Vi värderar den skatt som består i helig tjänst

”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” — Matt. 4:10.

1—4. a) För vilka tjänsters skull har många menat det vara en ära att få göra personliga uppoffringar, och hur har de betraktats av världen? b) Vilken situation står likväl mänskligheten fortfarande inför?

UNDER de gångna århundradena har män och kvinnor räknat det som en heder att kunna ställa sig till förfogande för att tjäna någon god sak, någon som de ansett ädel.

² Millioner människor i våra dagar betraktar tjänst för den politiska stat, där de lever sitt liv, såsom något av ytterst stor vikt. Det brukar heta att de som dött i krig för sitt land har gjort ”det största offret”.

³ Andra människor riktar blicken bortom de nationella gränserna och ställer sig i hela mänsklighetens tjänst, utan att ta hänsyn till nation eller ras. De använder sina förståndsgåvor och andra resurser, ja, offrar hälsa och krafter för att uträtta något gott för mänskligheten, kanske kunna finna botemedel för sjukdomar eller kunna lindra nöden för de fattiga och förtryckta. Folk har lovordat sådana män och kvinnor och kallat dem ”filantroper” och ”humanitetsförkämpar”. Man har åt eftervärlden sökt bevara minnet av gärningar och offer, som de mera framträdande bland dessa människor har gjort, genom att uppföra monument som skall påminna om dem och genom att uppkalla ståtliga offentliga byggnader eller huvudgator efter dem.

⁴ Men trots alla dessa tjänster finns det ingen nation på jordens yta i dag som inte står inför allvarliga problem. I många nationer råder stor brottslighet och korruption, och inom flertalet av dem är samhällsordningen i ständig fara att omvälvas. Mänskligheten förblir i stort sett ett sjukt, förvirrat och döende släkte. — Matt. 9:36; Rom. 8:22.

5. Vilken tjänst är av intresse för sanna lärjungar till Kristus Jesus, och om vad kan de vara helt och hållet övertygade?

⁵ Sanna kristna bör helt visst vara intensivt intresserade av tjänst, eftersom tjänst är något som ligger i själva hjärtat av kristendomen. Den tjänst, som vi som Jehovas vittnen är intresserade av, överträffar emellertid i fråga om heder och värde varje annan tjänst som människor skulle kunna ha del i. Denna tjänst kan kosta oss mycket — tid, möda, offer, ja, den kan kosta oss livet. Den medför inte att vi får något beröm från världen; inga monument kommer att resas eller gator namnges till vår ära. Men trots dessa faktorer är det en sak vi vet mycket väl: den är värd allt detta. Ja, vi vet och är fast övertygade om att vi kan ägna oss åt den ädlaste, den allra bästa tjänst, en som kommer att medföra det största och mest bestående goda, universellt gott. Denna tjänst är tjänsten för vår store Skapare, Jehova Gud, i sann mening en helig tjänst. I likhet med ”den härliga kunskapen om Gud genom Kristi ansikte” är den en underbar skatt. — 2 Kor. 4:6—10, 16—18.

VARFÖR FÖRMER?

6. Vad är ett skäl till att sådan ”helig tjänst” är så mycket förmer än varje annan tjänst som vi skulle kunna ägna oss åt?

⁶ Varför bör vi uppskatta denna ”heliga tjänst” som en tjänst som är så mycket förmer än någon annan som vi skulle kunna ägna oss åt? För det första kommer den att hjälpa människor av alla raser och nationer att få uppleva de ting som mänskligheten längtat efter under hela människans historia och aldrig uppnått — en värld i fred och frihet från svält, fattigdom, sjukdom, förtryck. Men det är långt ifrån allt. Den bidrar också till att de skall få uppleva något som flertalet skulle vara tveksamma om att ens våga hoppas på — frihet från själva döden. — Rom. 8:18—21; Hebr. 2:15.

7—9. a) Hur visade Guds Son den överlägsna ställning han gav sådan ”helig tjänst” i jämförelse med världsliga tjänster? b) Hur betonar detta det starkaste skälet till att vi bör uppskatta denna tjänst mera än alla andra?

⁷ Inget mänskligt styrelseskick, ingen filantropisk eller humanitär möda kan åstadkomma detta. Det kan aldrig förverkligas oberoende av Gud och hans uppsåt. Detta var orsaken till att hans Son, Jesus Kristus, vägrade att låta sig koras till kung i sitt eget hemland av entusiastiska skaror som satte värde på hans förmåga att göra oändligt mycket gott i humanitärt avseende. (Joh. 6:15, 25—27) Detta var också orsaken till att han vägrade att ta emot ett erbjudande om att få makten över alla denna jordens regeringar; den som erbjöd detta ville nämligen helt utmanövrera Gud. Priset för det som erbjöds var i själva verket en handling av tillbedjan, men inte ägnad åt Gud, utan åt honom som gav erbjudandet. Jesus svarade: ”Gå bort, Satan! Det är ju skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.’” — Matt. 4:8—10.

⁸ Här har vi det ännu viktigare skälet till att vi bör uppskatta denna ”heliga tjänst” så högt — på grund av honom som vi ägnar denna tjänst. Människor i monarkier har vanligen räknat det som något stort och en verklig ära, om de får en befattning som ger dem rätt att stolt säga: ”Jag är i kungens tjänst.” Hur mycket större och härligare är det inte att kunna säga: ”Jag är i tjänst hos himmelens och jordens Skapare, det högsta Väsendet, hela universums Suverän”!

⁹ Ja, utöver och framför all den tillfredsställelse vi kan äga av att veta i hur hög grad vår ”heliga tjänst” är till gagn och nytta för mänskligheten, känner vi tillfredsställelse av vetskapen om att denna tjänst blir till heder för Guds, den Högstes, namn. När vi tänker på alla de kärleksfulla handlingar som han har utfört i det förgångna och de som han ännu kommer att utföra i framtiden, inser vi att han och ingen annan förtjänar vår hängivna och av oss högt värderade tjänst. Det är honom vi har att tacka för livet och allt som vi har och gläder oss åt. — Ps. 104:1, 14, 15, 24.

10. Vilken storslagen belöning bör vara en signal som kallar oss att gå framåt i sådan ”helig tjänst”?

¹⁰ Gud uppskattar vår tjänst, och han lovar oss — inte monument som till sist förstörs — utan liv, liv i en rättfärdig ny ordning som präglas av frid, hälsa och lycka. Han lovar en tallös stor skara människor av alla nationer och folk att de skall få överleva en snabbt annalkande stor vedermöda och sedan få träda in i en ny ordning som han själv åstadkommer. Aposteln Johannes fick privilegiet att i en profetisk syn se dessa som skall överleva, och han skrev om dem i Uppenbarelseboken 7:14, 15: ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan, och de har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod. Därför är de inför Guds tron; och de ägnar honom helig tjänst dag och natt i hans tempel.”

11, 12. a) Vilka i vår tid påstår sig ägna Gud ”helig tjänst”? b) Vilka omständigheter kastar tvivel över detta påstående?

¹¹ Hur kan vi vara säkra på att vi ägnar sann ”helig tjänst” åt Gud som vinner hans godkännande? Nästan en milliard människor är nu inskrivna i kristenhetens kyrkosamfund. De menar sig tjäna bibelns Gud. Millioner köttsliga omskurna judar underhåller sina synagogor och rabbiner och menar sig följa den rätta vägen i sin tillbedjan av Gud. Ett par milliarder andra tillber de icke-kristna religionernas många gudar runt om i världen.

¹² Detta är sant, men när vi betraktar de religiösa förhållandena i dag och det moraliska tillstånd som råder i land efter land, måste vi fråga oss om dessa människor inte är offer för missuppfattningar. Var finns det något vittnesbörd om att de har renat sig genom tro på ”Lammets blod” och har accepterat det lärjungaskap som oskiljaktigt hör samman med tro? Har de tagit sig till vara och inte blivit en del av världen, bevarat sig obefläckade av sexuell omoraliskhet, lögnaktighet och stöld, och hjälper de personligen andra att förstå Guds ord och bistår på så sätt nya lärjungar att ägna ”helig tjänst” åt Jehova, den allsmäktige Guden? — Joh. 15:27—16:3; Apg. 24:13, 14.

13, 14. Varför är det så viktigt att veta vad som utgör sann ”helig tjänst” och vad som inte utgör det?

¹³ Allesammans behöver vi veta det rätta svaret, för om dessa religiösa människor är offer för missuppfattningar, kan slutet på deras levnadskurs inte bli annat än en ohygglig missräkning. Allt tyder på att ett sådant slut snart skall komma till synes.

¹⁴ I den tid av nöd som stundar kommer Jesus Kristus inte att visa någon ynnest eller ge något skydd åt dem som inte ägnar sann ”helig tjänst” åt Gud såsom han gjorde. Jesus sade: ”Många skall säga till mig på den dagen: ’Herre, Herre, har vi icke profeterat i ditt namn och i ditt namn drivit ut onda andar [eller: demoner] och i ditt namn gjort många under?’ Men då skall jag försäkra dem: ’Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni lagöverträdare!’” (Matt. 7:22, 23, Hedegård) Missriktad tjänst är inte alls ”helig tjänst” och är inte något medel till att få överleva den stundande stora vedermöda som föregår Guds nya rättfärdiga ordning.

HUR MAN AVGÖR VAD SOM MENAS MED ”HELIG TJÄNST”

15, 16. Hur skiljer sig det grekiska ordet för uttrycket ”ägna helig tjänst” (latreuʹo) från ordet för ”betjäna” (diakoneʹo)?

¹⁵ Bibeln ger oss möjlighet att avgöra vad ”helig tjänst” består i, sådan tjänst som medför Guds godkännande och beskydd. Det grekiska ord som används i skildringen av hur Jesus avvisade frestelsen är verbet latreuʹo. (Matt. 4:10) Det ordet är olikt det grekiska ordet diakoneʹo, som återges ”att tjäna” i många översättningar. Vari består olikheten?

¹⁶ Båda orden syftar visserligen på tjänst, men diakoneʹo används regelbundet med hänsyftning på sådan tjänst av personlig art som en människa gör en annan. (Luk. 12:37) Men latreuʹo används i bibeln på ett mera begränsat sätt, nämligen bara om tjänst som ägnas Gud eller, i några få fall, om tjänst som ägnas sådana som anses vara gudar, falska gudar. — Apg. 7:42; Rom. 1:25.

17, 18. a) Hur omtalar aposteln Paulus ”helig tjänst” som utfördes i förkristen tid? b) Är ”helig tjänst” för de kristna begränsad till vissa platser eller till en särskild klass inom församlingen?

¹⁷ Av bibeln framgår det att ”helig tjänst” här på jorden åt den sanne Guden inte började med Kristus Jesus och grundandet av kristendomen. Aposteln Paulus påvisar detta, när han skriver i Hebréerna 8:5 om de israelitiska prästerna och säger att de utförde ”helig tjänst till en symbolisk framställning och en skugga av de himmelska tingen”, när de tjänade i tabernaklet, där de frambar offer åt Gud. — Hebr. 9:1, 6; 10:2; 13:10.

¹⁸ Men är då de kristnas ”heliga tjänst” begränsad till någon viss plats eller några vissa platser, eller är det bara en viss klass eller grupp, i likhet med det forntida prästerskapet i Israel, som kan ägna sig åt den? Nej, ty inte heller bland israeliterna var det bara de personer, vilka var förordnade att tjäna i tabernaklet, som man förutsatte skulle ägna sig åt ”helig tjänst”. Det var ett privilegium och en plikt för hela Israels folk att ägna sig åt sådan tjänst. — 2 Mos. 3:12; Apg. 7:6, 7; Rom. 9:4.

19, 20. Varför kunde aposteln Paulus säga att Israels tolv stammar på hans tid ”med intensitet” ägnade Gud ”helig tjänst natt och dag”?

¹⁹ När aposteln Paulus förhördes inför kung Agrippa, sade han att just vid den tiden var det inte bara Levi stam med dess aronitiska prästerskap, utan alla det köttsliga Israels ”tolv stammar”, som fortfarande hoppades nå fram till uppfyllelsen av Guds löfte till deras förfäder. Och hur visade de att de hade detta hopp? Enligt Apostlagärningarna 26:7 sade Paulus att de visade det ”genom att med intensitet ägna honom [Gud] helig tjänst natt och dag”. Hur gjorde de detta?

²⁰ Profetissan Hanna var en av dessa, som enligt Lukas 2:37 ”aldrig var borta från [vilken plats?] templet, där hon natt och dag utförde helig tjänst [hur?] med fastor och ödmjuka böner”. Hon ägnade sig ständigt och regelbundet åt all offentlig tjänst i templet. Inte alla judar bodde i Jerusalem, och därför kunde de inte så ofta vara i templet. Men judarna i hela Israel kunde, såsom Paulus sade, tjäna dag och natt, vilket också många gjorde, genom att ivra eller nitälska för lagförbundet och dess stadgar, genom att betala en tiondel av sina alster till tempeltjänsten, genom offer och genom morgon- och aftonbön, såväl som genom att regelbundet gå till synagogorna där Guds ord dryftades.a

21, 22. Varför är det inte så att ”helig tjänst” i vår tid rör sig omkring ett lagförbund och dess offer?

²¹ Kretsar ”helig tjänst” åt Gud i dag kring ett sådant lagförbund och dess offer? Nej, det gör den inte. Som aposteln framhöll var allt detta bara ”en symbolisk framställning och en skugga” av större ting som skulle komma. (Hebr. 8:5) Och i Hebréerna 9:9, 10 sade han att dessa offer i tabernaklet var ”lagenliga krav angående köttet, och de var pålagda intill den fastställda tiden att skapa ordning i tingen”. — Jämför Filipperna 3:3.

²² ”Tiden att skapa ordning i tingen” kom med Kristus Jesus. Han uppfyllde lagens skuggor. (Hebr. 10:1—4) Såsom Guds lamm ”frambar [han] sig själv som ett oklanderligt offer åt Gud”, då han gav ut sitt liv som ett fullkomligt offer, ett som inte behöver upprepas. Och som aposteln framhåller i Hebréerna 9:14 är det Kristi utgjutna blod som — på grund av vår tro — kan ”rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden”.

MÖNSTRET FÖR KRISTEN ”HELIG TJÄNST”

23. Varför var det så att ”helig tjänst”, som många judar utförde natt och dag, inte gav dem gudomligt skydd när Jerusalem föll?

²³ Den tjänst natt och dag, som så många judar på Paulus’ tid utförde, gav dem inte gudomligt beskydd och möjlighet att överleva under den våldsamma vedermöda som kom över Jerusalem i första århundradet, en vedermöda som Guds Son hade varskott om. Varför inte? Paulus sade om dessa judar: ”De har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap.” (Rom. 10:2) De vägrade att i Kristus Jesus se uppfyllelsen av bibelns profetior och att göra klart för sig att det var genom honom som Gud nu fastställde mönstret för all framtida ”helig tjänst” som skulle ägnas honom. De förlorade ur sikte det förhållandet att det är hjärtats beskaffenhet som är hemligheten, när det gäller att behaga Gud, och de lät sina hjärtan bli oemottagliga för vägledning från Gud. (5 Mos. 10:12—14, 16; Matt. 15:8) Om vi vill undgå de hemska följder som detta medförde för dem, måste vi lära oss allt vi kan om Guds Son nu, för att vår tjänst för Gud måtte vara godtagbar.

24, 25. a) På vilka olika sätt fastställde Kristus Jesus mönstret för ”helig tjänst”? b) På vilka sätt visade han medlidande med människor?

²⁴ Om skälet till sin ankomst till jorden sade Jesus Kristus: ”Därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen.” (Joh. 18:37, 1917) Han vittnade för sanningen genom att han talade ut om den frimodigt, då han de sista tre och ett halvt åren av sitt liv ägnade sig åt att förkunna de goda nyheterna om Guds rike, medan han vandrade omkring kors och tvärs i Israel. Men han nöjde sig inte med att tala om sanningen. Han måste leva den. Han måste bevisa att Guds ord är sant genom att göra allt som det ordet förutsade om honom och genom att leva ett liv som skulle göra det möjligt för människor att lära känna och förstå hans Fader och hans Faders handlingssätt och normer. (Joh. 1:14, 18) Han var mycket noga med all sin handel och vandel, så att ingen smälek skulle drabba Guds namn, som han ständigt helgade framför allting. — Matt. 6:9.

²⁵ I likhet med sin Fader kände Jesus i sitt hjärta djupt medlidande med människorna på hans tid. I bibeln heter det att ”när han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. (Matt. 9:36) Han tröstade dem med de goda nyheterna om Riket. Han var inte heller bara en som talade, en som höll anföranden. Han gjorde också saker och ting för folk, han utförde gärningar som vittnade om människokärlek. Sedan han hade talat till en stor skara människor som hade kommit ut för att höra honom, sade han: ”Jag känner medlidande med folket, eftersom de redan har stannat kvar tre dagar i min närhet och de ingenting har att äta; och om jag skulle skicka i väg dem fastande till deras hem, kan de bli helt utmattade på vägen.” Sedan mättade han dem genom ett underverk. (Mark. 8:2, 3) När en spetälsk trosvisst sade att Jesus kunde bota honom, om han bara ville, sade Jesus: ”Jag vill”, och så botade han honom ögonblickligen. — Mark. 1:40, 41.

26. Vad var det som i första hand var drivkraften till dessa humanitära gärningar som Jesus gjorde?

²⁶ Varför utförde Jesus dessa gärningar i fråga om att lindra folks lidande? Bara därför att han var en humanitetsförkämpe eller filantrop? Nej, han gjorde dessa goda gärningar av fysisk och materiell natur, för att folk skulle ha en fast grund för sin tro på de goda nyheterna såsom något som verkligen kom från Gud. Han riktade inte uppmärksamheten bara på sina ord utan på sina gärningar såsom ett vittnesbörd om att han verkligen var Guds representant. Varför skulle folk ta emot honom såsom Messias, om han inte genom sina gärningar visade att han hade sådana egenskaper som kännetecknade den Gud som han försökte få folk att lära känna? — Joh. 10:37, 38.

27. Vad bör nu vara vår föresats, om vi uppskattar detta privilegium av ”helig tjänst”?

²⁷ Vi i denna tid måste följa hans exempel om vår tjänst för Gud skall vara godtagbar. Må vi, i det vi inser hur mycket gott som kan bli resultatet av att vi använder vårt liv på detta sätt, fortsätta ihärdigt och se hur Gud stöder oss genom vad det vara må som kan komma i fråga om svårigheter eller motstånd. Och må Gud höra vår bön, alldeles som han hörde Sakarias’ bön, på det att han må ”förunna oss, sedan vi har blivit räddade ur fienders hand, privilegiet att oförskräckt ägna honom helig tjänst med lojalitet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar”. — Luk. 1:74, 75.

[Fotnoter]