Låt ditt liv ge tillfredsställelse

1. Varför är det så att millioner människor i vår tid inte finner verklig tillfredsställelse i livet?

STORA skaror av jordens invånare finner inte verklig tillfredsställelse i livet. Många är förslavade på grund av falska religiösa läror om döden och de döda. Ytterligare andra hänger sig åt känslor av hopplöshet och förtvivlan. Millioner och åter millioner människor är i förtvivlat behov av befrielse, så att de kan börja leva ett liv som ger verklig tillfredsställelse. Begrunda detta:

2—4. Hur har trosuppfattningar om de döda påverkat medlemmar av icke-kristna religioner?

² Millioner människor utöver större delen av Asien och i vissa delar av Afrika tror att de under hela livet måste betyga döda förfäder sin vördnad. De bränner rökelse, rabblar böner och sätter fram blommor och till och med mat framför sina avlidna släktingars minnestavlor. Varför gör de allt detta? De har fått lära sig att sådan dyrkan kommer att hjälpa de döda att åtnjuta en angenäm tillvaro i livet efter detta och hindra att de blir fientligt stämda andar.

³ Särskilt i förbindelse med sorg och begravningar gör de efterlevande kostsamma ansträngningar för att hjälpa de avlidna. I vissa delar av Österlandet bränner man pappershus och andra föremål av papper — som kostar hundratals och ibland till och med tusentals kronor — för att hjälpa de dödas andar.

⁴ Tron på en skärseld är grundvalen för denna sedvänja. Man tror att sedan någon dött vistas hans ande i skärselden under två års tid och är i behov av hjälp för att komma in i himmelen. Offren, som frambärs i form av pappersföremål, är avsedda att visa att den döde levat ett gott liv och har allt som behövs för att fungera i nästa värld. Många österlänningar tror att hans ande på detta sätt kommer att bli befriad från skärselden tidigare.

5. Vad har många i kristenheten gjort i hopp om att förkorta sin egen eller sina käras tid i skärselden?

⁵ Är det annorlunda i kristenheten? Egentligen inte. I flera hundra år har både rika och fattiga betalt väldiga penningsummor till religiösa organisationer i hopp om att förkorta sin egen eller sina käras tid i skärselden. Beträffande dessa sedvänjor framhåller författaren Corliss Lamont i sin bok The Illusion of Immortality (Odödlighetens illusion):

”Sedan medeltidens början har katolska kyrkan enbart genom att meddela avlat erhållit oerhörda penningsummor från både rika och fattiga. Denna avlat, som meddelats i gengäld för pengar, allmosor eller andra slag av offer, sörjer för att ens egen själ eller en avliden släktings eller väns själ helt och hållet eller delvis blir besparad sitt fastställda straff i skärselden. ... I Ryssland samlade den ortodoxa kyrkan enorma rikedomar genom liknande förböner till godo för de döda. Förutom den ständiga inkomsten från arbetare och bönder, som var angelägna om att mildra vedergällningen från Gud, bekostade många medlemmar av adeln och överklassen uppförandet av kloster och kyrkor under förutsättning att man varje dag skulle läsa böner för deras hädangångna själar.” — Sid. 17, 18.

6. Vilken uppfattning har många människor i fråga om vad de döda kan göra mot de levande?

⁶ Det är också en utbredd trosuppfattning att de levande behöver skydda sig mot de döda. I många delar av Afrika är det så att när sjukdom drabbar en familj, när ett barn dör, när en affär går i stöpet eller när någon annan olycka inträffar, går man snabbt till en fetischpräst för att få råd. Prästen säger då vanligen att en död familjemedlem har blivit förtörnad. Man rådfrågar oraklet och ger offerföreskrifter. Fetischprästen tar naturligtvis mycket betalt för detta. Han får också köttet av det djur som bärs fram såsom offer.

7, 8. Vad uppenbarar bibeln om de dödas tillstånd?

⁷ Guds ords sanning ger befrielse från sådana förslavande lögner. Bibeln visar klart och tydligt att själen dör och att ingenting överlever kroppen för att fortsätta en medveten tillvaro. (Hes. 18:4, 20, 1878) Det finns ingen orsak att frukta för de döda. I Predikaren 9:6 (NW) sägs det om dessa: ”Deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka har redan nått sin ände, och de har till obestämd tid ingen del mera i någonting som skall ske under solen.”

⁸ Av liknande skäl kan de döda inte få någon hjälp av de levande. De har återvänt till livlöst stoft. (1 Mos. 3:19; Ps. 104:29) Eftersom de är livlösa, omedvetna, kan de helt enkelt inte befinna sig på någon plats av evig eller tillfällig plåga. Guds ord säger uttryckligen i Romarna 6:7: ”Den som är död, han är friad ifrån synden.” Så skulle det inte förhålla sig, om han efter sin död alltjämt skulle bli straffad för sina synder. I stället för att vara friad skulle han då fortsätta att betala för sina synder.

9, 10. Vad erkänner kristenhetens teologer om människosjälen, helvetet och skärselden?

⁹ Kristenhetens lärda vet vad bibeln lär om de dödas tillstånd. I sin teologiska litteratur erkänner de att den Heliga skrift inte lär om människosjälens odödlighet och att denna och andra läror är en produkt av hednisk grekisk filosofi. ”Den kristna teologin”, skriver professor Douglas T. Holden, ”har blivit så sammansmält med grekisk filosofi att den har frambragt individer som är en blandning av nio tiondelar grekiska tankar och en tiondel kristna tankar.” (Death Shall Have No Dominion [Döden skall inte härska mer], sid. 14) Den franske teologen Oscar Cullmann talade också om tron på den odödliga själen som ”en av de största missuppfattningarna om kristendomen”. — Immortality of the Soul or Resurrection of the Dead? (Själens odödlighet eller de dödas uppståndelse?), sid. 15.

¹⁰ Beträffande uppfattningen om evig pina i ett brinnande helvete framhålls det i den katolska tidskriften Commonweal (15 januari 1971, sid. 370): ”För många människor, däribland en del filosofer, fyller helvetet ett behov hos människans fantasi — ett slags motsats till jultomten. ... Vem bland de rättrådiga vill inte se de orättrådiga få någon form av rättvist straff? Och om det inte blir i detta livet, varför då inte i livet efter detta? En sådan uppfattning är emellertid inte förenlig med Nya testamentet, som inbjuder människan till liv och till kärlek.” Beträffande läran om skärselden erkänns det öppet i New Catholic Encyclopedia: ”Den katolska läran om skärselden är grundad på traditionen, inte på den Heliga skrift.” — Band 11, sid. 1034.

11, 12. a) Varför kan det med rätta sägas att kristenhetens religiösa ledare har utbrett ”demoners läror”? b) Hur har kristenhetens religiösa ledare utnyttjat människor?

¹¹ Men förkunnar man verkligen i kyrkorna att det förhåller sig så? Säger de religiösa ledarna till sina församlingar att själen dör, att läran om evig pina i ett brinnande helvete strider mot kristendomens anda och att tron på skärselden inte är grundad på bibeln? Eller håller kristenhetens prästerskap som helhet betraktat fast vid att utbreda ”demoners läror”? (1 Tim. 4:1, NW) Är svaret Ja på den senare frågan ett alltför hårt omdöme? Erkänner inte kristenhetens egna lärda att dessa läror är falska? Och om prästerna envisas med att förkunna läror som veterligen är falska, efterliknar de då inte den som Jesus kallade ”lögnens fader”? (Joh. 8:44) Återspeglar inte dessutom läran om evig pina demonernas sjukliga, ondskefulla och grymma läggning?

¹² Bibeln säger: ”Gud är kärleken.” (1 Joh. 4:8) Men lärorna om det brinnande helvetet och skärselden framställer honom i grovt felaktig dager. De som förkunnar sådana läror säger därför hädiska ting om Gud. Då det förhåller sig så har de religiösa organisationerna också skaffat sig stora penningsummor under falska förespeglingar. I stället för att trösta föräldralösa barn och änkor, när de befunnit sig i svår sorg, har många religiösa ledare hårdhjärtat utnyttjat dem genom att ta emot pengar för värdelösa ceremonier. Detta har varit särskilt svårt för de fattiga, som kunde ha använt dessa pengar till att skaffa sig livets nödtorft.

13. Varför kan kristenhetens präster inte rättfärdiga att de lär ut falska läror?

¹³ Även om somliga präster kanske inte är förtrogna med bibelns vittnesbörd, så borde de sannerligen vara det. De utger sig för att förmedla Guds budskap och är därför förpliktade att känna till vad bibeln säger. De är utan tvivel fullt medvetna om att vad de gör och säger kan ha ett djupgående inflytande på deras liv som vänder sig till dem för att få undervisning. Detta borde få dem att noga förvissa sig om att det de lär ut är sant. Om Gud på något sätt blir framställd i felaktig dager, kan människor vända sig bort från den sanna gudsdyrkan, vilket blir till skada för dem.

14. Vilka frågor kan vi ställa oss själva med tanke på att den falska religionen framställer Gud i felaktig dager och utnyttjar människor?

¹⁴ Vilken är din inställning till att den falska religionen utnyttjar människor och framställer vår Skapare i felaktig dager? Vill du se Guds namn rentvått från den smälek som hopats över det till följd av att man lärt ut falska läror? Åstundar du att se varje ansträngning göras för att befria människor med ärliga hjärtan från slaveri under religiösa lögner? Är du villig att ta del i att avslöja religiös villfarelse? Detta är i sanning varje hängiven Jehova Guds tjänares åstundan.

Frihet från förtvivlan

15. Hur kommer det sig att många som har klart för sig vad den falska religionen gör för att utnyttja människor ändå inte finner tillfredsställelse i livet?

¹⁵ Det finns naturligtvis många människor i våra dagar som har genomskådat det som den falska religionen gör för att utnyttja människor. Men detta har inte varit tillräckligt för att ge dem sann frihet och få dem att följa ett levnadssätt som är verkligt tillfredsställande. Varför inte det? Därför att de saknar tro och hopp i sann mening. De är därför inte skyddade mot det skadliga inflytande som händelseutvecklingen i världen kan ha på dem i mentalt och känslomässigt avseende.

16. Vad har hänt i världen, och vilken inställning har detta lett till hos många?

¹⁶ Tänk ett ögonblick på vad som har hänt. Millioner människor har förlorat livet genom krig, brottslighet, upplopp och hungersnöd. Luften och vattnet, som är nödvändiga för liv, förorenas med oroväckande hastighet. Människans liv tycks vara hotat från alla håll. Och det finns inget som ger någon verklig garanti för att mänskligheten skall kunna lösa sina problem inom en nära framtid. Detta har fått till och med många av dem som har vänt ryggen åt den falska religionen att ge efter för hopplös förtvivlan. Såvitt de förstår är detta livet allt vi kan vänta oss. Bibeln beskriver träffande deras inställning. De säger: ”Låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.” — 1 Kor. 15:32.

17. Vad gör många människor i vår tid i ett försök att fly från livets hårda verklighet?

¹⁷ I ett försök att fly från livets hårda verklighet tar många sin tillflykt till alkohol eller narkotika. Andra försöker komma ifrån sina besvikelser genom att hänge sig åt sexuell omoraliskhet. De ägnar sig åt otukt, äktenskapsbrott eller homosexualitet genom sodomi och lesbisk kärlek. Beträffande den verkan livets osäkerhet har på människor säger Ignace Lepp i sin bok Death and Its Mysteries (Döden och dess mysterier): ”Det tycks som om fler normala människor i denna tid påverkas av denna fruktan för en kollektiv död, åtminstone undermedvetet. Detta är åtminstone en del av förklaringen till våra dagars oordning, som tar sig uttryck i meningslösa brott, vandalism, överbetoning av sexualiteten och ett accelererat livstempo. Till och med musiken och danserna i denna tid tycks vara ett uttryck för den förtvivlan som kännetecknar en mänsklighet som inte längre tror på sin egen framtid.” (Sid. 49) Vad har blivit följden av att man gett efter för känslor av förtvivlan och sedan försökt fly från dem?

18—20. Vilken dålig frukt har blivit resultatet av dryckenskap, narkomani och sexuell omoraliskhet?

¹⁸ De som hänger sig åt dryckenskap kan tillfälligt glömma sina bekymmer. Men de offrar sin värdighet och skadar ibland sig själva och andra, medan de är berusade. Och nästa dag finner de att de har fogat en mycket smärtsam huvudvärk till de bekymmer de redan hade. Dryckenskap kan också leda till allvarliga sjukdomar.

¹⁹ Narkomaner får också betala ett högt pris för sina försök att fly från verkligheten. De drabbas ofta av bestående fysiska och mentala skador. Och för att få pengar till sin kostsamma last förnedrar många sig själva genom att hänge sig åt stöld eller prostitution.

²⁰ Hur förhåller det sig med lösaktigt sexuellt umgänge? Bidrar det till att förbättra ens lott i livet? Nej, i stället leder det ofta till vedervärdiga könssjukdomar, icke önskade havandeskap, utomäktenskapliga barn, aborter, upplösta hem, bitter svartsjuka, strid och till och med mord.

21, 22. Vilka goda resultat kommer av att man tillämpar bibelns principer?

²¹ Många befinner sig sannerligen i en mycket sorglig situation. De behöver hopp och verklig tro för att bli befriade från sin förtvivlan och de problem som följer med den. Guds ord kan hjälpa dem, om de bara vill studera det och tillämpa det. Detta är vad Jehovas vittnen har erfarit. När de tillämpat bibelns principer, har de funnit att förhållandena förbättrats i hemmet, på arbetet och i det dagliga umgänget med andra. (Rom. 12:17—21; 13:8—10; Ef. 5:22—6:4; 1 Petr. 3:1—7) Detta har i hög grad bidragit till att göra deras liv lyckligare och mera tillfredsställande redan nu.

²² Betyder detta att den som tillämpar bibelns principer är undantagen från problemen och påfrestningarna i världen? Nej, han lever fortfarande bland människor som inte har någon kärlek till rättfärdighet. Men han kan ta itu med livets problem mycket mera effektivt än de människor som förlitar sig på blott och bart mänskligt resonemang. Han blir inte bitter på grund av orättvisor som han kan få lida. Han känner till orsaken till detta och har den fasta övertygelsen att Guds rike under Kristus snart skall göra slut på allt som inkräktar på den fullkomliga glädjen i livet. (2 Petr. 3:11—13) Han är skyddad mot att duka under för förtvivlan och mot att skada sig själv genom fåfänga försök att undfly denna förtvivlan.

23, 24. Hur bör de förmåner som vi har vunnit av att tillämpa den sanna tillbedjan påverka det vi gör för våra medmänniskor?

²³ När överlämnade kristna inser detta, bör deras hjärta sannerligen driva dem till att önska hjälpa sina medmänniskor att börja leva ett liv som ger tillfredsställelse. Detta innebär att man bevisar sig vara det slags människa som Jesus Kristus talade om i Matteus 13:23: ”Den som både hör ordet [om riket] och förstår det och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.”

²⁴ Är du av det slaget? Fortsätter ditt hjärta att med uppskattning ge gensvar till ordet om Riket? Driver detta dig till att skapa tillfällen att dela med dig av Rikets budskap åt andra, så att de kan börja glädja sig åt det bästa levnadssättet nu? Om det förhåller sig så, då kan du vara förvissad om Jehovas godkännande och välsignelse.

Det krävs ihärdiga ansträngningar

25. Varför krävs det ihärdiga ansträngningar för att leva ett liv som ger tillfredsställelse?

²⁵ För att leva ett liv som ger tillfredsställelse krävs det att vi gör oavlåtliga ansträngningar. Vi människor är syndare, och därför behöver vi anstränga oss för att hålla syndfulla tendenser i schack. Vi kan inte låta sådana tendenser ta herravälde över oss och föra oss i slaveri under denna världens furste eller härskare, Satan. (Joh. 14:30; 2 Kor. 4:4) Den trogne aposteln Paulus skrev om sig själv till korintierna: ”Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta vid provet.” (1 Kor. 9:27) Han utnyttjade varje medel som stod till hans förfogande för att kuva syndfulla tendenser och vinna seger över dem.

26. Vad visar att kristenhetens präster har fel, när de påstår att tron på helveteselden tjänar som en sporre till ett rätt uppförande?

²⁶ Vad var det som drev Paulus och andra trogna Jesu lärjungar att göra detta? Många av kristenhetens präster har påstått att fruktan för att bli pinad i ett brinnande helvete tjänar som en sporre till ett rätt uppförande. Men historiens fakta vittnar om motsatsen. Kristenhetens fasansfulla inkvisition och blodiga korståg är bevis för att några av de största grymheterna har förövats av dem som trott på den oskriftenliga läran om ett brinnande helvete.

27. Vad är det rätta motivet till att tjäna Jehova Gud?

²⁷ Fruktan för straff är inte det rätta motivet till att tjäna Gud. Jehova Gud vill att vår tillbedjan skall ha kärlek som drivkraft. Detta har alltid varit hans önskan beträffande hans förnuftsbegåvade skapelser. Lägg märke till den vädjan som Mose riktade till israeliterna: ”Jag [har] förelagt dig livet och döden, välsignelsen och förbannelsen, på det att du må utvälja livet, så att du må leva, du och din säd, och att du må älska Jehová, din Gud, och hörsamma hans röst och hålla dig till honom, ty det är ditt liv och dina dagars längd.” — 5 Mos. 30:19, 20, Åk.

28, 29. a) Varför har vi goda skäl att älska Jehova? b) Hur framhåller aposteln Petrus detta i sitt första brev?

²⁸ Vi har sannerligen goda skäl att älska Jehova innerligt och att visa vår kärlek genom att lyda hans befallningar. Det var Jehova som tog initiativet genom att visa oss kärlek i överlägsen grad. I egenskap av syndfulla människor skulle vi aldrig på grundval av vår egen förtjänst kunna vinna en gynnad ställning inför honom. Den enda lön som vi syndare förtjänar är döden. (Rom. 6:23) Men i sin gränslösa kärlek utgav Jehova Gud sin Son för vår skull, så att vi skulle kunna få våra synder försonade och bli i stånd att uppnå en rättfärdig ställning. Detta var ingen ringa handling från Jehovas sida. Han älskade innerligt sin Son, men lät honom ändå få utstå den största förödmjukelse, ja, till och med en skymflig död på en avrättningspåle. Jesus Kristus var för sin del villig att genomgå detta som ett uttryck för sin kärlek till människorna. — Joh. 10:17, 18.

²⁹ Det som Jehova Gud och Jesus Kristus har gjort för oss bör sannerligen i våra hjärtan väcka en brinnande önskan att vi skall kunna uppföra oss i harmoni med Guds vilja. Det var detta aposteln Petrus framhöll, när han uppmuntrade sina medtroende: ”Uppför er med fruktan [dvs. med hälsosam vördnad eller bävan som innebär att man inte vill misshaga Jehova Gud] under den tid då ni är bofasta utlänningar. Ty ni vet att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev befriade från er fruktlösa form av uppförande, vilken ni genom tradition erhållit från edra förfäder, utan det var med dyrbart blod, likt det av ett obesudlat och fläckfritt lamm, nämligen Kristi blod. Visserligen var han förutkänd före världens grundläggning, men han gjordes uppenbar vid tidernas ände för er skull, som genom honom tror på Gud, vilken uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, på det att er tro och ert hopp må vara i Gud.” — 1 Petr. 1:17—21, NW.

30, 31. Ställ sanna kristnas uppförande i kontrast till det sätt på vilket de framlevde sitt liv innan de lärde känna sanningen.

³⁰ Uppskattar du verkligen Jesu Kristi dyrbara offer? Visar du detta genom ditt sätt att uppföra dig? Gör du det som är tillbörligt för en som blivit föremål för kärlek och för vilken ett sådant ovärderligt offer har blivit framburet? Vi bör alla göra det. Av den orsaken uppmanas av anden pånyttfödda kristna i 1 Petrus 1:14, 15 (NW): ”Såsom lydiga barn må ni sluta upp med att låta er gestaltas i överensstämmelse med de begär som ni förut hyste i er okunnighet, utan i överensstämmelse med den helige som kallade er må ni också själva bli heliga i allt ert uppförande.”

³¹ Om vi är överlämnade kristna, har vi klart och tydligt fått gagn av Jesu försoningsoffer. Vi bör därför hata det sätt på vilket vi framlevde vårt liv innan vi ägde verklig tro och verkligt hopp, då vi inte insåg och uppskattade vad Jehova Gud och Jesus Kristus gjort för vår skull. I vår okunnighet levde vi endast för våra själviska intressen. Vi gav efter för våra begär, med undantag av att vi kanske hölls tillbaka av fruktan för myndighet eller fruktan för att skada vår hälsa, vår egendom eller vårt rykte. Men hur många av oss kände sig verkligen ansvariga inför vår Skapare och livgivare?

32. Vad menas med att Jehova är ”helig”?

³² Men nu har vi en stark drivkraft till att söka leva efter den helighetens norm som vår kärleksfulle himmelske Fader gett oss ett föredöme i. Jehova Gud är ”helig”, ren eller obefläckad i absolut mening. Han är alltigenom god, fri från till och med det minsta spår av uselhet eller fördärv. Han är källan till alla rättfärdiga principer och lagar. — Ps. 19:8—11; 119:137, 138, 160.

33, 34. Vad krävs det av oss, då vi följer rådet i 1 Petrus 2:1?

³³ Om vi drivs av kärlek till honom, bör vi önska vara honom lika. Därför bör vi önska göra oss av med varje böjelse som står i strid med hans helighet. Det är den uppmaningen som ges i 1 Petrus 2:1 (NW), där vi läser: ”Lägg följaktligen bort all uselhet och all svekfullhet och skrymtaktighet och alla känslor av avund och allt slags förtal.” Vad kräver detta av oss?

³⁴ Vårt hjärtas dominerande böjelse bör inte ägnas åt någon form av uselhet. Vi bör stöta bort ifrån oss också tanken på att bedra andra för självisk vinnings skull, oavsett hur stor eller liten denna vinning är. Tendensen till avund bör hållas under kontroll, så att vi inte tar vår tillflykt till bedrägeri eller andra oärliga metoder för att skaffa oss det som andra har. Vi vill inte heller falla i förtalets snara, så att vi försöker svärta ner våra medkristna genom otillbörlig kritik eller genom att vi ifrågasätter deras förmågor och motiv. Det vi säger bör vara taktfullt och tjäna till att bygga upp andra, inte bryta ner dem. Vi vill inte handla skrymtaktigt och låtsas vara något som vi inte är och dölja våra onda planer under en form av gudaktig hängivenhet som täckmantel.

35. Vad bör alla sidor i en kristens liv uppenbara, och vilken god inverkan kan detta ha på andra?

³⁵ Ja, våra erfarenheter dag för dag — i hemmet, på förvärvsarbetet, i skolan, i vårt dagliga umgänge med andra — bör ge bevis för att vårt liv är mera tillfredsställande än det var innan vi började lyda Guds sanningsord. Detta bör i synnerhet vara vår åstundan med tanke på den goda inverkan ett förträffligt uppförande kan ha på uppriktiga människor som iakttar oss. Aposteln Petrus sade: ”Bevara ert uppförande förträffligt bland nationerna, för att de — i det vari de talar emot er såsom ogärningsmän — må såsom ett resultat av edra förträffliga gärningar, till vilka de är ögonvittnen, förhärliga Gud på dagen för hans granskning.” — 1 Petr. 2:12, NW.

36, 37. Nämn några av de förmåner som Jehovas tjänare åtnjuter. Vad bör detta förmå dem att göra?

³⁶ Om vi är hängivna kristna, får vi verkligen del av många välsignelser och glädjeämnen. Genom att stå emot påtryckningarna till att ge efter för själviskheten finner vi tillfredsställelse i att kunna bevisa att vår tjänst för Gud har kärlek som motiv. Vi blir föremål för Jehovas vägledning, omsorg och hjälp när vi ställs inför livets problem. Vi åtnjuter andlig hälsa och förnöjsamhet. Vi bevarar den frid i sinne och hjärta som endast ett rent samvete kan ge oss. Vårt liv har en målmedveten inriktning genom att det kretsar kring ett varaktigt förhållande till Jehova Gud.

³⁷ Överlämnade kristna har verkligen skäl att fortsätta att anstränga sig för att bevara den frihet som de har vunnit genom att bringa sig i överensstämmelse med Guds sanning. Är detta vad du gör? Kommer din inställning, dina ord och dina handlingar i allt närmare överensstämmelse med Guds helighetsnorm? Är det så att din tro och ditt hopp skyddar dig mot allt som skulle kunna förstöra ett gott förhållande till Jehova Gud och leda till att du förlorade det liv ”som skall komma”? (1 Tim. 4:8, NW) Om det är så, fortsätt då dina goda ansträngningar. Rätta dig efter den inspirerade förmaningen: ”Ha också utsökt lust i Jehova, så skall han ge dig vad ditt hjärta begär.” (Ps. 37:3, 4, NW) Ja, må du i sanning fortsätta att ha din lust i att behålla Jehova Guds kärlek och godkännande, i det du är övertygad om att detta leder till tillfredsställelse nu och ger löfte om evigt liv i Guds rättfärdiga nya ordning, som nu är nära. — Upp. 21:3, 4.

”Detta är orsaken till att Fadern älskar mig, att jag utger min själ, på det att jag må få igen den. Ingen har tagit den ifrån mig, utan jag utger den av mitt eget initiativ. Jag har myndighet att utge den, och jag har myndighet att få igen den. Budet härom har jag fått av min Fader.” — Joh. 10:17, 18, NW.