”Gör lärjungar . . . lär dem”
”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” — Matt. 28:19, 20.
1. Varför bör befallningen: ”Gör lärjungar ... lär dem” betraktas mycket allvarligt?
BEFALLNINGEN att göra lärjungar utgick inte från vare sig människor eller änglar. Den gavs av den uppväckte Guds Son, som kunde säga om sig själv: ”All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given.” (Matt. 28:18) I egenskap av ”Konungars konung och herrars herre” har han av sin Fader bemyndigats att göra till intet ”all regering och all myndighet och makt”, synlig och osynlig, som står i opposition mot rättfärdiga principer. (1 Kor. 15:24—26; Upp. 19:16) Jesu Kristi myndighet är inte begränsad till de levande. Han är domare också över de döda, och på grund av sin makt att uppväcka döda kan han låta hämta fram inför sig alla dem som befinner sig i gravtillståndet. (Joh. 5:26—28; Apg. 10:42) Befallningen från honom som är beklädd med sådan vördnadsbjudande myndighet bör sannerligen behandlas som någonting av högsta vikt av dem som den är tillämplig på.
2. Vilka ord av Jesus Kristus visar att befallningen att göra lärjungar fortsätter att vara i kraft?
2 Det har redan gått mer än nitton hundra år sedan Jesus Kristus sade: ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” Kan det förhållandet att så många år har gått betyda att denna befallning inte längre är tillämplig? Nej, tvärtom. Sedan Jesus Kristus uttalat den, tillfogade han denna försäkran: ”Se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matt. 28:19, 20) Eftersom det förutsagda slutet ännu inte har kommit, fortsätter befallningen att göra lärjungar att vara i kraft.
3. På vilket sätt är Jesus Kristus med sin församling i vår tid, och vad utgör bevis för detta?
3 Fastän Jesus Kristus inte personligen är närvarande hos sina lärjungar, är han med dem i anden och styr och leder sin församlings arbete. Ett bevis för detta är att i dessa ”yttersta dagar” har det gjorts fler sanna lärjungar till Jesus Kristus än vid någon annan tid i historien. Guds Son är sannerligen med församlingen av hans lärjungar, alldeles som han lovade för mer än nitton hundra år sedan.
VAD DET INNEBÄR ATT GÖRA LÄRJUNGAR
4. Vad innebär det att göra lärjungar?
4 Vad innebär det egentligen att göra lärjungar? Det betyder att lära andra det som Jesus Kristus lärde och hjälpa dem att hålla allt som han befallde. En sann kristen gör inte lärjungar till sig själv — han gör inte så att de som får undervisning ser upp till honom. Nej, hur det än förhåller sig med den andel han har i att hjälpa andra, inser han att den uppgift han har är som en tjänare eller slav åt Gud och åt Jesus Kristus.
5. Vad lär vi av 1 Korintierna 2:4, 5 och 3:5—7 om det föredöme aposteln Paulus gav i att göra lärjungar?
5 Aposteln Paulus’ exempel ger utmärkt belysning av den inställning som de kristna bör ha när de tar del i arbetet att göra lärjungar. I sitt första brev till korintierna framhöll aposteln att han inte försökte göra intryck på någon med skrytsamt tal, utan ville att de som lyssnade till honom inte skulle grunda sin tro på människans vishet, utan på Kristus Jesus, och att denna tro skulle bli uppbyggd genom Guds ande och kraft. (1 Kor. 2:4, 5) När Paulus längre fram dryftade sin egen och Apollos’ uppgift, skrev han: ”Vad är då Apollos? Ja, vad är Paulus? Tjänare genom vilka ni blev troende, såsom Herren förunnade var och en. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud fick det ständigt att växa; så varken den som planterar eller den som vattnar är någonting, men Gud däremot, som får det att växa.” (1 Kor. 3:5—7) Ja, Paulus gav all äran åt Jehova Gud för den kristna församlingens tillväxt, och han betraktade ödmjukt sig själv som en tjänare eller slav, som arbetade med att göra lärjungar, men inte till sig själv, utan till Jesus Kristus. I likhet med Paulus bör den kristne som tar del i samma arbete rikta deras uppmärksamhet som blir undervisade bort från sig själv till Jehova Gud och Herren Jesus Kristus som de verkliga lärarna.
6. Vad behöver man tänka på i fråga om innehållet i sin undervisning, och hur var Paulus ett gott exempel i detta avseende?
6 Vidare behöver man ge akt på innehållet i sin undervisning. Man kan fråga sig själv: Lär jag verkligen ut allt det som Kristus befallde? Också i detta avseende är aposteln Paulus ett exempel som är värt att efterlikna. Han påminde de äldste i församlingen i Efesus: ”Jag ... undandrog mig [inte] att berätta för er om några av de ting som var nyttiga. ... Jag har ... inte undandragit mig att berätta för er om allt Guds rådslut.” — Apg. 20:20, 27.
HUR UNDERVISNINGEN SKALL GES OCH VAD DEN SKALL OMFATTA
7. a) Vad bör vi undvika, när vi förmedlar ”allt Guds rådslut”? b) Vad kan vi lära av Jesu ord i Johannes 16:12?
7 Det är emellertid uppenbart att vi lärjungar till Jesus Kristus inte kan lägga fram ”allt Guds rådslut” vid ett enda tillfälle. Först behöver människors hjärtan beredas för att godta sanningar som kan gå tvärtemot lokala fördomar eller inrotade vanor. Vi måste ta hänsyn till människors begränsningar och inte göra stridsfrågor av saker som till att börja med kan vara svåra för dem att fatta. Detta kan inbegripa sådant som blodets helgd, den kristna ståndpunkten till världsliga helgdagar, olika slag av anställningar som kränker bibliska principer, kristen neutralitet och behovet att undvika alla besudlande vanor. Det är bra att vi kommer ihåg Jesu exempel i fråga om att ta hänsyn till sina lärjungars begränsningar. I Johannes 16:12 läser vi att han sade till sina trogna apostlar: ”Jag har ännu många ting att säga er, men ni förmår inte bära dem just nu.” När nu Guds Son handlade så hänsynsfullt mot dem som redan var lärjungar, bör då inte hans sanna lärjungar i vår tid visa liknande hänsyn gentemot dem som de försöker undervisa?
8. Varför inbegriper den undervisning som Jesus Kristus gav befallning om mera än att vederlägga falska läror? Belys detta.
8 En annan faktor att komma ihåg är att den undervisning som Jesus Kristus gav befallning om inbegriper mycket mera än att vederlägga falska läror. Någon kan till exempel få påvisat för sig att treenighetsläran är oskriftenlig. (Joh. 14:28; 1 Kor. 11:3; 15:24—28) Men detta är inte tillräckligt för att han verkligen skall känna Gud och Kristus. De skriftställen som kan användas för att vederlägga treenighetsläran blev inte upptecknade för detta syfte. Därför bör den man studerar med få hjälp att förstå exakt vad dessa särskilda skriftställen lär om Jehova Gud och Jesus Kristus. Det är tydligt att man inte kan bygga upp tro enbart på kunskap om vad Jesus Kristus inte lärde. Nej, man måste ha kännedom om allt vad Guds Son verkligen lärde och befallde.
9. Nämn några viktiga punkter i fråga om Guds krav på moralen, vilka bör inpräglas i den som studerar bibeln.
9 Det är på liknande sätt när det gäller krav i fråga om moralen — det är inte tillräckligt att den som blir undervisad vet att Jehova Gud fördömer otukt, stöld, utpressning, girighet, skymfligt tal, vrede och liknande. (1 Kor. 6:9, 10; Ef. 4:25—5:5) Han måste också få visat för sig de fördelar som kommer av att man troget håller fast vid bibelns riktlinjer. Han bör få hjälp att inse att de befallningar som finns i bibeln bevisar att Jehova är en Gud som verkligen vårdar sig om människorna och som vill att de skall åtnjuta det allra bästa levnadssättet nu och en evig, lycklig framtid. — 1 Tim. 4:8.
10. Hur kan du bli säker på att den som studerar bibeln verkligen förstår det skriftenliga bruket av viktiga uttryck? Belys detta med ordet ”otukt”.
10 Om den som blir undervisad skall leva i samklang med Guds krav när det gäller moralen, behöver han naturligtvis veta vad de nyckelord som används i bibeln betyder. Det ämne som begrundas kanske är den skriftenliga synen på otukt. (Matt. 19:9; 1 Kor. 6:9, 10; Jud. v. 7) Hur skall du kunna bli säker på att den som du studerar med förstår vad otukt är? Du skulle kunna säga någonting liknande detta: ”Många människor vet inte vad bibeln lär om otukt, och de förstår inte heller hur detta ord används i bibeln. Om du försökte att för någon annan förklara Guds syn på otukt och hur detta uttryck skall förstås, vad skulle du då kunna säga?” Av det sätt på vilket den som du studerar med svarar kommer du att kunna avgöra om han har grepp om ämnet eller inte. Om du märker att hans insikt är ofullständig i något avseende, kommer du att vara bättre i stånd att ge klarläggande upplysningar som är lämpade för hans behov.
11. Hur kan den som studerar bibeln få hjälp att utveckla insikt om hur viktigt det är att han delar med sig åt andra av det han lärt sig?
11 Förutom att en lärjunge till Guds Son fortsätter att lära sig hjälper han också andra att bli kristna. Detta bör vi inte förlora ur sikte, när vi leder bibelstudier i hem. De som vi studerar med behöver steg för steg få hjälp att bli kvalificerade att undervisa andra. Vi kan belysa detta med ett exempel. Det kan vara så att ni dryftar Guds identitet. Du skulle sedan kunna fråga: ”Hur skiljer sig det som vi har lärt oss om Gud från vad många människor i det här landet tror? Vilka skriftställen skulle kunna hjälpa dem att lära känna den sanne Guden? Hur skulle denna kunskap kunna vara till gagn för dem?” Sådana frågor kan hjälpa den du studerar med att börja tänka på att använda det stoff han studerar till att hjälpa andra.
12. Vad måste någon som studerar bibeln läras att inse beträffande deras uppförande som ägnar sig åt offentligt vittnande, och hur kan detta göras?
12 Gör samtidigt klart för den du studerar med att den som undervisar andra måste leva i samklang med bibelns principer. (Rom. 2:21—24) Detta kan göras kort efter det att någon börjar studera bibeln. Ni kan till exempel begrunda skriftställena i kapitlet ”Varför man bör granska sin religion” i boken Sanningen som leder till evigt liv. När du repeterar stoffet kan du fråga: ”Om vi offentligt förklarar oss vara Guds tjänare, hur bör det då vara med vårt uppförande? Vad kan man nämna som också medlemmar i olika kyrkosamfund kan göra men som sanna kristna måste undvika?”
13. Hur har församlingen som helhet en uppgift i att hjälpa någon att bli en lärjunge till Jesus Kristus? (Rom. 12:4—8; 1 Kor. 12:14—26)
13 Det allvarliga ansvar som är förbundet med att göra lärjungar vilar inte blott och bart på den som leder ett bibelstudium. Alla i församlingen kan genom ord och exempel hjälpa dem som studerar bibeln att bli lärjungar till Jesus Kristus. Hur kan det vara så? I församlingen finns många enastående egenskaper representerade. Det finns goda exempel på kristen omtanke, frikostighet, djup av omsorg, andlig insikt, uppskattning osv. När en som studerar bibeln träffar olika personer, får höra deras erfarenheter och lägger märke till deras utmärkta uppförande, påverkas han på ett hälsosamt sätt och uppmuntras att göra framsteg i fråga om kristet liv. Detta är orsaken till att de som leder bibelstudier gör väl i att låta de intresserade bli bekanta med andra i församlingen. På detta sätt kan dessa medtroende göra sin del i att bistå dem som studerar bibeln att bli lärjungar till Jesus Kristus.
ETT PERSONLIGT FÖRHÅLLANDE TILL JEHOVA
14. a) Till vem bör all äran för tillväxten gå? b) Hur kan vi hjälpa dem som studerar bibeln att få ett personligt förhållande till Jehova?
14 Sist och slutligen beror emellertid en människas tillväxt som en lärjunge till Jesus Kristus på Jehova Gud. (1 Kor. 3:6, 7) Guds Son sade: ”Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom.” (Joh. 6:44, 1917) Därför är det av största vikt att hjälpa dem som studerar bibeln att göra sitt förhållande till Jehova Gud till ett personligt förhållande. Hur kan detta åstadkommas? De som studerar bibeln bör uppmuntras att läsa bibeln, att begrunda vad den säger och tillämpa det i livet. (Jak. 1:22—25) Bönens vikt och betydelse bör framhållas för dem. När någon är uppriktig i sina böner, blir han tydligare medveten om att Gud besvarar hans vädjanden. Detta drar honom närmare hans himmelske Fader och bidrar i hög grad till hans andliga växt. — 1 Joh. 5:14, 15.
15. Hur kan vikten av bibelläsning, begrundan och bön framhållas för dem som studerar tillsammans med oss?
15 Ett enda samtal om värdet av bibelläsning, begrundan och bön är naturligtvis inte tillräckligt för att hjälpa andra att bli andliga människor. Detta är sådant som behöver nämnas närhelst det är lämpligt. Det kan tas med i dryftandet under bibelstudiets gång. Nyttan av sådant kan belysas med bruk av illustrationer, erfarenheter (våra egna eller andras) och genom bruk av bibeln. Vi önskar helt visst undvika att säga samma sak om och om igen, eftersom sådant kan leda till att den som studerar bibeln inte blir uppmuntrad utan i stället blir uttråkad.
16. a) Varför är det viktigt att vi når hjärtat med var undervisning? b) Hur kan vi hjälpa den som studerar bibeln att använda bibeln för att förklara vad han tror?
16 I denna undervisning bör den kristne önska nå hjärtat på den som får undervisning. Om hjärtat nås, kommer han att manas till handling. Jesus Kristus sade: ”Av hjärtats överflöd talar [munnen].” (Luk. 6:45) Ja, när en persons hjärta nås med de goda nyheterna, kommer han att stimuleras till att tala med andra om dem. Men kommer han att vara i stånd att visa dem vad han har lärt sig från Guds ord? Han kommer att vara det, om han har blivit lärd hur han skall använda bibeln. Ett utmärkt tillfälle att lära någon som du studerar bibeln med att göra detta är när du repeterar med honom det som han lärt sig. Du kan till exempel be honom visa för dig i bibeln vad den säger om en viss sak och låta honom förklara. Någonting liknande kan göras vid församlingsbokstudiet, varigenom intresserade får ytterligare hjälp och alla får ett gott exempel på hur de skall leda bibelstudier i hem.
17. Vilket ansvar har församlingen i förhållande till nyligen döpta lärjungar? Varför är det så?
17 När någon blir en döpt lärjunge till Jesus Kristus, har inte församlingens ansvar för honom upphört i och med detta. Han är fortfarande ett andligt spädbarn och behöver bistånd för att växa till mogenhet i sitt förhållande till Jehova och för att bli en kvalificerad undervisare av Guds ord. (Ef. 4:11—16) Skulle det inte vara i överensstämmelse med kristendomens anda att man fortsatte att studera med honom och att alla i församlingen uppmuntrade honom med uppbyggande andliga samtal? Det skulle också vara till nytta för honom att kunna ta del i att offentligt vittna och undervisa tillsammans med erfarna medlemmar av församlingen.
18. Varför är arbetet att göra lärjungar glädjande såväl som allvarligt och viktigt?
18 Att göra lärjungar är ett allvarligt och viktigt arbete, eftersom det inbegriper liv. Men det är också en verksamhet som ger mycket glädje. Ja, det leder till stor lycka när någon ger av sig själv för andras skull. (Apg. 20:35) Eftersom liv är inbegripna, behöver de som utför undervisningen vara omsorgsfulla med att verkligen förmedla ”allt Guds rådslut”. Försummelse i fråga om detta skulle kunna bidra till ett orätt handlingssätt av allvarligt slag hos den som blir undervisad. Det var på grund av att aposteln Paulus inte undanhöll något som andra behövde veta som han kunde säga till de äldste i församlingen i Efesus: ”Jag [kallar] er till vittnen nu i dag att jag är ren från allas blod.” — Apg. 20:26, 27.
19. Vad bör alla lärjungar till Jesus Kristus besluta att göra i fråga om att predika och göra lärjungar? Varför det?
19 Må vi alla som är lärjungar till Jesus Kristus göra det till vår fasta föresats att vara trogna i arbetet med att kungöra de goda nyheterna och göra lärjungar. I förbindelse med denna mycket viktiga verksamhet kan vi på oss själva tillämpa rådet i 1 Timoteus 4:16: ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta skall du frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig.” Lydnad för Kristi befallning att göra lärjungar och lära dem är nödvändig för vår egen frälsning och för andras frälsning. Det leder till storslagna välsignelser nu i form av glädje och sinnesfrid på grund av att vi vet att vi är Guds medarbetare. Dessutom har det med sig löftet om evigt liv i Guds nya ordning. (2 Petr. 3:13) Vi har alltså alla skäl att vara nitiska med att göra lärjungar och lära dem.