Frågor från läsekretsen
● Hur ser Jehovas vittnen på äktenskap mellan människor av olika raser? — Frankrike.
Jehovas vittnen söker att vid alla tillfällen återspegla den bibliska synen på saker och ting. Bibeln dryftar inte uttryckligen äktenskap mellan människor av olika raser. Den visar emellertid hur Jehova Gud betraktar mänskligheten, och den ger vägledande principer för dem som överväger äktenskap.
Bibeln lär eller antyder inte på något ställe att någon viss ras skulle vara överlägsen andra raser. Jehova Gud tar utan diskriminering emot människor från alla raser såsom godkända tjänare åt honom. I bibeln får vi veta: ”[Gud] har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta, och han har förordnat om de fastställda tiderna och de bestämda gränserna för deras boende, för att de skall söka Gud, om de skulle känna sig för efter honom och faktiskt finna honom.” (Apg. 17:26, 27, NW) ”Gud ... är [inte] partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och övar rättfärdighet godtagbar för honom.” — Apg. 10:34, 35, NW.
Bibeln antyder således inte på något ställe att rasskillnader i sig själva har någonting att göra med att ett äktenskap är tillbörligt. Beträffande omgifte för änkor skrev aposteln Paulus: ”En hustru är bunden, så länge hennes man lever; men när hennes man är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren.” (1 Kor. 7:39) Den kristne är sålunda fri att gifta sig med vem som helst som enligt Skriften och lagen är fri att göra detta, förutsatt att den personen verkligen är en medtroende.
Finns det då några andra faktorer som är värda att begrunda? Ja, ty de kristna söker göra bruk av gott omdöme och vishet i allt de gör. Bland annat uppmanas de att fortsätta ”att vandra i vishet gentemot dem som är utanför”, dem som är utanför den kristna församlingen. — Kol. 4:5, NW.
I många områden blir det allt vanligare med äktenskap mellan människor av olika raser. Människor reser mera och finner ofta att de vanor och sedvänjor som människor i andra länder har är tilldragande. Krig har också haft en viss betydelse, och många europeiska och nordamerikanska soldater har gift sig med asiatiska kvinnor. Många människor har därför fått en mera vidsynt uppfattning om äktenskap mellan människor av olika raser.
Men det är inte alla som delar denna mera vidsynta uppfattning, och inte heller sätter alla värde på bibelns normer. Många djupt rotade fördomar finns kvar bland människorna. En kristen är realistisk och måste se livet sådant det är — inte sådant han önskar att det skulle vara.
I några få länder finns det till och med lagar som gör äktenskap mellan människor av olika raser lagstridiga. När så är fallet, är de kristna enligt bibeln förpliktade att lyda dessa lagar, eftersom de inte gör det omöjligt för de kristna att tillbedja Gud i ”ande och sanning”. (Joh. 4:24; Rom. 13:1) Om en kristen föredrar att flytta till ett land där sådana lagar inte förekommer, har han naturligtvis frihet att göra detta.
I andra samhällen är lokala fördomar orsak till diskriminering och ovänlig behandling av människor som tillhör vissa raser. Sådana fördomar gör inte att äktenskap mellan människor av olika raser är orätta. För en kristen som äger urskillning kan de likväl vara orsak till eftertanke i fråga om det tillrådliga i ett sådant äktenskap. Oberoende av vilka raser parterna tillhör, kräver äktenskapet i sig självt mycken anpassning från bådas sida för att bli framgångsrikt och ge lycka. Mänsklig ofullkomlighet gör att alla äktenskap medför ett visst mått av ”lekamliga vedermödor”, som aposteln Paulus klokt och förståndigt framhåller. (1 Kor. 7:28) I vissa länder, där rasfördomarna är starka, skulle detta kunna betyda ytterligare påfrestningar på äktenskapsförhållandet, och det skulle kunna bli särskilt besvärligt för eventuella barn i äktenskapet. Den kristne bör alltså med eftertanke begrunda de sannolika följderna, innan han börjar överväga ett äktenskap med någon som tillhör en annan ras.
Människor av olika raser kan i hög grad ha likartad bakgrund i kulturellt och socialt avseende och i fråga om utbildning. Deras bakgrund och miljöförhållanden kan också vara mycket skiljaktiga. Ibland kan de olikartade levnadsvanor, inställningar och sedvänjor som följer med olika miljöer tyckas göra äktenskapet intressantare. Likväl kan vitt skilda miljöförhållanden, också bland gifta personer av samma ras, ge upphov åt problem och gör också detta, så att anpassningen inom äktenskapet blir svårare. När den kristne skall fatta beslut, bör han alltså med rätta överväga dessa faktorer — till sin egen såväl som den andra personens lycka.
Den kristne är förpliktad att förkunna de goda nyheterna om Riket för andra. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Som en faktor i detta kan han därför begrunda om inte ett äktenskap med någon som tillhör en annan ras sannolikt har en mycket ogynnsam inverkan på den inställning människor i hans land har till detta arbete med att kungöra Riket. Det föredöme som Kristus Jesus och hans apostlar gav visar att de var villiga att avstå från sådant som de hade rätt till hellre än att hindra människor att vara mottagliga för Guds ords sanning. — Rom. 15:3; 1 Kor. 10:32, 33.
Men sedan den kristne med eftertanke övervägt alla dessa faktorer, måste han själv fatta sitt beslut — med gott samvete och driven av kärlek till Gud och till sin nästa.