Livet i det forna Efesus
ÅTRÅVÄRT. Förmodligen tänkte många människor så om livet i det forna Efesus i Mindre Asien. Ja, stadens grekiska namn betyder kanske just detta — åtråvärd.
Nutida besökare kan finna det svårt att föreställa sig att Efesus någonsin har varit en åtråvärd stad. Allt de ser där staden en gång låg är söndervittrande ruiner. Därför kan turister med rätta fråga: ”Kan någon ha tyckt om livet i det forna Efesus?”
EN STORSTAD MYLLRANDE AV FOLK
Efesus hade en gång uppskattningsvis åtminstone 225.000 invånare. Staden var av stor betydelse både som handelsstad och som religiöst centrum. Här fanns det ett överflöd av rikedomar, även om inte varje stadsbo var välsituerad.
Efesus’ läge bidrog till att staden var av så stor betydelse. Den låg nära floden Kaystros’ mynning på Mindre Asiens västkust och nästan mitt emot ön Samos. Kanske har du lättare att komma ihåg var Efesus låg, om du tar fasta på att Efesus’ ruiner ligger omkring 56 kilometer sydost om Izmir (Smyrna) i Turkiet.
Efesus hade en konstgjord hamn som hölls segelbar genom muddring. Men allteftersom åren gick, slammade floden tydligen upp hamnen, varför ruinområdet nu ligger flera kilometer in i landet. Under stadens glanstid kunde man emellertid få se stora sjögående fartyg i hamnen. Och dessutom låg Efesus utmed den främsta handelsvägen mellan Rom och Österlandet. Sjövägen hade det förbindelse med Rom och landvägen med stora delar av Asien. Därför kunde man köpa en hel mängd varor i stadens butiker och på dess torg.
Efesus’ grundläggning är sagoomspunnen. Så småningom slog sig jonier (som ursprungligen kom från Grekland) ner här. Lydierna intog staden år 560 före den vanliga tideräkningens början, men bara tre år senare hade perserna lagt staden under sitt välde. Den kom under macedoniskt styre i Alexander den stores dagar. Många år senare testamenterade Attalos III, som var kung i Pergamus (Pergamon), staden Efesus till Rom med hela sitt övriga rike. Den romerska provinsen Asien hade blivit till år 190 f.v.t., med Pergamus som huvudstad och med Efesus slutligen som den viktigaste staden.
EN VANDRING GENOM STADEN
Låt oss då i tankarna gå för att bese några av det forna Efesus’ sevärdheter! Agoran, dvs. torget, var en rektangulär öppen plats med pelargångar, och flera portar ledde in på den. Runt om låg salar och mindre rum. I närheten fanns Celsusbiblioteket, förmodligen från 100-talet före den vanliga tideräkningens början. Denna byggnad hade pelare såväl som en yttre och en inre vägg. De båda väggarna skyddade bibliotekets papyrushandskrifter från att fördärvas av fukt.
Mitt i staden låg Efesus’ stadion, som återuppbyggdes under den romerske kejsaren Neros regering (54—68 v.t.). Hit förlades sannolikt olika idrottsevenemang, kanske också gladiatorspel.
En annan sevärdhet var teatern, vars rester ligger på sluttningen av berget Pion. Teatern var omkring 150 meter i diameter, och fasadens rika utsmyckning bestod av kolonner, nischer och vackra statyer. Sextiosex rader av marmorbänkar ”strålade” utåt och uppåt från scenen. Här fanns det sittplatser för omkring 25.000 åskådare, och akustiken var utomordentlig. Ännu i dag, och fastän teatern är så förstörd, kan ord, som talas med låg röst där scenen varit belägen, uppfattas på översta raden.
Framför teatern sträckte sig den elva meter breda marmorbelagda gata, som kallades ”Arkadiane” och ledde ner till hamnen. På ömse sidor om denna breda gata fanns det pelarrader med butiker och förrådsrum bakom dem. I vardera änden av gatan fanns ett kolossalt portvalv. I sanning imponerande! Men ännu mer imponerande var stadens tempel.
ARTEMISTEMPLET
Denna ryktbara byggnad har kallats ett av världens sju underverk. Artemistemplet (eller Dianatemplet) var uppfört på grunden till ett tidigare joniskt tempel, som lär ha nedbränts år 356 f.v.t. av Herostratos. Artemistemplet vilade på en podiumbas som var omkring 72 meter bred och 127 meter lång, och själva tempelbyggnaden var omkring 49 meter bred och 104 meter lång. Till byggnadens färgprakt bidrog det ceder- och cypressträ och den marmor som ingick i den, liksom takets vita marmorplattor. Det påstås att man använde guld som murbruk i fogarna mellan marmorblocken. Templets innersta rum var omkring 21 meter brett och 32 meter långt, och man tror att det låg under fri himmel. Det är möjligt att det fanns en staty av Artemis bakom det stora altaret.
Efesiernas Artemis var, såsom bilderna av henne anger, en fruktbarhetsgudinna med många bröst. Både bibeln och en forntida inskrift talar om Efesus såsom ”tempelvårdarinna åt den stora Artemis”. (Apg. 19:35) Hennes tempel betraktades som så heligt att man lade skatter där utan att frukta för att de skulle bli stulna. Till och med utländska monarker och främmande folk lät förvara pengar i templet, och dessa penningmedel lånades ut. En bankrörelse kom alltså att förbindas med denna praktbyggnad. Vidare kunde brottslingar finna tillflykt inom en radie av omkring 180 meter från templet; områdets storlek varierade dock under olika tidsperioder. Runt detta tempel, ett av ”världens sju underverk”, slog sig fördenskull en hel koloni av tjuvar, mördare och andra lagöverträdare ner.
Likväl strömmade pilgrimer till Artemistemplet, liksom stora skaror av människor beger sig till Rom och Mecka i våra dagar. Ja, under Artemision-månaden (mars—april) vallfärdade hundratusentals besökare från hela Mindre Asien till staden! Ett framträdande drag i festligheterna var en religiös jubelprocession, då man förde med sig en bild av Artemis i högtidståget. Man kan mycket väl föreställa sig hur de som hängivet dyrkade denna gudinna tågade genom staden, bärande på en staty av henne, och ropade: ”Stor är efesiernas Artemis!” (Jämför Apostlagärningarna 19:34.) Arkeologers spadar har också påträffat mynt där man ser en bild av Artemistemplet med gudinnans bild inuti.
För den genomsnittlige efesusbon var livet i den forntida staden ganska rörligt. Förutom de dagliga bestyren var han förmodligen engagerad i de religiösa processionerna. Han kunde bevittna något idrottsligt skådespel på stadion. Eller kanske han tillsammans med hela sin familj tillbringade flera timmar på teatern. De kan också ha sysslat med ockulta ting, eftersom Efesus var vida känt för magiska konster. Ja, grekiska och romerska författare kallade böcker eller rullar med magiska formler för ”efesiska skrifter”.
KRISTENDOMEN KOMMER TILL EFESUS
Låt oss nu tänka på vad som hände under första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Förhållandena skulle bli annorlunda för en del efesier. Det var förmodligen år 52 som den kristne aposteln Paulus kom till staden tillsammans med Akvila och Priscilla och började predika i den judiska synagogan. Paulus begav sig från Efesus ganska snart, men han återvände senare, förmodligen på vintern mellan år 52 och år 53 v.t. Den här gången undervisade aposteln i synagogan under tre månader. Det uppstod motstånd, och Paulus tog dem som blivit troende med sig till hörsalen i Tyrannus’ skola, där han dagligen höll anföranden i två års tid. Vad blev följden? Vi läser i bibeln: ”Alla som bodde i provinsen Asien hörde Herrens ord, både judar och greker.” — Apg. 18:18—21; 19:1—10.
Paulus’ förkunnargärning åtföljdes av underverk; han botade sjuka och drev ut demoner. Många efesier kom till tro på Jehova Gud och Jesus Kristus. Det hände också att ett misslyckat försök att driva ut onda andar, som sju söner till Skevas gav sig in på, väckte till liv en hel del intresse, och de som tidigare utövat magiska konster började omfatta sann gudsdyrkan, och dessa brände sina böcker. — Apg. 19:11—20.
Eftersom många efesier övergav dyrkan av Artemis, blev silversmeden Demetrius allvarligt oroad. Han och andra hantverkare med honom skaffade sig ”inte så liten förtjänst” genom att göra ”Artemistempel av silver”. Demetrius framhöll för sina yrkesbröder att det som Paulus predikade var ett hot mot deras sysselsättning och likaså att det utgjorde en fara för den tillbedjan som ägnades gudinnan. De här männen ville då verkligen inte att aposteln skulle fortsätta att göra kristna lärjungar och ytterligare beskära deras affärsverksamhet. Ja, alla pilgrimerna kunde ju bege sig någon annanstans! Det härliga templet och gudinnan själv skulle kunna bli ansedda för ingenting. Hur skulle det då gå med affärerna för dem som gjorde ”Artemistempel av silver”? — Apg. 19:23—27.
Demetrius lyckades i varje fall ställa till väldigt tumult i staden. Höjdpunkten nåddes i ett två timmars oväsen på teatern. Stadens skrivare lyckades slutligen lugna pöbelhopen och frågade: ”Efesiska män, finns det väl någon människa som inte vet att efesiernas stad är tempelvårdarinna åt den stora Artemis och åt den från himlen fallna bilden?” Efesierna trodde alltså att de ägde ett Artemisbeläte med himmelskt ursprung. Somliga menar att det ”från himlen fallna” var en meteorsten, som man snidade så att den såg ut som en människa och som man därefter behandlade med stor vördnad. — Apg. 19:28—41.
Det får vara hur det vill med den saken, men kristendomen hade satt sina spår i Efesus. Efter upploppet lämnade Paulus staden. Men en kristen församling bildades där. Längre fram kallade aposteln till sig tillsyningsmännen i församlingen i Efesus, då han uppehöll sig i Miletus. Bland annat kunde han då framhålla att han ”i tre års tid, natt och dag, inte upphörde med att allvarligt förmana var och en under tårar”. Troligen använde han här en rund siffra för den tid han tillbringade i Efesus. — Apg. 20:1, 17—38; jämför Apostlagärningarna 19:8—10.
Det är intressant att aposteln Paulus frågade de kristna i Korint: ”Om jag, på människors vis, har stridit med vilddjur i Efesus, vad hjälper det mig?” (1 Kor. 15:32) Paulus kan ha hänsyftat på sammanstötningar med brutala, djuriska, människor som motstod hans predikoverk där i staden. Men om hans ord skall förstås bokstavligt, kan det ha varit så att han tvingades försvara sig mot bokstavliga vilda djur och blev mirakulöst räddad av Jehova på just det stadion som man grävt fram i det forntida Efesus. — Jämför 1 Korintierna 4:9; 2 Korintierna 1:8—10; 11:23—27.
STADENS SENARE HISTORIA
År 60 eller 61 v.t., under Paulus’ fängelsetid i Rom, skrev han ett av Gud inspirerat brev till de efesiska kristna. I detta brev betonade aposteln de andliga rikedomarnas stora betydelse och gav mycket nyttiga råd åt de människor som bodde i denna otroligt rika stad. (Ef. 1:7, 15—18; 2:6, 7; 3:8, 14—16) Efesus var också känt för sin omoraliskhet. Därför varnade Paulus med all rätt de kristna för att finna nöje i att tala om otukt och att sysselsätta sig med sådant som inte är passande. (Ef. 5:3—5) Eftersom man så allmänt ägnade sig åt demonism i staden, gav Paulus utmärkta råd om hur de kristna skulle kunna stå emot de onda andemakterna. (Ef. 6:10—20) Apostelns gudaktiga förmaning är naturligtvis till stor nytta för dem i våra dagar som tillämpar den, i synnerhet om de bor i en trakt som liknar det forntida Efesus.
De kristna i Efesus uthärdade troget en hel del lidande för rättfärdighetens skull, allteftersom åren gick. Men den förhärligade Jesus Kristus fann att vissa medlemmar av församlingen där i staden mot slutet av första århundradet hade förlorat den allt uppslukande kärlek som de en gång hade haft till Jehova Gud. — Upp. 2:1—6.
Under Antonius Pius’ regering (138—161 v.t.) återuppbyggdes en stor del av Efesus. Omkring år 262 ödelade emellertid goterna staden, och det stora Artemistemplet förstördes. När det således var förbi med stadens historiska betydenhet, finns det inte mycket att säga om Efesus i senare tid, utom att det bytte ägare ganska ofta. Turkarna erövrade det t. ex. år 1308 och byggde en stad i Ajasoluk nära intill. Båda orterna föll för johanniterriddarna från Jerusalem någon gång under 1300-talet. Undan för undan övergavs den en gång så lysande staden — ”åtråvärda” Efesus — och dess ruiner ger nu bara en vag föreställning om stadens tidigare storhet.
[Karta på sidan 477]
(För formaterad text, se publikationen)
FORNA EFESUS
Artemistemplet
Port
Stadion
Pionberget
Teater
Hamn
Agora
Odeon
EGEISKA HAVET
TURKIET
Izmir
SAMOS