Är dina råd svåra att ta emot?
”Jan Svensson, vet du vad som är det besvärliga med dig? Du talar alldeles för mycket. Du lyssnar aldrig. Du är envis. Mitt råd till dig är att du skall göra en del förändringar i din inställning. Jag har sagt det till dig förut, och jag säger det till dig igen: Ändra din inställning! Börja visa lite respekt! Du tycker att du vet allting, och du talar hela tiden! Du kommer att råka i svårigheter! Och när du gör det, kom då inte till mig och ropa på hjälp!”
1. Varför är det exempel som anförs i illustrationen inte det rätta sättet att ge råd på?
DETTA är ett sätt att råda någon att tala mindre och lyssna mera. Men det är fel sätt. Det kommer som ett angrepp och väcker försvarsreaktioner. Själva rådet kan vara gott, men det kommer inte något gott ut av det.
2, 3. a) Hur visar affärsföretag sitt intresse för passande och tillbörlig rådgivning? b) Vilken anvisning i fråga om att ge råd gav Paulus åt Timoteus, och vilket syfte tänkte han på?
2 Organisationer och företag lägger ut tusentals kronor för att sända sina direktörer och chefstjänstemän till särskilda utbildningsanstalter, där de får öva sig i hur de skall ge råd åt andra och ta itu med konfrontationer. Ändå har de verkligt värdefulla grundläggande metoderna för länge sedan beskrivits i bibeln, och de kostar ingenting.
3 ”Genom att ge bröderna dessa underrättelser [eller: råd]”, sade aposteln Paulus till Timoteus, ”skall du vara en rätt Kristi Jesu tjänare.” Paulus instruerade honom inte bara i fråga om vilka råd han skulle ge, utan också hur han skulle ge dem: ”Du skall inte skarpt kritisera en äldre man. Vädja däremot uppmuntrande till honom som till en far, till yngre män som till bröder, till äldre kvinnor som till mödrar, till yngre kvinnor som till systrar med all kyskhet.” Han sade vädja, inte sätta på plats eller skrämma. Syftet är att återupprätta, inte driva bort. — 1 Tim. 4:6; 5:1, 2; Jak. 5:19, 20.
4. Varför måste den som erbjuder sig att ge råd ha omdöme och känsla?
4 Att ge råd, när man blivit ombedd att göra det, är en kinkig angelägenhet; att ge råd utan att vara uppmanad till det kräver ännu mera omdöme och känsla. Oombedda råd har en benägenhet att likna kritik, och ingen tycker om att bli kritiserad. Om man skall ge råd utan att väcka anstöt, krävs det tålamod och förmåga att undervisa — man skall inte bara läxa upp någon. Paulus skrev således till Timoteus: ”Tillrättavisa, förebrå med kraft, förmana, med all långmodighet och undervisning.” — 2 Tim. 4:2.
RÅDGIVARENS INSTÄLLNING
5. Vilken hållning och inställning kommer vi att ha, när vi efterliknar Jesus i att ge råd?
5 Kristus Jesus, den underbare rådgivaren, gav ett exempel på hur man ger råd på ett milt sätt, när apostlarna diskuterade vem som var den störste. Genom illustration och kontrast visade han att nationernas kungar spelade herrar över andra, men ”ni, däremot, skall inte vara på det sättet”. Jesus var en fullkomlig människa, med inspirerade råd att ge; likväl var han ”mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat”. Vi gör väl i att efterlikna honom. ”Bevara denna sinnesinställning i er som också fanns hos Jesus Kristus.” — Luk. 22:24—27; Matt. 11:29; Fil. 2:5.
6. Vilka exempel visar värdet av att använda illustrationer vid rådgivning?
6 Det är svårt att resonera med sådana som har ett häftigt humör, och apostlarna diskuterade hetsigt. Jesus använde en illustration som visade hur högmodiga kungar spelade herrar över andra, och när apostlarna såg sig själva i detta ljus, avkyldes de. Profeten Natan var också taktfull, då han gav råd åt kung David på grund av att denne tagit till sig Urias hustru, Bat-Seba. För att skaffa mat åt en besökare tog den rike mannen, som ägde många får och fäkreatur, en fattig mans enda lamm av honkön. David blev ursinnig och fällde domen: ”Dödens barn är den man, som har gjort detta.” Sedan fick han veta att han var den mannen. (2 Sam. 12:1—9) I vår tid kan illustrationer användas för att överflygla känslor och hjälpa någon att se saker och ting objektivt.
7. Varför är den persons känslor som ger råd betydelsefulla?
7 Känslor är betydelsefulla. Den som ger råd bör vara medveten om sina egna känslor såväl som den persons känslor som han talar till. Om han drivs av en önskan att känna sig överlägsen och egenrättfärdig, kan han vara onödigt snabb med att läxa upp andra för mindre felsteg. (Pred. 3:7) Dessa känslor kommer att uppfattas och upptas illa av den som han talar till, och om denne visar en dålig inställning, kan det vara rådgivarens fel mer än själva rådets. I Ordspråksboken 15:1 heter det: ”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.”
APOSTELN PAULUS GER ETT EXEMPEL
8. Hur kände Paulus det, då han tillrättavisade korintierna på grund av att de hade begått ett allvarligt misstag, och vad blev resultatet av denna tillrättavisning?
8 Broderlig kärlek och medkänsla är också sådant som uppfattas när det visas. Paulus måste rätta till ett allvarligt misstag som begåtts av församlingen i Korint, och det bedrövade honom djupt att han måste vara ganska skarp i det han skrev, eftersom han längre fram sade: ”Det var ju ur stor vedermöda och hjärtängslan jag skrev till er med många tårar, inte för att ni skulle bli bedrövade, utan för att ni skulle veta om den kärlek som jag hyser speciellt till er.” Paulus’ djupa känslor av omsorg visas också några kapitel längre fram, när han säger: ”Även om jag bedrövade er med mitt brev, beklagar jag det alltså inte. ... Bedrövelse på ett sätt som Gud vill främjar nämligen sinnesändring till frälsning, som inte skall beklagas.” — 2 Kor. 2:4; 7:8—10.
9. a) Vilka skriftenliga exempel visar det tillbörliga i att vara berömmande innan man ger råd? b) Varför är det av värde att ge beröm åt dem som har nytta av råd?
9 Minska därför smärtan i tillrättavisningen genom att visa medkänsla och förståelse. Låt andra behålla sin värdighet och självaktning. Se det goda hos andra och visa uppskattning av det. Var berömmande innan du ger råd, närhelst detta är möjligt. (Upp. 2:1—4, 12—14, 18—20) Paulus berömde korintierna för den iver de nu hyste för att se rättvisa verkställas och för fritagande från skuld genom rättelse av det orätta. (2 Kor. 7:11) Han syftade sedan på hur han hade berömt sig i fråga om dem inför Titus: ”Om jag hade sagt något berömmande ord till honom om er, blev det nu klart, att jag hade talat sant. Liksom allt vi har talat till er är sant, så har det visat sig, att våra berömmande ord om er till Titus var sanna.” (2 Kor. 7:14, Hedegård) Vi begår alla misstag och behöver tillrättavisning, så när vi gör någonting rätt, är ett berömmande ”Bra gjort” till hjälp. Det ger nytt liv åt vår ande! — Matt. 25:21, 23.
HUR VI PRÖVAR OSS SJÄLVA
10—12. Varför bör vi ge råd med omtanke och i en ande av mildhet?
10 ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron” är en förmaning som vi också kan tillämpa på rådgivning. (2 Kor. 13:5) Klarar vi det prov som framställs av följande skriftställen?
11 Efesierna 4:32: ”Bli hänsynsfulla mot varandra, ömt medlidsamma.” Är vi det, när vi ger råd?
12 Galaterna 6:1: ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad.” Ger vi råd med mildhet, medvetna om våra egna skröpligheter?
13, 14. Vad bör vi vara väl informerade om innan vi ger råd?
13 Kolosserna 4:6 (New English Bible): ”Utforska hur ni bäst skall tala med varje person ni träffar.” Tar vi oss tid till att lära känna individen, och utformar vi sedan det vi säger så att det skall passa hans behov?
14 Ordspråksboken 18:13 (NW): ”När någon svarar på en sak, innan han har hört den, så är det dårskap å hans sida och en förödmjukelse.” Gör vi oss förtrogna med alla sidor i saken innan vi ger ett råd?
15, 16. Vad bör vi komma ihåg om oss själva när vi ger råd åt andra?
15 Filipperna 2:3: ”Gör [inte] något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan [håll] med anspråkslöshet i sinnet ... före att de andra är er överlägsna.” När vi ger råd åt andra, är vi då medvetna om att de på andra sätt kan vara oss överlägsna?
16 Romarna 2:21: ”Lär du då inte dig själv, du som undervisar en annan? Du som predikar: ’Stjäl inte’, stjäl du?” Visar vi oss vara skrymtaktiga genom att predika vad vi inte utövar?
17, 18. Vilken behärskning bör vi utöva, och vilken hänsyn bör vi visa den som vi ger råd åt?
17 Johannes 16:12: ”Jag [Jesus] har ännu många ting att säga er, men ni förmår inte bära dem just nu.” Går vi utöver stundens behov och börjar påpeka den personens alla tillkortakommanden som vi kan påminna oss, varigenom vi antingen uppeggar hans vrede eller krossar hans ande?
18 Matteus 18:15: ”Om din broder begår en synd, gå då och blotta hans fel i enrum med honom.” Ger vi först råd privat, i medvetande om vår broders känslor?
19. Vad är en enkel vägledning för rådgivning, och vad är fördelarna med den?
19 En enkel vägledning för rådgivning, men en som vi är benägna att glömma ibland, är följande: ”Behandla andra så som ni vill att de ska behandla er.” (Matt. 7:12, Levande Bibeln) Vi tycker om att bli förstådda, och därför måste vi själva vara förstående. Vi tycker om att få säga vår mening, och därför måste vi låta andra säga sin mening. Om vi tycker illa om att bli uppläxade, avhåller vi oss då från att läxa upp andra? Att ge råd inbegriper att lyssna, och på detta sätt visar vi inte bara resonlighet, utan vi vinner också insikt i personens problem och blir medvetna om hans känslor. Råd som ges på detta sätt ingår som en del av samtalet och inte som en framförd uppläxning.
HUR GODA ÄR DINA RÅD?
20, 21. När blir våra råd av tvivelaktigt värde, och hur kan vi göra dem helt och hållet tillförlitliga?
20 Profeten Jeremia sade: ”Det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” Om någon inte kan styra sina egna steg, hur duglig är han då till att styra någon annans? Jeremia bad sedan: ”Tukta mig, HERRE [Jehova].” Vi är så medvetna om de tillkortakommanden vi alla har att det är svårt för oss att ta emot tillrättavisning från någon annan av oss — såvida inte den tillrättavisning vi får är Guds tillrättavisning! Hur gott vårt råd är beror på hur nära det håller sig till Guds ord. — Jer. 10:23, 24.
21 ”Gå inte utöver det som står skrivet” är ett gott råd. (1 Kor. 4:6) Vi har kommit ut ur system och ordningar där människors stadgar och regler är förhärskande, något som har fått tragiska resultat. Vi vill inte längre vara underställda mänskliga regler som inte krävs av Guds ord, eftersom vi lyder ”inte med ögontjänster, som några som vill behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, med fruktan för Jehova”, och vi följer Paulus’ råd: ”Vad ni än gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor.” (Kol. 3:22, 23) Fariséernas stadgar och regler tryckte ner folket och omintetgjorde Guds ord. — Matt. 23:4; 15:3.
22, 23. Vilken högmodig inställning lade sig fariséerna till med, men hur visade Paulus en motsatt inställning?
22 Fariséerna använde auktoritetstyranni, när tempelpoliser som var utsända för att gripa Jesus återvände utan honom på grund av att de blivit imponerade av Jesu undervisning. ”Inte har väl ni också blivit vilseledda?” frågade fariséerna. ”Inte har väl någon av styresmännen eller av fariséerna satt tro till honom? Men den här hopen folk som inte känner lagen, de är förbannade.” Fariséerna använde inte förnuftsskäl, utan de förklarade att förståndigt folk avvisade Jesus och att bara de enfaldiga lyssnade till honom. — Joh. 7:45—49.
23 När vi ger råd åt andra, bör vi använda förnuftsskäl och skriftställen, inte kräva underkastelse på grund av en ställning som vi kan inneha. (Fil. 4:5) Vi bör vara lika Paulus, som inte använde sin ställning som apostel för att utöva påtryckningar på människor. I stället berömde han dem för att de gjorde efterforskningar för att se om hans läror var grundade på bibeln. ”De tog emot ordet med allra största villighet och rannsakade dagligen Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting. Därför blev många av dem troende.” — Apg. 17:11, 12.
24, 25. a) Vilken kontrast rådde mellan hur Satan och Jesus använde bibeln? b) Vilket exempel visar hur tillämpningen av bibeln måste begränsas av sammanhanget?
24 Djävulen använde Skriften när han frestade Jesus i öknen, och Jesus använde skriftställen för att bemöta honom. Båda använde skriftställen, men skillnaden var denna: Satan använde dem felaktigt, men Jesus använde dem riktigt. (Matt. 4:1—10) Vi bör aldrig förvränga skriftställen för att de skall tjäna vårt eget syfte, vilket Satan gjorde. Låt oss förvissa oss om att Gud säger vad vi säger att han säger!
25 I Romarna, kapitel 14, blir vi till exempel förmanade att inte bringa svaga på fall när det gäller mat eller dryck eller någonting. Betyder detta att inget kaffe skall serveras i en stor familj, om en av familjemedlemmarna påstår att han tar anstöt på grund av att kaffe serveras? Eller betyder det att man måste ha svarta skor, på grund av att någon ”tar anstöt” av bruna? Finns det inte någon begränsande faktor som reglerar tillämpningen av detta råd? Sammanhanget visar att det har att göra med sådant som gäller tro — dagar som somliga betraktade som heliga och kött som somliga menade var orenat. Rådet gäller samvetsfrågor, och på detta område bör vi göra medgivanden och eftergifter som är till nytta för andra. Men det är inte en generell anvisning att tillfredsställa varje personlig nyck som inte har någon betydelse för tron.
NÄR DU BEHÖVER ETT RÅD, KAN DU DÅ TA EMOT DET?
26. När vi finner det svårt att ta emot tuktan, vilken påminnelse ger oss då Hebréerna 12:11?
26 Om ett råd framförs kärleksfullt och på ett skriftenligt sätt, kan vi då ta emot det ödmjukt? Det är inte lätt, men det är fördelaktigt. ”Det är sant att ingen tuktan för ögonblicket tycks vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.” (Hebr. 12:11) Tidigare i denna artikel har vi blivit anmodade att pröva oss själva i fråga om vår inställning när vi ger råd. Låt oss nu pröva oss själva beträffande vår villighet att ta emot råd.
27—31. Vilka skriftställen och vilka frågor framhäver behovet av att vi lyssnar lugnt och stilla, när vi får råd?
27 Ordspråksboken 17:27: ”Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.” Lyssnar vi och bevarar oss lugna?
28 Ordspråksboken 12:15: ”Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, men den som är vis lyssnar till råd.” Tycker vi att vi vet allt, eller lyssnar vi verkligen?
29 Ordspråksboken 29:20: ”Ser du en man, som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.” Försöker vi omedelbart avvisa det råd som ges?
30 Predikaren 7:10 (NW): ”Förhasta dig inte i din ande till att känna dig förnärmad, ty benägenhet för att bli förnärmad är vad som bor i dårarnas bröst.” Är vi överdrivet känsliga, känner vi oss lätt förnärmade?
31 Jakob 1:19, 20: ”Varje människa skall vara snar till att höra, sen till att tala, sen till vrede; ty en mans vrede frambringar inte Guds rättfärdighet.” Kan vi lyssna på tillrättavisning utan att bli förbittrade?
32. Hur visar somliga som söker råd att de i verkligheten vill rättfärdiga sig själva?
32 Ibland har människor bestämt sig för att följa ett visst handlingssätt, och så går de från den ene tänkbare rådgivaren till den andre, till dess de finner någon som säger det de vill höra. I det forntida Israel gick kung Rehabeam till de äldre männen för att få råd, men de passade honom inte. Han gick till yngre män, som sade honom vad han ville höra. Resultaten blev ödesdigra: Tio stammar avföll från honom och bildade sitt eget rike! (1 Kon. 12:1—20) Aposteln Paulus talade om en tid då människor skulle söka till dess de fann rådgivare som sade dem precis vad de ville höra: ”De [skall] samla åt sig en hop lärare för att få sina öron kittlade.” — 2 Tim. 4:3.
33. Vilka exempel visar det rätta sättet att ta emot råd?
33 Vi bör emellertid ta till oss av råd som är understödda av Guds ord. När David förebråddes av profeten Natan, gav han detta gensvar: ”Jag har syndat mot HERREN [Jehova].” (2 Sam. 12:13) Församlingen i Korint tog emot Paulus’ råd och fritog sig från allt klander. Jesus gav en illustration av ett tillbörligt handlingssätt, när han skildrade en far som hade två söner, som han uppmanade att gå och arbeta i hans vingård. Den ene samtyckte till det, men han gjorde ingenting. Den andre sade nej, men längre fram arbetade han, och han blev godkänd, även om han till att börja med var långsam med att ge gensvar. (Matt. 21:28—31) De som ger råd bör utöva tålamod och låta den som blir tillrättavisad få tid på sig att värdera rådet.
34. Vilken inträngande fråga väcker Psalm 16:7 för dem som ger råd?
34 ”Jag skall välsigna Jehova, som har gett mig råd.” (Ps. 16:7, NW) Kommer de som vi ger råd åt att kunna välsigna oss för detta?
35. Hur står det råd som här återges i kontrast till det som gavs i den första illustrationen i denna artikel?
35 ”Jan, tack för att du ville träffa mig. Du gör goda framsteg i församlingen nu. Jag vill ändå en gång till nämna ditt problem med att tala oförståndigt ibland. Det är naturligtvis så att vi alla gör oss skyldiga till detta; Jakob säger ju att om vi inte missbrukar tungan, så är vi fullkomliga. Paulus gav råd åt de äldste i Efesus dag och natt i tre års tid! Så jag hoppas att du inte tycker att jag hackar på dig genom att nämna det här igen. Du gör framsteg, så fortsätt att arbeta på det. Jag skulle vilja föreslå dig att läsa igenom Jakob, kapitel 3, igen. Om jag kan vara till hjälp för dig, så tveka inte att komma till mig.”