En tid för tålmodig väntan
På 700-talet före den vanliga tideräkningen rådde en bedrövlig situation bland israeliterna. Profeten Mika tillkännagav: ”Ve mig! Det är mig, såsom när frukten är insamlad om sommaren eller såsom när efterskörden efter vinbärgningen är slut och ingen druvklase mer finnes att äta, intet förstlingsfikon av dem jag hade haft lust till. De fromma [lojala, NW] äro försvunna ur landet, och ingen redlig [uppriktig, Åkeson] man finnes bland människorna. Alla ligga de på lur efter blod; envar vill fånga den andre i sitt nät. Till att främja det onda äro deras händer redo: fursten begär gåvor, och domaren står efter vinning; den mäktige kräver öppet, vad honom lyster; så bedriva de vrånghet. Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår, den redligaste värre än en taggig häck.” — Mik. 7:1—4.
Mika talar uppenbarligen om sig själv som om han vore nationen personifierad. Nationen liknades vid en fruktträdgård eller en vingård, från vilken frukterna har inbärgats. Inte en druvklase återstår. Det finns inte ens ett åtråvärt förstlingsfikon. Detta var en passande jämförelse, eftersom det var svårt att finna lojala och uppriktiga människor. Flertalet var ute efter sin medmänniskas blod. Konkurrensen var hård. Det fanns ingen som hyste omsorg om andras välfärd. Kärleken fattades helt. För att främja sina egna intressen planlade man för att snärja sina medmänniskor, man jagade dem såsom med ett nät. Deras händer var fullt upptagna med att göra det som var ont. På det området visade de sig vara erfarna, ja deras händer var redo till det.
Det moraliska förfallet hade nått till de högsta grupperna i samhället. Nationens furstar eller ledare begärde gåvor, ja de sökte girigt efter ekonomiska fördelar. Domare godtog mutor och vrängde rättvisan. Rika och framstående män uttryckte sina önskningar, och domarna tillgodosåg deras begär. På detta sätt samarbetade furstar, domare och andra inflytelserika män i att smida onda planer och bedriva vrånghet. Även den bäste bland dem var lik ett taggigt törnsnår eller en törnhäck. Både ett törnsnår och en törnhäck kan riva sönder kläder och smärtsamt rispa köttet på den som passerar förbi. På liknande sätt var laglösa människor på Mikas tid förrädiska, taggiga och farliga. På grund av detta bedrövliga tillstånd kunde Mika säga till israeliterna: ”Men när dina siares [väktares, Åkeson] dag är inne, ja, när hemsökelsen når dig, då skall bestörtning komma ibland dem.” (Mik. 7:4) Väktarna var profeterna. Väktarens dag kan alltså ange tiden då Jehova, i uppfyllelse av vad profeterna hade förkunnat, kommer att ingripa mot det onda. Verkställandet av Jehovas dom skulle förvåna eller förbrylla de laglösa människorna; ”bestörtning” skulle ”komma ibland dem”.
Korruptionen var så stor att inte ens familjebanden förenade folket i kärlek. Profeten kunde därför rikta följande ord till sina medisraeliter: ”Man får icke tro på någon vän, icke lita på någon förtrogen; för henne som vilar i din famn måste du vakta din muns dörrar [det betyder att du måste ge akt på vad du säger]. Ty sonen föraktar sin fader, dottern sätter sig upp mot sin moder, sonhustrun mot sin svärmoder, och envar har sitt eget husfolk till fiender.” — Mik. 7:5, 6.
Tänk på det att en man inte kunde lita på sina vänner — hustru, far, mor och barn. Bland sitt eget husfolk skulle han ha fiender.
Ett sådant sakernas tillstånd kunde helt enkelt inte få fortsätta Det manade rättvisans Gud, Jehova, till att ingripa. Under tiden var det tillbörligt att vänta tålmodigt. Profeten förklarar: ”Men jag vill skåda efter HERREN [Jehova], jag vill hoppas på [visa en väntande inställning i förhållande till, NW] min frälsnings Gud; min Gud skall höra mig.” — Mik. 7:7.
På liknande sätt bör vi i våra dagar vara villiga att vänta tålmodigt på att Jehova skall ingripa mot all orättfärdighet. Hans ogynnsamma dom mot den nuvarande tingens ordning kommer att bli verkställd lika säkert som hans dom mot laglösa israeliter blev det. Och det kommer att ske mycket snart!