Tjäna lojalt som ”medarbetare i sanningen”
”Du utför ett troget arbete i vad du än gör för bröderna. ... Vi är ... pliktiga att ta emot sådana personer gästfritt, för att vi må bli medarbetare i sanningen.” — 3 JOHANNES, VERS 5—8.
1. Vilket slags tillbedjan måste vi ägna Jehova för att behaga honom?
JEHOVA söker dem som vill tillbedja honom ”med ande och sanning”. (Johannes 4:23, 24) För att dessa skall vinna Guds godkännande måste deras tillbedjan av honom vara i överensstämmelse med det som han har uppenbarat om sig själv och sitt uppsåt. De måste också hålla fast vid samtliga kristna läror som framhäver Jesus Kristus. Det är nödvändigt att fortsätta att vandra i denna sanning för att vinna frälsning. — Efesierna 1:13, 14; 1 Johannes 3:23.
2. Vilken fråga uppstår, och var kan vi finna god vägledning för att få svar på denna fråga?
2 De som är vittnen för Jehova måste fortsätta att vandra i sanningen. De måste i själva verket samarbeta helt och fullt i ”helig tjänst” genom att lojalt främja Rikets intressen som ”medarbetare i sanningen”. (Romarna 12:1; 3 Johannes, vers 5—8; Matteus 6:33) Men hur kan de göra det? Aposteln Johannes’ tredje inspirerade brev är till mycket god vägledning i detta avseende.
Fortsätt att vandra i sanningen
3. Hur kommer banden av kristen kärlek tydligt fram i de inledande orden i Johannes’ tredje brev?
3 Banden av kristen kärlek kommer tydligt fram i apostelns inledande ord. Han skrev:
”Den äldste till den älskade Gajus, som jag i sanning älskar.” (3 Johannes, vers 1)
Johannes identifierade sig själv som ”den äldste”, uppenbarligen på grund av sin höga ålder i fysiskt och andligt avseende. Gajus var hans älskade kristne vän som bodde på en icke namngiven plats. Johannes kallar honom ”den älskade” och använder ett uttryck som betecknar kärlek och tillgivenhet, ett uttryck som var vanligt bland de första kristna. — Romarna 16:5; 2 Petrus 3:1; Judas, vers 3.
4, 5. a) Vad önskade Johannes Gajus i sin bön? b) Hur använde Gajus sitt liv?
4 Johannes hade goda skäl till att älska Gajus, för vi läser:
”Du älskade, jag ber att du i allting må ha framgång och vara vid god hälsa, alldeles som din själ har framgång. Ty jag gladde mig mycket, när bröder kom och vittnade om den sanning du håller fast vid, alldeles som du fortsätter att vandra i sanningen. Jag har ingen större anledning till tacksamhet än detta, att jag får höra att mina barn fortsätter att vandra i sanningen.” — 3 Johannes, vers 2—4.
5 Aposteln bad att Gajus skulle ha framgång i allting, både i andligt och i materiellt avseende. Johannes bad också att hans vän skulle vara vid ”god hälsa”. Denna rätt vanliga önskan behövde inte med nödvändighet innebära att Gajus då var sjuk. (Jämför Apostlagärningarna 15:29.) Här betecknar Johannes’ bruk av ordet ”själ” det närvarande livet som en förnuftsbegåvad person. Och hur använde Gajus sitt liv? Jo, till att troget utföra Guds ”heliga tjänst”.
6, 7. a) Av vilken anledning gladde sig Johannes mycket? b) Vad måste alla trogna vittnen för Jehova göra i likhet med Gajus när det gäller ”sanningen”?
6 Johannes hade fått hjärtevärmande nyheter av sina andliga bröder som hade kommit till Efesus, nyheter som fick honom att glädja sig mycket. Aposteln kunde glädja sig därför att hans vän Gajus mådde bra andligen och höll fast vid sanningen. (Ordspråksboken 15:30; 25:25) Dessa ”bröder” kan ha tillhört samma församling som Gajus, eller också kan de ha tillhört dem som begav sig från Efesus för att besöka den församlingen för att kanske rentav föra med sig ett tidigare brev som aposteln hade skrivit till den. — 3 Johannes, vers 9.
7 Dessa bröder vittnade om den sanning som Gajus höll fast vid. Han hade helt och fullt godtagit sanningen som var förbunden med Kristus och följde Jehovas bud. Gajus vandrade ”i sanningen” och höll lojalt fast vid samtliga kristna läror. Alla trogna vittnen för Jehova måste i själva verket inte bara vara ”i sanningen”, utan också vandra i den och låta den bli ett levnadssätt för dem. Lojala kristna formar alltid sitt liv i överensstämmelse med ”sanningen”, tar avstånd från avfällighet och tjänar Gud aktivt ”med hängivet hjärta”. — 2 Johannes, vers 1—4; Jesaja 38:2, 3.
8. Varför kunde Johannes betrakta Gajus som ett av sina ”barn”?
8 Johannes sade att han inte hade någon större anledning till tacksamhet än den att få höra att hans ”barn” fortsatte ”att vandra i sanningen” eller att leva ”i överensstämmelse med sanningen”. (Hedegård) Aposteln kan ha blivit en andlig far till Gajus genom att hjälpa honom att få exakt kunskap i bibeln. (Jämför 1 Korintierna 4:14—17.) Men även om Johannes inte hade fört in denne älskade vän i sanningen, var det tillbörligt att aposteln betraktade denne uppenbarligen unge man som ett av sina ”barn” och gjorde det på grundval av sin höga ålder, sin kristna mogenhet och den faderliga tillgivenhet han kände för honom.
”Medarbetare i sanningen”
9. Vad uppmuntrades Gajus att göra för vissa bröder enligt 3 Johannes, vers 5—8?
9 Gajus hade fullgjort sina kristna förpliktelser på ett utmärkt sätt, och Johannes berömde honom på följande sätt:
”Du älskade, du utför ett troget arbete i vad du än gör för bröderna, och obekanta till och med, vilka har vittnat om din kärlek inför församlingen. Dessa skall du vara vänlig och sända vidare på ett för Gud värdigt sätt. Det var nämligen för hans namns skull som de drog åstad, utan att ta något av folk i nationerna. Vi är därför pliktiga att ta emot sådana personer gästfritt, för att vi må bli medarbetare i sanningen.” — 3 Johannes, vers 5—8.
10. Vilket ”troget arbete” utförde Gajus, och hur handlar Jehovas vittnen på ett liknande sätt i vår tid?
10 Gajus utförde ”ett troget arbete” eller ”en lojal sak”, då han tog emot besökande bröder på ett gästfritt sätt. (Revised Standard Version) Detta var särskilt beaktansvärt, eftersom de var ”obekanta till och med” — människor som tidigare var okända för sin kristne värd. Jehovas vittnen i vår tid utför ett liknande ”troget arbete”, då de utsträcker sin gästfrihet till sådana medtroende som resande tillsyningsmän, som sänds ut av Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. — Romarna 12:13.
11. Vad kunde de resande bröderna vittna om beträffande Gajus?
11 Den älskade Gajus visade helt visst en kärlek som var grundad på principer, och de resande bröderna vittnade om detta ”inför församlingen”, kanske under ett kristet möte i Efesus. (Jämför Apostlagärningarna 14:27.) De kunde intyga att Gajus hade varit gästfri. Han hade visat kärlek till obekanta och på så sätt visat att hans handlingssätt vår likt det som kännetecknade forna tiders gudaktiga människor. — 1 Moseboken 18:1—8; Matteus 25:34, 35, 40.
12. a) På vilket sätt skulle de resande kristna sändas vidare? b) För vems namns skull hade dessa bröder dragit åstad? c) På vilka vitt skilda sätt skulle de trogna bröderna respektive avfällingarna behandlas?
12 Aposteln uppmanade Gajus att sända de resande kristna, som gav ut sig själva i tjänsten för Gud, vidare ”på ett för Gud värdigt sätt”. De skulle utrustas med sådant som mat och penningmedel för sin resa. (Titus 3:13) Dessa bröder skulle få bistånd, därför att de hade dragit åstad för det ”namnets” skull, enligt den grekiska texten. Här åsyftade Johannes uppenbarligen Guds ojämförliga namn, Jehova, eftersom han sade att de skulle sändas vidare ”på ett för Gud värdigt sätt”. (Jämför Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna; Kingdom Interlinear Translation; 1981.) Även om avfälliga resande lärare inte skulle tas emot på ett gästfritt sätt, förtjänade dessa trogna besökande bröder att bli behandlade som lojala vittnen för Jehova Gud och hans Son. — Jesaja 43:10—12; Apostlagärningarna 1:6—8; 2 Johannes, vers 9—11.
13. a) Vad betydde det att de resande kristna inte tog ”något av folk i nationerna”? b) Hur kunde således andra bli ”medarbetare i sanningen”?
13 De hårt arbetande kristna resande tog inte ”något av folk i nationerna”. I likhet med aposteln Paulus ville de tydligtvis ”förkunna de goda nyheterna ... kostnadsfritt” och inte lägga någon ekonomisk börda på dem som de predikade sanningen för. (1 Korintierna 9:18; 2 Korintierna 11:7; 1 Tessalonikerna 2:9) Eftersom dessa bröder hade dragit åstad för Jehovas namns skull och förkunnade de ”goda nyheterna” för hedningarna utan att ta emot någon materiell hjälp från dem, var deras medkristna ”pliktiga att ta emot sådana [evangelieförkunnare] ... gästfritt”. Genom att bistå dem spelade dessa gästfria tillbedjare av Jehova en viktig roll i att främja kristendomens intressen. De bevisade sig därigenom vara ”medarbetare i sanningen”. Det är en liknande ande som driver Jehovas vittnen i vår tid.
Lojalt stöd trots motstånd
14. Vilket motstånd hade rests i den församling Gajus tillhörde?
14 Gajus tjänade lojalt som en ”medarbetare i sanningen”. Men det hade rests motstånd, för Johannes sade:
”Jag har skrivit något till församlingen, men Diotrefes, som tycker om att inta främsta platsen bland dem, tar inte respektfullt emot någonting från oss. Därför skall jag, om jag kommer, påminna om hans gärningar, som han fortsätter med, i det han sladdrar om oss med onda ord. Och inte nöjd härmed, tar han inte heller själv respektfullt emot bröderna, och sådana som vill ta emot dem försöker han hindra och kasta ut ur församlingen.” — 3 Johannes, vers 9, 10.
15. Vilken inställning hade Diotrefes, och vad skulle hända om en till bekännelsen kristen i vår tid skulle handla likt honom?
15 Johannes hade tidigare skrivit ”något till församlingen”, men den arrogante Diotrefes tog inte respektfullt emot någonting från aposteln. I själva verket tyckte den förmätne Diotrefes om ”att inta främsta platsen” bland sina medtroende; han ville ”ta ledningen där”. (1981) Denne stolte man var således inte i harmoni med Jesus Kristus, som sade till sina lärjungar: ”Ni alla är bröder. ... Inte heller skall ni låta kalla er för ledare, eftersom en enda är er ledare, den Smorde.” (Matteus 23:8—12) Eftersom ”stolta ögon och högmodigt hjärta ... är dem till synd” och Jehova ”känner den högmodige fjärran ifrån”, är det naturligtvis så att alla till bekännelsen kristna som liknar Diotrefes i vår tid inte står i ett nära förhållande till Gud. — Ordspråksboken 21:4; Psalm 138:6.
16. a) Hur handlade Diotrefes mot aposteln Johannes? b) Vad kan de kristna som lever nu på 1900-talet lära av detta?
16 Genom att inte respektfullt ta emot någonting från Johannes visade Diotrefes att han gjorde uppror mot gudagiven myndighet. Därför skulle den ålderstigne aposteln, om han kom till församlingen, ”påminna om” Diotrefes’ onda gärningar, plus vad han hade sagt. Diotrefes ”sladdrade” om Johannes med ”onda ord” och baktalade på så sätt en av de apostoliska grundstenarna i det himmelska nya Jerusalem. (Uppenbarelseboken 21:2, 14) Så kunde han helt visst inte handla ostraffat! Inte heller kan de som bekänner sig vara kristna i vår tid förvänta att de skall undgå Guds ogynnsamma dom, om de utan att ångra sig förtalar sina medtroende och visar bristande respekt för av Gud instiftad myndighet. — 3 Moseboken 19:16; Judas, vers 8—13.
17. Vilken annan försyndelse gjorde Diotrefes sig skyldig till?
17 Diotrefes vägrade också att ta emot de flitiga resande bröderna gästfritt. Han försökte i själva verket hindra andra som ville utsträcka sin gästfrihet till de besökande evangelieförkunnarna. Och vad värre var: Diotrefes försökte kasta ut gästfria och kärleksfulla individer ur församlingen genom att få dem uteslutna på orätta grunder. Men trots allt detta motstånd fortsatte de lojala kristna att oförskräckt understödja predikandet om Riket.
Efterlikna det goda
18. Vad sade Johannes till Gajus enligt 3 Johannes, vers 11, 12, och varför gjorde han det?
18 Om Diotrefes inte ändrade sig, kunde han själv till sist bli utesluten ur församlingen. Men den som är trogen bör handla som Johannes sade till Gajus:
”Du älskade, efterlikna inte det onda, utan det goda. Den som gör gott härstammar från Gud. Den som gör ont har inte sett Gud. Demetrius har fått gott vittnesbörd av alla och av sanningen själv. Ja, också vi vittnar, och du vet att vårt vittnesbörd är sant.” — 3 Johannes, vers 11, 12.
19. Vad krävs för att man skall kunna efterlikna det goda?
19 Gajus blev uppmanad att ”efterlikna inte det onda, utan det goda”. Strävan att göra det som är gott kräver att man hatar det som är ont och aktivt håller fast vid det som är gott. (Psalm 97:10; Romarna 12:9) Och hur viktigt är inte detta med tanke på att ”den som gör gott härstammar från Gud”! — 1 Johannes 3:4—12.
20. Hur kan de som tillber Jehova här på jorden ”se” honom?
20 Aposteln gick vidare och sade med eftertryck: ”Den som gör ont har inte sett Gud.” De trogna med anden smorda kristna kan förvänta att få se Gud och Kristus när de uppväcks till andligt liv i himmelen. Men de som tillber Jehova här på jorden kan ”se” honom genom att iaktta vad han gör för dem. De som ”ser” Gud kan göra det med sitt ”hjärtas ögon”. (Efesierna 1:18; 2 Moseboken 33:20; Job 19:26) De kan verkligen som tillbedjare av Jehova lära känna honom genom sin uppfattningsförmåga, som inbegriper både sinnet och hjärtat, och uppfatta vilka egenskaper han har, till exempel hans oändliga kärlek, som kom till uttryck i att han gav sin enfödde Son för människosläktet. — Johannes 3:16.
21. a) Vem var Demetrius? b) Hur hade Demetrius fått ”gott vittnesbörd ... av sanningen själv”?
21 Gajus blev uppmanad att ”efterlikna ... det goda”, och Demetrius var en som gjorde det goda. Troligen reste Demetrius med de besökande bröderna och var kanske tillsyningsman för denna grupp av predikare eller missionärer. (Jämför 2 Korintierna 8:16—24.) Gajus kanske inte kände Demetrius så väl, ja, kanske inte alls, men andra kristna talade väl om honom, och han hade fått ”gott vittnesbörd ... av sanningen själv”. Vad de medtroende sade om Demetrius understöddes av hans gudaktiga uppförande, för han hade format sitt liv i överensstämmelse med Jehovas krav och ”levde sanningen”. Följaktligen kunde ”sanningen” i verkligheten tala väl om Demetrius. Det gjorde också aposteln Johannes, och Gajus visste att han var sanningsenlig. (Jämför Johannes 19:35; 21:24.) Därför måste de resande förkunnarna av Riket ha tagits emot gästfritt av Gajus och andra lojala ”medarbetare i sanningen”, trots Diotrefes’ motstånd.
Kärleken tydlig bland medarbetarna
22. Vad hoppades Johannes att han skulle få göra i stället för att skriva något mera till Gajus?
22 Johannes’ avslutande ord till Gajus ger överflödande bevis för att det existerade kärlek bland ”medarbetarna i sanningen”. Han sade:
”Jag hade väl många saker att skriva till dig, men jag vill inte fortsätta att skriva till dig med bläck och penna. Jag hoppas emellertid få se dig rätt snart, och vi skall tala ansikte mot ansikte. Må du ha frid. Vännerna sänder dig sina hälsningar. Hälsa vännerna var och en vid namn från mig.” (3 Johannes, vers 13, 14)
Ja, Johannes hade mycket att säga till Gajus, men han ville inte sätta allt på pränt. Aposteln hoppades i stället att ”få se [Gajus] ... rätt snart” eller ”genast”. (Kingdom Interlinear Translation) Då skulle de kunna ”tala ansikte mot ansikte” och samtala ”hjärta till hjärta”. — Phillips.
23. a) Vad ville Johannes, då han önskade Gajus frid, att hans vän skulle få åtnjuta? b) Hur benämnde aposteln Johannes sina älskade medtroende i sina avslutande ord i sitt tredje brev?
23 Johannes önskade innerligt att Gajus under tiden måtte ha frid — det lugn som kommer av ett nära förhållande till Jehova, den stillhet och ro som tar bort bekymmer man har i onödan och låter sinnet och hjärtat vila. (Filipperna 4:6, 7) Till sist, som en avslutning, sände aposteln hälsningar till Gajus från ”vännerna” och benämnde således sina älskade medtroende på samma sätt som Jehovas vittnen ofta gör i vår tid. (Jämför Johannes 15:13, 14.) Och hur passande var det inte att Johannes kände medlemmar i den lokala församlingen så väl att han kunde be Gajus framföra hälsningar till dem och nämna dem ”var och en vid namn”!
Fortsätt att tjäna lojalt som medarbetare
24, 25. Behovet av vad bör inpräntas i Jehovas vittnen genom Johannes’ andra och tredje brev, och vad bör dessa brev driva oss till?
24 Genom Johannes’ andra och tredje inspirerade brev inpräntas det sannerligen i vår tids kristna att de behöver älska varandra, ta avstånd från avfällighet, hålla fast vid sanningen och främja den sanna tillbedjans intressen. Därför är vi som Jehovas vittnen fast beslutna att förbli lojala mot de sanningar som finns nedtecknade i bibeln och visa detta genom att lovsjunga vår Fader, förkunna de goda nyheterna om Riket och framhålla Jesu Kristi viktiga uppgift i Guds föranstaltning för att välsigna mänskligheten.
25 Som Jehovas vittnen råkar vi ut för många ting som prövar vår tro i dessa kritiska ”yttersta dagar”. (2 Timoteus 3:1—5) Men aposteln Johannes’ förnuftiga råd kommer att hjälpa oss att fortsätta att ”vandra i sanningen” och låta detta bli ett levnadssätt för oss. Må vi därför efterlikna det goda, göra allt vi kan för att främja Rikets intressen och fortsätta att tillsammans tjäna lojalt som ”medarbetare i sanningen” — allt till lov och pris av den underbare sanningens Gud, Jehova.
Kan du besvara följande frågor?
□ Vilket ”troget arbete” utförde Gajus för sina medtroende?
□ Vad kan vi lära av Diotrefes’ onda handlingssätt?
□ Hur kan vi i likhet med Gajus tjäna lojalt som ”medarbetare i sanningen”?
[Bild på sidan 27]
Gajus utförde ”ett troget arbete”, då han tog emot besökande bröder på ett gästfritt sätt
[Bild på sidan 29]
Jehovas vittnen tjänar lojalt tillsammans som ”medarbetare i sanningen”, alldeles som deras föregångare under det första århundradet gjorde