”Jehova, vår Gud, kommer vi att tjäna”

”Jag och mitt hushåll, vi kommer att tjäna Jehova.” — JOSUA 24:15, NW.

1. Hur tjänar Josuas bok till uppmuntran och skydd för oss?

DE SPÄNNANDE händelserna i Josuas bok är nedtecknade ”till vår undervisning” och som ”exempel” till uppmuntran och skydd för oss, ”över vilka sluten på tingens ordningar har kommit”. (Romarna 15:4; 1 Korintierna 10:11) Sådana gudaktiga egenskaper som uthärdande, tro och lydnad betonas. ”Genom tro föll Jerikos murar, sedan man hade gått omkring dem i sju dagar. Genom tro undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med dem som handlade olydigt, därför att hon hade tagit emot spejarna fredligt.” (Hebréerna 11:30, 31) Den tro som Josua, Rahab och andra lojala personer på den tiden visade bör stimulera oss att vara modiga och starka för att fullborda Guds verk i den här tiden. — Josua 10:25; Johannes 4:34.

2. a) Hur visade Josua lydnad ända in i minsta detalj? b) Vad hände vid bergen Ebal och Gerissim?

² Efter den avgörande segern vid Ai ägnade Josua uppmärksamhet åt de detaljerade anvisningar som finns nedtecknade i 5 Moseboken 27:1—28:68. Han uppförde ett altare av hela stenar vid berget Ebal, och där fullgjorde han befallningen: ”Du skall offra gemenskapsoffer och äta dem där, och du skall glädja dig inför Jehova, din Gud.” (NW) Andra stenar restes upp som en åminnelse. De vitmenades, och lagens ord skrevs på dem. Därefter delades stammarna upp — en grupp stod på berget Gerissim ”för att välsigna folket” (NW) och de andra ”på berget Ebal för att uttala förbannelsen” (NW). Med hög röst uttalade leviterna förbannelserna för olydnad, och allt folket svarade: ”Amen!” (NW) Därefter uttalades välsignelserna för lydnad. Men ve israeliterna om de underlät att ”hålla” alla lagens ord och att frukta Jehova Guds ”härliga” och vördnadsbjudande namn! — Josua 8:32—35.

3, 4. a) Vilken kraftfull lärdom ger Israels kurs oss i våra dagar? b) Varför bör vi aldrig bli trötta på att få höra samma saker om och om igen? c) Vad krävs det för att gå in genom ”den trånga porten”?

³ Fortsatte Israel att lyda lagens ord? De kom ömkligt till korta, trots de ofta upprepade förmaningarna av Mose och senare av Josua. Vilken kraftfull lärdom ger inte detta oss i våra dagar! Trots ständigt återkommande varningar finns det alltid somliga som tror att de kan nonchalera Guds krav, gå sin egen väg och ändå överleva. Hur dåraktigt! Paulus syftade på Israels erfarenheter, när han sade: ”Må den som menar att han står se till att han inte faller.” — 1 Korintierna 10:12; Predikaren 2:13.

⁴ Somliga bland Guds folk har kritiserat varningar som har getts och sagt att de blir trötta på att få höra samma saker om och om igen. Men dessa personer är ofta de första som går i Satans fälla. Den inspirerade bibelboken Femte Moseboken (på hebreiska Mish·neh’ hat·to·rahʹ, vilket betyder ”upprepning av lagen”) består huvudsakligen av fyra tal av Mose. Dessa tal gjorde klart för israeliterna att de måste lyda de lagar som Jehova tidigare hade gett. När Mose varnade för olydnad och uttalade de ”förbannelser” som skulle bli följden av detta, använde han mer än fyra gånger så många ord som när han beskrev ”välsignelserna”. Vid berget Ebal talade Josua återigen om för Israel att de måste lyda. Visar inte detta oss hur viktigt det är att man anstränger sig för att ”gå in genom den trånga porten”? — Matteus 7:13, 14, 24—27; 24:21, 22.

5. Vilket förbund stod nu Israel inför, och vilken motsvarande situation ser vi i våra dagar?

⁵ Situationen utvecklade sig nu till en avgörande kraftmätning. Nyckelstaden Jeriko hade förstörts, precis som falsk religion kommer att ödeläggas när den ”stora vedermödan” börjar. Ai hade fallit. Men nu började ”alla de kungar som var på den sidan om Jordan, i bergstrakten och i Shefela och utmed hela kusten mot Stora havet och framför Libanon, hettiterna och amoréerna, kananéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna, ... församla sig, alla tillsammans, för att samfällt föra krig mot Josua och Israel”. (Josua 9:1, 2, NW) I en nutida motsvarighet till detta finner vi hur jordens nationer nu har slutit sig samman som så kallade förenta nationer. De söker fred och säkerhet för sig själva på sina egna villkor, men de ”har gått samman som en man mot Jehova och mot hans smorde”, den större Josua. (Psalm 2:1, 2, NW) Vad kommer resultatet att bli?

Att handla med klokhet

6, 7. a) Vad visade gibeoniterna intresse för, och vilken strategi valde de att följa? b) Hur bedömde Josua situationen?

⁶ Precis som Rahab hade gjort tidigare började nu också andra icke-israeliter att visa sig intresserade av att få överleva. Detta var invånarna i Gibeon, en stor stad norr om Jebus eller Jerusalem. De hade hört talas om Jehovas mäktiga gärningar och beslöt att de skulle söka fred och säkerhet på Jehovas villkor. Men hur då? De skickade i väg män till Israels läger vid Gilgal. Dessa hade med sig torr och söndersmulad proviant och utslitna säckar och skinnläglar, och de var klädda i lappade kläder och sandaler. Så här sade dessa män, när de närmade sig Josua: ”Från ett mycket avlägset land har dina tjänare kommit för Jehovas, din Guds, namns skull, för vi har hört om hans rykte.” När Josua hörde detta, ingick han ”sedan fred med dem och slöt ett förbund med dem om att låta dem leva”. — Josua 9:3—15, NW.

⁷ Men Israel fick snart veta att gibeoniterna faktiskt bodde ”precis” i deras ”mitt”! Hur betraktade Josua nu deras fint? Han respekterade den ed som de tidigare hade fått om att få leva och lät dem ”bli vedsamlare och vattenhämtare för hela menigheten”. — Josua 9:16—27, NW; jämför 5 Moseboken 20:10, 11.

8. På vilka sätt förebildade gibeoniterna den ”stora skaran”?

⁸ Många av de netinim som senare tjänade vid Jehovas tempel var antagligen av gibeonitisk härkomst. På så sätt kan gibeoniterna vara en lämplig förebild till den ”stora skaran”, som nu ägnar Gud ”helig tjänst dag och natt i hans tempel”. (Uppenbarelseboken 7:9, 15) Trots att dessa lever i en Kanaanlik värld är de i själ och hjärta inte ”någon del av världen”. De har tidigare måst finna sig i sådan ”söndersmulad” andlig proviant som man finner i kristenhetens kyrkor, och de har inte haft något glädjens ”vin”. När de har kommit i kontakt med Guds folk, har de insett att Jehova utför mäktiga gärningar genom sina vittnen. De har gjort den långa vandringen från Satans värld för att byta ut trasiga ”kläder” mot en ny identifikation som ödmjuka Jehovas tjänare och är nu iklädda den nya personligheten. — Johannes 14:6; 17:11, 14, 16; Efesierna 4:22—24.

Organisatoriskt stöd

9. a) Vilken kris uppstod därefter? b) Hur reagerade Josua, och med vilken försäkran?

⁹ När Adoni-Sedek, Jerusalems kung, fick höra att gibeoniterna hade slutit fred med Israel, blev han ”mycket rädd, eftersom Gibeon var en stor stad, som en av kungastäderna, ... och alla dess män var väldiga män”. Han allierade sig med fyra andra kungar, och de började belägra Gibeon. Gibeoniterna vädjade omedelbart till Josua: ”Kom fort upp till oss och rädda oss verkligen och hjälp oss.” Josua reagerade ögonblickligen, och Jehova uppmuntrade honom genom att säga: ”Var inte rädd för dem, ty i din hand har jag gett dem. Ingen man bland dem kommer att stå dig emot.” Josua och hans ”tappra väldiga män” marscherade ”hela natten” för att fullständigt överrumpla fienden. — Josua 10:1—9, NW.

10. a) Vilka åtgärder i våra dagar motsvarar belägringen av Gibeon? b) Vilken beslutsamhet ger de nutida gibeoniterna uttryck åt?

¹⁰ Precis som de där fem kungarna blir somliga regeringschefer i våra dagar förbittrade, när de ser så många av sitt folk — också ”väldiga män” — ta ståndpunkt för den större Josua och hans världsomfattande rättfärdiga rike. Dessa härskare tror att man bör ha kvar nationella gränser, trots att nationerna ständigt tvistar med varandra och bekämpar varandra. Därför försöker de stoppa tillförseln av andlig mat för den fridsälskande ”stora skaran”, förbjuda möten där de intar denna ”mat” och hindra dem från att tala med andra om andliga ting. Men dessa nutida gibeoniter står lojalt tillsammans med det andliga Israel och säger: ”Vi vill gå med er.” — Sakarja 8:23, NW; jämför Apostlagärningarna 4:19, 20; 5:29.

11. Hur klarar Jehovas vittnen av kriser i våra dagar?

¹¹ När den ”stora skaran” vädjar till sin ”moderliga” organisation om hjälp, så ges hjälpen omedelbart och i riklig mängd. Den beredvillighet med vilken Jehovas vittnen får saker och ting uträttade kan ses också på många andra sätt — till exempel när det gäller att omedelbart efter naturkatastrofer sätta i gång hjälpaktioner eller att snabbt bygga behövliga Rikets salar och andra sammankomstplatser för att dela ut ”mat”. När det i juni i år skulle hållas ett konvent i Yankee Stadium i New York, drog en här av frivilliga städare in där vid midnatt efter en baseballmatch; och detta stadion har aldrig sett så rent och prydligt ut som det gjorde under de fyra därpå följande dagarna. Ansvariga äldste bland Jehovas vittnen ingriper också snabbt för att klara av kriser som uppstår i samband med predikandet av de goda nyheterna. — Filipperna 1:6, 7.

Jehova strider för Israel

12. Vilka underverk utför Jehova när han strider för Israel till försvar för gibeoniterna? (Jämför Habackuk 3:1, 2, 11, 12.)

¹² Men betrakta nu Gibeon. Jehova störtar de där fiendestyrkorna i förvirring. Israel förföljer dem med ett väldigt slaktande. Och vad är det vi ser slungas ner från himlen? Stora isbitar! Det är fler som dödas av dessa väldiga hagelstenar än av Israels krigare. Lyssna nu! Josua talar till Jehova, och vad säger han ”inför Israels ögon”? Jo, följande: ”Sol, stå orörlig över Gibeon, och måne, över Ajalons lågslätt.” Ännu ett vördnadsbjudande underverk! Under ”nästan en hel dag” lyser solen upp det där stridsfältet, tills Guds hämnd är fullständigt verkställd. Det är inte vår sak att debattera hur Jehova utförde det där underverket, lika lite som att ifrågasätta hur han ”gjorde” de två stora ljusen så att de lyste igenom på hans fjärde ”skapelsedag”. (1 Moseboken 1:16—19; Psalm 135:5, 6) Berättelsen är otvetydig: ”Ingen dag har visat sig vara lik denna, före den eller efter den, i det att Jehova lyssnade till en mans röst, ty Jehova själv stred för Israel.” — Josua 10:10—14, NW.

13. Hur uppmuntrar Josua sina befälhavare ytterligare, och vad blir det slutliga resultatet?

¹³ Rensningsaktionerna når sin kulmen, när man slår ihjäl de fem kungarna och då Josua säger till sina befälhavare: ”Var inte rädda och var inte förfärade. Var modiga och starka, för på det här sättet kommer Jehova att göra med alla era fiender som ni för krig mot.” (NW) Detta har redan visat sig vara sant med avseende på sju av Kanaans kungar, och det fortsätter att vara sant, när ytterligare 24 riken besegras (precis som talet sju är talet 24 ett fullständigt tal). Först därpå, efter sex års krigföring, får landet vila. — Josua 10:16—25; 12:7—24.

14. Med vilken inställning och förtröstan bör vi möta Harmageddon?

¹⁴ Må vi nu, när vi står inför Harmageddon — det sista kriget — vara modiga och starka, precis som Josua, hans väldiga män och hela Israels stora läger. Och precis som Jehova kunde föra flera miljoner israeliter helskinnade in i det utlovade landet, så kan vi vara övertygade om att han också kan utföra vördnadsbjudande underverk, när det gäller att föra miljonerna av sitt oförskräckta folk genom Harmageddon och in i sin nya ordning. — Uppenbarelseboken 7:1—3, 9, 14; 19:11—21; 21:1—5.

Vårt beslut

15. Vad slags uppgifter kan de ”andra fåren” förvänta att få i Guds nya ordning?

¹⁵ Trots att Josua nu närmade sig 90 års ålder, ställdes han inför ytterligare en stor uppgift, nämligen att fördela landet bland Israels stammar. Detta betydde inte att livet skulle komma att bli lätt för israeliterna. Kaleb bad faktiskt om ett område i Hebron, där de jättelika anakiterna bodde; han önskade fortsätta att ge ut sig i fråga om att fullständigt besegra de sista av Jehovas fiender. Detta är inte någon antydan om att det under Kristi tusenåriga regering över jorden kommer att finnas några mänskliga fiender. Men det kommer att finnas arbete att utföra. Vi bör inte förvänta att levnadssättet i den nya tingens ordning skall bli makligt och lättjefullt. När Herrens ”andra får” har fått sina uppgifter på den ”nya jorden”, kommer de att ha massor av arbete att utföra i det kolossala projektet med att försköna jorden och förvandla den till ett bokstavligt paradis. — Josua 14:6—15; Markus 10:29, 30; Romarna 12:11.

16. Vad i våra dagar var Jehovas anordning med ”tillflyktsstäderna” en förebild till?

¹⁶ När Josua fördelade landet, tog han undan sex levitstäder till att bli ”tillflyktsstäder” (NW) eller fristäder, tre på var sida av Jordan. Detta var Jehovas anordning för att skydda den ouppsåtlige dråparen, som skulle kunna fly till en av dessa städer. En sådan dråpare måste bevisa att han hade ett rent samvete inför Gud, och detta gjorde han genom att stanna i den staden tills översteprästen dog. På grund av sina tidigare förbindelser med denna värld som bär på blodskuld måste den ”stora skarans” medlemmar i våra dagar också söka ett gott samvete hos Gud. De vinner detta goda samvete genom att bekänna sina synder, ångra sig och ändra sinne, vända om, överlämna sig åt Jehova och underkasta sig vattendop. Därefter måste de bevara denna ställning. Den ”stora skaran” måste förbli i ”staden” tills Jesus dör i symbolisk bemärkelse med avseende på sitt prästerliga arbete vid slutet på sin tusenårsregering. — Josua 20:1—9; Uppenbarelseboken 20:4, 5; 1 Korintierna 15:22, 25, 26.

17. Vilket glädjefyllt resultat förväntar vi i våra dagar?

¹⁷ Hur underbart hade inte Jehova välsignat sitt folk Israel! Vägen hade varit svår och prövningarna många. Men slutligen hade de kommit in i det utlovade landet och var bosatta där. Hur måste inte deras hjärtan ha svallat över av tacksamhet mot Jehova! Och genom att vi bevisar oss trogna mot vår Gud kan vi få uppleva en liknande glädje, när vi träder in i hans nya ordning, som inbegriper den ”nya jorden”. Ja, precis som det var sant på Josuas tid kommer det att vara sant om oss: ”Inte ett löfte slog fel av hela det goda löfte som Jehova hade gett Israels hus; allt gick i uppfyllelse.” (Josua 21:45, NW) Må du få lyckan att vara med om detta!

18. a) Vad berättade Josua för de äldste i Israel? b) Vilken åstundan bör vi ha med avseende på Jehovas nya ordning?

¹⁸ Vid 110 års ålder församlade Josua till sist Israels äldste. Han berättade för dem om det fantastiska sätt varpå Jehova hade välsignat sitt trogna folk från Abrahams tid och fram till den tiden. Jehova sade nu till dem: ”Alltså gav jag er ett land som ni inte hade mödat er med och städer som ni inte hade byggt, och ni bosatte er i dem. Av vingårdar och olivlundar som ni inte har planterat äter ni.” Med denna rikliga försörjning skulle Israel helt visst önska ”frukta Jehova och tjäna honom i oklanderlighet och i sanning” för alltid. Och eftersom Jehovas härliga nya ordning för den här jorden nu ligger alldeles framför oss, bör verkligen var och en av oss ha en liknande önskan. — Josua 24:13, 14, NW.

19. a) Vilket val förelade Josua nu folket, och hur svarade de? b) Vilka bör vi önska likna? c) Vilket val bör vi göra, och med vilken föresats?

¹⁹ Därefter sade Josua rakt på sak till folket: ”Om det ... är ont i era ögon att tjäna Jehova, välj då åt er i dag, vem ni skall tjäna. ... MEN JAG OCH MITT HUSHÅLL, VI KOMMER ATT TJÄNA JEHOVA.” Kan dessa ord upprepas av var och en av oss personligen, av troende medlemmar i våra familjer, av våra församlingar, ja, av Guds världsomfattande ”husfolk”? Det kan de verkligen! (Efesierna 2:19) Folket på Josuas tid svarade honom och sade: ”Jehova, vår Gud, kommer vi att tjäna, och till hans röst kommer vi att lyssna!” (Josua 24:15, 24, NW) Men längre fram underlät de tyvärr att göra detta. Vi vill inte bli lika dem som handlade så. Vi önskar vara lika Josua och hans hushåll, lika Kaleb, lika gibeoniterna och lika Rahab. Ja, ”VI KOMMER ATT TJÄNA JEHOVA”. Må vi göra detta modigt och med fullständig förtröstan på att ingenting ”skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre”. — Romarna 8:39.

Vad lär vi av Josuas bok —

◻ när det gäller att dra nytta av upprepade förmaningar?

◻ när det gäller att ta hand om de nutida gibeoniterna?

◻ när det gäller Jehovas sätt att strida vid Harmageddon?

◻ när det gäller behovet att fly till en ”tillflyktsstad”?

◻ när det gäller att välja vem vi måste tjäna?