Kärleken — ”en långt bättre väg”
”Dessutom visar jag er en långt bättre väg.” — 1 Kor. 12:31.
1. Vilket kortfattat råd gav en till åren kommen historieskrivare, då han sammanfattade sina studier av vad som hänt bland människor?
”ÄLSKA varandra.” En 92-årig historieskrivare sammanfattade sina långvariga studier av vad som tilldragit sig bland människor genom att ge detta kortfattade råd. ”Min slutliga lektion i historia”, sade Will Durant, ”är densamma som den Jesus gav. ... Pröva lärdomen i den. Kärleken är det mest praktiska i världen.”
2. Vad sade Jesus Kristus, då han gav sina efterföljare ”ett nytt bud”?
2 Sista natten under sitt jordeliv sade Jesus Kristus till sina efterföljare: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Joh. 13:34, 35) Vad skulle således vara den huvudsakliga kännetecknande egenskapen hos Jesu sanna efterföljare? Svaret är påtagligt: de skulle älska varandra, skulle ha iögonenfallande kärlek inbördes. Men hur var detta ”ett nytt bud”? Hur skulle de älska varandra som Jesus hade älskat dem?
SOM JESUS ÄLSKADE SINA LÄRJUNGAR
3. I vilket avseende var Jesu bud om kärlek ”nytt”?
3 Kort innan Jesus utfärdade vad han kallade ”ett nytt bud”, tvättade han ödmjukt sina apostlars fötter. Vad han gjorde vid det tillfället visar de kristna att de kärleksfullt bör tjäna sina medtroende, också genom att utföra anspråkslösa sysslor till nytta för dem. (Joh. 13:1—16) Men det var inte allt som inbegreps i uttrycket ”ett nytt bud”. Det där budet om kärlek var ”nytt” på så sätt att det gick längre än den lag gjorde, som var given åt israeliterna genom Mose, den lag som Jesus och hans lärjungar stod under vid den tiden. I lagen hette det uttryckligen: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” (3 Mos. 19:18; Matt. 22:39) Den krävde kärlek till nästan, men inte sådan självuppoffrande kärlek som skulle innebära att man till och med gav sitt liv för en medmänniska.
4. Hur visade Jesus vilket slags kärlek som detta ”nya bud” manar till?
4 ”Ingen har kärlek större än denna”, sade Jesus, ”att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” (Joh. 15:13) Detta är likväl vad Jesus gjorde, då han gav sitt liv till en lösen, till förmån för ofullkomliga, syndiga och döende människor. (Matt. 20:28; Joh. 3:16; 10:14—18; Rom. 5:12; 6:23) Ja, Jesu jordiska liv och hans död är båda exempel på den kärlek som detta ”nya bud” manar till. Under Kristi överinseende skall den kristne inte göra gott bara när tillfälle ges, utan han skall ta initiativ till att bistå andra andligen och i andra avseenden.
5. Nämn ett av de bästa sätten att visa kärleksfullhet.
5 Ja, en Jesu Kristi efterföljare måste vara aktivt verksam till nytta för sin nästa. Och vilket är ett av de bästa sätten att visa kärleksfullhet? Jo, det är att predika för andra och lära dem de ”goda nyheterna”, för detta kan få till följd att de vinner evigt liv! Vad det anbelangar måste de kristna ”inte bara ge ... av Guds goda nyheter utan också av ... [sina] egna själar”, då de arbetar med och bistår dem som tar emot detta budskap. (1 Tess. 2:8) Ja, den kristne bör vara redo att ge ut sin själ, sitt liv, till förmån för dem. — 1 Joh. 3:16.
6. I vilken utsträckning skulle Jesu efterföljare älska honom?
6 Eftersom Jesus drevs av kärlek, följde han inte minsta motståndets lag. I stället var det så att ”smädeorden från dem som smädade” Gud föll över honom, och han följde orubbligt en väg som bjöd det allra största motstånd från Satan och hans redskap. (Rom. 15:3) Livet skulle således inte visa sig vara lätt för Kristi sanna efterföljare. Jesus antydde förresten att de skulle älska honom mer än sina närmaste släktingar och rentav mer än sin egen själ. (Luk. 14:25—27) Av Jesu lärjungar skulle det sannerligen krävas att de älskade sina kamrater i Jehovas tjänst, och det var nödvändigt att de bar andlig frukt, också under våldsam förföljelse. — Mark. 10:29, 30; Joh. 15:8.
PAULUS VISAR PÅ ”EN LÅNGT BÄTTRE VÄG”
7, 8. Vad var den ”långt bättre väg” som aposteln Paulus talade om i 1 Korintierna 12:31, och vad överträffade den?
7 Den kristne aposteln Paulus betonade kärlekens vikt och betydelse, när han skrev till medtroende i Korint. På den tiden var det ont om exemplar av Skriften, och bibelkunskapen förmedlades i huvudsak muntligen. Andens mirakulösa gåvor (kunskap av speciellt slag, tungomålstal osv.) var därför livsbefrämjande för församlingen. ”Dessutom”, skrev emellertid Paulus, ”visar jag er en långt bättre väg.” (1 Kor. 12:4—11, 27—31) Vad var denna ”långt bättre väg”?
8 Det var kärlekens väg, och dess vikt och betydelse framhävdes i dessa ord: ”Om jag talar människors och änglars tungomål [änglars eller andars, som har sitt eget språk] men inte har kärlek, då har jag blivit en ljudande malm eller en skrällande cymbal [för min ytlighets skull]. Och om jag har profeterandets gåva och är insatt i alla heliga hemligheter och all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan förflytta berg [antingen berglika hinder eller bokstavliga berg, om det är vad Gud vill], men inte har kärlek, då är jag ingenting. Och om jag ger ut allt vad jag äger för att andra skall ha att äta, och om jag lämnar ut min kropp, för att kunna berömma mig, men inte har kärlek, då är det mig till ingen nytta alls.” — 1 Kor. 13:1—3; Mark. 11:23.
9. Om vi inte lever enligt kärlekens ”långt bättre väg”, hur är det då med våra ansträngningar i Guds tjänst?
9 Ja, också handlingar som annars kan ha ett visst värde blir ”döda gärningar”, om motivet till dem inte är kärlek till Gud och nästan. (Matt. 22:37—39; Hebr. 6:1) ”Kärleksfull möda” är det viktiga. (1 Tess. 1:2, 3) Alla våra ansträngningar och uppoffringar i Guds tjänst blir till ingenting, om vi inte lever i överensstämmelse med kärlekens ”långt bättre väg”. Det var inte alla bland de första kristna som kunde utföra kraftgärningar, bota sjuka, tala i tungor och översätta under Guds andes inflytande. (1 Kor. 12 29, 30) Men alla kunde de visa kärlek, en av Jehovas heliga andes frukter som alla kristna bör odla. — Gal. 5:22; 1 Joh. 4:16.
MÖNSTERBILDER AV KÄRLEK FÖR OSS ATT EFTERLIKNA
10. Hur har Jehova föregått oss med ett exempel i att visa kärlek?
10 Både Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, har föregått oss med exempel i fråga om att visa kärlek. Tänk på följande: Det fysiska (materiella) skaparverket är en manifestation av Guds kärlek, för det ger överflödande vittnesbörd om varmt intresse för människors hälsa, välbehag och välfärd. Människor skapades inte för att bara existera. De kan vanligtvis känna matens smak, doften av välluktande blommor, iaktta skapelsens skiftande färger och omväxlande skönhet, glädjas åt samvaron med andra människor och skratta åt lekfulla djurs upptåg, för att inte nämna livets många andra glädjeämnen. (Ps. 139:14) Exemplen på att Jehova osjälviskt ger goda gåvor av kärlek inbegriper det faktum att han gjorde människan till sin avbild, till att vara honom lik, med förmåga att lägga i dagen kärlek och andlighet. (1 Mos. 1:26, 27) Att Gud sörjde för ett paradisiskt hem och gav ett säkert löfte om ett återställt jordiskt paradis vittnar också om Guds kärlek, liksom det förhållandet att han har uppenbarat sig för människorna genom sitt inspirerade ord och sin heliga ande. (Luk. 23:43; 1 Kor. 2:10—13) Och Jehovas kärlek kommer givetvis också till uttryck däri att han har sörjt för människosläktets återlösning från synden och den död som är en följd av synden. — Rom. 5:7, 8.
11, 12. På vilka sätt har Guds Son visat att han omfattar människorna med kärlek?
11 Guds Son hade förkärlek för människorna också under sin föremänskliga tillvaro. I gestalt av den personifierade visheten beskrivs han som Guds ”mästerlige arbetare”, som tjänade glatt och villigt och sade: ”De ting som jag höll kära var bland människors söner.” (Ords. 8:30, 31, NW; Joh. 1:1, 14) Med mänsklighetens behov av en återlösning i tankarna utvalde Jehova således någon som hade särskild förkärlek för människorna — hans enfödde Son, som ”utblottade sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet”. (Fil. 2:5—7) Ja, Guds Son visade självuppoffrande kärlek då han blev människa.
12 Kärlek var också något påtagligt i Jesu Kristi undervisning och i hans ömsinta omtanke om andra. När han fick se en stor skara människor, ”kände [han] medlidande med dem, och han botade de sjuka bland dem”. ”Eftersom de var lika får utan herde”, greps Jesus av medlidande med dem och ”började lära dem många ting”. (Matt. 14:14; Mark. 6:34) Jesus Kristus visade verkligen enastående kärlek genom att dö på en påle för att dra försorg om ”en lösen i utbyte mot många”. (Matt. 20:28; Fil. 2:8) På detta och på många andra sätt har både Jehova och Jesus gett de kristna mönsterbilder av kärlek att efterlikna. — Joh. 13:34; 1 Joh. 4:10.
”HA INTENSIV KÄRLEK” TILL MEDTROENDE
13. a) Till vilket slags kärlek för varandra uppmanade Petrus medtroende, och finns det vittnesbörd om att sådan kärlek rådde bland dem? b) Hur påverkas våra dagars kristna av kärleken?
13 Kärleken återspeglas i en människas villighet att ge av sig själv, och den är grundvalen till ett gudaktigt liv. (Ps. 110:3) Aposteln Petrus uppmanade dem som jämte honom var tillbedjare av Jehova att ”ha intensiv kärlek till varandra”. (1 Petr. 4:8) Att sådan kärlek rådde bland de första kristna framgår av deras uttalanden, för de var kända för att använda ömma och vänliga ord då de talade om varandra eller vände sig till varandra — ”mina älskade barn”, ”den älskade Gajus, som jag i sanning älskar”, osv. (1 Kor. 4:14; 3 Joh. v. 1) Snarlik kärlek bland sanna kristna i våra dagar är uppmuntrande, den stöder och stärker en människa under prövningar. Den ”uppbygger”. (1 Kor. 8:1) Trots motgångar och förföljelse är vi inte utan vänner i en kärlekslös värld. De kristna vet att deras andliga bröder och systrar verkligen omfattar dem med kärlek, och detta ”fullkomliga föreningsband” hjälper dem att med tillförsikt se framtiden an. — Kol. 3:14.
14. a) Vilken kortfattad redogörelse över kärleken ger Paulus i 1 Korintierna 13:4—8? b) Vilka frågor kan hjälpa en kristen att visa kärlek i överensstämmelse med Paulus’ ord?
14 Men frågan är: Hur bra lyckas vi personligen visa kärlek till medtroende? Aposteln Paulus’ av Gud inspirerade kortfattade redogörelse över kärleken hjälper oss att utröna vilken kvalitet vår kärlek till varandra har. Var vänlig och läs 1 Korintierna 13:4—8. Ta dig sedan tid att begrunda dessa ord i ljuset av följande frågor:
Är jag ”långmodig och omtänksam”, så att jag visar tålmodig fördragsamhet under ogynnsamma omständigheter?
Skyr jag svartsjukan och avundsjukan, t. ex. när jag blir förbigången och en annan broder får vissa privilegier i församlingen?
Är jag ödmjuk i stället för skrytsam i fråga om vad Jehova kan ha tillåtit mig att utföra i hans tjänst?
”Bär” jag mig ”oanständigt åt”, antingen i mitt sätt att vara rent allmänt eller i mitt sätt att bemöta vissa medkristna?
”Söker” jag mina ”egna intressen”, t. ex. i en sådan relativt ringa sak som att försöka tränga mig före andra i en kö vid kristna sammankomster?
Händer det att jag, i egenskap av äldste, ”blir ... uppretad”, bara därför att andra inte omedelbart ger gensvar när de får skriftenliga råd?
För jag ”räkenskap över oförrätten”, t. ex. försyndelser mot mig för många år sedan, eller förlåter jag verkligen mina bröder och systrar i tron, liksom jag själv vill få förlåtelse?
Visar jag, då jag samtalar med andra, att jag tar avstånd från världslig orättfärdighet och i stället har min glädje i sanningen?
Är det så att jag ”fördrar allting”, att jag inte förväntar fullkomlighet av ofullkomliga medkristna?
Är jag en människa som ”tror allting”, en som inte orättvist påbördar medtroende dåliga motiv?
Är det så att jag ”hoppas allting”, att jag verkligen hoppas på allt i Guds ord, och grundar sig mina förhoppningar verkligen på det?
Har jag det slags kärlek till Gud som gör att jag kan ”uthärda allting”, också förföljelse därför att jag är kristen?
Frågor sådana som dessa kan vara en god hjälp för den kristne i hans strävanden att utveckla kärlek.
15. Vad har kärleken manat Jehovas folk att göra för andra nödställda tillbedjare av Jehova?
15 Medlen och möjligheterna att visa medtroende kärlek är talrika. Kärleken driver oss till exempel att bistå dem materiellt när ett sådant behov föreligger. (Jak. 2:14—17) Jehovas folk hjälpte således andra behövande tillbedjare av Jehova i krigshärjade länder efter andra världskriget. Under en världsomfattande hjälpaktion, som pågick i två och ett halvt år, kom kärleken till uttryck då vittnen för Jehova i Förenta staterna, Canada, Schweiz, Sverige och andra länder skänkte kläder och pengar till inköp av mat åt kristna i Belgien, Bulgarien, Danmark, England, på Filippinerna, i Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Kina, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien, Tyskland, Ungern och Österrike. Dessutom har Jehovas vittnen, genom åren, med glädje gett materiellt bistånd, alltefter behovet, när deras medtroende har fallit offer för naturkatastrofer.
16. Hur bör kristen kärlek påverka förordnade äldste i församlingen?
16 Den kristna kärleken gör också förordnade församlingsäldste tillgängliga, förstående. Så bör det vara, om de söker efterlikna Jehovas sätt att handla, och om Jehova heter det: ”Så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd [hans kärleksfulla omtanke, NW] över dem som frukta honom.” (Ps. 103:10—14) En ödmjuk, kärleksfull inställning förmår kristna tillsyningsmän att göra oförtrutna ansträngningar att bistå medtroende andligen.
17. Hur kan man visa sig kärleksfull mot till åren komna eller sjuka kristna?
17 Men den kristna kärleken skall sporra alla gudaktiga människor, inte bara förordnade äldste, till att vara samarbetsvilliga och hjälpsamma då de har med andra tillbedjare av Jehova att göra. Kärleken kan till exempel driva oss till att hjälpa äldre eller sjuka kristna genom att gå och handla åt dem. Den kan mana oss till att läsa bibeln och kristna publikationer för dem, om det behövs. Och det kanske är möjligt för oss att hjälpa dem med hushållsgöromål, att följa med dem ut i tjänsten för Gud och att ha trevlig samvaro med dem vid andra tider och tillfällen. På många olika sätt skall kärleken driva oss att göra gott mot andra — unga eller gamla — utan att någon skall behöva be oss om det.
LÅT KÄRLEKEN TILL DIN FAMILJ OCH DINA MEDMÄNNISKOR KOMMA I DAGEN
18. Behöver vi regler med avseende på varje sida av livet för att visa oss kärleksfulla?
18 Aposteln Paulus skrev: ”Var inte skyldiga någon någonting alls, utom att älska varandra.” (Rom. 13:8) De kristna är sannerligen skyldiga att älska andra, att omfatta dem med kärlek. Men för att lägga denna egenskap i dagen behöver vi inte regler med avseende på varje sida av livet. Kärleksfulla ord och handlingar är vad vi inbjuds till av det mänskliga samvetet och av gudaktig visdom grundad på Skriften. (Rom. 2:14, 15) Som kristna vet vi alltså i allmänhet om vi har visat oss kärleksfulla i en viss situation. Men det är en sak att veta att vi bör visa kärlek och en helt annan att verkligen lägga den i dagen.
19. Vad kan hjälpa oss att visa kärlek i familjen, och på vilka sätt kan man visa sig kärleksfull?
19 Inom familjen kan vi ibland vara benägna att handla obehärskat, kärlekslöst. Varför det? Därför att vi känner medlemmarna i familjen så väl och kanske har mindre tålamod med dem än vi har med andra. Men samma grundläggande bibliska principer gäller i familjen som när vi har att göra med andra människor, t. ex. dem som tillhör den lokala kristna församlingen. Vi kan och vi bör sannerligen med bedjande sinne söka Jehovas bistånd till att öppet visa att vi omfattar medlemmarna i vår familj med kärlek. Vi kan få hjälp till detta, om vi tänker på att det är välbehagligt för Jehova Gud när äkta män älskar sina hustrur ”som sina egna kroppar”, när kvinnor älskar sina män och sina barn, och när barnen visar sina föräldrar kärlek och lyder dem. (Ef. 5:28; 6:1—3; Tit. 2:4) Också vuxna barn kan visa sina till åren komna föräldrar kärlek, inte genom att ignorera dem utan genom att sörja för dem andligt och materiellt alltefter behov. Gudaktig hängivenhet inbegriper att man axlar detta ansvar. Och givetvis är det ett kärleksbevis när kristna äkta män förvissar sig om att deras familjer blir väl omhändertagna i andligt och materiellt avseende. — Jämför Ordspråksboken 19:26; 1 Timoteus 5:4, 8.
20. Hur kan i synnerhet kristna visa kärlek till nästan?
20 Kärlek till nästan är något som man kan visa genom människovänliga handlingar under skiftande omständigheter. Inbyggarna på Malta visade aposteln Paulus och andra skeppsbrutna ”ovanlig människokärlek”. (Apg. 28:1, 2) Dessa hedniska öbors samveten manade dem till att handla så. I hur mycket högre grad bör inte de kristnas skriftenligt fostrade samveten driva dem till att visa kärlek till nästan! Det är denna kärlek till vår nästa som framför allt driver oss till att söka dela med oss av de ”goda nyheterna” till våra medmänniskor. Vi skulle inte kunna göra något bättre eller mera kärleksfullt än att hjälpa dem att vinna en god ställning hos Jehova. — 1 Tim. 1:8—11.
FRAMFÖR ALLT: VISA ATT DU ÄLSKAR GUD
21, 22. a) På vilket huvudsakligt sätt kan vi visa vår kärlek till Jehova? b) Vilka frågor kan vi således ställa oss, och vad bör vi vara fast beslutna om såsom människor som ”älskar Jehova”?
21 Det är sannerligen så att det största beviset på kärlek till medmänniskor är att man försöker lära dem de ”goda nyheterna”, varigenom de kan bli hjälpta till att vinna en god ställning hos Jehova Gud. Och för den kristne är denna verksamhet ett huvudsakligt sätt att med kärlek omfatta honom som förtjänar detta allra mest — vår kärleksfulle Gud, Jehova. Hans Son sade: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din styrka och med hela ditt sinne.” — Luk. 10:27.
22 Fortsätter vi att stå ”fast som om ... [vi] såg den osynlige”? (Hebr. 11:27) Bär vi hans oförlikneliga namn, Jehova, som hans trogna vittnen? Känner vi uppriktig glädje över att få tala om honom och hans uppsåt? Är inte detta i själva verket ett grundskäl till att vi existerar som en församling av hans folk? Jo, det är det! Under påverkan av hans heliga ande kan vi fortsätta att följa kärlekens ”långt bättre väg” tillsammans med medmänniskor. Men må vi, framför allt annat, oförskräckt prisa vår Gud, älska vad gott är och glädjas i honom såsom människor vilka med bevarad ostrafflighet ”älskar Jehova” (NW). — Ps. 97:10—12.
[Bild på sidan 24]
Jesu ödmjuka handling visar att vi kärleksfullt bör tjäna andra
[Bild på sidan 25]
Det fysiska skaparverket är en manifestation av Guds kärlek
[Bild på sidan 28]
Sök Jehovas bistånd till att visa kärlek i familjekretsen