Frågor från läsekretsen

● I Första Korintierna 7:36—38 står det enligt Nya Världens översättning att någon gifter bort ”sin jungfrulighet”. De flesta andra översättningar använder här sådana uttryck som ”sin ogifta dotter” eller ”sin partner i celibat”. Varför skiljer sig bibelöversättningarna så mycket på det här stället?

Varje kristen, som är intresserad av det gifta ståndet och/eller av det ogifta, är med rätta intresserad av dessa meningsfulla verser, vilka enligt Nya Världens översättning lyder:

”Men om någon menar att han handlar opassande mot sin jungfrulighet, om denna är förbi ungdomsblomstringen, och det är så det borde ske, så låt honom göra vad han önskar; han syndar inte. Låt dem gifta sig. Men om någon står fast i sitt hjärta, i det han inte känner något tvång, utan har myndighet över sin egen vilja och har beslutat detta i sitt hjärta: att bibehålla sin egen jungfrulighet, kommer han att göra väl. Följaktligen gör också den väl som gifter bort sin jungfrulighet, men den som inte gifter bort den kommer att göra bättre.” — 1 Kor. 7:36—38.

Många bibelkännare medger att de har svårt att förstå och rätt översätta det här avsnittet i den grekiska texten. Enligt dr A. Marshalls Interlinear Greek English New Testament lyder den grekiska texten, som utgör början av vers 36, ordagrant: ”Men om någon att handla vanhedrande mot jungfrun sin menar, ...” Det stora problemet gäller uttrycket ”jungfrun sin”. Vad menade aposteln Paulus med det? Bibelkommentarer för ofta fram tre möjligheter, vilka återspeglas i de olika lydelserna i många populära bibelöversättningar. Genom att lite närmare granska dessa tre uppfattningar får vi hjälp att förstå innebörden i det här avsnittet.

Ett: En del säger att de här verserna syftar på en fars eller förmyndares rätt att gifta bort en flicka eller att förbjuda henne att gifta sig. För att få fram den tanken lägger vissa översättningar till ordet ”dotter”, som 1917 års svenska översättning gör. Den här uppfattningen skapar emellertid en del problem. Först och främst omtalas ingen dotter, far eller förmyndare någonstans i det här avsnittet. Vidare visar vers 37 att saken gällde en persons myndighet över sin egen vilja. Varför skulle vi då dra den slutsatsen att Paulus rekommenderade att en kvinna skulle förbli ogift bara därför att hennes far inte distraherades av sexuella begär?

Två: Andra anser att Paulus gav en man råd om huruvida han skulle gifta sig med sin fästmö eller inte. Revised Standard Version lyder således: ”Om någon menar att han inte handlar passande mot sin trolovade, om hans passioner är starka, ...” Faktum är emellertid att grundtexten inte nämner någon trolovad kvinna eller fästmö i de här verserna. Denna tolkning lägger dessutom hela tonvikten på mannen. Men verkar det vara förenligt med kristendomen att Paulus bara skulle visa intresse för mannen och inte alls bry sig om behoven och känslorna hos kvinnan, som Petrus kallar det svagare kärlet? — 1 Petr. 3:7.

Tre: Ytterligare andra säger att Paulus i 1 Korintierna 7:36—38 avsåg kristna par, som levde tillsammans, men i ett slags celibat, par som av andliga skäl hade avstått från sexuellt umgänge. Moffatts översättning lyder sålunda: ”Om någon anser att han inte handlar passande mot den mö som är hans andliga brud, ...” Och The New English Bible talar om en mans ”partner i celibat”.

En sådan tolkning står emellertid i strid med det råd aposteln tidigare gett i 1 Korintierna, kapitel 7. Paulus hade, i verserna tre till och med fem, nämnt den möjligheten att ett par tillfälligtvis kunde avstå från sexuellt umgänge med bådas samtycke. Men han sade att de sedan skulle komma tillsammans igen, så att de inte skulle falla i frestelse. Vidare, om Paulus syftade på gifta par, som levde i ett slags celibat, varför skulle han då rekommendera dem att gifta sig om passionen krävde det?

Om dessa tre uppfattningar, som återspeglas i många populära bibelöversättningar, inte tycks harmoniera med Paulus’ ord på grekiska eller med kristendomen, finns det då någon lämpligare återgivning som förmedlar den rätta innebörden?

Det som utgör det stora problemet är, som redan påpekats, uttrycket ”jungfrun sin”. Om detta uttryck heter det i en fotnot i Emphatic Diaglott: ”Parthenos, som vanligen översätts med jungfru, har vid översättning också getts innebörden jungfrudom eller celibat.” Doktor G. R. Berry ger den grekisk-engelska mellanradiga översättningen följande lydelse: ”handlar otillbörligt mot jungfrudom sin”. Detta skulle betyda att den ”jungfru” som åsyftas inte är någon annan persons, utan ens egen jungfrudom. Långt innan Nya Världens översättning kom ut, hade några engelska översättningar gett texten denna tolkning. J. N. Darbys översättning (sv. uppl.) lyder: ”Men om någon tänker, att han beter sig otillbörligt mot sin jungfrudom, ... så må han göra som han vill; han syndar icke.” (Se också J. B. Rotherhams översättning.) En sådan lydelse stämmer både med den grekiska texten och med Paulus’ tidigare ord, som uppmuntrade till ett liv som ogift. — 1 Kor. 7:29—35.

I Första Korintierna 7:36—38 råder Paulus därför de kristna att begrunda sina egna behov. Har man kommit förbi den tid, då det sexuella intresset först blev starkt?a Om det är så och om man fortfarande anser att det skulle vara bättre att gifta sig, då innebär det ingen synd att göra det. Men en kristen man eller kvinna, som kan ge rum åt ett liv som ogift, kommer inte att ha så mycket som distraherar och får större frihet att tjäna Herren.

[Fotnoter]