Hur man kan uthärda motgångar och provsättningar
”GENOM er uthållighet skall ni förvärva era själar.” Jesus Kristus uttalade dessa ord när han gav sin profetia om ”ändens tid”. (Lukas 21:19; Daniel 12:4) I hans uttalande framstår följande två viktiga punkter: 1) Uthärdande är av grundläggande vikt för vårt liv, och 2) det är möjligt att härda ut.
Men hur kan man härda ut? För att kunna besvara den frågan måste vi först veta varför Jehova tillåter att lidande och förföljelse drabbar hans tjänare.
Lidande och förföljelse — varför?
Det grundläggande skälet är att Satan ifrågasatte det tillbörliga och rättfärdiga i Jehovas suveränitet. (1 Moseboken 3:1—19) Jehova har gjort anordningar för att bemöta detta ifrågasättande, för sitt namns skull och för andras skull.
Gud har också tillåtit att hans folk har fått lida av skäl som kan visa sig vara till mycket stor nytta för oss, om vi betraktar sådan vedermöda på rätt sätt. Om vi till exempel uthärdar när vi utsätts för prövningar utan att hysa förbittring över våra svårigheter, bevisar vi att vår tro är äkta, att den är av det slag som behagar Gud. (1 Petrus 1:6, 7; Hebréerna 11:6) Men vedermöda kan också avslöja sådana brister i personligheten som stolthet, otålighet och kärlek till bekvämlighet. Med hjälp av Guds ande kan vi arbeta på att övervinna sådana egenskaper och mera helt och fullt ”ta på ... [oss] den nya personligheten”. — Kolosserna 3:9—14.
Psalmisten uttryckte denna tanke mycket bra för oss: ”Det var mig gott att jag blev tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.” (Psalm 119:71) Vilket fint sätt att betrakta vedermöda på! Inget klagande eller knorrande. Ingen självisk oro för en eventuell personlig förlust som vedermödan kan ha lett till. I stället har vi här den visa insikten om att det Jehova tillät komma över psalmisten kunde hjälpa honom att bättre uppskatta Jehovas stadgar. Låter vi lidandet ha samma inverkan på oss?
Aposteln Paulus drog nytta av den vedermöda han fick utstå i Mindre Asien. Det motstånd han fick utstå där gjorde bland annat att han förlitade sig mera helt och fullt på Jehova. Det styrkte också apostelns tro på uppståndelsen, för han uthärdade sina prövningar med fullständig förtröstan på ”den Gud som uppväcker de döda”. (2 Korintierna 1:8—10) Ja, Paulus fick gagn av att han uthärdade under lidande.
Detsamma gäller de kristna som har rätt syn på vedermöda i vår tid. I Zimbabwe, ett land som en gång härjades av gerillakrig, flyttades en församling av Jehovas folk till en beskyddad by. Var och en av de tre förordnade äldstebröderna i församlingen hade förlorat ett barn i kriget. Dessutom utövade befolkningen stora påtryckningar på dessa kristna föräldrar för att de skulle kompromissa med sin tro genom att blidka de andar vars vrede sades ha väckts. Vad tyckte äldstebröderna om det här? En av dem uttryckte vad de alla tre kände: ”Landet är i krig, men vi är också i krig med de onda andemakterna. Vi har ett övertag över fienden [de onda andemakterna] i det att vi har ett hopp, ett levande hopp. Så även om vi dör i kampen kommer vi att bli uppväckta om vi bara dör trogna mot Jehova. Vi kommer då att ha segrat över fienden.” Dessa tre trogna män förlorade aldrig Jehovas förmåga att befria ur sikte. När vi tänker på deras bestämda ståndpunktstagande bör vi vara övertygade om att vi också kan uthärda!
När förföljelsen är brutal
”Men hur skall det gå om det är fråga om brutal förföljelse med grym tortyr?” kanske du undrar. ”Kan vi uthärda då också utan att ge upp i vår tro?” Ja, de kristna i det första århundradet kunde uthärda fruktansvärd behandling utan att kompromissa i fråga om sin tro.
Ett vittne som bodde i ett isolerat område på landsbygden i Zimbabwe fick på liknande sätt bevisa sin fulla tro på Jehova. Han var ensam vid ett tillfälle, eftersom hans hustru hade åkt för att hälsa på deras gifta dotter. Plötsligt blev han antastad av beväpnade män som kom med falska anklagelser mot honom på grund av hans kristna ståndpunktstagande. Efter att ha misshandlat honom svårt band dessa män glödheta tegelstenar mellan benen på honom och lät honom också gå på sådana tegelstenar. Sedan lämnade man honom för att han skulle dö. Eftersom den plötsligt förändrade situationen i området hade gjort resor omöjliga, fick mannens hustru inte reda på vad hennes man hade råkat ut för. Grannarna hotades med döden om de hjälpte honom. Han var därför ensam i detta tillstånd i tre hela månader och trodde varje dag att han skulle dö.
Denna lidande kristne man kunde livnära sig på förråd av vatten och majsmjöl som han hade hemma. Men på grund av misshandeln kunde han inte gå. När veden tog slut var han därför tvungen att slå sönder möblerna och använda dem som ved för att kunna laga mat. Vattnet blev fullt av rost och maskar. Hans brännsår fortsatte att vara sig.
Sådan var den här broderns situation när hans hustru slutligen kunde komma hem tre månader senare. Föreställ dig hur hon kände det när hon såg honom! Hon vidtog genast förberedelser för att få i väg honom till ett sjukhus. För att kunna göra det var hon tvungen att ta honom i en skottkärra till närmaste busshållplats och därifrån få honom till staden där det fanns ett sjukhus. Tre veckor senare skrevs han ut från sjukhuset och begav sig hem till sin dotter, där han fick andlig hjälp och uppmuntran från medlemmar av församlingen av Jehovas vittnen på den platsen.
Vad var det som hjälpte denne lojale understödjare av Guds rike att uthärda sådan brutal behandling? I tre månader var han alldeles ensam. Han var övertygad om att han skulle dö. Och ändå, när han tillfrågades om hur han hade känt sig under denna prövning, sade han: ”Jag kände att Jehova var med mig hela tiden.” Inga beklaganden över hans förföljare eller över vad som hade hänt honom — bara en fast övertygelse om att Jehova aldrig överger sina lojala tjänare. — Psalm 37:28, NW.
Ja, de kristna kan härda ut. De vet att om Jehova tillåter vedermöda så är det för ett gott syfte och att det går att härda ut. Guds ord och andras erfarenheter försäkrar oss om det. (Matteus 24:13) Men när vi uthärdar prövningar behöver vi ofta tröstas, eller hur? Men vart skall vi vända oss för att få sådan tröst?