Är det Gud som orsakar jordbävningarna?
”Den fasta marken blir som gelé under fötterna. Man tar tre eller fyra steg framåt och rycks tillbaka som om man skulle stå på en flygande matta. Man faller, och det är svårt att resa sig igen, eftersom man kastas åt alla håll. Träden piskar marken med sina toppar — först på ena sidan, sedan på andra sidan — och en del splittras i två delar. Man försöker fly bort på vägen, men den vrider sig som en orm under fötterna. Överallt på marken ser man sprickor som öppnas och smäller igen. Man grips av skräck. Det finns ingen säker plats. Man tänker: ’Det är världens ände!’” — Sarah Burn Plunkett, överlevande efter jordbävningen i Alaska år 1964.
HAR du upplevt en jordbävning? Även om du inte har det, påverkar jordbävningar ditt liv. Hur då? Åtminstone på två sätt. För det första visar de att jorden under dina fötter ständigt är i rörelse, oavsett var du bor. För det andra, och det är mycket viktigare, är jordbävningarna i vår tid karakteristiska för ”slutet” på denna världsvida ”tingens ordning”. Det sägs i samband med detta i en berömd profetia: ”Och det skall vara stora jordbävningar.” (Lukas 21:9—11; Matteus 24:3—8) Bibeln förutsade att bokstavliga jordbävningar skulle utgöra en del av ett ”tecken” som skulle utpeka den tid då Guds himmelska rike skall göra slut på ondskan och upprätta ett fridfullt paradis på jorden. (Psalm 37:10, 11; Matteus 6:10) Detta kan få några att fråga: ”Är Gud ansvarig för de här jordbävningarna?”
Jordbävningar på bibelns tid
Orsakas jordbävningar av Gud? I de flesta fall inte. Jordbävningar är en av jordens naturliga processer, på samma sätt som vinden och regnet. Jordskalv har förekommit sedan mycket lång tid tillbaka. Jorden upplever i genomsnitt ett skalv var trettionde sekund.
I några särskilda fall har Jehova Gud åstadkommit jordbävningar. Varför det? Dessa jordbävningar tjänade ett bestämt syfte, och den förstörelse de åstadkom var selektiv — aldrig slumpmässig. Begrunda följande exempel:
För 3.400 år sedan, då ett av Guds förbund ingicks, församlade sig Israels folk vid foten av Sinai berg, och ”hela berget bävade våldsamt”. Jehova använde på så sätt en jordbävning som en demonstration av sin oförlikneliga makt, och han gjorde det för att betona allvaret i förbundet. Att berget bävade tjänade också som en hjälp för minnet för israeliterna. De skulle inte så lätt glömma sitt löfte, eftersom Jehova sammankopplade denna viktiga överenskommelse med händelser som ingav vördnad och fruktan, bland annat en jordbävning. — 2 Moseboken 19:7—19.
En annan jordbävning inträffade en kort tid därefter. Det hade bland Datans, Abirams och Koras hus utvecklat sig ett uppror mot Jehovas förordnade ledare. Sedan dessa upprorsmän hade fått tillräckligt med goda råd som de ignorerade, använde Jehova en jordbävning för att befria sitt folk från dem. Marken ”rämnade ... under dem, och jorden öppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras ägodelar”. — 4 Moseboken 16:31, 32.
Men Gud har inte orsakat våra dagars jordbävningar. Varför tar då bibeln med dem som en del av tecknet på ”slutet”? Och lever vi verkligen i ”avslutningen på tingens ordning”?