En apostels ståndpunkt mot avfall
För att du skall få största nyttan av den här artikeln, rekommenderar vi att du läser den bibelbok som kallas Första Johannes. Den omfattar bara några få sidor.
MOT slutet av det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen hotade en allvarlig och försåtlig fara den första kristna församlingen. Var det förföljelse från dem som befann sig utanför det kristna samhället? Nej, den huvudsakliga faran kom inifrån. Den lurande fienden var avfall.
År 98 v.t. fanns det en apostel kvar som verkade som ett slutligt bålverk mot vad som senare skulle visa sig bli en flod av falska läror och religiös och politisk kompromiss. Det var den åldrige aposteln Johannes, son till Sebedeus och bror till aposteln Jakob, vilken hade dött martyrdöden omkring 54 år tidigare. Johannes hade, som ung man, tjänat tillsammans med Jesus under dennes korta jordiska tjänst. Jesus kallade Johannes en ”åskans son”, kanske på grund av hans dynamiska personlighet. Johannes, som nu var en gammal man, tog itu med att skriva ett kraftfullt brev med varningar och råd till de kristna församlingarna. Det han säger är fortfarande av betydelse för oss i dag. — Markus 3:17; Lukas 9:51—56.
Johannes var väl medveten om att avfall höll på att smyga sig in bland hans medtroende. Aposteln Paulus hade dessförinnan förutsagt ett sådant avfall. (Apostlagärningarna 20:29, 30) I tydliga och klara ordalag avslöjade Johannes bedragarna och sade: ”[Många antikrister] har nu också ... blivit till, av vilket vi får vetskap om att det är den yttersta stunden. De gick ut från oss, men de var inte av vår sort; för om de hade varit av vår sort, skulle de ha blivit kvar hos oss.” Det förhållandet att Johannes talar om ”antikrister” i pluralis visar att avfallet inte var begränsat till en enda människa, utan inbegrep många som förnekade den uppfattning om Kristus som finns i bibeln. — 1 Johannes 2:18, 19.
Vilka var dessa antikrister? Och hur försökte de bedra sina medtroende? Johannes skräder inte orden när det gäller att avslöja de antikristliga avfällingarna. Han angriper dem på tre punkter: 1) de förnekar att Kristus kom i köttet, 2) de förnekar att Jesus var Kristus och Guds Son och, 3) de förnekar att de själva var syndare.
Kom Kristus i köttet?
Men du kanske frågar: ”Hur skulle någon troende kunna förneka att Jesus hade kommit i köttet?” Vid slutet av det första århundradet hade tydligtvis somliga kristna blivit påverkade av grekisk filosofi, vilken inbegrep den tidigare gnosticismen. Dessa avfällingar framhöll att alla materiella ting var onda, inbegripet den köttsliga kroppen. Enligt de avfälliga antikristerna hade Jesus således inte kommit i det onda köttet, utan i stället som en ande. Johannes visar klart och tydligt att han inte är med på sådana teologiska resonemang som förnekade verkan av Kristi lösenoffer. Han skriver således: ”Jesus Kristus, en som är rättfärdig” och som är ”ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra utan också för hela världens”. — 1 Johannes 2:1, 2.
Senare klargör Johannes frågan ytterligare med en enkel och kategorisk förklaring genom att säga: ”Varje inspirerat uttalande som bekänner Jesus Kristus såsom kommen i köttet, det härrör från Gud, men varje inspirerat uttalande som inte bekänner Jesus, det härrör inte från Gud.” — 1 Johannes 4:2, 3.
Är Jesus inte den Smorde?
Det tycks som om somliga som bekände sig vara kristna och som hade judiskt ursprung hade börjat förneka att Jesus var den Smorde och Guds Son. Johannes fördömer i skarpa ordalag sådan brist på tro och säger: ”Vem är lögnaren om det inte är den som förnekar att Jesus är den Smorde? Denne är antikrist, den som förnekar Fadern och Sonen.” (1 Johannes 2:22) Johannes’ öppna och rättframma uttryck lämnar inte något rum för tvivlare.
Johannes väcker senare en annan fråga för att ge stöd åt sitt resonemang: ”Vem är den som segrar över världen, om inte den som tror att Jesus är Guds Son? De här tingen skriver jag till er, för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som sätter er tro till Guds Sons namn.” — 1 Johannes 5:5, 13.
Är vi syndare?
Hur otroligt det än kan låta sade somliga antikrister att de var utan synd, eller också kanske de trodde (eftersom de betraktade sig själva som frälsta) att de inte kunde synda. Därför avvisar Johannes denna vanföreställning överallt i sitt brev. Han säger till exempel: ”Om vi skulle påstå: ’Vi har ingen synd’, vilseleder vi oss själva, och sanningen är inte i oss. ... Om vi skulle påstå: ’Vi har inte syndat’, gör vi honom [Gud] till lögnare, och hans ord är inte i oss.” — 1 Johannes 1:8—10.
”Men vad är synd?” kanske du frågar. Det grekiska ordet hamartiʹa betyder bokstavligen ”att förfela målet”. Men Johannes ger under inspiration en mer omfattande förklaring: ”Var och en som utövar synd, han utövar också laglöshet, och synd är alltså laglöshet [grekiska: anomia, anger förakt för och överträdelse av lagen, syndfullhet, ondska]. Den som utövar synd, han härstammar från djävulen. Var och en som är född av Gud utövar inte synd.” — 1 Johannes 3:4, 8, 9.
Det är sant att vi alla är syndare. Men Johannes är intresserad av att fördöma den uppsåtlige syndaren eller lagbrytaren, den ”som utövar synd”. Senare avslöjar han hur allvarlig situationen är för den som utövar synd genom att framhålla: ”Härigenom blir Guds barn och djävulens barn uppenbara: Var och en som inte utövar rättfärdighet, han härstammar inte från Gud, inte heller den som inte älskar sin broder.” (1 Johannes 3:10; 5:18) Må vi därför undvika det okristna utövandet av synd.
Vilka motiv låg bakom avfallet?
Vad var det som låg bakom dessa olika avfälliga läror? En förklaring ges av William Barclay, en nutida forskare i grekiska, som skriver att de svårigheter Johannes försöker bekämpa kom från män ”vars mål var att göra kristendomen intellektuellt respektabel ... , som kände till de intellektuella tendenserna och strömningarna på den tiden och som önskade uttrycka kristendomen i ordalag som överensstämde med de rådande filosofiska uppfattningarna. Den tanken kom från män som menade att tiden var inne för kristendomen att anpassa sig efter världslig filosofi och efter samtida åsikter.”
En liknande uppfattning, som går till angrepp mot den sanna trons själva grundvalar, har förts fram av somliga i vår tid. Dessa motståndare önskar urvattna den kristna läran och göra den mer godtagbar för respekterade och intellektuella element i denna tingens ordning. Om sådana uppfattningar som omfattats av somliga under de senare åren hade genomförts, skulle Jehovas vittnen säkerligen ha förlorat sina enastående ”ursprungliga kristna” egenskaper och sin livskraft.
Johannes’ råd är därför lämpligt även i dag: ”Detta är nämligen vad Guds kärlek innebär: att vi håller hans bud; och ändå är hans bud inte betungande.” Dessa bud inbegriper att predika de goda nyheterna om Guds rike och att hålla sig avskild från världen och neutral i fråga om dess konflikter, medan vi gör vårt yttersta för att helga Jehovas namn och utöva sann kärlek. — 1 Johannes 5:3; Markus 13:10; Johannes 17:16; Matteus 6:9; 1 Johannes 3:23.
Motmedel mot synd och avfall
Finns det något som kan bromsa utövandet av synd? Johannes’ svar är: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, EFTERSOM GUD ÄR KÄRLEKEN.” Med påfallande enkelhet för Johannes fram sin huvudtanke. Kärlek är nyckeln. Och Guds kärlek som kommer till uttryck genom hans Son är motmedlet mot syndens verkningar. ”Av detta har Guds kärlek gjorts uppenbar i vårt fall, därför att Gud sände ut sin enfödde Son i världen för att vi skulle få liv genom honom.” Hur bör denna kunskap påverka oss? Johannes svarar: ”Ni älskade, om det är så Gud har älskat oss, då är vi själva pliktiga att älska varandra.” — 1 Johannes 4:8—11.
Om vi verkligen älskar Gud och vår medmänniska, kommer vi att stå emot syndens och avfallets intrång. Kärleken bryter inte uppsåtligt mot Guds lagar och principer. Ändå varnar Johannes: ”Det finns en synd som drar med sig död.” Avfällingar som inte ångrar sig är helt visst i den kategori av människor som förtjänar tillintetgörelse. — 1 Johannes 5:16, 17; Matteus 12:31; Lukas 12:10; Hebréerna 6:4—6; 10:23—27.
Om synd och avfall är den mörka tråd som går genom Johannes’ brev, är den äkta kärleken ett pärlhalsband som överskyler den. Även om hans brev framför en dyster varning, är det ändå tydligt och klart upplyst av tre återkommande grundtankar — kärlek, ljus och liv. Johannes säger att vi skall undvika lögnarna, antikristerna, avfällingarna. Överge mörkret och vandra i ljuset. Förkasta hat och utöva kärlek. Stå emot synden, och vet att om du begår en synd har du en hjälpare eller försvarare hos Fadern, Jesus Kristus. Ja, ”detta är det avgivna vittnesbördet: att Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son”. — 1 Johannes 5:11; 2:1, 2.
I sitt slutliga råd varnar Johannes: ”Små barn, var på er vakt mot avgudarna.” (1 Johannes 5:21) I det forntida Roms värld var sådana råd mycket lämpliga. Och för dem som i dag önskar utöva sann kristendom och undvika avfall är det fortfarande lika viktigt. Må vi därför uppmärksamma Johannes’ inspirerade råd. Det kommer att hjälpa oss att stå emot synden, utöva verklig kristen kärlek, vandra på sanningens väg och bevara en orubblig ståndpunkt mot avfall.
[Bild på sidan 18]
Grekisk filosofi ledde till avfall