Hur skall man försvara sig mot dem som förtalar sanna kristna?
ALLA de kristna lärorna, som har blivit en del av Guds skrivna ord, är ”de goda nyheternas sanning” eller helt enkelt ”sanningen”. (Gal. 2:5; Rom. 2:8) Århundradena igenom är det relativt få som har godtagit detta faktum. Förblindade av ”denna tingens ordnings gud”, Satan, djävulen, har många kämpat emot ”de goda nyheternas sanning” genom att framställa de sanna kristna och deras läror och motiv i oriktig dager. — 2 Kor. 4:3, 4.
För de kristna är sådana oriktiga framställningar ett av bevisen för att de verkligen vandrar i överensstämmelse med Guds sanning. Sådant kan därför vara en orsak för dem att glädja sig, eftersom de vet att deras trogna fasthållande vid sanningen kommer att leda till varaktiga välsignelser. Det är som Jesus Kristus sade i bergspredikan: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull. Gläd er, ja ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna; på det sättet förföljde man ju profeterna före er.” — Matt. 5:11, 12.
Det är naturligtvis inte behagligt att bli smädad. Man kan bli mycket bekymrad över tänkbara skadliga verkningar på dem som kan förledas att godta de oriktiga framställningarna som sanning. I synnerhet när förtalet kommer från sådana som en gång i tiden synbarligen vandrade i överensstämmelse med Guds ords sanning, kan man vilja kämpa emot det. Men är detta förståndigt?
Vi bör aldrig glömma att många helt enkelt inte vill veta av sanningen. Somliga menar att det är alltför krävande att leva i enlighet med Guds ords höga normer och söker helt enkelt en ursäkt för att inte lyssna till bibelns budskap sådant det framläggs av Jehovas kristna vittnen. När Jehovas vittnen framställs i oriktig dager, vill dessa människor tro osanningar för att rättfärdiga sitt handlingssätt. Det är som vi får veta i 2 Tessalonikerna 2:11, 12: ”Gud [låter] en villfarelse nå dem och verka så på dem att de skall komma att tro lögnen, för att de alla må bli dömda, när de nu inte har velat tro sanningen utan har funnit behag i orättfärdigheten.” Det är uppenbart att sådana personer inte skulle bli hjälpta av att Jehovas tjänare inlät sig på att bemöta varje falsk anklagelse. De skulle fortfarande föredra att tro lögnen.
Om Jehovas vittnen inlät sig på att vederlägga alla falska anklagelser som framfördes mot dem, skulle de också kunna falla i en fälla som gillras av den store motståndaren, Satan, djävulen. Hur så? Jo, Satan skulle helt visst känna tillfredsställelse, när han såg att arbetet med att hjälpa människor med ärligt hjärta att lära känna sanningen saktade farten. Och detta är precis vad som skulle kunna hända. Genom att låta sig föras in på sidospår skulle Jehovas tjänare förlora värdefull tid, tid som annars kunde ha använts på ett nyttigt sätt till att hjälpa uppriktiga människor att lära känna Guds vilja och uppsåt beträffande människosläktet.
På liknande sätt kan man genom att använda mycket tid till att läsa angrepp, som framförs mot Jehovas vittnen, och sedan sträva efter att finna möjligheter att vederlägga dem lätt bli känslomässigt upphetsad. Man skulle kunna bli nedstämd och modfälld, alldeles särskilt som det mänskligt att döma inte finns någon möjlighet att tysta alla dem som kommer med falska anklagelser. Omfattande offentliga ansträngningar i fråga om detta skulle i själva verket bara tjäna till att göra osanningarna ännu mer kända. Somliga skulle rentav kunna förmås att betrakta ivriga ansträngningar att vederlägga anklagelserna som en grund till att fästa större vikt vid dessa anklagelser.
Det finns emellertid ett sätt att vederlägga osanningar utan att bli orimligt engagerad i att försöka bekämpa dem. Vad går det ut på? Aposteln Petrus framhåller det, när han säger till medkristna: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, för att, i den sak vari de talar emot er såsom ogärningsmän, de till följd av era förträffliga gärningar, som de är ögonvittnen till, må förhärliga Gud på dagen för hans inspektion. ... Ty så är Guds vilja, att ni genom att göra gott skall få de oförnuftiga människornas okunniga tal, att tystna.” (1 Petr. 2:12—15) Ja, när uppriktiga iakttagare lägger märke till att Jehovas vittnen verkligen lever i överensstämmelse med Guds ords rättfärdiga normer och drivs av sann omsorg om andra och kärlek till dem, när de fullgör sin tjänst, kan sådana iakttagare lätt se att de anklagelser som framförs mot dessa kristna är ogrundade.
Man behöver alltså inte bli överdrivet bekymrad över de lögnaktiga anklagelserna från missnöjda personer vilkas enda intresse är att angripa och bryta ner Jehovas vittnens sammanhållning och tjänst. Människor som vill få reda på vad Jehovas vittnen gör och lär kommer inte att ha några svårigheter med att få förstahandsupplysningar. Varje månad sprider Jehovas vittnen millioner trycksaker som lägger fram den bibliska grundvalen för deras trosuppfattningar. Mötena i deras Rikets salar är öppna för allmänheten, liksom också deras lokala, landsomfattande och internationella sammankomster. Och individuellt är Jehovas vittnen naturligtvis alltid redo att lägga fram skälen för sina trosuppfattningar inför uppriktiga sökare.
Men om människor väljer att tro på falska anklagelser, kommer de att få lida följderna av att de har underlåtit att göra en ärlig undersökning. Detta är i överensstämmelse med Jesu Kristi ord: ”Om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.” — Matt. 15:14, 1917.
Hellre än att bli indragna i ett meningsutbyte, när falska anklagelser framförs, finner Jehovas vittnen det följaktligen vanligen bäst att låta bevisbördan ligga på dem som framför anklagelserna. Ett gott exempel i detta avseende är aposteln Paulus. När religiösa fiender framförde falska anklagelser mot Paulus inför den romerske landshövdingen Felix, försökte han inte bekämpa de falska anklagelserna, utan framhöll helt enkelt att de som anklagade honom inte kunde bevisa det som de anklagade honom för. (Apg. 24:13) Likaledes frågade Jesus Kristus vid ett tillfälle sina motståndare: ”Vem av er bevisar att jag är skyldig till synd?” — Joh. 8:46.
Det förekommer emellertid tillfällen då ett försvar måste framföras under ogynnsamma omständigheter. Myndighetspersoner, till exempel domare, kan kräva ett svar. Även om frågorna kan framställas på ett sådant sätt att de är nedsättande för ett Jehovas vittne och hans budskap, behöver han inte bli förbittrad och visa harm eller irritation. Han kan förbli lugn och visa mildhet när han ger sitt svar. I det han vet att ”Jehovas ögon vilar på de rättfärdiga”, visar han med rätta djup respekt, som om han var i Guds närvaro. (1 Petr. 3:12) Ett sådant uppförande är i samklang med den förmaning vi finner i 1 Petrus 3:15: ”Helga den Smorde såsom Herre i era hjärtan, i det ni alltid är redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er, men gör det med mildhet och djup respekt.”
Strid med ord kan bara förvärra situationen, medan däremot ett gott uppförandes vittnesbörd inte kan motsägas. Ingen förnuftig människa skulle någonsin dra slutsatsen att sådana egenskaper som osjälviskhet, omtanke, hjälpsamhet och empati är karakteristiska för ett hatfullt folk. Ett lovvärt uppförande från de sanna kristnas sida jämte lugn ihärdighet i en positiv framställning av bibelns läror är alltså deras bästa försvar mot dem som kommer med förtal. Ett gott uppförande kan få okunnigt tal att tystna och bidra till att hjälpa andra att förhärliga Jehova Gud.