”Ni, älskade, ... bevara er själva i Guds kärlek”
”Ni, älskade, genom att bygga upp er själva på er allraheligaste tro och bedja med helig ande, skall ni bevara er själva i Guds kärlek.” — Judas, vers 20, 21.
1, 2. Vilka anvisningar, förutom varningar, finns i Judas’ brev?
JEHOVAS oförtjänta omtanke kommer tydligt till uttryck i hans sätt att behandla dem som älskar honom. Genom sitt inspirerade ord visar han vad han kräver av dem. Och hur tacksamma kan vi inte vara över att en del av Guds ord, Judas’ brev, ger oss varningar som kan hjälpa oss att bevara en rätt samhörighet med Jehova Gud!
2 Förutom att Judas ger oss de varningar vi behöver, visar han vad vi måste göra för att bygga upp oss andligen och för att bevara oss i Guds kärlek. Vi kommer följaktligen att ha stor nytta av att begrunda den avslutande delen av Judas’ brev.
Hånfulla människor förutsagda
3, 4. Till vilka ”uttalanden” av Jesu apostlar hänvisade Judas?
3 Judas gav en viktig påminnelse och skrev:
”Men ni, älskade, dra er till minnes de uttalanden som tidigare har gjorts av vår Herre Jesu Kristi apostlar, hur de brukade säga till er: ’I den yttersta tiden skall det finnas hånfulla människor som vandrar enligt sina egna begär efter ogudaktiga ting.’ Det är dessa som gör särskiljanden, de är djuriska och har ingen andlighet.” (Judas, vers 17—19)
Judas tog först upp mycket som avslöjade de ”ogudaktiga människor” som slugt smugit sig in i församlingen. Därefter vädjade Judas till sina medtroende som han älskade mycket och bad dem påminna sig de ord Jesu apostlar tidigare uttalat. Genom att påminna sig dessa uttalanden borde alla sanna kristna känna sig sporrade till att ”kämpa hårt” för tron.
4 Aposteln Paulus varnade sina medtillsyningsmän för att det bland dem skulle uppstå män som talade ”förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig”. (Apostlagärningarna 20:29, 30) Han talade om för Timoteus att det ”i senare tidsperioder” skulle finnas några som avföll från tron. (1 Timoteus 4:1, 2) Och aposteln Petrus varnade särskilt för att det i de yttersta dagarna skulle komma hånfulla människor som skulle säga: ”Var är denna hans utlovade närvaro?” — 2 Petrus 3:1—4.
5. Hur kan trogna kristna ha blivit behandlade av de ”ogudaktiga människor” som smugit sig in i församlingen, men hur borde gudaktiga människor ha reagerat på detta?
5 Följaktligen hade de som mottog Judas’ brev goda skäl att förvänta att ”hånfulla människor” skulle dyka upp under den tidsperiod som omedelbart skulle föregå slutet för den judiska tingens ordning. Det var inte otroligt att de ”ogudaktiga människor” som smugit sig in i församlingen skulle vara hånfulla mot dem som troget höll fast vid tron, dem som troget höll fast vid Jehovas rättfärdiga normer och som inte ville förena sig med de ”falska bröderna” i ett tygellöst uppförande. Men det var viktigt att gudaktiga människor kämpade hårt för tron, även om de kanske blev hånade av falska lärare som vandrade efter och drevs av sina egna omoraliska ”begär efter ogudaktiga ting”. — Jämför 2 Korintierna 11:26; Galaterna 2:4, 5.
6. Vad försökte de ogudaktiga, hånfulla människorna göra, trots att Gud hade försäkrat dem som älskar honom att det skall råda enhet bland dem?
6 Trots att Gud genom sin ande hade försäkrat dem som älskar honom att det skall råda enhet bland dem, försökte dessa ogudaktiga hånfulla människor ”göra särskiljanden” eller ”delningar”, i det de försökte splittra Jehovas folk. (Judas, vers 19, New World Translation, 1950 års upplaga, fotnoten; Psalm 133:1—3; 1 Korintierna 1:10) Fastän de hånfulla människorna talade mot trogna män i ansvarsfyllda ställningar i församlingen, uttryckte dessa ogudaktiga människor sin beundran för dem som kunde vara till nytta för dem. (Judas, vers 8, 16) I likhet med fariséerna såg de ner på de ödmjuka, gudaktiga medlemmarna i församlingen. I stället för att församla med Herren försökte de förskingra. Även i vår tid försöker somliga dra de ostadiga bort in i privata grupper med den förespeglingen att de skall ”studera bibeln”. Detta kan aldrig gynna kärleken till Gud, Kristus och den kristna församlingen. — Lukas 11:23.
7. Varför betecknades de ”ogudaktiga människorna” passande nog som ”djuriska”?
7 Dessa människor betecknades passande nog som ”djuriska” eller ”själiska”, eftersom de var känslomänniskor som gav efter för köttsliga känslor, begär och böjelser. (Jämför Kingdom Interlinear Translation, vers 19.) Även om de själva betraktade sig som andligt upplysta, beskrev Judas dem som sådana som inte har någon ”andlighet” eller, ordagrant, inte har ”anden”. Eftersom dessa ”djuriska” människor inte hade Jehovas ande, kunde de i själva verket inte förstå andliga ting och höjde sig därför knappast över de förnuftslösa djurens nivå. Om vi har Jehovas ande och förstår ”Guds djupheter”, bör vi känna djup tacksamhet mot vår himmelske Fader. — 1 Korintierna 2:6—16.
Hur man förblir i Guds kärlek
8. Vad kan uttrycket ”allraheligaste tro” ha åsyftat?
8 Därefter övergick Judas till att med bönfallan säga:
”Men ni, älskade, genom att bygga upp er själva på er allraheligaste tro och bedja med helig ande, skall ni bevara er själva i Guds kärlek, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi barmhärtighet med utsikt till evigt liv.” (Judas, vers 20, 21)
Judas visade på ett kärleksfullt sätt hur hans älskade medtroende skulle kunna förbli i Jehovas kärlek. Att följa hans råd skulle helt visst inbegripa att uppodla tro, en av Guds andes frukter. (Galaterna 5:22, 23) Men med tanke på att Judas tidigare talat om att man skulle kämpa för tron som överlämnats åt de heliga (vers 3), måste uttrycket ”allraheligaste tro” ha syftat på samtliga kristna läror, de goda nyheterna om frälsning inbegripna. Grunden för en sådan tro är Kristus, och den kallas ”allraheligaste”, därför att den förlitar sig på helighetens Gud och är grundad uteslutande på hans heliga ord. — Apostlagärningarna 20:32; 1 Korintierna 3:10—15.
9. Vad måste vi göra för att bygga upp oss på vår ”allraheligaste tro”?
9 För att de kristna skall kunna bygga upp sig själva på sin allraheligaste tro eller stärka den måste de vara flitiga i att studera Guds ord personligen och i församlingen. Om vi ofta resonerar med våra medkristna vittnen för Jehova om bibeln, såväl som förkunnar de goda nyheterna för andra, kommer det intryck bibeln gör på vårt hjärta att fördjupas. Men vi kan inte göra någonting av detta utan att innerligt be till Gud. En människa ber ”med helig ande”, då hon ber under dess inflytande och i harmoni med det som står i Jehovas ord. Dessutom visar bibeln, som skrevs under Guds andes inspiration, hur vi skall be och vad vi skall be om i våra böner. Vi kan till exempel förtröstansfullt be om att bli uppfyllda av Guds heliga ande. Om vi ber ”med helig ande”, visar våra böner att vi har ett rätt hjärtetillstånd, ett sådant som Gud älskar. Vi kommer på så sätt att skyddas mot otillbörliga inflytanden, däribland de uppfattningar som de ”ogudaktiga människor” som kan ha smugit sig in i församlingen har. — Lukas 11:13; Romarna 8:9, 26, 27.
10. Vad krävdes av Judas’ medtroende för att de skulle bevara sig ”i Guds kärlek”?
10 För att Judas’ medtroende skulle bevara sig i Guds kärlek var de tvungna att iaktta de bud och anvisningar Jehova och hans Son gett. (Johannes 15:10; 1 Johannes 5:3) För att förbli i Guds kärlek krävs det att man talar och handlar på ett sådant sätt att man vinner Jehovas godkännande. För att de trogna, som ju är behäftade med ofullkomlighet och syndfullhet, skall kunna förbli i Guds kärlek måste de ständigt begära att få röna Jehovas barmhärtighet, som han utsträckt genom Jesus Kristus och gjort tillgänglig med hjälp av deras Herres återlösningsoffer. (Romarna 5:8; 9:14—18; 1 Johannes 4:9, 10) Att Jesu trogna efterföljare ständigt får röna Guds barmhärtighet resulterar till sist i att de får evigt liv. — Johannes 3:16.
Behovet av att visa andra barmhärtighet
11. Vad sade Judas om barmhärtighet, och vilka var det nödvändigt att skilja mellan när det gällde att visa sådan barmhärtighet?
11 Beträffande behovet av att visa barmhärtighet sade Judas:
”Fortsätt också att visa barmhärtighet mot några som tvivlar; rädda dem genom att rycka dem ur elden. Men fortsätt att visa barmhärtighet mot andra, och det med fruktan, i det ni hatar till och med den av köttet nerfläckade innerklädnaden.” (Judas, vers 22, 23)
För att Judas’ medtroende ständigt skulle få ta emot Guds barmhärtighet var de tvungna att vara barmhärtiga mot andra människor, vars eviga liv stod på spel. (Jakob 2:13) Men för att de trogna skulle kunna fortsätta att visa barmhärtighet ”mot några som tvivlar” var det nödvändigt för dem att skilja mellan dem som var berättigade till en sådan barmhärtighet och dem som var ”drömmare”.
12. a) Vilka tvivel kan somliga ha haft till följd av att de påverkats av de ”ogudaktiga människorna”? b) Hur skulle det vara möjligt att rycka några ”ur elden”?
12 Genom att lära ut falska läror, knota, klaga och så vidare orsakade dessa ”ogudaktiga människor” att de andligen ostadiga fylldes med tvivel. Skakade av de falska lärarnas svulstiga ord kan de tvivlande ha undrat över huruvida överlämnade kristna verkligen var Jehovas folk eller inte och kan ha upphört med att ta del i tillbedjan av Jehova och i att predika de goda nyheterna. Sådana ostabila människor riskerade att drabbas av ”elden” eller evig tillintetgörelse. (Jämför Matteus 18:8, 9; 25:31—33, 41—46.) Stabila kristna, i synnerhet tillsyningsmännen i församlingen, kan emellertid, om de snabbt kommer till undsättning, rädda dessa genom att ge dem andliga förmaningar och be för och med dem. De kan på så sätt ”rycka dem ur elden”. — Galaterna 6:1; Jakob 5:13—20.
13. a) På vilket sätt hade några fläckat ner sin innerklädnad? b) Hur kunde de som bar nerfläckade innerklädnader räddas?
13 Somliga kan ha gett efter för dessa som besudlar köttet och tillsammans med dem fallit offer för omoraliskhet eller i andra fall för andligt äktenskapsbrott. (Jakob 4:4) De hade genom att ge efter för djuriska vanor så att säga fläckat ner ”innerklädnaden”. De hade fläckat ner sin invärtes personlighet som sanna kristna, likt en klädnad som man bar närmast inpå kroppen. (Jämför Uppenbarelseboken 3:4, 5.) Trogna vittnen för Jehova aktade sig för att på detta sätt fläcka ner sin kristna personlighets klädnad, eftersom detta misshagade Jehova Gud och kunde leda till tillintetgörelse. Gudaktiga människor, i synnerhet de förordnade äldste, försökte likväl på ett medlidsamt och barmhärtigt sätt hjälpa de ostabila som bar den nerfläckade ”klädnaden” att komma tillbaka till vägen som leder till frälsning. Om de egensinniga visade sann ånger och sinnesändring, skulle det vara möjligt att ”rädda” dem från döden i Guds ogunst, som blir följden av att de vandrar en oren väg. — Ordspråksboken 28:13.
Gud tillskrivs ära, majestät, makt och myndighet
14, 15.a) Vem kunde skydda Judas’ medtillbedjare så att de inte snavade, och vad kunde någon snava in i? b) Hur kunde trogna, smorda vittnen för Jehova ställas fram oklanderliga inför Gud? c) Vad ser den ”stora skaran” fram emot?
14 I sin avslutning överlämnade Judas sina läsare åt Gud med orden:
”Men honom som är i stånd att skydda er så att ni inte snavar och att ställa er oklanderliga inför sin härlighet med stor glädje, den ende Guden, vår frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre, honom vare ära, majestät, makt och myndighet i all förfluten evighet och nu och i alla evigheter. Amen.” (Judas, vers 24, 25)
Sedan Judas hade gett inspirerade varningar och sunda råd och anvisningar, måste han lägga sina medtroende som var i andlig fara i Guds hand. Endast Jehova skulle kunna göra dem framgångsrika i att motstå de ”ogudaktiga människor” de hade runt omkring sig. Därför avslutade Judas så passande sitt brev med att lovprisa den Högste.
15 Judas’ smorda medtillbedjare kunde vara fullt övertygade om att Jehova var i stånd att skydda dem, så att de inte snavade. Gud kunde skydda dem, så att de inte föll offer för överträdelse och så att de inte gav vika för frestelsen att begå omoraliska handlingar till följd av att de uppmuntrats till detta av dem som ogudaktigt besudlade köttet. Jehova kunde verkligen skydda de gudaktiga, så att de inte ”snavade” in i allvarlig synd och den tillintetgörelse som väntar de djuriska, falska kristna som inte visar ånger och sinnesändring. Dessutom var Jehova i stånd att ställa fram sina trogna vittnen ”oklanderliga inför sin härlighet” eller ”inför sin härliga person”. (NW, 1950 års upplaga) De kunde stå andligt obefläckade tack vare Guds oförtjänta omtanke. (Efesierna 2:1—7; Kolosserna 1:21—23) Trogna smorda vittnen för Jehova vill att Jesus Kristus skall uppväcka dem och ställa fram dem andligt fullkomliga inför Guds ”härliga person”. (Johannes 5:25; 11:24, 25) Detta kommer sannerligen att medföra ”stor glädje” för dem. På liknande sätt ser den ”stora skaran” fram emot att få bli ledd igenom ”den stora vedermödan” och sedan få glädjen att ta emot ytterligare fler privilegier av ”helig tjänst”, allteftersom de går framåt mot mänsklig fullkomlighet här på jorden. — Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14—17.
16. a) Varför kan Jehova kallas ”den ende Guden, vår frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre”? b) Vad tillskriver Judas Gud, och varför är det så lämpligt?
16 Jehova är, som Judas sade, ”den ende Guden, vår frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre”. Jehova presenteras ofta i bibeln som en frälsare. (Psalm 106:21; Jesaja 43:3; Jeremia 14:8; Lukas 1:46, 47) Han är den som ger frälsning genom Herren Jesus Kristus. (Matteus 20:28; Johannes 3:16; Romarna 5:8; 1 Johannes 4:9, 14) Lämpligt nog tillskriver Judas Jehova ”ära” (grekiska: doxa), vilket betecknar härlighet. (Jämför Psalm 29:1, 2.) Han tillskriver också Gud ”majestät” (grekiska: megalōsynē), vilket betecknar ”storheten” i en kunglig natur. (Kingdom Interlinear Translation) Detta är ett tillbörligt erkännande av Jehovas suveräna kungliga myndighet som ”evighetens konung”. (1 Timoteus 1:17) Kratos, eller ”makt”, tillskrivs också Jehova, vilket uppenbarligen betecknar hans överhöghet eller herravälde, oavsett om det gäller hans makt i himmelen eller över jorden. (Jämför Daniel 4:25; Uppenbarelseboken 11:16—18.) Judas tillskriver vidare Gud ”myndighet” (grekiska: exousia), för Jehova har myndigheten och förmågan att handla som han själv vill. — Daniel 4:34, 35.
17. Varför är det som Judas tillskriver Gud så lämpligt med tanke på a) ”all förfluten evighet”? b) ”nu”? c) ”alla evigheter”?
17 Judas tillskriver så lämpligt Jehova ära, majestät, makt och myndighet ”i all förfluten evighet” eller ”inför all tid”, som människor kan känna den, eftersom Jehova är Gud ”från evighet till evighet”. (Judas, vers 25, NW, 1950 års upplaga, fotnoten; Psalm 90:2) Jehovas tillbedjare tillskriver med rätta Honom dessa ting ”nu”, det vill säga då på den tiden när Judas skrev såväl som nu i vår tid. Dessutom förtjänar Jehova att få denna egenskap sig tillskriven ”i alla evigheter”, för han kommer aldrig att dö och kommer alltid att ha trogna lovprisare. (Habackuk 1:12; Psalm 148) När Judas avslutade sin verkliga bön, tillade han: ”Amen”, eller: ”Må så ske.” Och alla trogna kristna vittnen för Jehova instämmer av hela sitt hjärta i hans lovprisning.
Ta Judas’ budskap till hjärtat!
18. Vad har vi lärt oss genom Judas’ brev om a) falska lärare? b) ”tygellöshet”? c) brist på tro? d) respekt och aktning för myndighet? e) knotande och klagande? f) att beundra andra i själviskt syfte?
18 Judas’ brev har en verklig innebörd för Jehovas vittnen i vår tid. Vi måste hålla oss tätt intill Guds ord och fullständigt ta avstånd från falska lärare. (Job 13:16; 27:8, 9; Jeremia 17:13; Judas, vers 4, 19) De trogna måste motstå varje lockelse att dras in i ”tygellöshet”. (Judas, vers 3, 4; 1 Moseboken 39:7—12) Inte heller får vi brista i tro, för det kan kosta oss det eviga livet. (Hebréerna 3:12; Judas, vers 5) Judas’ budskap bör också driva oss till att respektera myndighet som instiftats av Gud och till att motstå varje frestelse att tala emot dem som troget axlar ansvar i församlingen. (Hebréerna 13:17; Judas, vers 8, 9) I stället för att knota och klaga bör vi känna oss drivna av Judas’ brev till att visa kärlek till Jehova Gud och våra medtroende. (Matteus 22:37—40; Johannes 13:34, 35; Romarna 13:8—10; Judas, vers 16) Judas’ ord hjälper oss också att undvika att beundra andra i själviskt syfte, något som hör till de bedrägliga sätt varpå vi skulle kunna göra oss till en styggelse för Jehova. — Ordspråksboken 3:32; Judas, vers 16.
19. Varför bör vi ta Judas’ av Gud inspirerade budskap till hjärtat?
19 Må vi alla som överlämnade kristna vittnen för Jehova och hans älskade Son ta till hjärtat det viktiga och kärleksfulla budskap som lärjungen Judas kom med. (Jämför Jesaja 43:10—12; Apostlagärningarna 1:8.) Hans ord kommer att göra oss ännu mera säkra på foten, då vi vandrar på ”livets väg”. (Psalm 16:11) Må vi vara på vår vakt och hålla oss till Jehovas ord, Judas’ brev inbegripet. (Psalm 119:9—16) På så sätt kommer vi att lyckas ”kämpa hårt” för tron och kommer med Guds hjälp att bevara oss i Guds kärlek.
Kommer du ihåg följande?
□ Vem varnade och sade att det i den yttersta tiden skulle finnas hånfulla människor, och varför riktade Judas direkt uppmärksamheten på detta?
□ Vad var den ”allraheligaste tron”, och hur kan vi bygga upp oss på den?
□ Hur kunde Judas’ medtroende bevara sig ”i Guds kärlek”?
□ Av vilken anledning behövde somliga till bekännelsen kristna barmhärtighet, och vad innebar det att ”rycka dem ur elden”?
□ Varför var det så lämpligt att Judas tillskrev Jehova Gud ära, majestät, makt och myndighet?
□ Vilka problem som Judas’ budskap hjälper oss att framgångsrikt ta itu med gör att vi bör ta det till hjärta?
[Bild på sidan 19]
Jehovas trogna vittnen under det första århundradet kämpade hårt för tron, trots att de kan ha blivit hånade av falska lärare
[Bild på sidan 20]
Be med helig ande