på denna ordning uppmanade Jesus: ”Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt; ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.” — Luk. 21:34, 35.

7. Hur kan denna världens tänkesätt och inställning försåtligt börja påverka en kristen? Vad bör vi ständigt påminna oss själva om?

⁷ För att vara säkra på att vi inte blir vilseledda eller fångade som i en snara måste vi ställa rannsakande frågor till oss själva, för att utröna våra djupare motiv, våra hemliga begär, våra dolda böjelser. För vad lever vi? Det är en sak att säga att vi lever med tanke på livet i Guds nya ordning, men det är en helt annan sak att varje dag verkligen leva i överensstämmelse med Guds krav. De kristna kan inte låta denna världens utstuderade epikureiska filosofiska uppfattning bedra dem, så att de innan de vet ordet av börjar leva för de njutningar som står att få i denna tid, i fruktan för att de i morgon skall dö. Eller också skulle de, om de tvivlar på att de skall uppnå den nya ordningen, kunna börja smaka på denna världens njutningar, därför att de inte önskar gå miste om dem helt och hållet. Vi måste ständigt fråga oss själva: För vad lever vi? För denna världens njutningar eller för ”det verkliga livet” i Guds nya ordning? — 1 Tim. 6:17—19.

Lever du för njutningen att dricka?

8, 9. a) Varför är det många som dricker så mycket att de blir druckna? b) Vilka dåliga verkningar har dryckenskapen?

⁸ Millioner nutida epikuréer har passerat måttlighetsdrickandets stadium och hamnat i dryckenskap. De har smakat verkningarna av omåttliga mängder alkohol, och detta är vad de vill ha — utan hänsyn till kostnaderna eller vådorna för hälsa, arbete och familj. Hämningar och missräkningar bleknar bort, och i stället inträder ett egendomligt tillstånd av frihet från bekymmer. Den hårda verkligheten ger vika för en drömvärld. Bekymren tonar bort. Gnat och gräl betyder ingenting; allt ansvar skjuts åt sidan. Den druckne ger sig i själva verket ut på en ”resa”, en ledighet undan livets tryckande omsorger. Men är detta verkligen att leva? När en sådan person tänker på den dvala han varit i, det skamliga uppförande och tal han kan ha gjort sig skyldig till, den fruktansvärda värken i kroppen då han nyktrar till och den skada som kan ha uppstått på hans relationer till andra, då måste det logiska svaret vara ett eftertryckligt: Nej! — Ords. 20:1; 23:20—35.

⁹ Det är bara rimligt att Gud förbjuder dryckenskap. Hos en person som är drucken fungerar inte sinnet rätt, och han gör ofta sådant som är vanhedrande. Den druckne har en överdriven föreställning om vad han kan göra, medan sanningen är att hans reflexer och omdöme i hög grad försämrats. Tiotusentals människor dör varje år på grund av att berusade personer trodde att de var nyktra nog att själva köra hem eller också kom i slagsmål på grund av någon obetydlig sak. Millioner människor dör av skrumplever, delirium tremens och andra sjukdomar som har samband med alkohol. I många länder räknas alkoholism som dödsorsak nummer tre, efter hjärtsjukdom och cancer.

10. a) Vilken fara finns i fråga om överdrivet bruk av alkoholhaltiga drycker, även om man inte dricker sig drucken? b) Vad bör man tänka på innan man serverar alkohol åt sina gäster?

¹⁰ Men fastän man kanske dricker utan att bli drucken, kan man ändå dricka till övermått, och det är här som den stora faran ligger för de kristna. En alkoholist behöver inte vara berusad. Alkoholism är en sjuklig åtrå efter alkohol. Ett bra prov är att fråga sig själv: Lever jag för denna njutning, och längtar jag varje dag efter den behagliga och avslappade känsla jag får av att dricka alkoholhaltiga drycker? Drickandet är visserligen en personlig angelägenhet, så länge man inte blir berusad, men likväl finns möjligheten att alkoholen för sinnet kan bli en krycka som man stöder sig på, någonting som förefaller vara nödvändigt och som man inte kan klara sig utan. Dessutom finns möjligheten att man kan bringa andra att ta anstöt genom obetänksamt bruk av alkohol. När vänner kommer hem till dig en kväll, yrkar du då på att de skall dricka ett glas med dig, även om de kan föredra att inte göra det? Detta kan vara missriktad gästfrihet, och innerst inne kan det vara ett försök att få andra att förena sig med dig i att ge efter för en svaghet. Ingen bör någonsin tvingas eller lockas att dricka, om han inte önskar göra det. (Rom. 14:17—21) Bjudningar behöver inte vara tråkiga fastän drycker av detta slag inte serveras. Om man dricker bara med måtta, ifall man väljer att dricka över huvud taget, och inte lever med tanke på att få otillbörlig njutning av alkoholhaltiga drycker, kommer man helt visst att få många välsignelser.

Lever du för det nöje du kan få genom världsligt umgänge?

11. Vilken önskan beträffande umgänge har Jehova inplantat hos människan? Vad bör vi tänka på, är vi tillfredsställer denna önskan?

¹¹ När Jehova skapade människan, inplantade han i henne en stark önskan efter umgänge. Om en människa måste vara för sig själv någon längre tid, längtar hon av naturen efter att vara tillsammans med medmänniskor, efter att tala med, äta med, leka med, arbeta med, ja, bara vara tillsammans med andra, som likt henne själv behöver umgänge. Inspärrning i ensamcell är ett omänskligt straff. De kristna måste emellertid vara nogräknade i fråga om umgängesvänner. Det var inte av en tillfällighet som Paulus infogade orden: ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor”, då han argumenterade mot den tidens populära epikureiska filosofiska uppfattning: ”Låt oss äta och dricka, ty i morgon skall vi dö.” Var någonstans skulle en kristen snappa upp sådana tankar förutom i umgänge med sådana som trodde just detta och levde efter det? De kristna måste inse att det finns två skilda sfärer av inflytande i vår tid — den gudaktiga, teokratiska, kristna sfären och den som är världslig, jordisk och okristlig.

12. Vad måste erkännas i fråga om umgänge med världen, men var är det nödvändigt att dra gränsen i fråga om umgänge med världsmänniskor?

¹² De kristna är naturligtvis omgivna av världsligt sinnade människor och av denna världens atmosfär. I bön till Jehova för sina efterföljare sade Jesus: ”Jag begär inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall vaka över dem för den ondes skull. De är inte någon del av världen, liksom jag inte är någon del av världen.” (Joh. 17:15, 16, NW) Man skulle behöva leva som eremit, helt och hållet isolerad från det mänskliga samhället, om man skulle undvika all kontakt med världsliga människor. (1 Kor. 5:9—13) Men utöver det umgänge som är absolut nödvändigt i förvärvsarbetet, i skolan, medan vi är i tjänsten på fältet och vid andra tillfällen, bör vi inte ha någon önskan att blottställa oss för världsliga människors nedbrytande tänkesätt och i många fall förvända uppförande. — 5 Mos. 7:3, 4.

13. a) Hur kan en broder resonera, om han har ett affärsföretag som kräver att han har viss kontakt med världsmänniskor? b) Hur kan en syster resonera, om en icke troende man visar intresse för henne? c) Varför är det bibliska rådet, att man skall gifta sig bara ”i Herren”, ett sunt råd?

¹³ För sinnet är detta ett logiskt och sunt råd, men det uppstår fara när det kommer till situationer då världsligt umgänge förefaller önskvärt för hjärtat. En broder kan till exempel ha ett affärsföretag och mena att det är nödvändigt att umgås en hel del med världsmänniskor, ta emot dem som gäster osv. Han kan resonera som så att detta umgänge är nödvändigt för att han skall kunna sköta sitt företag, som han har för att försörja sig och sin familj. Begrunda också den situation som kan uppstå för en syster i församlingen som kan önska gifta sig. I hennes krets av kristna vänner finns det kanske inte så många bröder som är giftasvuxna. Hon är fullt medveten om att hon håller på att bli äldre. En man som hon känner sedan några månader på sin arbetsplats kan uttrycka ett visst intresse för henne. Om hon känner sig dragen till honom, börjar sinnet och hjärtat genast att finna argument. Han kan vara trevlig och se bra ut. Han dricker inte och röker inte. Han är tolerant i fråga om religion. Man kan till och med få höra att han är trevligare än en del av de kristna bröder som hon känner. Vidare kan man bli påmind om ett enstaka fall, då en annan syster gift sig med en icke troende man och han med tiden har blivit hjälpt att bli en kristen. Det kanhända blir möjligt att göra likadant i detta fall. Men de svåra erfarenheter som många har haft stämmer överens med bibeln i att visa att möjligheterna att detta skall ske är små. I stället är det stor risk att den icke troende förmår den kristne att kompromissa och så förlora livet. Att lyda bibelns bud att gifta sig ”blott ... i Herren” kan kräva självbehärskning och tålamod, men vi kan alltid vara säkra på att Jehova vet vad som är bra för hans folk. Han önskar inte bara skydda sitt folk mot de många plågor som kommer av att man följer ett oförståndigt handlingssätt, utan han önskar också att hans folk skall vara lyckligt. — 1 Kor. 7:39, 40.

14. Vilka världsliga lockelser ställs i synnerhet ungdomar inför?

¹⁴ Unga människor har en stor frestelse när det gäller umgänge med ungdomar i världen. De utsätts ofta för påtryckningar för att de skall gå med i idrottslag, klubbar och andra grupper. De känner en önskan att vara accepterade, och för att vara accepterad måste man ofta visa att man gör sådant som är våghalsigt och till och med oskriftenligt. Det är lätt att ge efter för världsliga vurmar i fråga om utseende och klädsel eller att frestas att från ett bokställ ta upp en billig roman med ett omslag som fångar blicken och vädjar till köttsliga begär. Därtill finns lockelsen i TV-program eller filmer som framhäver våld, förhärligar sadism eller glorifierar sex. Det finns också författare, till exempel sådana som skriver böcker i filosofiska ämnen, bibelkritik osv., som vi inte önskar umgås med. Om vi läser sådana böcker, är det liktydigt med att vi sätter oss ner tillsammans med sådana författare och låter dem fylla våra sinnen med deras tankar om livet. — 1 Kor. 3:18—20; 1 Tim. 6:20, 21.

15. Vilket sunt råd beträffande umgänge ges i Skriften? Hur är det till gagn och skydd för de kristna att rätta sig efter det?

¹⁵ Trogna kristna tror på bibeln, när det heter i den: ”Var och en som vill vara världens vän, han gör sig därför till Guds fiende.” (Jak. 4:4, NW) De ser den sunda logiken i befallningen: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. Ty vilken delaktighet har rättfärdighet med laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Vidare, vilken harmoni råder mellan Kristus och Belial [eller Satan]? Eller vilken del har en trogen människa med en icke troende? ’”Gå därför ut ifrån dem och avskilj er”, säger Jehova, ”och sluta upp med att röra vid det orena”’; ’”och jag vill ta emot er”’.” (2 Kor. 6:14, 15, 17, NW) I det att de rättar sig efter detta råd, låter de sig inte luras till nära umgänge med icke troende och slipper därför många sorger. De finner glädje i att umgås med sina kristna bröder och i att bygga upp varaktiga och förtroendefulla vänskapsförhållanden till dem. Här är det så att umgänge bygger upp i stället för att riva ner. Det hjälper en framåt mot det mål som består i ”det verkliga livet” i Guds nya ordning. — Hebr. 11:24, 25.

Lever du för möjligheterna att leka med eller begå sexuell omoraliskhet?

16. a) Vad menas med att leka med omoraliskhet? b) Varför är sällskapande med någon av det motsatta könet inte enbart förströelse?

¹⁶ ”Leka med” betyder att roa sig, till exempel med en leksak, eller att fördriva tiden med sport eller spel. Att leka med sexuell omoraliskhet är att leka med den utan att verkligen begå otukt eller äktenskapsbrott. Könsorganen är inte leksaker, nej, Jehova har gett dem med tanke på barnalstring, för att gifta människor skall använda dem tillsammans med sina makar. Bibeln fördömer lösaktigt uppförande, och det är tydligt att lek med sexuell omoraliskhet är lösaktigt uppförande, som kan leda till uteslutning. (Gal. 5:19; Mark. 7:21—23) Det är ingenting annat än självbedrägeri att mena att sådant orent uppförande är godtagbart så länge man undviker samlag. Sällskapande med någon av det motsatta könet är inte enbart förströelse, nej, det är någonting som bör ha äktenskap som mål. Om någon inte överväger äktenskap eller är alltför ung för att ta på sig äktenskapets förpliktelser, då bör han rannsaka sina motiv och fråga sig varför han vill stämma träff med någon av det motsatta könet. Vilken väg håller han på att slå in på eller, uttryckt på annat sätt, för vad är det han börjar leva?

17. Vilka ting, som skall undvikas av de kristna, medverkar till lek med sexuell omoraliskhet?

¹⁷ Lek med sexuell omoraliskhet börjar ofta med orätt umgänge. Sådana förehavanden är vanliga bland världsmänniskor. I deras sällskap har du frestelser på alla håll omkring dig. Deras samtalsämnen, filmerna, böckerna, den pornografiska litteraturen, de oanständiga historierna, de åtsittande eller avslöjande kläderna — alltsammans bidrar till att skapa och uppamma orätt begär i hjärtat. Att flirta med någon annans äktenskapspartner kan tyckas vara oskyldigt, men det får ofta allvarliga följder. — Ef. 5:3—5.

18. Vilka frågor föreslås för begrundan av var och en som vill rannsaka sina motiv i umgänget med personer av det motsatta könet?

¹⁸ Här följer några frågor, som var och en kan begrunda när han rannsakar sina motiv, men som inte kräver att Sällskapet Vakttornet skall utfärda några regler för: Håller du någon som du inte är gift med i handen på grund av den spänning du känner? Dansar du därför att du njuter av kroppskontakt med någon av motsatt kön? Kysser du godnatt därför att du finner det stimulerande, fastän du inte är gift? Brev som kommit till Sällskapet tyder på att lek med sexuell omoraliskhet ofta har börjat på sådana sätt.

19. Varför kan man inte klandra Gud för att han skapat mannen och kvinnan med könsorgan, när dessa används i synd mot honom?

¹⁹ I bibeln framhålls det mycket uppriktigt: ”En man gör ... väl i att icke komma vid någon kvinna.” (1 Kor. 7:1) Vi kan inte skjuta skulden på de könsorgan som Gud har utrustat mannen och kvinnan med, om de används till synd. De är så konstruerade att de förblir stilla till dess de från sinnet och hjärtat får impulser som uppeggar dem. Om en man och en kvinna har valt att gifta sig och har ingått äktenskap, är det helt och hållet tillbörligt att de gläds åt att vara tillsammans med varandra och komma vid varandra eller röra vid varandra för att ge ömhetsbetygelser. Detta ger dem båda njutning, och sådana kärleksbetygelser kan leda till att de har sexuellt umgänge, om de vill det. Men en ogift man eller kvinna kan inte räkna med att sätta i gång denna kedjereaktion utan att det blir allvarliga följder. Förmågan till gensvar finns där i kroppen. Den slumrar till dess den blir stimulerad. I stället för att ge tillfredsställelse kan den spänning som beröringen medför lätt skapa ett begär efter närmare kontakt: kyssar och lek med intima kroppsdelar, vilket leder till att man följer hela vägen fram till att begå otukt eller äktenskapsbrott. Allt detta kanske inte utvecklas vid ett enda tillfälle, men begäret kan bli intensivare då man tänker på den njutning man får och ser fram mot ett nytt tillfälle att få sådan njutning och till och med gör upp planer och manövrerar för att skapa tillfället.

20. Hur kan någon låta sin kropps lemmar vara ”såsom döda” med avseende på orätta förehavanden?

²⁰ Det är ett förståndigt råd som bibeln har för de kristna: ”Låt därför er kropps lemmar, som är på jorden, bli såsom döda, vad beträffar otukt, orenhet, sexuell åtrå, skadligt begär och vinningslystnad, som är avgudadyrkan. På grund av dessa ting kommer Guds vrede.” (Kol. 3:5, 6, NW) Läkaren ger patienten en spruta smärtstillande medel för att nerverna skall bli såsom döda, när han skall göra en operation på någon viss del av kroppen. Vi kan låta vår kropps lemmar vara såsom döda med avseende på orätta begär och impulser genom det sätt på vilket vi neutraliserar och upphäver orätta begär i hjärtat och sinnet och genom det sätt på vilket vi uppodlar rätta begär, av vilka det främsta bör vara att göra Guds vilja. — 1 Tess. 4:3—7; 1 Petr. 4:2—5.

21. Vad bör de kristna vara beslutna att göra trots denna världens inställning och förehavanden?

²¹ Nutida epikuréer må, om de så vill, säga att det kristna handlingssättet är opraktiskt och orealistiskt, men för oss är det inte opraktiskt, när tillämpningen av bibliska principer i livet leder till lycka i hemmet, förskonar oss från de dödsbringande verkningarna av veneriska sjukdomar och alkoholism, håller oss nära dem som ger uppbyggande umgänge och hjälper oss att ha ett rent samvete och en rätt ställning inför Gud. Vi uppskattar livets gåva och önskar njuta av den för evigt i frid och lycka. Vi vill inte kasta bort den för några få hastigt försvinnande ögonblick av köttslig tillfredsställelse. Vi litar helt och fullt på att Gud kommer att ge oss evigt liv i sin nya ordning som en belöning för vår trohet. Kärlek till medmänniskan förmår oss att berätta för andra om detta storslagna hopp, medan vi beslutsamt gör ansträngningar för att leva med Guds nya ordning i sikte.

[Bild på sidan 271]

Många lever för njutningen att dricka. För vad lever du?

[Bild på sidan 272]

Att bjuda hem världsmänniskor för affärernas skull innebär försåtliga risker. Sådant umgänge kan förefalla önskvärt för hjärtat

[Bild på sidan 274]

Sällskapande under tonåren kanske förefaller oskyldigt, men det kan lätt leda till omoraliskhet