Har Gud bestämt ditt öde?

MÅNGA människor är övertygade om att Gud förutbestämmer en människas öde. Och de är säkra på att bibeln visar att det är så.

Några kan till exempel peka på fallet med Esau och Jakob. De var fortfarande i moderlivet när Gud förutsade: ”Den äldre skall tjäna den yngre.” (1 Moseboken 25:23) Likaså visste Gud i förväg att Simson, Jeremia och Johannes döparen skulle utföra ett storslaget arbete i hans tjänst. (Domarboken 13:3—5; Jeremia 1:5; Lukas 1:13—17) Betyder inte detta att sådana personer förutbestämdes till evig frälsning?

Och hur var det med Judas Iskariot? Långt innan han föddes talade bibliska profetior om att Messias skulle förrådas. (Psalm 41:10; 55:13, 14) Bibeln säger till och med att Jesus ”från början” visste vem det var som skulle förråda honom. — Johannes 6:64.

Vad skulle du säga i ljuset av det nu nämnda? Lär bibeln att Gud har förutbestämt vissa till evig frälsning och andra till fördömelse? Har Gud bestämt ditt öde?

Vad predestinationen innebär

Tänk på vad predestinationen innebär innan vi besvarar dessa frågor. Om den läran vore sann, skulle det betyda att Gud i förväg visste allt som skulle bli resultatet av att han skapade människorna — Adams och Evas avfall, krigen, brottsligheten, omoraliskheten, förtrycket, oärligheten, skrymteriet, sjukdomarna. Genom att uttala orden: ”Låt oss göra människor” skulle Gud således uppsåtligt ha satt i gång all denna ondska! (1 Moseboken 1:26) Utsikten till evigt liv som Gud gav Adam och Eva skulle således ha varit ren humbug. Detsamma gäller bibelns inbjudan: ”Var och en som vill, han må fritt ta av livets vatten.” — Uppenbarelseboken 22:17.

Bibeln säger dock att Jehova är en Gud, ”överflödande i kärleksfull omtanke och sanning”. (2 Moseboken 34:6, NW) Han skulle aldrig erbjuda något som han visste vore omöjligt för någon att uppnå. Jesus Kristus frågade: ”Vilken är den man bland er, vars son ber om bröd — inte skulle han väl då räcka honom en sten? ... Om alltså ni, fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte er Fader som är i himlarna ge goda ting åt dem som ber honom?” (Matteus 7:9—11) Dessutom, om Gud för länge sedan förutbestämde exakt vilka som skulle vinna evig frälsning och vilka som skulle bli tillintetgjorda för evigt, varför säger då bibeln att ”Jehova ... är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”? — 2 Petrus 3:9.

Läran om predestination går därför stick i stäv mot vad bibeln i själva verket lär om Gud. ”Men skulle inte en begränsning av Guds kunskap om framtiden undergräva hans allmakt?” kanske du undrar. Inte alls. I Titus 1:2 får vi till exempel reda på att ”Gud ... inte kan ljuga”. Men undergräver det Guds allmakt? Nej, det betonar i stället Guds sanningsenlighet.

Aposteln Paulus gav följande råd till kristna som hade fått profeterandets gåva: ”Andens gåvor hos profeterna skall behärskas av profeterna. Gud är ju inte oordningens Gud, utan fridens.” (1 Korintierna 14:32, 33) Sådana profeter skulle inte tala ut obehärskat, utan skulle dela med sig av sina profetiska budskap på ett ordningsamt sätt. För att göra detta krävdes självbehärskning. Gud är således helt visst också i stånd att använda sitt förutvetande selektivt, endast när det finns skäl att göra det. — Jämför 1 Moseboken 22:1, 12.

Guds förutvetande

Bara 40 år efter det att israeliterna hade organiserats som en nation förutsade Gud att de skulle bryta hans förbund med dem. Detta förutvetande var dock inte utan grund, eftersom nationell uppstudsighet och upprorsanda redan hade visat sig. Gud sade därför: ”Jag vet ju med vilka tankar de umgås redan nu, innan jag har låtit dem komma in i det land som jag med ed lovade dem.” (5 Moseboken 31:20, 21) På samma sätt som en skicklig byggmästare kan förutsäga att en byggnad som är uppförd med undermåliga byggnadsmaterial kommer att rasa samman kunde Jehova se vart nationen var på väg. Individer kunde emellertid ge gensvar på råd som Guds profeter gav och på så sätt få nytta av dem, och det gjorde de också. — Jeremia 21:8, 9; Hesekiel 33:1—20.

Jesus Kristus förutsade på liknande sätt fördömelse för de religiösa ledare som kallades skriftlärda och fariséer. (Matteus 23:15, 33) Detta innebar dock inte att varje farisé eller skriftlärd var dömd till gehenna. Aposteln Paulus var själv tidigare en nitisk farisé! — Apostlagärningarna 26:4, 5.

Det är sant att Gud förutsade vissa personers handlingssätt, till exempel Jakobs och Esaus. Men detta var inte någon förutbestämmelse. I fallet med Esau och Jakob var det helt enkelt så att Gud i förväg visste vilken av de nationella grupper som skulle utgå från dem som skulle dominera över den andra. (1 Moseboken 25:23—26) Det finns dock inget som antyder att Gud hade bestämt deras eviga öden. Mycket av ett barns allmänna läggning och temperament tycks formas av genetiska faktorer. Jehova kan ha bedömt de genetiska dragen hos Esau och Jakob medan de ännu var ofödda för att avgöra vilken som skulle dominera. — Jämför Psalm 139:14—16, NW.

Jehova använde på liknande sätt sitt förutvetande i fallen med Simson, Jeremia och Johannes döparen. Detta förutvetande garanterade dock inte att de skulle förbli trogna intill döden. Gud förutsade också att en av Davids söner skulle heta Salomo och att Salomo skulle användas till att bygga templet. (1 Krönikeboken 22:9, 10) Ändå avföll Salomo på äldre dagar. — 1 Kungaboken 11:4, 9—13.

Men hur var det med Judas Iskariot? Var det inte i förväg tydligt profeterat om att en av Jesu lärjungar skulle vara en förrädare? Jo, men profetiorna sade inte vilken lärjunge som skulle vara förrädaren. Hur skulle det vara om Jesus hade vetat att Judas skulle bli förrädaren? Då skulle Jesu förordnande av Judas som en apostel ha gjort honom delaktig i denne förrädares synder. (Jämför 1 Timoteus 5:22.) Gud själv skulle också vara medskyldig, eftersom Jesus innerligt bad till Jehova innan han utvalde Judas. — Lukas 6:12—16.

Jehova var emellertid inte okunnig om Satans avsikter. (Jämför 2 Korintierna 2:11.) Han visste att Satan, djävulen, tidigare hade använt en mans nära vän som en förrädare, som i fallet med Davids vän Ahitofel. Det var därför Satan, inte Gud, som ingav ”Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda” Jesus Kristus. (Johannes 13:2; 2 Samuelsboken 15:31) I stället för att motstå det sataniska inflytandet lät Judas synden få herravälde över honom. Och vid något tillfälle kunde Jesus läsa Judas’ hjärta och därför förutsäga hans förräderi. (Johannes 13:10, 11) Således visste Jesus om Judas’ förräderi ”från början” — inte från början av hans bekantskap med Judas, utan från och med det att denne började handla svekfullt. — Johannes 6:64.

Förutbestämda av Gud

Gud använder sig således aldrig av sitt förutvetande enligt någon nyck. Aposteln Paulus sade till sina smorda medkristna: ”Vi var förutbestämda enligt dens [Jehova Guds] uppsåt som åstadkommer allting enligt vad hans vilja tillråder.” (Efesierna 1:11) Alltsedan människan föll i synd har Guds uppsåt varit att rättfärdiga sitt namn genom sitt rike. I det syftet har Gud ibland använt sin förmåga att förutse framtiden. Han förutsade till exempel att det skulle finnas en klass av medarvingar med Jesus Kristus till Riket, även om individerna måste bevisa sig trogna för att vara en del av den. — 2 Petrus 1:10, 11.

Att du känner till bibelns tydliga lära om den här saken kan hjälpa dig att ha en hälsosam syn på framtiden. Gud bestämmer inte ditt öde i förväg. Du kan i stället använda dig av den fria vilja som Jehova Gud har gett skapelser som är gjorda till hans avbild. (1 Moseboken 1:27) Du kan göra det förståndiga valet och helhjärtat ge gensvar på Jehova Guds erbjudande om evigt liv. — Johannes 17:3.

[Bild på sidan 5]

Om Gud visste att Adam och Eva var dömda att misslyckas, skulle det ha varit ett grymt skämt av honom att ge dem utsikten till evigt liv

[Bild på sidan 6]

När insåg Jesus att Judas skulle förråda honom?