Jehova ”kommer ihåg att vi är stoft”
HUR mycket uppskattar vi inte allesammans någon som är förstående, hänsynsfull och medkännande! Jehova Gud är särskilt framträdande i detta avseende. Trots de svagheter och brister som vidlåder dem som söker göra hans vilja överger han dem inte. Inte ens när hans tjänare gör sig skyldiga till allvarlig överträdelse berövar han dem tillfället att vända tillbaka till honom med ångrande hjärtan.
Mot bakgrunden av Guds handlingssätt med det forntida Israel sade psalmisten David: ”Jehova är barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull godhet. Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen. Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.” (Ps. 103:8—10; v. 8 enl. NW) Det var inte syndens beskaffenhet eller hur långt den sträckte sig, utan i första hand Guds barmhärtighet och hans uppsåt, som bestämde hur Jehova behandlade de egensinniga israeliterna. Hans förhärskande inställning mot dem var inte beständig vrede. — Ps. 30:6.
Närhelst Jehova ger uttryck åt sin vrede mot dem som överträder hans bud, gör han det med deras bästa för ögonen. Hans uppsåt är att förmå dem att ångra sig, så att de kan återvinna ett godkänt förhållande till honom. Den tuktan som ges dem tjänar just detta syfte. Detta får vi vår uppmärksamhet riktad på i Jesaja 28:24—29. Där jämförs en jordbrukares arbete i fråga om att plöja, harva, så och tröska med Guds målmedvetna handlingar. Vi läser: ”När åkermannen vill så, plöjer han då beständigt och hackar upp och harvar sin mark? Nej, fastmer: sedan han har jämnat fältet, strör han ju där svartkummin och kastar dit kryddkummin och sår vete i rader och korn på dess särskilda plats och spält i kanten. Ty hans Gud har undervisat honom och lärt honom det rätta sättet. Man tröskar ju ej heller svartkummin med tröskvagn och låter ej vagnshjul gå över kryddkummin, utan klappar ut svartkummin med stav och kryddkummin med käpp. Och brödsäden, tröskar man sönder den? Nej, man plägar icke oavlåtligt tröska den och driva sina vagnshjul och hästar däröver; man vill ju icke tröska sönder den. Också detta kommer från HERREN Sebaot [härskarornas Jehova, NW]; han är underbar i råd och stor i vishet.”
Det är tydligt att en lantmans förehavanden är ordningsamma och ändamålsenliga. Plöjning och harvning sker i begränsad utsträckning — det sker för att mjuka upp jorden och göra den beredd till att ta emot utsäde. På liknande sätt tuktade och straffade Jehova Gud inte i oändlighet sitt olydiga folk. Han tuktade dem till en tid och i syfte att göra dem mera mottagliga för råd och vägledning. Liksom sädesslaget avgjorde, vad slags redskap man skulle använda till att tröska med, så var Guds handlingssätt gentemot individerna varierande allteftersom det lämpade sig bäst i deras fall, till att rena dem.
Vad individer angår var kung Manasse i Juda ett exempel på detta. Han utövade avguderi i stor utsträckning och utgöt mycket oskyldigt blod. (2 Kon. 21:1—6, 16) Den bestraffning han förtjänade var döden. Jehova Gud lät emellertid inte Manasse få en dom som stod i förhållande till hans synd. Den tuktan Manasse fick bestod i att han blev tagen till fånga och förd till Babylon av assyrierna. Tjänade denna tuktan sitt syfte? Ja, Manasse ångrade sig och bad ödmjukt till Jehova att han måtte få Hans ynnest. I sinom tid ägnade Jehova Gud gynnsam uppmärksamhet åt hans bönfallan och återgav honom hans konungadöme. Att Manasse verkligen hade ändrat sig, på grund av den tuktan han hade fått, framgår tydligt av vad han därefter företog sig. Han började en kampanj mot avgudadyrkan, satte Jehovas altare i stånd och började frambära offer på det. Manasse uppmuntrade också sina undersåtar att tjäna Jehova. — 2 Krön. 33:12—17.
Detta exempel visar tydligt att Jehova Gud skall handla som en barmhärtig fader gentemot dem som ångrar sig och börjar frukta honom på ett hälsosamt sätt. Oavsett vilka orätta gärningar en person kan bedriva, kan han alltså återvinna Guds ynnest, ifall han är sant ångerfull. Jehova Gud, som känner den ångrande missdådarens skröplighet och förgänglighet, kommer fördenskull att handla medlidsamt med honom. Psalmisten sade angående israeliterna: ”Såsom en fader visar barmhärtighet mot sina söner, har Jehova visat barmhärtighet mot dem som fruktar honom. Ty han själv känner väl vår daning och kommer ihåg att vi är stoft.” — Ps. 103:13, 14, NW.
Redo att hjälpa
På grund av Jehovas faderliga medlidsamhet, och därför att han förstår våra svagheter, kan vi vara förvissade om hans hjälp, när vi söker den. Hans bistånd är inte begränsat till sådana gånger då en person kan synda på grund av medfödda svagheter och ofullkomligheter. Jehova är villig och i stånd att stå oss bi i fråga om vad som helst som kan trycka ner oss. Psalmisten gav denna uppmuntran: ”Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja, att den rättfärdige vacklar.” (Ps. 55:23) Som en medkännande Fader skall han inte tillåta att vi dukar under för trycket av stora problem eller prövningar, utan någon utväg. Om vi vädjar till honom om hjälp, kommer han att ge oss den vishet vi behöver för att klara våra problem eller prövningar. (1 Kor. 10:13; Jak. 1:2—5) Och om det behövs, kan och skall han förmå andra att komma till vår hjälp. — Jer. 38:8—13.
Den kristne aposteln Paulus var en som ofta fick erfara Jehovas hjälp. I sitt andra brev till korintierna skrev han: ”Vi är hårt trängda på alla sidor, men aldrig krossade, rådvilla, men aldrig förtvivlade. Vi är förföljda, men aldrig övergivna, slagna till marken, men aldrig förlorade.” (2 Kor. 4:8, 9, Hd) När det föreföll Paulus och hans medförbundna att de inte visste vad de skulle ta sig till, och varje hjälpkälla tycktes svika dem, kom det undsättning på något oväntat sätt. Med anledning av vad Paulus hade erfarit, kunde han säga till filipperna: ”Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.” (Fil. 4:13) För människor kunde det ha tyckts omöjligt att med framgång möta vissa prövande situationer, men aposteln Paulus gjorde detta, tack vare att han fick stöd av Jehova Gud.
Hur trösterikt bör det inte vara för oss att veta att om vi inte överger Jehova Gud för beständigt, så skall han behandla oss med faderlig medkänsla! Han känner hurudana vi är — våra svagheter och brister — och skall inte tillåta att vi dignar under omöjliga bördor. Även om omständigheterna kan vara svåra, så skall han ge oss kraft att uthärda och skall barmhärtigt förlåta våra överträdelser. Må vi därför fortsätta att ge gensvar till hans kärlek och förståelse genom att söka tjäna honom med hela vårt hjärta.