”Jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen”

1. På vilken klass av människor som lever i vår tid är Jesu ord: ”Jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen” inte tillämpliga?

DESSA märkliga ord yttrades av Jesus, och de finns i Johannes 6:54. De kan inte tillämpas på den levande ”stora skaran”, som överlever den annalkande ”stora vedermödan”. (Upp. 7:9—17) Vilka var det då som Jesus tänkte på, då han yttrade dessa ord för 1.900 år sedan?

2. Till vilka riktade Jesus dessa ord om uppståndelse? Nära vilken judarnas högtid som inbegrep honom skedde det?

² De bibelverser som finns omkring Johannes 6:54 visar att Jesus inte yttrade dessa ord till blott och bart judar som sådana, utan också till många av sina israelitiska lärjungar, däribland de 12 apostlarna. Deras påsk för år 32 v.t., ”judarnas högtid”, var nära. (Joh. 6:4) Som förberedelse för denna högtid brukade judarna slakta påskalammet i templet i Jerusalem, och prästerna fångade då upp blodet i skålar och stänkte det mot altarets grundval. (Se M’Clintock och Strong: Cyclopædia, band 7, under ”Passover” [påsk], sid. 738, spalt 1, stycket 4, raderna 1—34; och även Alfred Edersheim: The Temple — Its Ministry and Services As They Were at the Time of Jesus Christ, 1874 v.t., sid. 190, 191.) Jesus hade för avsikt att vara med vid denna högtid för att högtidlighålla minnet av den första judiska påsken, som firades nere i Egypten år 1513 f.v.t. Han själv var i själva verket det motbildliga påskalammet, ”Guds lamm”. — Joh. 1:29, 36.

3. Varför spårade judarna upp Jesus efter hans underverk den föregående dagen? Vilket rättfärdigande av detta framförde de till honom?

³ Judarna, bland dem hans lärjungar, hade sett honom utföra ett märkligt underverk dagen innan hans omtalade samtal med dem utspann sig i Kapernaum. Han hade förmerat fem brödkakor och två fiskar för att mätta sina många tusen åhörare. Därför ville de patriotiska judarna göra honom till kung som messiansk ledare för dem. Eftersom Jesus skulle bli en himmelsk messiansk konung, drog han sig undan från dessa som försökte vara kungamakare. Genom att gå ut på vattnet förenade han sig litet senare med sina 12 apostlar, som befann sig i en båt på Galileiska sjön. (Joh. 6:14—21) Men judarna skulle inte så lätt låta sig gäckas i sitt uppsåt att följa en jordisk, mänsklig Messias. Med föregående dags underverk i tankarna spårade de därför upp honom. De ville ha en messiansk kung som kunde förse dem med bokstavlig mat, alldeles som Jesus hade visat sig kunna göra. Som ett rättfärdigande av detta påminde de Jesus om att Gud i öknen på Sinaihalvön hade gett deras förfäder ”bröd från himmelen” att äta i form av mirakulöst manna. — Joh. 6:22—31.

4. Hur förklarade Jesus huruvida Mose hade gett deras förfäder det verkliga ”brödet från himmelen”?

⁴ Som svar talade Jesus om för dem att Mose inte hade gett deras förfäder det sanna brödet från himmelen. ”Guds bröd”, sade han, ”är nämligen han som kommer ner från himmelen och ger världen liv.” — Joh. 6:32, 33.

5. Vad begärde judarna sedan av Jesus? Vad sade han, när han förklarade för dem hur de skulle vinna evigt liv?

⁵ Då sade judarna: ”Herre, ge oss alltid det brödet.” Jesus identifierade sig som detta bröd med orden: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall alls inte bli hungrig, och den som utövar tro på mig skall aldrig någonsin bli törstig. ... Detta är nämligen min Faders vilja: att var och en som betraktar Sonen och utövar tro på honom må ha evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.” — Joh. 6:34—40.

6. Varför är de som kommer till Jesus och sätter tro till honom som Messias under denna tingens ordning garanterade en uppståndelse?

⁶ Just de som kommer till Jesus och utövar tro på honom som Messias under den nuvarande tingens ordning har således utsikten till evigt liv. Varför är det så? Därför att Jesus Kristus kommer att uppväcka dem från de döda på den yttersta dagen. Detta är för dem en garanti om en uppståndelse. Här bör vi lägga märke till att Jesus, i det fall som dryftades, inte sade att en människa först måste få en uppståndelse och därefter komma till honom i tro och livnära sig på honom för att få evigt liv. Det är fullt tydligt att Jesus här inte talar om dem som redan var döda i minnesgravarna, sådana som Abraham, Isak, Jakob och Mose, David och Johannes döparen. Jesus talade där till de då levande judarna, bland dem många av hans lärjungar, som befann sig under det mosaiska lagförbundet.

7. Vad sade Jesus, till svar på ett muttrande bland judarna, om den som dras till honom och om att ha evigt liv?

⁷ De judar som lyssnade började muttra sinsemellan i en tvist om Jesu härkomst. Av det Jesus sade om detta bör vi kunna identifiera de särskilda personer som han riktar sina ord till. ”Till svar sade Jesus till dem: ’Sluta upp med att muttra ibland er. Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom; och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen. Det är skrivet hos profeterna: ”Och de skall alla vara lärda av Jehova.” Var och en som har hört ifrån Fadern [som lärare] och har lärt, han kommer till mig. ... Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror har evigt liv.’” — Joh. 6:41—47.

8. Vilken profetia citerade Jesus från? Vilken möjlighet erbjöd han där åt sina judiska åhörare?

⁸ Jesus citerade där från profetian i Jesaja 54:13, som är riktad till Guds ”kvinna”, det himmelska Sion, och lyder: ”Och alla dina söner skall vara personer som blir lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara överflödande.” (NW) De som omtalas här är Jehova Guds andliga söner. Dessa är de som han drar till Jesus genom deras nuvarande tro på honom. Dessa är de om vilka Jesus säger att de går till evigt liv genom att han uppväcker dem på den yttersta dagen. Deras liv skulle vara evigt i Jehovas himmelska andliga organisation. Jesus erbjöd därför sina judiska åhörare, däribland många lärjungar till honom, möjligheten att bli söner till Guds ”kvinna”, det himmelska Sion.

”MITT KÖTT TILL FÖRMÅN FÖR VÄRLDENS LIV”

9—11. a) Vilken fråga väcker Jesu ord om att det ”bröd” han ger är hans ”kött” och att detta är ”till förmån för världens liv”? b) Hur besvarar Paulus denna fråga i 1 Korintierna 10:2—11?

⁹ Sedan Jesus gång på gång sagt att han var ”livets bröd”, sade han vidare: ”Jag är det levande brödet som har kommit ner från himmelen; om någon [av er, mina lyssnare] äter av det brödet, skall han leva för alltid; och faktum är att det bröd som jag skall ge är mitt kött till förmån för världens liv.” — Joh. 6:51.

¹⁰ Jesus var således det sanna, livgivande mannat från himmelen. Detta symboliska bröd, sade han, var hans kött. Detta kött, sade han, var ”till förmån för världens liv”. Menade Jesus, genom att tillfoga dessa ord, att de judar som åt mannat i öknen på Mose tid var en bild av ”världen” av människor under Kristi och hans förhärligade församlings tusenåriga regering?

¹¹ Paulus svarar: ”Alla blev döpta till Mose med hjälp av molnskyn och av havet; och alla åt samma andliga mat [mannat], och alla drack samma andliga dryck. För de brukade dricka av den andliga klippa som följde dem, och den klippan var liktydig med den Smorde. ... Nu har dessa ting blivit exempel för oss, för att vi [de kristna] inte skall vara sådana som har begär till skadliga ting, precis som de hade begär till dem. ... Nu fortsatte dessa ting att hända med dem såsom exempel, och de blev nerskrivna till varning för oss [av anden pånyttfödda kristna], över vilka sluten på tingens ordningar har kommit.” — 1 Kor. 10:2—11; 2 Mos. 16:1—35; 4 Mos. 11:1—9.

12. Hur står de andliga israeliternas situation under denna tingens ordning i kontrast till människovärldens situation under millenniet eller tusenårsriket?

¹² Dessa israeliter i öknen i Sinai under Mose var således en bild av de andliga israeliterna under denna tingens ordning. Denna ordning är dödsbringande, andligen talat. Det är nu som de andliga israeliterna livnär sig på det motbildliga himmelska mannat, den offrade Jesus Kristus. Under Kristi 1.000-åriga regering kommer de uppväckta människorna inte att befinna sig i ett ökentillstånd liknande tillståndet i Sinai. Återställandet av paradiset över hela jorden kommer då att vara i gång. Jehova kommer då inte att ”dra” människor till Jesus, som Han, läraren, nu gör med de andliga israeliterna. (Joh. 6:44) I stället insätter den suveräne Herren Jehova sin Son, Jesus Kristus, som konung över människorna, och denne konung kallar ut de döda ur gravarna.

13. Av vilket slag måste detta ”kött” vara, och hur måste det behandlas för att vara motbilden till det forntida mannat?

¹³ Bröd gjort av säd är ett blodlöst livsmedel, alldeles som forntidens manna var. Jesus sade att ”livets bröd”, det motbildliga mannat, var hans kött ”till förmån för världens liv”. För att det ”kött” som omtalas här skall motsvara det forntida mannat måste ordet uppfattas så att det avser kött varifrån blodet fått rinna av. Det Jehova gav israeliterna i öknen att dricka var vatten, inte blod.

14. Varför förstod Jesu åhörare att han syftade på ”kött” varifrån blodet fått rinna av — mänskligt kött?

¹⁴ De judar som lyssnade till Jesus uppfattade det på det sättet, eftersom de i sin tvist angående vad han menade sade: ”Hur [på vilket sätt] kan den här mannen ge oss sitt kött att äta?” (Joh. 6:52) De kände till Guds lag angående ämnet blod. När Gud efter floden på Noas tid utvidgade människornas kost, gav han dem inte både djurblod att dricka och djurkött som fast föda att uppehålla livet med. Han gav dem vatten att dricka och kött, varifrån blodet fått rinna av, att äta. Han gjorde anspråk på blodet för sin egen del såsom livgivare åt alla skapelser av kött och blod. (1 Mos. 9:1—4) Enligt den mosaiska lagen, som gavs åt Israels nation, straffades överträdelse av Guds lag om djurblod med döden för överträdaren. (3 Mos. 17:10—12; 5 Mos. 12:16, 22—27) Att äta mänskligt kött, även då blodet fått rinna av, var motbjudande för de judar som lyssnade till Jesus. De ville inte bli kannibaler. — 2 Kon. 6:26—31.a

15, 16. a) Hur skulle man äta av Jesus kött? b) Hur framhävde Jesus, enligt Johannes 6:53—59, detta ännu starkare?

¹⁵ Jesus ville att hans judiska åhörare skulle förstå att de skulle äta hans kött på ett bildligt sätt. För att framhäva denna tanke ännu kraftigare sade han därför därnäst någonting som skulle vara ännu mera anstötligt, om det förstods på ett bokstavligt sätt. Vi läser:

¹⁶ ”Följaktligen sade Jesus till dem: ’Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni [mina judiska åhörare] inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er själva. Den [av er, mina åhörare] som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen; ty mitt kött är sann mat, och mitt blod är sann dryck. Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han förblir i gemenskap med mig och jag i gemenskap med honom. Alldeles som den levande Fadern har sänt ut mig och jag lever på grund av Fadern, skall också den [av er, mina lyssnare] som äter av mig, även han, leva på grund av mig. Detta är brödet som har kommit ner från himmelen. Det är inte såsom när era förfäder åt [mannat i öknen] och ändå dog. Den som äter av det brödet, han skall leva för alltid.’ Detta sade han då han höll på att undervisa vid offentligt möte i Kapernaum.” — Joh. 6:53—59.

17. a) Vilken verkan hade dessa Jesu ord i den judiska synagogan — till och med på många av hans lärjungar? b) Till vilka var alltså Jesu ord i Johannes 6:53 till stor del riktade? Vad blev dessa?

¹⁷ Här lyder uttrycket ”vid offentligt möte” bokstavligen i den ursprungliga grekiska texten: ”i synagoga”. Det är samma uttryck som Jesus använde i Johannes 18:20, där han sade: ”I en synagoga och i templet, där alla judarna samlas.” Jesus talade således till en judisk åhörarskara som stod under det mosaiska lagförbundet. Bland dem inbegreps många lärjungar till Jesus. Vi kan föreställa oss verkan av Jesu ord, när han inte bara talade om att äta av hans kött, utan också om att dricka hans blod. ”Därför sade många av hans lärjungar, när de hörde detta: ’Det talet är chockerande; vem kan lyssna till det?’” (Joh. 6:60) Detta uttalande visar att det inte var alla av Jesu lärjungar som blev chockerade av hans tal. Förutom dessa som blivit chockerade fanns det ytterligare ”lärjungar”, bland dem de 12 apostlarna. (Joh. 6:61—66) Jesu ord i Johannes 6:53 var således till stor del riktade till hans lärjungar och, i vidare betydelse, till dem som skulle bli hans lärjungar före den ”yttersta dagen”. Dessa blev andliga judar, andliga israeliter. — Rom. 2:28, 29.

18, 19. a) Vem tillhörde offerdjurets blod? Vad betydde det därför att hålla måltid på Jesu blod och kött? b) Hur hänsyftade Jesus på en sådan måltid på grund av en hednisk officers tro och även på grund av den tro som visades av en viss jude som kommenterade Jesu ord vid en middag?

¹⁸ Judarna, som stod under det mosaiska lagförbundet, visste att blodet såväl som det feta av ett djur som skulle offras tillhörde Jehova. (3 Mos. 3:16, 17) När Jesus for upp till himmelen och trädde fram i Jehovas närvaro, frambar han inför Jehova såsom offer sitt ”blod” eller värdet av det som ett återlösningspris. (Hebr. 9:12—14; Joh. 6:61, 62) Eftersom blodet tillhörde Jehova, var det så att om någon drack av det och åt av Jesu kött, så visade det att han hade en måltid tillsammans med Jehova. Gud skulle således dela blodet av sitt offerlamm, Jesus Kristus, med lärjungarna till detta lamm. Jesus talade om en sådan måltid med Jehova såsom den större Abraham, då han förutsade att många hednatroende (i likhet med den troende judiske ”officeren”) skulle komma från jordens alla delar och ”lägga sig till bords med Abraham [Jehova] och Isak [Jesus Kristus] och Jakob [den av anden pånyttfödda kristna församlingen] i himmelriket”. — Matt. 8:5—12.

¹⁹ En gång, då Jesus talade om en middag som hade verkligt värde på grund av dem som var inbjudna att vara med vid den, förklarade han varför den hade sådant värde och sade: ”Det skall ... återbetalas dig i de rättfärdigas uppståndelse.” Detta gjorde att en annan person tänkte på privilegiet att ha en måltid tillsammans med Jehova Gud, eftersom vi läser: ”När en viss av medgästerna hörde dessa ting, sade han till honom: ’Lycklig är den som äter bröd i Guds rike.’” (Luk. 14:12—15) Till svar på detta utrop framställde Jesus liknelsen om en ”storslagen kvällsmåltid”, som en viss man lät duka. Med detta visade Jesus att inte alla skulle ha lyckan att äta med Gud i Riket. — Luk. 14:16—24.

”LIV I ER SJÄLVA”

20. Liv i vilket mått har de som vinner liv i sig själva genom att äta Kristi kött och dricka hans blod? Var och när kommer de att använda denna kraft eller förmåga?

²⁰ I Johannes 6:53 sade Jesus: ”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er själva.” På grund av att det här finns ett uttryck liknande det som förekommer i Johannes 5:26 återger An American Translation Johannes 6:53 så här: ”Jag säger er att om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte självexisterande liv.” Jesus menade alltså här ”liv” med en särskild kraft eller förmåga, då han vidare sade: ”Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.” (Joh. 6:54) Detta eviga liv skall åtnjutas av den som vinner det, men inte på jorden, utan i himmelriket tillsammans med Kristus. Han kommer att träda in i ett sådant liv, när han blir uppväckt av Jesus Kristus på ”den yttersta dagen”. De som tillsammans med Kristus i himlarna har sådant liv i sig själva kommer att vara i stånd att åt andra förläna gagnet av Kristi mänskliga offer. De kommer att göra detta, när de återlösta människorna kallas ut ur sina minnesgravar på ”den yttersta dagen”. — Joh. 5:28, 29.

21, 22. a) I vilket avseende var Jesu kött och blod ”sann mat” för dem som fick äta av det? b) Vilken samhörighet med honom och vilket beroende av honom fick de som åt av det på ett sådant sätt?

²¹ När vi tänker på arten av det ”eviga liv” som skall vinnas i himmelen, inser vi varför Jesus sade: ”Mitt kött är sann mat, och mitt blod är sann dryck.” (Joh. 6:55) Efter denna kommentar visade han den särskilda samhörighet, som hans lydiga lärjungar skulle träda in i, genom att tillfoga orden: ”Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han förblir i gemenskap med mig och jag i gemenskap med honom. Alldeles som den levande Fadern har sänt ut mig och jag lever på grund av Fadern, skall också den som äter av mig, även han, leva på grund av mig.” (Joh. 6:56, 57) Jesus sade således att hans lärjungar förblev i gemenskap med honom och att han förblev i gemenskap med dem. Längre fram använde han ett liknande uttryckssätt i en liknelse:

²² ”Förbli i gemenskap med mig, och jag skall förbli i gemenskap med er. Alldeles som rankan inte kan bära frukt av sig själv, ifall den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, ifall ni inte förblir i gemenskap med mig. Jag är vinstocken, ni är rankorna. Den som förblir i gemenskap med mig, och jag i gemenskap med honom, denne bär riklig frukt; därför att utan mig kan ni inte göra något alls.” — Joh. 15:4, 5.

23. Varför misslyckades då Judas Iskariot med att vinna liv i sig själv?

²³ Även om Judas Iskariot förblev i personligt sällskap med Jesus Kristus under ytterligare mer än ett år, förblev han inte i gemenskap med sin Mästare. Därför blev det inte så att han började livnära sig på Jesu offrade kropp och dricka hans blod från och med pingsten år 33 v.t. Han misslyckades med att vinna liv i sig själv. — Joh. 6:66—71.

24. a) Hur var Jesus det ”bröd” som har kommit ner från himmelen? b) Hur levde Jesus på grund av Fadern, och hur lever de som äter av honom på grund av honom?

²⁴ Jesus påminde emellertid Judas och de övriga av sina judiska åhörare där vid detta möte i Kapernaum om hur deras förfäder åt manna i öknen för att uppehålla livet. Som avslutning på sitt tal sade han: ”Detta är brödet som har kommit ner från himmelen. . . . Den som äter av det brödet, han skall leva för alltid.” (Joh. 6:58) Han hade varit ”Ordet”, Guds ”Ord”, uppe i himmelen, men i Guds rätta tid ”blev [han] kött”. (Joh. 1:14) Som en fullkomlig Guds Son i köttet blev han ”det levande brödet som har kommit ner från himmelen”, det motbildliga mannat. Hans kött, som tjänade som symboliskt manna för de andliga israeliternab, tjänar också ”till förmån för världens liv”. (Joh. 6:51) I dag lever Jesus Kristus återigen i himlarna, odödlig tack vare sin himmelske Fader, eftersom denne ”levande Fader” uppväckte honom från de döda till andligt liv. På motsvarande sätt kommer den lärjunge som ”äter” av det motbildliga mannat (Kristi ”kött”) innan ”den yttersta dagen” att, alldeles som Jesus sade, ”leva på grund av mig”, eftersom den levande Jesus kommer att uppväcka honom ”på den yttersta dagen”. — Joh. 6:54, 57, 58.

25. a) Kommer de som äter av Kristi offer på jorden att fortsätta göra det i himmelen? b) I vilket heligt ämbete kommer de att tjäna? Till vilken nytta kommer detta att vara för människorna?

²⁵ I himmelen, där de uppväckta andliga israeliterna har liv i sig själva, kommer de inte längre att behöva äta av Jesu kött och dricka hans blod. (Joh. 6:53) De kommer att ha privilegiet att tjäna som ”Guds och den Smordes präster” och kommer således att kunna förmedla till människorna det bestående gagnet av Kristi försoningsoffer. (Upp. 20:6) På grund av att de i himmelen har evigt liv kommer de inte att behöva några efterträdare i det prästerliga ämbetet. I likhet med översteprästen, Jesus Kristus, kommer de att kunna tjäna oavbrutet som underpräster under hela millenniet. På detta sätt kommer de att ha del med Kristus i att föra fram människorna till mänsklig fullkomning på jorden.

GUDOMLIGA FÖRANSTALTNINGAR FÖR FULLKOMLIGT MÄNSKLIGT LIV

26. Sedan när har den ”stora skaran” hållit på att bildas? Vilket behov av Lammets, Jesu Kristi, blod känner dess medlemmar?

²⁶ Alldeles som vi vet har det sedan mitten av det fjärde årtiondet av 1900-talet bildats en ”stor skara” av Kristi ”andra får”. (Upp. 7:9, 10; Joh. 10:16) De kommer också att ha gagn av detta prästadöme under tusen år. Aposteln Johannes, som fick den apokalyptiska synen av den ”stora skaran”, blev påmind om att de också känner uppskattning av Lammets, Jesu Kristi, utgjutna blod. De uppskattar det som ett medel till rening, eftersom Johannes fick veta: ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan, och de har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod.” (Upp. 7:14) De vet att de inte skulle kunna tjäna Gud på ett godtagbart sätt i hans tempel, om de förblev klädda i smutsiga kläder. — Jämför Sakarja 3:3—10.

27. De behöver visserligen ingen uppståndelse, men gagnet av vilka tjänster kommer de att behöva under millenniet?

²⁷ Det är Gud och Lammet, Jesus Kristus, som medlemmarna av den ”stora skaran” ger äran för, nej, inte en uppståndelse ur minnesgravarna, utan ”frälsning” ur den ”stora vedermödan”. De blir bevarade vid liv genom denna ”stora vedermöda”. Därför behöver de inte bli uppväckta på den yttersta dagen, vilket de som omtalas i Johannes 6:54 behöver bli. De kommer emellertid att behöva gagnet av de tjänster som utförs av översteprästen, Jesus Kristus, och hans 144.000 underpräster under millenniet.

28. Vilken ”stund” nalkas med avseende på de döda, återlösta människorna? Vilken möjlighet kommer de att få?

²⁸ Nu nalkas en underbar ”stund”. Det är den ”stund” då Jesus Kristus som Jehovas meddomare skall kalla på ”alla som är i minnesgravarna” för att de skall komma ut som hans återlösta. De kommer alla att göras till jordiska undersåtar till hans himmelska rike, vare sig de tycker om det eller inte. Alla kommer att föreläggas möjligheten att uppnå fullkomligt mänskligt liv på en paradisisk jord. — Joh. 5:28, 29.

29. Vad kommer den ”stora skaran” och de uppväckta människorna då att dricka och äta? Vilken ovanlig möjlighet kommer den ”stora skaran” då att ha?

²⁹ Vad kommer Kristi undersåtar då att ha att dricka? Vad kommer de att äta? Den uppenbarelse som gavs åt aposteln Johannes visar att ”en flod med livets vatten” då skall flyta fram från Jehova Guds och Lammets, Jesu Kristi, tron. På båda sidor om ”floden” stod ”livets träd”, som bar en skörd av frukt varje månad. Deras löv tjänade till botande av nationerna. Av dessa gudomliga föranstaltningar kommer den ”stora skaran” och de uppväckta döda att dricka och äta. (Upp. 22:1—3) Genom att dra full fördel av denna oförtjänta omtanke från Jehova Gud genom Jesus Kristus kommer de som känner uppskattning och är lydiga att göra sin uppståndelse till ”en livets uppståndelse”. De av den ”stora skaran” av Kristi ”andra får”, vilka inte behövt någon uppståndelse, kommer då att ha möjlighet att leva vidare utan att någonsin dö och återvända till markens stoft.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 25]

Alldeles som mannat uppehöll livet för israeliterna i öknen, uppehåller Jesus, ”livets bröd”, nu livet för de andliga israeliterna