Frågor från läsekretsen
● Då Jesus talade med sina lärjungar om ”tecknet på ... [sin] närvaro och på avslutningen på tingens ordning”, sade han: ”Jag säger er i sanning att denna generation visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar.” (Matt. 24:3, 34) Hur skall vi förstå detta?
Denna profetia, som uttalades år 33 v.t., hade en framträdande förebildlig uppfyllelse fram till år 70 v.t., då den judiska tingens ordning blev tillintetgjord och Jerusalems tempel blev förstört och sten inte lämnades på sten. Enligt historikern Josefos dog enbart i Jerusalem 1.100.000 judar. Fastän många av Jesu första lärjungar fram till den tidpunkten hade dött på grund av förföljelse, fanns det några kvar av den generation som hade varit med Jesus och som hade bevittnat hans mäktiga gärningar, och de såg också slutet på ”avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 24:2, 3) De var människor av Jesu generation, hans samtida.
Men vi förstår av Jesu profetia att hans ord skulle få en senare och större uppfyllelse och kulminera i en ”stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. Denna ”stora vedermöda” skall omfatta inte bara en judisk ”tingens ordning”, utan hela människovärlden, ja, ”alla nationerna”, som Jehovas vittnen måste predika de goda nyheterna för innan slutet kommer. ”Nödens våndor”, som började hemsöka denna jord och som började med första världskriget, visar att Jesu ”tecken” har fått sin stora motbildliga uppfyllelse från 1914 och framåt. — Matt. 24:3—8, 14, 21.
Vad menas då med den ”generation” som ”inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar”? Den hänsyftar inte på en tidsperiod, vilken några har försökt att uttolka som 30, 40, 70 eller till och med 120 år, utan i stället på människor — människor som levde i ”början till nödens våndor” för denna dödsdömda världsordning. Det är den generation människor som såg de katastrofala händelserna som utbröt i samband med första världskriget år 1914, vilka sedan dess har fortsatt.
En artikel på sidan 56 i tidskriften U.S. News & World Report för 14 januari 1980 framhåller: ”En händelse skapar ett varaktigt intryck på en människas minne vid 10 års ålder.” Om man räknar på det sättet, finns det i dag mer än 13 millioner amerikaner som har ett ”minne av första världskriget”. Och om denna världens onda ordning skulle finnas kvar till det nya århundradets början, vilket är mycket osannolikt med tanke på världens utveckling och uppfyllelsen av bibelns profetior, skulle det fortfarande finnas människor kvar från första världskrigets generation. Men det förhållandet att deras antal reduceras är ännu ett bevis för att ”avslutningen på tingens ordning” snabbt närmar sig sitt slut.
I samband med detta gav tidskriften The Economist för 15 mars 1980 en intressant redogörelse om en bok betitlad The Generation of 1914 av Robert Wohl. Den framhöll följande betydelsefulla kommentar: ”Slutligen ger Wohl uttryck åt sin egen uppfattning om generationen från 1914. I ett kärnfullt och sammanfattande sista kapitel framhåller han att generationer inte räknas i antal år, utan grupperas runt viktiga historiska kriser, av vilka första världskriget är det största exemplet.” Detta stämmer mycket väl överens med den bibliska uppfattning som Jehovas vittnen har angående ”generationen från 1914”.
Ja, det fanns en generation människor som levde år 1914 och som såg de viktiga historiska förändringarna från en era som var jämförelsevis lugn till en nuvarande era av krig, laglöshet och förfall. Många som nu är Jehovas vittnen var med bland dem. År 1914 kännetecknar verkligen ”det största exemplet” på förändring, för detta år började det som förutsagts om ”början till nödens våndor” att uppfyllas bland nationerna. Många människor som fortfarande är vid liv kan tala om för oss hur katastrofalt förhållandena på jorden förändrades år 1914. Och världen fortsätter att kastas in i värre och värre svårigheter. Vi kan därför vara lyckliga över Jesu försäkran om att det skall finnas överlevande av ”generationen från 1914” — att denna generation inte skall fullständigt försvinna — när den ”stora vedermödan” gör slut på denna onda världsordning.
● I numret för 1 maj 1980 av tidskriften Vakttornet sades det att Förenta nationerna är ”det åttonde världsväldet”. Är inte det anglo-amerikanska det sjunde och sista världsväldet?
Förenta nationerna är som efterträdare till Nationernas förbund ett ”världsvälde” i den bemärkelsen att dess medlemsnationer, inflytande och organisation finns över hela världen.
Men ändå fortsätter det anglo-amerikanska kombinerade väldet att inneha sin mäktiga, dominerande ställning som det sjunde världsväldet. Inte ens Sovjetunionen har gått om det som en följd av en överlägsen maktställning militärt, politiskt och kommersiellt sett. Bibeln visar att det i denna bemärkelse inte kommer att finnas mer än sju världsvälden — världsväldena motsvarar de sju huvudena på vilddjuret. (Upp. 13:1) Det råder rivalitet och maktkamp mellan det anglo-amerikanska världsväldet i form av ”konungen i Söderlandet” och den socialistiske ”konungen i Nordlandet”, men det finns ingenting i bibeln som visar att denne senare kung skall komma att ersätta den förre som ett åttonde världsvälde innan de båda går sin undergång till mötes. — Dan. 11:40—45.
Men ändå har båda dessa ”supermakter” samarbetat med andra nationer i världen, sånär som på några få undantag, i att frambringa och hålla Förenta nationerna vid liv. Detta har skett i uppfyllelse av den profetia, som talar om att det scharlakansröda vilddjuret, som representerar Förenta nationerna, skall vara ”en åttonde kung, men härrör från de sju, och det går bort till tillintetgörelse”. (Upp. 17:9—11) Detta vilddjur har också sju huvuden, som motsvarar vart och ett av de sju världsvälden som funnits på världsscenen under århundradenas lopp och ända fram till vår tid. Men hela det scharlakansröda vilddjuret, huvudena inbegripna, kommer att vara likt en ”åttonde kung”, i den bemärkelsen att Förenta nationerna fungerar som ett verktyg i händerna på dess medlemsnationer i deras försök att tvinga på nationerna som helhet betraktade en kollektiv vilja, samtidigt som de håller på respektive nations suveränitet.
Förenta nationerna har som förbund inte mycket makt i sig självt, eftersom det inte ens har en armé, utom där medlemsnationerna gjort speciella anordningar för detta. För sin existens och makt har det att tacka de nationer som utgör förbundets medlemmar. I synnerhet gäller detta det anglo-amerikanska världsväldet, som tog initiativet till att upprätta först Nationernas förbund och sedan Förenta nationerna. (Upp. 13:11—15) Innan det drabbas av tillintetgörelse tillsammans med alla de nationer som det har sin existens att tacka för, visar bibeln att detta ”åttonde” världsvälde tillsammans med dess mera framstående regerande element, som kommer att ta ledningen som de ”tio hornen” på vilddjuret, kommer att vända sig emot ”det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde, och tillintetgöra det. — Upp. 17:12—18.
● När äger ”uppenbarandet av Guds söner” rum, det som omnämns i Romarna 8:19, och i vilket syfte äger detta rum?
När Paulus omnämner den ”härlighet som skall komma att uppenbaras på oss”, talar han om sig själv och andra smorda ”Guds söner”, och han talar uppenbarligen om den härlighet som tillkommer dem, när de får uppstå till himmelskt liv. (Rom. 8:18) Men det är inte förrän dessa förhärligade ”Guds söner” börjar utföra sina tjänster till förmån för människorna på jorden som dessa Rikets jordiska undersåtar börjar märka av ”uppenbarandet av Guds söner”.
Paulus talar om ”skapelsens spända förväntan”, att den ”avvaktar ... uppenbarandet av Guds söner”. Därför har människor med tro tiderna igenom längtat efter den tid då de skulle uppenbaras, därför att de känt till att lindring och befrielse skulle bli följden av detta uppenbarande. Vid Harmageddon kommer det att bli ”lindring” i samband med ”Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar”. Då kommer de som vållar Guds tillbedjare vedermöda att få vedermöda i gengäld. Detta kommer att betyda tillintetgörelse för dessa förföljare och motståndare. (2 Tess. 1:6—10) Uppenbarelseboken 2:26, 27 visar att de smorda som uppstått som en del av Guds himmelska, hustrulika organisations ”säd” kommer att vara förenade med Kristus Jesus i att tillintetgöra de onda. (1 Mos. 3:15; Gal. 3:16, 29; Upp. 16:14, 16; 19:11—21) Sedan detta skett kommer djävulen och hans demoner att föras ned i avgrunden. (Upp. 20:1—3) Då, när alla motståndare i form av både onda andar och människor undanröjts, kommer det att bli en obeskrivligt stor befrielse och lindring från allt det förtryck, alla de frestelser och all den vilseledande propaganda som nu finns. Det är på så sätt som det länge efterlängtade uppenbarandet av Guds söner kommer att ske, och den ”stora skara” människor som då överlevt den ”stora vedermödan” kommer att glädja sig åt detta uppenbarande.
Paulus visar att det är mer inbegripet i detta än att bara undanröja förtryckare. I samband med ”uppenbarandet av Guds söner” sade han att ”skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet”. (Rom. 8:21) Detta är något som kommer att ske när Herren Jesus Kristus och hans smorda medarvingar i himlarna börjar förmedla nyttan eller gagnet av lösenoffret under tusenårsriket, och det är då som Rikets jordiska undersåtar kommer att börja erfara lindring och befrielse från syndens och dödens verkningar. Vid slutet av denna tusenåriga regering kommer alla lydiga jordiska undersåtar att ha fått hjälp av Jesus och hans medförbundna kungar och präster till att uppnå fullkomlighet. De som fortsätter att vara trogna mot Gud under den prövning, som djävulen och hans demoner — då frisläppta — utsätter dem för, kommer då att få sina namn skrivna i ”livets bok”. (Upp. 20:12—15) Då kommer de att helt och fullt få åtnjuta ”Guds barns härliga frihet”. (Rom. 8:19—22) På så sätt kommer det storslagna uppsåtet med ”uppenbarandet av Guds söner” att bli en verklighet.