Hur man identifierar den rätta religionen
DET som är rätt måste vara i full överensstämmelse med en norm för sanningen. De flesta människor som tillhör ett kyrkosamfund inom kristenheten tror att deras religion stämmer överens med bibeln. Därför kan vi med fog använda bibeln som en grundval för att identifiera den rätta religionen. — Joh. 17:17.
Ta fram din egen bibel och begrunda några av de grundläggande sanningar den innehåller. Den översättning du har är kanske litet annorlunda i ordalagen, men du kommer ändå att finna att den tanke som förmedlas är densamma som i de bibelöversättningar som anförs i denna artikel.
Den sanne Guden
Religionens medelpunkt är den som tillbedjan bör riktas till — Gud. Vad har du fått lära dig om Gud? Har du fått din uppmärksamhet riktad på hans namn? Har du fått undervisning om hans uppfattning om bilder? Lägg märke till vad som sägs i bibeln i Psalm 83:19 (NW): ”Du, vars namn är Jehova, endast du är den Högste över hela jorden.” Och Jesaja 42:8 (NW) lyder: ”Jag är Jehova. Det är mitt namn; och åt ingen annan skall jag ge min ära, ej heller min lovprisning åt snidade bilder.”
Kan då religioner som förringar vikten av att använda Guds namn vara rätta? Kan den som inte delar sin ära eller lovprisning med snidade bilder godkänna religioner som tar i försvar att man bugar inför bilder och kysser dem, i det man hävdar att sådana handlingar enbart är relativ tillbedjan?
Guds Son, Jesus Kristus
Förutom att den rätta religionen förkunnar sanningen om Gud måste den också framhålla det tillbörliga sätt på vilket man skall nalkas Gud i tillbedjan. Beträffande detta förklarade Jesus Kristus: ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6) Följaktligen måste den rätta religionen förkunna sanningen om Jesus Kristus.
Helt visst är ingen bättre kvalificerad att förklara Jesu ställning i förhållande till andra än Jesus själv. Till sina lärjungar sade han: ”Om ni älskade mig, skulle ni glädjas över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag.” (Joh. 14:28, Hedegård) Efter sin uppståndelse från de döda sade han till Maria från Magdala: ”Rör icke vid mig, ty jag har ännu icke farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem: Jag far upp till honom som är min Fader och er Fader, min Gud och er Gud.” — Joh. 20:17, Hd.
Stämmer dessa uttalanden överens med den religiösa läran att Jesus och Gud är jämlika? Visar de inte i stället att Jesus erkände sin Fader som sin Gud?
Likväl kan någon invända: Finns det inte skriftställen som visar att Jesus är jämlik Gud?
Ett skriftställe som anförs till stöd för detta är Johannes 14:8, 9. Detta ställe lyder: ”Filippus sade till honom: ’Herre, låt oss se Fadern, så hava vi nog.’ Jesus svarade honom: ’Så lång tid har jag varit hos eder, och du har icke lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern.’”
Vad menade Jesus när han sade detta? Bibeln ger själv förklaringen. Tidigare hade Jesus sagt: ”Jag gör intet av mig själv, utan ... jag talar detta så, som Fadern har lärt mig. ... Jag gör alltid det, som är honom behagligt.” (Joh. 8:28, 29, Benelius) Jesus representerade alltså troget sin Fader, talade sin Faders ord och gjorde hans gärningar. Ja, eftersom Jesus fullkomligt återspeglade sin Faders personlighet, kom lärjungarna verkligen att lära känna Fadern genom honom.
Guds rike
En annan grundläggande lära i bibeln har att göra med Guds rike. Jesus Kristus och hans apostlar gjorde detta till en framträdande del av sitt budskap, och Jesus förutsade att ”detta evangelium [dessa goda nyheter, NW] om riket skall bliva predikat i hela världen”. (Matt. 24:14) När hörde du senast en präst i kristenheten framhålla detta rike som botemedlet för den nuvarande världsnöden?
Många finner denna fråga ovanlig. De tror att Riket är ett tillstånd i ens hjärta. Är detta vad du har fått höra? Jämför detta med bibelns ord i Daniel 2:44: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” Vad är detta rike som skall krossa alla andra riken? Det är uppenbart att det är en regering, Guds himmelska regering under Jesus Kristus.
Detta ger verklig kraft åt den vädjan som finns i Jesu mönsterbön: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:10) Detta är en begäran om att Guds rike skall komma emot sina fiender, röja undan dem och inleda en tid då Guds vilja sker på jorden ”såsom i himmelen”. Vad kommer detta att betyda för jorden? Då Guds rike har full kontroll över jordens angelägenheter, kommer ingen människa och inte ens något djur att ”göra, vad ont och fördärvligt är”. (Jes. 11:9) Och vidare ”skall [Gud] avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” (Upp. 21:4) Vilken utomordentlig framtidsutsikt är inte detta! Det skall inte längre finnas några läkare, apotek, mediciner, lasarett eller mentalsjukhus, begravningsentreprenörer, begravningar eller gravar! Inte heller skall det finnas brottslighet, poliser och fängelser längre! Är inte detta ”goda nyheter”? Om du tillhör något kyrkosamfund, är då detta det underbara hopp som ditt samfund riktar människors uppmärksamhet på?
Den rätta religionens principer för uppförandet
Att man håller fast vid den rätta religionen är inte bara en fråga om att förstå och tro vissa grundläggande sanningar, utan det är också en fråga om att handla i överensstämmelse med dessa trosuppfattningar och bevisa sin tro genom gärningar. Bör vi inte förvänta att den rätta religionen skall göra människor till bättre äkta män, bättre fäder, bättre hustrur, bättre mödrar, bättre barn och bättre grannar? Finner du att det förhåller sig så med kyrkomedlemmar som du känner? Känner du dig säker på att bli ärligt behandlad när du gör affärer med någon som är ”religiös”? Gör det förhållandet att han regelbundet går i kyrkan att du har skäl att tro att han inte kommer att ljuga för dig eller försöka lura dig?
Om han verkligen är en som håller fast vid bibeln, bör du kunna ha sådant förtroende. Guds ord förklarar: ”Då ni nu har lagt bort lögnen, så tala sanning var och en av er med sin nästa.” (Ef. 4:25, NW) ”Vet ni inte, att de orättfärdiga aldrig skall få del i Guds rike? Bedrag inte er själva! Varken otuktiga människor, avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låter bruka sig till onaturlig otukt eller de som bedriver sådan synd, varken tjuvar, giriga, drinkare, förtalare eller svindlare skall komma i besittning av Guds rike.” — 1 Kor. 6:9, 10, Hd.
Somliga kan naturligtvis mena att det kyrkosamfund de tillhör försöker hjälpa människor att leva ett gott liv men att många helt enkelt inte ger gensvar på rätt sätt. Men vad görs i deras fall som bedriver det som bibeln fördömer och inte har någon önskan att ändra sig? Hur förhåller det sig om en präst öppet ger sitt bifall åt sexuell omoraliskhet? Tänk på vad bibeln säger att man bör göra: ”I mitt brev skrev jag till er, att ni inte skall ha något att göra med otuktiga människor. Jag menade, att ni inte skall ha något att göra med en så kallad broder, som är en otuktig människa, en girigbuk, en avgudadyrkare, en förtalare, en drinkare eller en svindlare. Ni bör inte ens äta tillsammans med en sådan människa. Är det min sak att döma de utomstående? Gud skall döma dem. Är det inte er sak att döma dem som är innanför? ’Driv ut från er gemenskap den som är ond!’” — 1 Kor. 5:9, 11—13, Hd.
Är det så att de religionssamfund som du känner till driver ut människor som är laglösa? Tror du, med tanke på det tydliga bibliska rådet, att Gud skulle kunna godkänna religioner som underlåter att ingripa mot dem som utövar synd? Bör inte den rätta religionen vara nitisk för att hjälpa människor att rätta sig efter Guds höga krav i stället för att godta deras tänkesätt som inte har någon aktning för hans ord?
Sann tillbedjan är naturligtvis inte bara en fråga om att avhålla sig från att göra det som är orätt. Den inbegriper också att man gör det som är uttryckligt gott. De kristna får alldeles särskilt befallningen att uppodla Guds heliga andes frukter — ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. (Gal. 5:22, 23, NW) Av dessa egenskaper är kärleken den största — den är en osjälvisk, självuppoffrande omsorg om andras välgång. (1 Kor. 13:13) Kärlek av detta slag är det tecken som identifierar dem som utövar den rätta religionen. Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra. Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå, att I ären mina lärjungar.” — Joh. 13:34, 35.
Är det kärlek av detta slag du ser ådagaläggas bland dem du vet är medlemmar av ett samfund inom kristenheten? Håller de sig fria från världens stridigheter så att de därigenom avhåller sig från att göra det som är skadligt för medmänniskor av en annan ras eller nationalitet? Är de villiga att offra av sin tid och sina krafter för att hjälpa andra att vinna exakt kunskap om Guds uppsåt?
Den rätta religionen måste inte bara förkunna sanningen sådan den finns i bibeln, utan de som håller fast vid denna religion måste också leva i överensstämmelse med bibeln. I vår tid finns det en skara kristna som är spridda över hela jorden som verkligen utövar sann tillbedjan. Vi uppmuntrar dig att läsa följande artikel, som innehåller uttalanden av människor som nu är anslutna till denna skara, eftersom de med visshet har identifierat den sanna religionen som är grundad på Guds ord.