”Lyckliga är ni när man ... förföljer er”

”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull. Gläd er, ja ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna.” — Matteus 5:11, 12.

1—4. Vilken erfarenhet väcker kanske frågor hos oss angående hur man kan känna glädje när man blir förföljd?

KAN du verkligen känna dig lycklig, när människor uttalar lögner om dig och försöker skada dig på alla upptänkliga sätt? Vi kan som exempel ta en ung kvinna i Finland, en kvinna som började studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen för några år sedan. Det dröjde inte länge förrän hon fann glädje i de goda ting hon fick lära sig om Jehovas uppsåt med mänskligheten, och hon kom att känna djup uppskattning av hans godhet och kärlek.

² Men då började hennes man sätta sig emot att hon studerade bibeln, och när hon vägrade att sluta upp med detta, började han uppföra sig våldsamt mot henne. Till sist vände han sig till domstol och begärde skilsmässa. Det dröjde inte länge förrän den unga kvinnan blev utkörd från hemmet och tvingades lämna sina tre små barn, däribland ett litet barn som bara var något över ett år gammalt. Domstolen tillerkände nämligen fadern omvårdnaden. Varför det? Hade hon försummat sina plikter mot dem? Nej, för hennes studier i bibeln hade i själva verket lärt henne att bli en bättre hustru och mor.

³ Några veckor senare förde hennes man henne med våld från hennes arbetsplats till vårdcentralen för att hon där skulle bli förklarad sinnessjuk och inlagd på mentalsjukhus. Först vägrade den läkare som undersökt henne att skriva ut en sådan remiss, men längre fram skrev han under påtryckningar från hennes mans sida ut en remiss till ett mentalsjukhus för att få henne inlagd där. Men då hade den unga kvinnan, som nu var döpt och var ett Jehovas vittne, flyttat till en annan stad, där hon sökte upp en annan läkare. När denne läkare hade undersökt henne, skrev han genast ut ett intyg som bekräftade att hon var mentalt frisk.

⁴ Men detta medförde inte att den förste läkarens remiss annullerades. Därför var hon tvungen att hålla sig gömd i flera veckor, till dess remissens giltighetstid löpt ut. Efter detta vägrade läkaren att skriva ut en ny remiss, och därför kunde systern flytta tillbaka till sin hemstad. Så småningom fick hennes man ut skilsmässa i enlighet med den begäran han tidigare inlämnat, och domstolen tillerkände honom vårdnaden om barnen.

5, 6. a) Kan denna eller någon annan liknande erfarenhet vara en orsak till glädje? Varför det? (Markus 10:29, 30) b) Av vilka skäl kunde Job känna glädje, när han blivit utsatt för förföljelse, enligt vad som kommer fram i de anvisade skriftställena?

⁵ Skulle du anse att en sådan erfarenhet var en orsak till glädje? Det finns säkerligen ingen hustru eller mor som skulle bli lycklig, om hon blev utkörd från sitt hem och dessutom fråntagen sina små barn. Hon skulle inte heller bli glad, om någon av hennes nära och kära skulle försöka få in henne på ett mentalsjukhus bara därför att hon ville studera bibeln och tillämpa dess fina principer. Men lägg märke till det skäl Jesus anger till att vi skall känna glädje under sådana omständigheter: ”Gläd er, ja ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna.” — Matteus 5:12.

⁶ Ja, om orsaken till förföljelsen i verkligheten är, som Jesus sade i föregående vers, ”för min skull”, kan vi känna glädje därför att vi då har tillfälle att demonstrera vår ostrafflighet inför Jehova och ta del i att hävda och rättfärdiga hans namn, i likhet med Jesus. Vi bevisar därigenom att djävulen är en lögnare, när han påstår att han kan vända alla människor bort från Gud. Om vi intar en sådan ståndpunkt och ställer oss på Jehova Guds sida, behagar vi honom, och vi kommer inte att förbli obelönade, vilket illustrerades i fallet med Job. — Job 1:9, 10; 42:10—16; 1 Petrus 2:19, 20.

Förföljelse — inte någonting oväntat

7. a) Varför kan de kristna förvänta att de skall bli förföljda? b) Gäller detta alla kristna eller bara några få av dem?

⁷ Men varför skulle någon bli förföljd bara därför att han vill studera Guds ord, bibeln, och vara en kristen? Jesus besvarade den frågan på följande sätt: ”Om världen hatar er, vet ni att den har hatat mig innan den hatade er. Om ni vore en del av världen, skulle världen hålla av vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, fördenskull hatar världen er. Ha det ord i minnet som jag sade till er: En slav är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig, skall de förfölja er också; om de har hållit mitt ord, skall de hålla ert också. Men allt detta skall de göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.” (Johannes 15:18—21) Det är som aposteln Paulus påpekade i sitt andra inspirerade brev till Timoteus — förföljelse är någonting som de kristna måste vänta sig. Han skrev: ”Alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” — 2 Timoteus 3:12.

8. Vem ligger i verkligheten bakom förföljelsen av de kristna, och vad är hans syfte med denna?

⁸ Må vi inte heller glömma att den som ligger bakom förföljelsen är ingen annan än den store motståndaren, Satan, djävulen. Om du håller fast vid din ståndpunkt som kristen och hyser kärlek till Jehova Gud, bevisar du att djävulen är en lögnare, eftersom han påstår att ingen i verkligheten älskar Gud och menar att om någon tjänar Gud, då gör han det enbart därför att han får ut något av det i själviskt syfte. Satan framhöll i skrytsamma ordalag att han, om han fick fria händer, skulle kunna få Job, och underförstått även alla andra människor, att vända sig bort från Gud. (Job 1:8—11; 2:3—5) Trots att djävulen misslyckades med att få Job att bryta sin ostrafflighet, har han aldrig gett upp. 2 Korintierna 4:4.

De första kristna förföljdes

9. Ge exempel från bibeln som visar vilka olika slag av förföljelse de första kristna var tvungna att uthärda.

⁹ I överensstämmelse med Jesu varning blev de första kristna utsatta för förföljelse, en förföljelse som ibland var mycket svår. Många drevs från sina hem och tvingades fly till andra områden, som i fallet med församlingen i Jerusalem. (Apostlagärningarna 8:1) Andra blev i likhet med aposteln Johannes landsförvista. (Uppenbarelseboken 1:9) Aposteln Paulus och de som samarbetade med honom i att offentligt förkunna Guds ord blev stenade och pryglade. (Apostlagärningarna 14:19; 16:22) Många av de första kristna sattes i fängelse, en del berövades sina tillhörigheter och en del blev till och med dödade. (Kolosserna 4:3; Filemon, vers 9, 10; Hebréerna 10:34; 13:3; Apostlagärningarna 12:1, 2) Men de var i stånd till att känna glädje, eftersom de helt och fullt förstod varför de förföljdes.

10. Vad visar att Kristi efterföljare under det första århundradet inte lät sig skrämmas av förföljelse?

¹⁰ Påverkade denna form av förföljelse verksamheten med att tala om Gud och vittna om Jesus på ett sådant sätt att den upphörde eller dämpades? Nej, för de första kristna vägrade att låta sig skrämmas. I skildringen i Apostlagärningarna 5:40—42 sägs det att myndighetspersonerna i den judiska domstolen Sanhedrin ”kallade in apostlarna, pryglade dem och gav dem order att upphöra med att tala på grundval av Jesu namn och lät dem gå”. Vad gjorde dessa kristna därefter? ”Dessa gick därför sin väg bort från Sanhedrin, under det att de gladde sig över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans namns skull. Och varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om den Smorde, Jesus.”

11. Hur reagerade Petrus och Johannes för de hotelser som riktades mot dem?

¹¹ Inte så lång tid dessförinnan hade apostlarna Petrus och Johannes ställts inför Sanhedrin, därför att de hade botat en ofärdig man och därför att de hade undervisat på grundval av Jesu namn. I skildringen heter det: ”Därmed kallade de [styresmännen och de äldste] in dem och förelade dem att ingenstädes göra något uttalande eller undervisa på grundval av Jesu namn. Men till svar sade Petrus och Johannes till dem: ’Döm själva om det är rättfärdigt i Guds ögon att lyssna till er mer än till Gud. Men vi för vår del kan inte sluta upp med att tala om de ting vi har sett och hört.’ När de så hade hotat dem ytterligare, frigav de dem, då de ju inte fann någon grund att straffa dem på och för folkets skull.” — Apostlagärningarna 4:18—21.

12. Vilket slags hjälp bad apostlarna och lärjungarna Jehova om då de förföljdes?

¹² De lät sig inte förskräckas av hotelserna. Skildringen visar att apostlarna och lärjungarna mycket passande vände sig till Jehova i bön, men de bad inte att han skulle undanröja förföljelsen, utan att han skulle styrka dem genom sin ande så att de kunde fortsätta att tala hans ord med frimodighet eller dristighet. Och det gjorde han. — Apostlagärningarna 4:29, 31.

13. Vilka goda ting medförde Paulus’ fängelsevistelse i Rom, enligt vad han själv skrev till filipperna?

¹³ Paulus’ fängelsevistelse i Rom medförde många goda ting, alldeles som han förklarar i sitt brev till filipperna: ”Nu önskar jag att ni skall få veta, bröder, att mina omständigheter har lett till framåtskridande för de goda nyheterna snarare än något annat, så att mina bojor har blivit allmänt kända i förbindelse med Kristus inom hela det pretorianska gardet och bland alla de övriga; och de flesta av bröderna i Herren, som känner tillförsikt på grund av mina bojor, visar så mycket mer mod i att oförskräckt tala Guds ord.” (Filipperna 1:12—14) Ja, att Paulus blev förföljd ledde till att ett större vittnesbörd blev avgivet, inte bara på grund av den publicitet och de möjligheter han hade att vittna för domstolsledamöter, utan också på grund av att andra kristna därigenom blev uppmuntrade till att öka sin verksamhet.

Förföljelse i de ”yttersta dagarna”

14. Vilket skäl angav Jesus till att vi i vår tid skulle bli förföljda?

¹⁴ Alldeles som Guds profeter i forna tider och alldeles som Jesus Kristus och hans apostlar och lärjungar under det första århundradet blev utsatta för förföljelse, så måste de kristna i dessa ”yttersta dagar” för denna tingens ordning räkna med att de måste uthärda förföljelse. Jesus förutsade detta som en del av det sammansatta ”tecknet” för slutet på denna tingens ordning. Han sade: ”Då skall man utlämna er åt vedermöda och döda er, och ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull.” — Matteus 24:9.

15, 16. a) Vilken annan profetia som gäller vår tid visar att vi kan förvänta att bli förföljda som ett resultat av att vi vittnar? b) Vilka frågor uppstår nu, frågor som vi skall ta upp till behandling?

¹⁵ Längre fram visade Jesus för aposteln Johannes vad hans efterföljare på jorden kunde vänta skulle ske efter himmelrikets födelse. Han sade följande i symboliska ordalag: ”När nu draken [som i vers 9 omtalas som ”den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan”] såg att den hade slungats ner till jorden, förföljde den kvinnan [Guds universella organisation] som hade fött gossebarnet [Riket med Kristus som konung]. ... Och draken blev vred på kvinnan och gick bort för att föra krig mot de kvarvarande av hennes säd, dem som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus.” — Uppenbarelseboken 12:13, 15—17.

¹⁶ Har detta hänt i dessa ”yttersta dagar”? På vilka olika sätt har sanna kristna varit tvungna att uthärda förföljelse i vår tid, och hur har de trots detta varit i stånd att känna glädje? Vilken verkan har förföljelsen haft på dem och på många som iakttagit dem? Dessa frågor kommer att behandlas i följande artikel.

[Bild på sidan 13]

De som bevisar att djävulen är en lögnare, som Job gjorde, kommer inte att förbli obelönade

[Bild på sidan 15]

Petrus, Johannes och andra av de första kristna vägrade att låta sig skrämmas av myndighetspersoner som motstod deras gudagivna verksamhet

[Bild på sidan 16]

Draken blev vred och gick bort för att föra krig mot dem som har arbetet med att vittna om Jesus. — Uppenbarelseboken 12:15—17