Bevisa dig trogen
”Vad man ... söker hos förvaltare är att en sådan skall befinnas trogen.” — 1 Kor. 4:2.
1. Varför bör Guds tjänare bemöda sig i ansträngningar att hjälpa medmänniskor?
ALLA som tjänar Jehova Gud som lojala lärjungar till Jesus Kristus har en dyrbar skatt. (Jämför 2 Korintierna 4:1—7.) De är i besittning av högviktig kunskap, som kan betyda liv för dem som börjar handla i överensstämmelse med den. (Joh. 17:3) Det är alltså logiskt att de bör bemöda sig i strävanden att hjälpa medmänniskor i andligt avseende. De bör också vara villiga att ge materiell hjälp åt dem som är i nöd. Sådant materiellt givande går hand i hand med andligt givande. Det är så därför att mat, kläder och husrum är viktiga för livet, och utan liv kan man inte lovprisa Jehova Gud. — Ps. 30:10; 88:11—13.
2. Vad bör Jesu lärjungar vara villiga att göra, med tanke på hans allvarliga förmaning i Lukas 12:33, 34?
2 Jesus Kristus uppmanade sina lärjungar: ”Sälj era tillhörigheter och ge barmhärtighetsgåvor. Gör er börsar som inte nöts ut, en outtömlig skatt i himlarna, där en tjuv inte kommer i närheten eller mal förtär; för där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” (Luk. 12:33, 34) Man bör således vara villig att använda sin tid och sina tillgångar till gagn för andra. Det är uppenbart att Jesus inte menade att hans lärjungar skulle försätta sig i fattigdom och därefter vara beroende av andras allmosor. Men dessa lärjungar skulle vara villiga att dela med sig av sina ägodelar för att hjälpa människor i verklig fysisk eller andlig nöd.
3, 4. a) Vilken allvarlig förmaning skulle Timoteus ge åt rika kristna? b) Vilken inställning bör dessa, i överensstämmelse med denna förmaning, undvika?
3 Andan i Jesu råd blir väl belyst av vad aposteln Paulus anvisade Timoteus att säga till välbärgade kristna. Vi läser: ”Ge föreskrifter åt dem som är rika i den nuvarande tingens ordning att inte högmodas och att inte sätta sitt hopp till en osäker rikedom, utan till Gud, som förser oss rikligt med alla ting för att vi skall njuta av dem; att göra gott, att vara rika på förträffliga gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig, varigenom de tryggt samlar en skatt åt sig som en utmärkt grundval för framtiden, för att de skall kunna gripa fast tag om det verkliga livet.” (1 Tim. 6:17—19) Vad betyder denna allvarliga förmaning?
4 Rika kristna skulle inte betrakta sig som överlägsna på grund av sin rikedom. Inte heller skulle de sätta sin förtröstan till rikedom. På grund av att ägodelar kan stjälas, förloras eller förstöras, är de en mycket dålig grundval att bygga sina förhoppningar på. Men den evige Guden, Jehova, förtjänar vår absoluta tillit. Vore det inte för de frikostiga föranstaltningar som han har gjort för livets uppehållande på jorden, skulle ingen enda kunna hålla sig vid liv. (Apg. 14:16, 17; 17:25) Hur dåraktigt skulle det då inte vara att lämna Skaparen utan avseende och låta sitt liv kretsa kring materiella ting!
5. Hur bör vi använda våra tillgångar? Varför det? (Luk. 16:1—13)
5 På grund av sin ställning som skapare är Jehova den som äger allting. Följaktligen är det bara rätt och riktigt att vi tillber honom och använder vilka som helst tillgångar som vi kan ha på ett sätt som är tilltalande i hans ögon. (Ps. 95:3—6) Detta betyder att vi använder dessa tillgångar för att hjälpa andra i andligt och materiellt avseende. Välbärgade kristna uppmanades att göra sina förträffliga gärningar, som kom på deras meritlista, lika överflödande som sina ägodelar. Genom att använda det de hade till att avhjälpa andras nöd skulle de samla sig en skatt i himmelen. I själva verket är det så att alla hängivna kristna, genom att vara verksamma med att hjälpa människor i andlig och fysisk nöd, samlar en skatt i himmelen som kommer att ge rik utdelning i form av belöningar från Jehova Gud.
6. Varför bör vi vara noga med att inte låta någonting hindra oss att samla en skatt i himmelen?
6 Till skillnad från materiella ägodelar, som kan stjälas, eller kläder, som mal kan förtära, är en meritlista av förträffliga gärningar inför Gud oförstörbar. Medan vi fortfarande är vid liv, bör vi därför helt visst önska göra vårt yttersta för att vara på vakt mot att låta materiella ägodelar, dagliga omsorger eller nöjen och njutningar hindra oss att skaffa oss en god meritlista inför Jehova Gud. Alldeles särskilt därför att vi inte kan vara säkra på hur länge vi lever är det angeläget att vi inte låter oss villas bort från vårt huvudmål — att förbli godkända tjänare åt Jehova Gud och lojala lärjungar till vår Herre och Mästare, Jesus Kristus. Hur sorgligt skulle det inte vara, om någon blev upphunnen av döden utan att han hade gjort gott bruk av sina möjligheter att samla en skatt i himmelen!
7. Vad kan hjälpa oss att koncentrera oss på att samla en skatt i himmelen?
7 Därför är det mycket betydelsefullt att vi fäster våra hjärtan vid ansträngningar att öka vår skatt i himmelen. En sak som kommer att hjälpa oss i detta är att vi tar oss tid att med uppskattning tänka på vad Jehova Gud och Jesus Kristus har gjort för oss. Vi står i skuld till Jehova Gud för själva vårt liv. (Upp. 4:11) Trots den otacksamma inställning som kännetecknar så många människor har den Högste fortsatt att låta alla få nytta av hans frikostiga föranstaltningar för livets uppehållande. (Matt. 5:45) Och som ett uttryck för sin oöverträffliga kärlek skonade Jehova Gud inte ens sin käraste Son, Jesus Kristus, från att dö en skymflig död på en påle. Detta gjorde det möjligt för oss att bli befriade från synd och död för att slutligen bli Guds fullkomliga barn i all evighet. (Rom. 5:8; 8:32) Och Jesus Kristus visade sin stora kärlek genom att villigt ge ut sitt liv för oss. (1 Joh. 2:2) Bör inte den kärlek som visats oss förmå oss att gripa varje tillfälle att bevisa oss tacksamma genom att hjälpa medmänniskor i andligt och materiellt avseende?
ANVÄND TIDEN VÄL
8. Vad kan visa att någon använder alltför mycket tid till att jaga efter nöjen och njutningar?
8 Vår kärlek till Jehova och Jesus Kristus bör sannerligen förmå oss att göra gott bruk av vår tid. Skulle vi göra detta, om nöjen och njutningar blev så viktiga att de antyder att vi inte skulle kunna leva utan dem? Uppenbarligen inte! Vi bör aldrig förlora ur sikte att millioner och åter millioner människor i många hundra år har levt utan radio, television, film, bilar, idrottsaktiviteter, omfattande nöjesresor och liknande. Är det då inte förståndigt att låta sådana ting inta en andrahandsplats i livet? Om någon finner att han använder mera tid till att jaga efter nöjen och njutningar än till angelägenheter som har direkt samband med sann tillbedjan, skulle det då inte kunna vara så att han har blivit en ”älskare av sinnliga njutningar”? (2 Tim. 3:4) Och står han inte i fara att bli helt och hållet ofruktsam när det gäller att frambringa lovprisning åt Guds namn? — Luk. 8:14.
9, 10. a) Vad är, med Jesu Kristi exempel som grund, den balanserade synen på sund avkoppling? b) Vad menade Jesus, då han sade: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk”?
9 De som är hängivna tjänare åt Jehova Gud kan naturligtvis med rätta finna glädje i olika former av sund avkoppling eller rekreation. Också Jesus Kristus tog emot inbjudningar till måltider och gästabud och bidrog till glädjen vid en bröllopsfest genom att på mirakulöst vis förvandla vatten till ypperligt vin. (Luk. 5:29; 7:36; 14:1; 19:5, 6; Joh. 2:1—11) Men Jesus gjorde inte nöjen och njutningar, däribland mat och dryck, till det främsta i sitt liv. En gång sade han till sina lärjungar: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Joh. 4:34) Finner vi likaså vårt största behag i att göra Guds vilja?
10 När Jesus sade de här citerade orden, var han trött och hungrig. Men eftersom ett tillfälle att avge ett vittnesbörd erbjöd sig, blev han så upptagen av det att bristen på personlig bekvämlighet fick träda i bakgrunden. Den glädje och tillfredsställelse, som blev resultatet av att Jesus Kristus gjorde Guds vilja, var som mat för honom. Vi önskar helt visst att det skall vara så också för vår del. Följaktligen bör vi hålla nöjen och njutningar i styr, så att de inte hindrar oss att erfara den långt större lycka som kommer av att vi hjälper vara medmänniskor i andligt och materiellt avseende.
11. Har de kristna rätt att använda tiden enbart till nöjen? Vilken princip som gäller detta kan vi hämta från Jesaja 58:13, 14?
11 För att undvika att bli själviska i vårt bruk av tiden behöver vi alltid tänka på att tiden är en gåva från Jehova, en gåva som skall användas i överensstämmelse med hans vilja. Vi har inte rätt att bara använda tiden till nöjen. Detta blir väl belyst i vad Jehova Gud förväntade av israeliterna under sabbatsdagen. Genom sin profet Jesaja förklarade han: ”Om du styr din fot om sabbaten, så att du icke gör vad dig lyster på min heliga dag, och kallar sabbaten en glädjedag och Jehovahs helgedag en äredag, och ärar honom så, att du icke går dina egna vägar, icke finner på vad dig lyster eller talar tomma ord: då skall du få en rik förnöjelse i Jehovah.” (Jes. 58:13, 14, Myrberg) Utöver att israeliterna den dagen avhöll sig från arbete, skulle de alltså betrakta sabbaten som en dag som var särskilt ägnad åt Jehova. Den var inte en dag då de kunde söka sina egna nöjen och njutningar, utan en tid då de skulle finna verkligt behag i att göra Guds vilja, sätta andliga angelägenheter i första rummet. I överensstämmelse med andan i sabbatslagen skulle sanna kristna vara angelägna om att använda varje dag på ett sätt som kommer att leda till lovprisning av Jehova Gud.
VAR FÖRBEREDD FÖR MÄSTARENS ÅTERKOMST
12. a) Vilket annat viktigt skäl har vi till att vara upptagna i Jehovas arbete, enligt vad som visas i Lukas 12:35—40? b) I vilket tillstånd bör vi sträva efter att vara varje dag? Varför det?
12 Det finns ytterligare ett skäl för hängivna tjänare åt Herren och Mästaren, Jesus Kristus, att inte söla, när de utför Jehovas arbete. Detta blir belyst i följande liknelse, som Guds Son framställde: ”Var ombundna om höfterna och ha era lampor brinnande och var själva lika människor som väntar på sin herre, när han återvänder från bröllopet, så att de när han kommer och bultar på genast kan öppna för honom. Lyckliga är dessa slavar som herren vid sin ankomst finner vakande! Jag säger er i sanning: Han skall binda något om sig och få dem att lägga sig till bords och skall komma utmed bordet och betjäna dem. Och om han kommer under det andra vaktpasset, ja under det tredje, och finner dem så, lyckliga är de! Men detta skall ni förstå: om husfadern hade vetat i vilken stund tjuven skulle komma, hade han hållit i med att vaka och hade inte låtit någon bryta sig in i hans hus. Håll er redo, ni också, därför att i en stund då ni inte håller det för troligt kommer Människosonen.” (Luk. 12:35—40) Alldeles som vi inte vet när vårt liv kan sluta, så vet vi inte heller exakt vid vilken tid Jesus Kristus skall komma för att verkställa dom, även om vi vet att denna händelse kommer allt närmare. Detta betyder att vi varje dag bör vara i ett tillstånd då vi är redo och beredda, i väntan på vår Herres och Mästares återkomst.
13. a) Vad gjorde slavarna i Jesu liknelse under sin herres frånvaro? b) Hur belönar herren sina väntande slavar?
13 I liknelsen gör slavarna just detta. Deras hellånga dräkter hänger inte löst, utan är uppdragna mellan benen och fästa under gördeln eller bältet. Omgjordade på detta sätt fortsätter de att sköta sina plikter, medan deras lampor ger det ljus som behövs. Även om tiden för de trogna slavarnas väntan sträcker sig in på det andra vaktpasset (från omkring klockan 21 till midnatt) och rentav in på det tredje vaktpasset (från midnatt till omkring klockan 3), förblir de flitiga och aktpågivna. När slavarnas herre till sist kommer och ser deras hängivenhet, belönar han dem på ett mycket ovanligt sätt. Han låter dem lägga sig till bords och börjar betjäna dem. Han behandlar dem inte som slavar, utan som lojala vänner. Vilken utmärkt belöning får de inte för att de har fortsatt att arbeta för sin herre hela natten, medan de väntat på hans återkomst!
14. Vilka frågor kan ställas med tanke på de många år som gått sedan Jesus uttalade de ord som är upptecknade i Lukas 12:35—40?
14 Mer än 1.900 år har gått sedan Jesus Kristus framställde denna liknelse. Hans efterföljare har således sannerligen väntat en lång tid på hans återkomst för att verkställa dom på den ogudaktiga världen. För många kan det förefalla som om det andra vaktpasset redan har gått och vi är långt inne i det tredje vaktpasset. Men håller somliga av oss på att bli trötta? Eller är vi fortfarande stadigt omgjordade för verksamhet? Låter vi vårt ljus lysa genom ett utmärkt uppförande och nitiskt vittnande, medan vi ser till att vi är väl försedda med bränsle genom att rätta oss efter Guds andes sätt att verka? — Matt. 5:14—16; jämför Sakarja 4:2—6.
15. När Jesus Kristus återvänder för att verkställa dom, vad kommer han då att söka bland dem som bekänner sig vara hans lärjungar?
15 Vad kommer vår Herre och Mästare att söka, när han återvänder för att verkställa dom? Han kommer att lägga märke till om de som bekänner sig vara hans tjänare i verkligheten är detta. Har de varit trogna i fråga om att lyda den befallning som lyder: ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt”? (Matt. 28:19, 20) Har de en utmärkt meritlista av gärningar som visar aktiv omsorg om de ”minsta” av Kristi bröder? När de såg dessa Kristi bröder i nöd, gav de då mat åt de hungrande, gav de dryck åt de törstande, visade de gästfrihet mot främlingar, klädde de dem som var dåligt klädda, gav de hjälp och tröst åt de sjuka, och besökte de dem som var orättvist fängslade? (Matt. 25:35—40) Har de förblivit andligen vakna, obesudlade av köttets förnedrande gärningar? — Matt. 7:21—23; Luk. 21:34—36; 2 Petr. 3:14.
16. Varför bör vi tänka mycket allvarligt på vad vi gör i fråga om att skaffa oss en meritlista av förträffliga gärningar inför Gud?
16 Vi bör allesammans tänka allvarligt på vår ställning inför Gud och Kristus nu. Vi har inte ändlös tid på oss till att skaffa oss en meritlista av förträffliga gärningar. Oberoende av vår nuvarande ålder kommer antingen döden eller vår Herres och Mästares återkomst att hinna upp oss. Om vi är försumliga i fråga om våra kristna ansvarsuppgifter, kan endera av dessa händelser likt en tjuv överraska oss i ett oförberett tillstånd. Må vi därför göra vårt yttersta varje dag för att leva som om den vore vår sista och inte låta personliga begär eller nöjen hindra att vi troget tjänar Jehova Gud och vår Herre och Mästare, Jesus Kristus. Om det är på det sättet, kommer vi aldrig att beklaga det sätt på vilket vi har använt vår tid, våra krafter och våra materiella tillgångar. Vi kommer inte att ha någonting att frukta, när vi står inför Kristi domarsäte, då han avger domslut på sin Faders vägnar. (2 Kor. 5:10) Må vi då befinnas vara människor som har en överflödande skatt i himmelen.
[Bild på sidan 22]
Aktiv hjälp åt dem som är i andlig eller fysisk nöd ger rik andlig belöning