En räkenskapens dag kommer med all säkerhet
FÖR mer än 1.900 år sedan uttryckte en man, som var väl utbildad i sin nations lag, sin tro på en framtida räkenskapens dag. Han gjorde detta i ett främmande land — inför Areopagens domstol i det forntida Aten. Mannen var en jude som övergått till kristendomen — aposteln Paulus.
Hans åhörare lyssnade en stund till vad han hade att säga om Gud. Men sedan gjorde Paulus, med avseende på Skaparen, detta uppseendeväckande tillkännagivande: ”Eftersom han har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” — Apg. 17:31.
Aposteln kunde inte fortsätta att tala, för hånfulla människor började höja sina röster. Men de sanningar som han hade uttryckt var det medel som den allsmäktige Guden använde för att öppna hjärtat hos några av dem som hörde Paulus’ försvarstal. Dessa personer ”slöt sig till honom och blev troende” då han gick därifrån. — Apg. 17:32—34.
Vi kan fråga: Vem är den man genom vilken Gud skall döma den bebodda jorden? Varför kan vi vara säkra på att rättvisa kommer att skipas? Hur säker är garantin för att en räkenskapens dag skall komma?
Den man som Gud har utvalt är Sonen, som utblottade sig själv och avstod från himmelsk ära och som sedan genom gudomlig kraft började utvecklas som ett fullkomligt barn i moderlivet på en judisk jungfru som hette Maria. (Luk. 1:30—35; Fil. 2:7) Denne Son kom att bli känd som Jesus Kristus.
Jesus förklarade med avseende på sin dömande myndighet: ”Fadern dömer ... ingen alls, utan han har anförtrott all rättskipning åt Sonen.” (Joh. 5:22) ”Jag kan inte göra något alls av eget initiativ; alldeles som jag hör dömer jag; och den dom som jag fäller är rättfärdig, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” — Joh. 5:30.
EN DOMARE SOM HAR OMSORG
Det var profetiskt förutsagt vilket slags domare Jesus skulle vara: ”Han skall icke döma efter som ögonen se eller skipa lag efter som öronen höra. Utan med rättfärdighet skall han döma de arma och med rättvisa skipa lag åt de ödmjuka på jorden.” (Jes. 11:3, 4) Jesus Kristus kommer inte att låta sig påverkas av sådana personer som kan dupera andra eller av sådana som till det yttre är vackra eller tilldragande. Han kan se vad som döljer sig under ytan, och han tar hänsyn till det verkliga motivet som finns i individens hjärta. (Upp. 2:23) Vältaliga ord och argument kommer inte att hindra honom från att få fram fakta i fallet och att avge en opartisk dom. Det spelar ingen roll hur oansenliga de än må vara — Jesus Kristus kommer ändå att behandla dem rättvist. ”Deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.” — Ps. 72:14.
Vi har all anledning att vara säkra på att Jesu dom kommer att vara fullständigt opartisk. Han bevisade sin omsorg om människosläktet genom en handling som var grundad på största möjliga självuppoffrande kärlek — villigheten att offra sitt liv. För att rikta uppmärksamheten på vad han skulle göra i detta avseende sade han till sina lärjungar: ”Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” — Joh. 15:13.
EN UPPHÖJD DOMARE
En död människa kan naturligtvis inte handla i egenskap av domare, och aposteln Paulus klargjorde att Guds förordnade Domare hade uppväckts från de döda. Denna uppståndelse står som en oföränderlig garanti med avseende på den framtida räkenskapens dag. Det är ingen vanlig garanti. Mer än 500 vittnen såg Guds uppväckte Son. För att det inte skulle bli någon fråga om uppståndelsen hade ägt rum eller inte talade Jesus med sina lärjungar, bad att de skulle ta på honom och åt mat i deras närvaro. (Luk. 24:36—43) I bibeln omtalas det: ”Genom många säkra bevis framställde han sig också levande för dem sedan han hade lidit, i det han blev sedd av dem under fyrtio dagar.” (Apg. 1:3) Lärjungarna vittnade frimodigt om Jesu Kristi uppståndelse på grund av att bevisen för den inte gick att förneka, och detta gjorde de trots att de fick utstå smälek och hån och blev hotade till livet.
Jesu Kristi lärjungar var inte bara vittnen till hans uppståndelse, utan de var också vittnen till hans himmelsfärd. Tio dagar efter det att Sonen hade stigit upp till himmelen fick omkring 120 lärjungar beviset för att han hade blivit upphöjd till sin Faders högra sida. Vilket bevis fick de? Jesus Kristus hade gett sina lärjungar följande anvisning, innan han steg upp till himmelen: ”Avlägsna er inte från Jerusalem, utan fortsätt att vänta på det som Fadern har utlovat, om vilket ni har hört av mig, eftersom Johannes visserligen döpte med vatten, men ni skall döpas i helig ande inte många dagar härefter.” (Apg. 1:4, 5) När de omkring 120 lärjungarna därför fick den utlovade heliga anden på pingstdagen år 33 v.t. och fick kraft att på främmande tungomål tala till de judar och proselyter som hade kommit till Jerusalem från avlägsna platser för att vara med vid pingsthögtiden, visste dessa lärjungar att Sonen var hos sin Fader.
Det var därför som aposteln Petrus på den dagen kunde förkunna för tusentals människor: ”Denne Jesus har Gud uppväckt, vilket vi alla är vittnen om. Därför, eftersom han blev upphöjd till Guds högra sida och mottog den utlovade heliga anden från Fadern, har han utgjutit detta som ni ser och hör.” — Apg. 2:32, 33.
ATT GUDOMLIG RÄTTVISA SKALL SKIPAS ÄR SÄKERT
De väl dokumenterade händelser som ägde rum i förbindelse med Jesus Kristus under det första århundradet står som en oföränderlig garanti för att en räkenskapens dag måste inträffa för alla nationer. Det var mot denna dag, då gudomlig rättvisa skall skipas, som Jesu Kristi trogna lärjungar såg fram med ivrig förväntan. Den kristne aposteln Paulus riktade uppmärksamheten på detta i ett av sina brev till tessalonikerna, då han skrev:
”Det är rättfärdigt från Guds sida att ge dem vedermöda i gengäld, som vållar er [de troende] vedermöda, men er, som utstår vedermöda, lindring tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en flammande eld, då han låter hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skall lida rättsligt straff i form av evig undergång bort från Herrens ansikte och från hans styrkas härlighet, vid den tid då han kommer för att förhärligas i förbindelse med sina heliga och för att på den dagen betraktas med förundran i förbindelse med alla dem som har utövat tro.” — 2 Tess. 1:6—10.
I och med Jesu Kristi ankomst i egenskap av den som skall skipa den gudomliga rättvisan inleds en tidsperiod, då all orättvisa kommer att rättas till. Gud kommer genom Kristus att döma även ”människornas fördolda ting”. (Rom. 2:16) Även om vi inte känner till dagen och stunden, när den efterlängtade dagen skall komma, har vi ändå Guds garanti för att den skall komma och att den närmar sig alltmer. Detta bör sporra oss att leva i överensstämmelse med hans garanti. Men vad kräver detta av oss?