Bekantgörandet av de goda nyheterna bär frukt över hela världen
1. Vilken var den verkligt hårresande händelsen under det första århundradet v.t., och vad hade blivit predikat över hela världen innan denna händelse blev känd över hela världen?
UNDER det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen var den mest hårresande händelsen inte Roms brand år 64 v.t., utan belägringen och förstöringen av Jerusalem år 70 v.t. För sin enastående seger över denna kraftigt befästa stad belönades den romerske härföraren Titus med en segerprocession när han återkom till Rom år 71 v.t., och en triumfbåge uppfördes till hans ära. Men det blodiga kriget med de upproriska judarna upphörde inte förrän det sista judiska försvarsverket, fästningen Masada, varifrån man har utsikt över Döda havet, intogs år 73 v.t. Detta medförde stor skam, smälek och religiös missräkning för judarna över hela världen, och tiotusentals judar såldes i slaveri. Men flera år innan dessa dåliga nyheter för de omskurna judarna blev kända över hela världen hade de goda nyheterna om en evig glädje spritts över hela den då kända världen. Det var de goda nyheterna om Guds messianska rike, ett rike som inte är beroende av det jordiska Jerusalem.
2. a) Vilka var det som överbringade de goda nyheterna under det första århundradet v.t.? b) Hur stor spridning hade kristendomen fått från öster till väster före Roms brand?
2 Vilka var det som överbringade dessa goda nyheter under första århundradet v.t.? Det var inte de köttsliga, omskurna judarna, som blickade upp till Jerusalem som sitt religiösa centrum. Nej, i stället var det de som av kejsar Nero falskeligen anklagades för Roms brand, nämligen de fredliga, ofarliga efterföljarna till Jesus Kristus, vilka först hade blivit kallade ”kristna” i den syriska staden Antiokia. (Apg. 11:26) På den tiden inbegrep dessa kristna lärjungar tusentals judiska troende i likhet med de kristna apostlarna Simon Petrus och Paulus. Före Roms brand befann sig aposteln Petrus i Babylon i Mesopotamien, varifrån han skrev till de kristna överallt i Mindre Asien. Aposteln Paulus befann sig åtminstone under de två första åren av sitt uppehåll i Rom i Italien under husarrest i väntan på att få sin vädjan till förmån för kristendomen hörd inför kejsar Nero. (1 Petr. 5:13; Apg. 28:30, 31) Från Babylon, nära det romerska väldets östra gräns, till själva Rom var avståndet omkring tre tusen kilometer. Det betydde verkligen att kristendomen hade blivit spridd!
3, 4. a) Hur hade sanningen trängt djupt in i Afrika och annorstädes, innan Paulus skrev sitt brev till kolosserna? b) I vilken utsträckning bar de ”goda nyheterna” frukt, enligt Paulus’ brev?
3 Genom att drottning Kandaces etiopiske eunuck blivit omvänd av evangelisten Filippus hade kristendomen också trängt långt söderut, hela vägen ned till Etiopien söder om Egypten. (Apg. 8:26—39) Således trängde de goda nyheterna om Guds messianska rike djupt in i Afrika och Asien och Europa. Bland de kristna till vilka aposteln Petrus skrev i sitt första allmänna brev, nämligen i fem provinser i Mindre Asien, befann sig de kristna i Kolosse, Laodicea och Hierapolis i den romerska provinsen Asien. (1 Petr. 1:1) Ungefär vid den tid då Petrus skrev sitt allmänna brev skrev aposteln Paulus direkt till den kristna församlingen i Kolosse och omnämnde för dess medlemmar sitt brev till församlingen i Laodicea. (Kol. 4:16) Det var för dessa kristna i Kolosse som Paulus nämnde ”bekantgörandet av sanningen om dessa goda nyheter” över hela världen, och detta var flera år innan slutet kom över det jordiska Jerusalem år 70 v.t. De goda nyheterna åtföljdes av ett hopp för dem som tog emot de goda nyheterna, och med avseende på detta skriver Paulus:
4 ”Om detta hopp har ni förut hört genom bekantgörandet av sanningen om dessa goda nyheter, som har erbjudit sig åt er, liksom de bär frukt och tillväxer i hela världen, alldeles som de har gjort också bland er, alltifrån den dag då ni fick höra och lärde känna Guds oförtjänta omtanke i sanning.” — Kol. 1:4—6, NW.
5. Hur underströk Paulus i Kolosserna 1:23 att predikandet av de goda nyheterna hade försiggått över hela världen?
5 Att hoppet om Guds himmelska rike hade blivit spritt runt om i världen understryks av Paulus, när han fortsätter sitt brev och säger till kolosserna: ”Förutsatt, naturligtvis, att ni förblir i tron, befästa på grundvalen och ståndaktiga och utan att låta er rubbas från det hopp, som finns i de goda nyheter som ni hörde och som har predikats bland hela den skapelse som är under himmelen. Åt dessa goda nyheter har jag, Paulus, blivit en tjänare.” — Kol. 1:23, NW.
6. a) Vilka utom Paulus var tjänare åt de goda nyheterna? b) Hur delade dessa tjänare med sig av hoppet om de goda nyheterna åt andra?
6 Aposteln Paulus var inte den ende tjänaren åt de goda nyheterna den gången. Alla trogna kristna i det första århundradet var det, däribland lärjungen Epafras från Kolosse, som besökte Paulus under hans fängelsetid i Rom. (Kol. 1:7, 8; 4:12, 13) Alla dessa tjänare åt de goda nyheterna förenade sig i att dela med sig av sitt hopp till andra, inte i synnerhet genom att göra avskrifter av de inspirerade evangelieberättelserna om Kristi liv och de brev, som hans inspirerade lärjungar skrev, utan i synnerhet muntligen, genom att predika för alla som lyssnade och genom att ge muntlig undervisning åt alla intresserade. Hur mycket arbete detta innebar för dem som verkade under de omständigheter som rådde under det första århundradet kan vi bara tänka oss. Dessa kristna tjänare hade de enda goda nyheterna att förtälja för världen på den tiden. De teg inte stilla om Riket, utan var mycket talföra när det gällde detta.
7. a) Vad inträffade i kolossernas församling och i andra församlingar på grund av att ”säden”, de goda nyheterna, inte såddes i ofruktbar jord? b) Vad hade åstadkommits inom trettio år från den tid då Jesus började predika, på grund av att de ”goda nyheterna”, som blev sanningsenligt bekantgjorda, bar frukt?
7 ”Säden”, ”ordet om riket”, som blev talat till dem, föll inte i ofruktbar jord. Nej, ur den förträffliga jorden, goda och ärliga hjärtan, sköt det upp en säd som gav skörd, lik den som hade såtts ut. Säden, de goda nyheterna om Guds messianska rike, blev på så sätt mångfaldigad genom att bekantgöras för alla andra som var inom räckhåll eller hörhåll. Sålunda skedde det, alldeles som aposteln Paulus nämnde till de kristna i Kolosse, att ”bekantgörandet av sanningen om dessa goda nyheter ... bär frukt och tillväxer i hela världen”, alldeles som det hade gjort också bland dem. (Kol. 1:5, 6, NW) ”Bekantgörandet av sanningen om dessa goda nyheter” bar frukt och tillväxte inte bara i församlingen i Kolosse, utan också i alla andra församlingar i Europa, Asien och Afrika. ”Säden” som de frambragte användes till att så Rikets budskap i andra människors hjärtan. Det var då inte underligt att det inom trettio år från den tid, då Jesus Kristus började så ut säden genom sitt predikande om Guds rike, hade åstadkommits ett sådant vittnesbörd om Riket ”på hela den bebodda jorden”! — Matt. 4:12—17; 24:14, NW.
Förekommer det något liknande i vår tid?
8. Hur stor är växtkraften hos säd som såtts under rätta betingelser, och har den säd som utgörs av ”Guds ord” förlorat denna växtkraft nu under 1900-talet?
8 Växtkraften hos säd som såtts i fruktbar jord är förvånansvärt stor. ”Säden”, ”ordet om riket”, förbluffade världen genom sin kraft där borta för nitton hundra år sedan. Har denna säd, ”Guds ord”, förlorat sin kraft nu på 1900-talet? Det borde inte vara så, och det är inte heller så! Det som skrevs till de kristnade hebréerna för nitton hundra år sedan är fortfarande sant i våra dagar: ”Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd.” — Hebr. 4:12, NW.
9. a) Har hög ålder minskat växtkraften hos den ”säd” som utgörs av Guds ord? b) Varför begrundar vi här tillväxten av antalet medlemmar inom kristenheten?
9 Åldern har inte minskat dess växtkraft. Vad har vi som visar att det är så? Kan vi säga att det är den religiösa värld som kallas kristenheten? Enligt publicerade beräkningar av antalet kyrkomedlemmar i kristenheten minskade antalet tillfälligt, efter att ha nått ett rekord under 1960-talet, med tiotals millioner. Men nu visar de senaste beräkningarna att kristenheten nått ett nytt rekord om 985.363.400 medlemmar. — Se The 1973 World Almanac and Book of Facts, sidan 343, under rubriken ”Religious Population of the World”.
10, 11. a) Vilken fråga om tillväxt uppstår med avseende på kristenheten, och bevisar tillväxt i antal att den inte befinner sig i det som för den är ”ändens tid”? b) Vilka förhållanden som av Paulus blivit förutsagda för de ”yttersta dagarna” kan vara orsaken till kristenhetens religiösa svårigheter?
10 Det måste erkännas att kristenheten inte går tillbaka i fråga om antalet av dem som gör anspråk på att vara dess medlemmar. Men hur förhåller det sig med kvaliteten hos medlemmarna? Ökas den i andligt avseende, så att det frambringas flera sanna kristna? Låt oss jämföra dem med det slags kristna som fanns i Kolosse, till vilka Paulus så kraftigt drevs att skriva helt spontant. Dessa kristna i Kolosse var mycket annorlunda än vad de flesta människor, som föreger sig tjäna Gud, skulle visa sig vara långt senare, ”i de yttersta dagarna”. Det förhållandet att kristenheten, när den funnits till i mer än sexton hundra år, tillväxer i antal motbevisar inte att den befinner sig i sina ”yttersta dagar”. Att den befinner sig i ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”, kan det inte råda något tvivel om. Vad förutsade aposteln Paulus att orsaken skulle vara till detta, och är det orsaken till kristenhetens religiösa svårigheter? Paulus sade:
11 ”Men vet detta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider, svåra att komma till rätta med, vara här. [Varför?] Ty människorna skall älska sig själva, älska pengar, vara inbilska, högmodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, omöjliga att komma överens med, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, halsstarriga, uppblåsta av stolthet, nöjesälskande mer än Gudälskande; de skall ha en form av gudaktighet men visa sig vara falska mot dess kraft.” — 2 Tim. 3:1—5, NW.
12, 13. a) Hur ter sig då kristenheten i andligt avseende jämförd med den forntida församlingen i Kolosse? b) Hur förklarar kristenheten att bönen Fader vår skall bli uppfylld med avseende på den himmelske Faderns rike?
12 Vem kan väl förneka att denna profetiska beskrivning förklarar orsaken till kristenhetens svårigheter i våra dagar, sedan den tillväxt i antal under sexton hundra år? Genom att denna inspirerade profetia uppfylls på kristenheten bevisar den sig vara raka motsatsen till vad församlingen i Kolosse var. Under alla dessa århundraden har kristenheten regelbundet framburit den bön som den kallar Fader vår. Denna mönsterbön, som Herren Jesus Kristus frambar i sin bergspredikan, börjar med orden: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:9, 10) Kristenheten i våra dagar förklarar att den himmelske Faderns rike kommer genom att det blir befäst i de troendes hjärtan. Som dr Adam Clarke sade i en kommentar till Matteus 6:10:
13 ”När Guds rike, med dess rättfärdighet, frid och glädje i den Helige Ande, blir befäst i hjärtat, då har det gjorts tillräcklig föranstaltning för att Guds vilja skall fullgöras.” — Commentary, band 5, sidan 86, spalt 1.
14. a) Hur förklarar kristenhetens prästerskap Rikets tillkommelse, eftersom kristenheten släpar efter i förhållande till världens befolkningstillväxt? b) Hur väcker två världskrig inom trettiotvå år en fråga beträffande Rikets tillkommelse när det gäller kristenheten?
14 Man menade länge att Guds rike skulle komma genom att hela mänskligheten blev omvänd till att vara kyrkomedlemmar i kristenheten. Men nu, då kristenheten släpar efter i förhållande till världens växande befolkning, säger de religiösa prästerna och predikanterna att Rikets tillkommelse endast sker i hjärtat hos dem som tror. Man förkunnar inte att Guds messianska rike skall komma emot den nuvarande världsliga tingens ordning och tillintetgöra den och sedan härska som en verklig regering över alla jordens invånare och uppfylla hela jorden med rättfärdighet, frid och lycka för evigt. (Dan. 2:44; 7:13, 14) Jesus Kristus sade: ”En god människa bär fram gott ur sitt hjärtas goda förråd.” Och: ”Där er skatt är, där kommer också edra hjärtan att vara.” (Luk. 6:45; 12:34; NW) Men var finns det bevis för att Guds rike blivit befäst i hjärtat hos kristenhetens kyrkomedlemmar och att deras hjärtan är hos Guds rike som sin skatt? Är två världskrig inom trettiotvå års tid under 1900-talet bevis för att ”Guds rike, med dess rättfärdighet, frid och glädje i den Helige Ande”, blivit befäst i hjärtat hos de hundratals millioner som är kyrkomedlemmar i kristenheten?
15. a) Vilken organisation var kristenhetens ”skatt” mellan de två världskrigen? b) Vad gör Nationernas förbunds efterträdare i fråga om kapprustningen?
15 Under de tjugo åren mellan de båda världskrigen var Nationernas förbund för fred och säkerhet i världen kristenhetens skatt, ty dess kyrkor sade: Nationernas förbund är ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”. Men var finns Nationernas förbund nu? Och vad åstadkommer dess efterträdare, Förenta nationerna, för att hejda den internationella kapprustningen för militär överlägsenhet i ett tredje världskrig, som hotar hela mänsklighetens existens? Att man framställer fler och fler dödsbringande vapen besvarar dessa frågor.
16. Kommer Guds rike verkligen, trots kristenhetens tillstånd, och hur blir hela mänskligheten underrättad om detta i vår tid?
16 Allt detta bevisar att Guds rike inte har blivit befäst i hjärtat hos prästerna och kyrkomedlemmarna i kristenheten och att det inte har kommit in i deras hjärtan. Guds rike kan inte förväntas komma på det sättet, och det kommer inte på det sättet. Men Guds rike under Kristus kommer som svar på bönen Fader vår, och denna teokratiska regering står nu verkligen för dörren. Det är detta som hela mänskligheten nu får höra genom dessa ”goda nyheter om riket”, som Jesus Kristus profeterade skulle predikas på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer, innan slutet kommer. (Matt. 24:14, NW) Dessa goda nyheter, ”ordet om riket”, sås ut likt säd på hela jorden, i 208 länder och ögrupper, och de bär frukt på samma sätt som på aposteln Paulus’ tid. Och som han sade till den kristna församlingen i Kolosse: ”De bär frukt och tillväxer i hela världen, alldeles som de har gjort också bland er.” (Kol. 1:6, NW) Denna säd, de goda nyheterna, sås ut både inom och utom kristenheten.
17. a) Vad är det som blir befäst i människors hjärtan, om det inte är Riket? Hur sker detta? b) Hur har alltså de goda nyheterna, trots kristenheten, burit frukt och tillväxt alldeles som på Paulus’ tid?
17 Och vad beträffar förhållandet mellan Guds rike och människohjärtat, så är det inte Riket, utan säden, de goda nyheterna om Guds messianska rike, som kommer in i hjärtat. Denna ”säd” befästs där genom att slå rot och bära frukt. Denna säd sås ut genom att de goda nyheterna predikas för alla dem som vill höra på dem och ta emot dem. Denna säd, de goda nyheterna, bär frukt genom att förmå munnen att tala ur hjärtats rika förråd hos dem i vilkas hjärtan säden har blivit sådd. Inplantandet av ”säden” gör alltså var och en, i vars gynnsamt inställda hjärta säden blivit sådd, till en ny förkunnare av de goda nyheterna. Det är på så sätt säden, de goda nyheterna, tillväxer genom att de goda nyheterna blir förkunnade av fler och fler predikare om Riket. Och medan kristenheten söker hindra att säden om Riket sås i människohjärtan, fortsätter Jehovas kristna vittnen att sprida denna säd, de goda nyheterna, överallt i världen. Likaså har, alldeles som i aposteln Paulus’ dagar, fruktbärandet och tillväxten ägt rum — över hela världen trots allt det som kristenheten företagit sig.
.Den åtföljande frukten
18. Vad har sådden av ”säden” frambringat förutom flera predikare om Riket, och vilka egenskaper kännetecknar därför Jehovas kristna vittnen i vår tid?
18 Denna sådd av säden, de goda nyheterna om Riket, har burit frukt i överflöd och tillväxt inte bara genom att den frambringat fler förkunnare om Riket. Den har burit ytterligare frukt i hjärtat hos dem i vilka säden blivit sådd och som förkunnar Riket. Den har frambringat motsatsen till vad aposteln Paulus förutsade om kristenheten i 2 Timoteus 3:1—5, där han talade om den. Den har frambringat detsamma som den gjorde i den kristna församlingen i Kolosse, i deras hjärtan och liv, till vilka Paulus skrev sitt brev. Den har frambringat de kristna egenskaper som Paulus omnämner i sitt brev, nämligen kärlek, hopp och tro. De mirakulösa gåvorna och förmågorna, som kännetecknade den sanna kristna församlingen, skulle försvinna efter de kristna apostlarnas död, men, sade Paulus, ”nu förblir emellertid tro, hopp, kärlek, dessa tre; men den största av dessa är kärleken”. (1 Kor. 13:13, NW) Det är detta som förblir, inte hos den krigsplågade kristenheten, utan hos Jehovas kristna vittnen. Tro, hopp, kärlek kännetecknar dem.
19. a) Vad hade Paulus att skriva om den tro och kärlek och det hopp som fanns i församlingen i Kolosse? b) Vad slags kärlek är det som driver Jehovas kristna vittnen att öppna sin mun till att predika?
19 Paulus sade till kolosserna: ”Vi har hört om er tro i förbindelse med Kristus Jesus och den kärlek ni har till alla de heliga på grund av det hopp som förvaras åt er i himlarna. Om detta hopp har ni förut hört genom bekantgörandet av sanningen om dessa goda nyheter. Epafras, vår älskade medslav, ... [har] också för oss ... gett till känna er kärlek i andligt avseende.” (Kol. 1:4, 5, 7, 8, NW) Inte den sexuella, passionerade, köttsliga kärlek, som karakteriserade den hedniska, grekisktalande världen på aposteln Paulus’ tid, utan ”kärlek i andligt avseende” — det är det som har frambragts genom att de goda nyheterna såtts ut i hjärtat hos Jehovas kristna vittnen i våra dagar. Denna sanna kristna kärlek är en del av Guds andes frukt, enligt vad Paulus säger i Galaterna 5:22. Det är denna andliga kärlek i hjärtat som driver dem att öppna sin mun till att predika.
20. Vad händer, precis som det blivit förutsagt, med egenskapen kärlek i kristenheten i vår tid? Vilken bön som Paulus frambar måste därför Jehovas vittnen samverka med honom i fråga om att uppfylla, och hur gör de det?
20 Jesu profetia angående avslutningen på denna världsliga tingens ordning uppfylls i kristenheten i våra dagar, nämligen: ”På grund av att laglösheten förökas, skall kärleken hos det största antalet svalna.” (Matt. 24:12, NW) Men den bön som aposteln Paulus uttalade, då han skrev till kolosserna, uppfylls på Jehovas kristna vittnen i våra dagar: ”på det att deras hjärtan må bli tröstade, på det att de må bli harmoniskt förenade i kärlek”. (Kol. 2:1, 2, NW) Men de måste samverka med apostelns bön för dem genom att göra det som aposteln skrev till kolosserna: ”Ikläd er kärleken, ty den är ett fullkomligt föreningsband.” — Kol. 3:14, NW.
21. Hur påverkar denna kärlek Jehovas vittnen, som har så olikartade bakgrundsförhållanden, i deras relationer till varandra?
21 Det är därför inte överraskande att Jehovas kristna vittnen i våra dagar, fastän de kommer ur ”alla folkslag och stammar och folk och tungomål”, inte erkänner några gränser ibland sig på grund av olikhet i fråga om ras, nationalitet, stamtillhörighet eller hudfärg. Det är inte bara det att de inte strider inbördes i sina församlingar och vid stora sammankomster, utan de vägrar att ta del i oteokratiska krig nationerna emellan. Sådana krig skulle tvinga kristna vittnen i ett land att döda medkristna i ett annat land. — Upp. 7:9.
22. Tro på vilka fakta krävs för att de skall följa en sådan kurs i denna värld, och hur måste de likna kolosserna vad deras tro angår?
22 Det krävs stor tro att följa denna kurs i en krigsplågad värld. Men likt församlingen i Kolosse hyser Jehovas vittnen nu på 1900-talet full tro på det rättmätiga i de lagar och normer för uppförandet som är fastställda i bibeln. De tror att bibeln har Gud till upphovsman och att den är en teokratisk bok, som de obetingat måste hålla fast vid. De tror att Jesus Kristus är Guds Son och är deras Herre, vars ord och exempel de osvikligen måste följa. På det att de må vara ”fria från all anklagelse inför honom” gör de som kolosserna: de ”förblir i tron, befästa på grundvalen och ståndaktiga”. Aposteln Paulus sade till de kristna i Kolosse att han fröjdade sig över ”hur fast er tro är gentemot Kristus”. (Kol. 1:22, 23; 2:5; NW) Av samma skäl kan vi fröjda oss över Jehovas vittnen i våra dagar.
23. a) Vem sätter de tro till som sin Herre under denna tid med politiska herrar? b) Vad styrker dem till att uthärda ända till en våldsam död under förföljelse?
23 Det finns för närvarande många politiska herrar på jorden, men Jehovas kristna vittnen avhåller sig från denna världens politik. Varför det? Därför att de har ”mottagit Kristus Jesus, Herren”. Och helt tillbörligt lyder de alltså apostelns förmaning till kolosserna: ”Må ni därför fortsätta att vandra i förening med honom [Kristus], i det att ni är rotade och blir uppbyggda i honom och blir stabiliserade i tron, alldeles som ni blev lärda, överflödande med tro i tacksägelse.” (Kol. 2:6, 7, NW; 1 Kor. 8:5, 6) Det finns tusentals exempel i detta århundrades historia som bevisar att de kristna som tillber Jehova såsom Gud kommer att hålla fast vid denna tro på Jesus Kristus som sin Herre ända till döden, även om det blir en våldsam död för förföljares händer. Deras tro på uppståndelsen från de döda styrker dem att göra detta. De har samma tro som de kristna i Kolosse, vilken Paulus sade är ”tro på Guds verksamhet, hans som uppväckte honom [Kristus] från de döda”. — Kol. 2:12, NW.
24. a) Vilken annan faktor styrkte kolosserna till att bevara sig godtagbara för Gud, och vad måste de göra åt detta? b) Varför levde de i en underbar tid när det gällde att dana en tro, och varför kände de sig därför högeligen gynnade?
24 Vilket hopp hade inte dessa kolosser för nitton hundra år sedan! Det var en viktig faktor som hjälpte dem att bevara sig godtagbara för Gud genom Kristus; och av detta starka skäl påminde aposteln Paulus dessa kristna i Kolosse: Låt er inte ”rubbas från det hopp, som finns i de goda nyheter som ni hörde och som har predikats bland hela den skapelse som är under himmelen”. (Kol. 1:22, 23, NW) De kristna i Kolosse, av vilka många utan tvivel blivit omvända från hedniska nationer, levde i en synnerligen underbar tid, då hemliga drag i Guds uppsåt först uppenbarades, vilket gjorde det möjligt för gudfruktiga troende att begagna sig därav. Helt säkert måste dessa troende i Kolosse ha känt sig högeligen gynnade i detta avseende, då aposteln Paulus skrev till dem och sade att han blivit en tjänare för ”att helt och fullt predika Guds ord, den heliga hemlighet som var fördold för de förgångna tingens ordningar och för de framlidna släktleden. Men nu har den gjorts uppenbar för hans heliga, för vilka Gud har behagat göra kunnigt vad denna heliga hemlighets härliga rikedom är bland nationerna. Det är Kristus i förening med er, hoppet om hans härlighet.” — Kol. 1:25—27, NW.
25. Vad betydde detta uttalande av Paulus med avseende på de troende på den tiden, och vilka kristna egenskaper hos kolosserna främjades genom detta hopp?
25 Detta innebar att det för första gången existerade en sådan helig föranstaltning som ”Kristus i förening med” — inte bara de judiska troende, utan också med troende från alla de icke-judiska eller hedniska nationerna. Att Kristus nu var i förening med alla dessa utgjorde grundvalen för ett märkligt hopp, ”hoppet om hans härlighet”. Detta hopp innebar därför att de skulle få del med Kristus, Messias, i hans himmelska rike till evig välsignelse för hela mänskligheten. Å, vilka utomordentliga kristna egenskaper frambringar inte ett sådant hopp! Aposteln Paulus sade att kolosserna hyste denna kärlek och tro ”på grund av det hopp som förvaras åt er i himlarna”. (Kol. 1:4, 5, NW) Ett sådant underbart hopp är levande i våra dagar!
26. Vad är Jehovas kristna vittnens hopp beträffande styre i denna tid, och vad är syftet med det?
26 Vad är då det hopp som Jehovas kristna vittnen hyser i denna tid av omvälvningar och politisk förvirring i världen? Är det hoppet att bli kung eller drottning av England? Är det att bli president för den franska republiken? Är det att bli Västtysklands förbundskansler? Är det att bli partisekreterare i Sovjetrysslands kommunistiska parti? Är det att bli guvernör i staten New York eller i någon annan stat i Amerikas förenta stater? Inte för ett ögonblick! De kristna vittnenas hopp är inte att få bekläda sådana politiska ämbeten i någon av världens regeringar i denna domfällda tingens ordning. Låt politikerna i kristenheten och hednavärlden, som traktar efter sådana ämbeten, bekläda dem här på jorden ända till slutet. De av Jehovas vittnen som har fått kallelsen ”uppåt” i likhet med kolosserna i det första århundradet har hopp om en regeringsställning som är förvarad åt dem i himlarna i förening med Jesus Kristus, ”konungarnas konung och herrarnas herre”. I detta himmelska rike kommer de att tjäna Gud och ha del i att välsigna hela mänskligheten.
27. Vilka förhoppningar när det gäller styrelse har de vittnen som önskar leva på den paradisiska jorden, och hur kommer de att vara bland dem som Gud bevarar in i sin nya ordning?
27 Vad de kristna vittnen för Jehova beträffar, som ser fram emot att få leva på en obesudlad, fridfull, paradisisk jord, står inte deras hopp till att leva för alltid under stjärnbaneret, inte heller under hammaren och skäran för all framtid och inte heller under någon annan nations emblem i den nuvarande tingens ordning. Deras hopp står till att få leva för evigt på jorden under Jehova Guds, hela universums suveräns, himmelska rike. I detta teokratiska rike skall Jesus Kristus och hans förhärligade församling regera som konungar och präster till aldrig upphörande välfärd för hela mänskligheten, de levande och de döda. Endast till denna regering blickar dessa, som hyser hoppet om ett jordiskt paradis, upp för att få befrielse från allt det vanstyre som Satan, djävulen, och alla hans redskap, demoner såväl som människor, har utövat. På grund av ett sådant storslaget, allt annat överträffande hopp hyser de ingen önskan eller ärelystnad att uppnå något som helst politiskt ämbete i de jordiska nationerna. De önskar inte få någon del i samhällsansvaret för de synder och den korruption som de politiska makthavarna gjort sig skyldiga till. De vet att det är de som håller sig rena från sådan världslig besmittelse som Gud skall bevara in i sin nya tingens ordning.
28. Till vilka går tacksägelserna för sådana ”goda nyheter”, och vilka kristna egenskaper har de frambringat så att predikare förmås att gå framåt ända till slutet?
28 Alla våra tacksägelser går till Jehova Gud genom Jesus Kristus för sådana oförlikneliga ”goda nyheter”. Detta är de goda nyheter som blir predikade i våra dagar för hela skapelsen under himmelen. Bekantgörandet av dessa goda nyheter bär frukt och tillväxer genom den allsmäktige Gudens segerrika kraft. De som tar emot säden, dessa goda nyheter, odlar följaktligen inom sig tro, hopp och kärlek, trots att de befinner sig i en krigsplågad värld. Endast de sanna ”goda nyheterna” skulle kunna frambringa sådana Kristuslika egenskaper. Drivna av dessa egenskaper kommer Jehovas kristna vittnen att fortsätta med att predika de goda nyheterna om Guds rike bland hela den skapelse, som är under himmelen, ända fram till slutet på denna fruktbringande såningstid.