Bibeln — Är den bara ett verk av människor?
WILLIAM TYNDALE offrade sitt liv i sina ansträngningar att göra den tillgänglig för alla människor. Martin Luther lade ner oerhörd möda på att översätta den till tyska. För Johan Calvins efterföljare var den ”måttstocken och rättesnöret för all sanning”. Ja, en gång i tiden var det mycket få människor som betvivlade att bibeln är Guds ord. Detta var också en av den romersk-katolska kyrkans grundsatser.
Det förhåller sig emellertid annorlunda i våra dagar. Bibeln, historiens mest sålda bok, är en bok som få människor läser och ännu färre lever efter. Författaren James Barr uttryckte vad många känner då han sade: ”Min beskrivning av den bibliska traditionens uppkomst är en beskrivning av ett mänskligt verk. Det är människans redogörelse för hennes trosuppfattningar. ... Det lämpliga namnet på bibeln skulle vara Israels ord, några framträdande forntida kristnas ord.” — James Barr: The Bible in the Modern World.
Varför denna förändring? Är bibeln Guds ord eller är den ett verk av människor? Spelar det över huvud taget någon roll, i detta sekulariserade tjugonde århundrade?
Spelar det någon roll?
För att ta den sista frågan först: Ja, det spelar stor roll. Varför? Bibeln beskrivs som våra ”fötters lykta och ett ljus på [vår] ... stig”. (Psalm 119:105) I våra dagar är vi verkligen i stort behov av ett sådant ljus. Vår vackra planet håller på att fördärvas. Många miljoner människor svälter. Mycket få känner trygghet inför framtiden, och mänsklighetens själva existens är hotad. Bibeln erbjuder oss hjälp och vägledning genom dessa farofyllda tider till en trygg och lycklig framtid. Om den verkligen är Guds ord, då är den exakt vad vi behöver.
Varför har då människor kommit att betvivla den? Svaret på denna fråga kommer att hjälpa oss att avgöra huruvida denna bok verkligen är Guds ord eller inte.
Vad hände med tron på bibeln?
Under 1600- och 1700-talen kom den nära nog allmängiltiga tilltron till bibeln att utsättas för ett förändrat åsiktsklimat. En anda av skepticism och sekularisering spred sig i Europa. De styrande systemen, de ekonomiska, de naturvetenskapliga, de religiösa — allting ifrågasattes. Och bibeln var inget undantag.
På 1600-talet drogs boken öppet i tvivelsmål av den förre katoliken Pierre Bayle, som ifrågasatte bibelns kronologi och historiska exakthet. Andra vidareutvecklade hans tankegångar, och på 1800-talet slog skepticismen ut i full blom i den högre kritiska skolan. Den högre bibelkritiken hävdar att bibeln inte är vad den ger intryck av att vara. Enligt den var det inte Mose som skrev Moseböckerna. Man menar att de i stället sammanställdes tämligen sent i den judiska historien från ett antal källor skrivna flera hundra år efter Mose tid. Alla profetior som gick i uppfyllelse måste ha skrivits efter uppfyllelsen. Jesaja skrevs således av flera olika människor under en period av hundratals år. Och Daniel skrevs omkring år 165 f.v.t.
Vilken verkan den högre bibelkritiken fick kommer till synes hos den tyske bibelforskaren David Friedrich Strauss: ”Är vi ännu kristna? Nej, sade Strauss, åtminstone inte de av oss, som har tillägnat sig den moderna historiska bibelkritiken, ty vi kan inte längre godta bibeln såsom Guds ord.” — Franklin L. Baumer: Skeptiker och sökare.
Den nya, sekulariserade tidsåldern förde också med sig nya upptäckter inom vetenskapens område. En del av dessa bestyrkte bibeln, medan andra tycktes strida mot den. Många fick därför den uppfattningen att bibeln var föråldrad. Denna uppfattning växte sig ännu starkare i mitten av 1800-talet, då evolutionsteorin började bli populär — en teori som går stick i stäv med skapelseberättelsen i Första Moseboken. Denna teori omfattades ivrigt av större delen av den vetenskapliga världen och av bibelkritikerna. I dag godtas den av många präster och lärs ut som ett faktum i skolorna.
Betyder allt detta att vetenskapen på något sätt har motbevisat bibeln? Eller har den högre bibelkritiken visat att bibeln inte är Guds ord?