Vad vi måste göra för att bli frälsta
VARFÖR behöver vi bli frälsta? Därför att vi alla lider av ofullkomlighetens olycksbringande följder: synd, smärta, sjukdom, sorg och till sist död. Aposteln Paulus förklarade att det förhåller sig så därför att vår förfader, Adam, gjorde uppror mot Guds lag. Paulus skrev: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och ... på så sätt spred sig [döden] till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Varför vållade Adams synd att döden spred sig till alla människor? Det beror i själva verket på förhållandenas naturliga förlopp.
När Adam syndade, blev han dömd till döden i överensstämmelse med Guds lag. Detta var både rättfärdigt och nödvändigt. Det var rättfärdigt, för livet är inte en rättighet, utan en gåva från Gud. Genom att synda uppsåtligt förverkade Adam alla krav på den gåvan. (Romarna 6:23) Att Adam dömdes till döden var nödvändigt, eftersom ingenting ofullkomligt kan tillåtas att få överleva och förorena universum för beständigt. När Adam syndade, började han därför att dö och ägde inte längre ett fullkomligt, syndfritt liv att överbringa till sina barn som ett arv. Han kunde bara ge dem livet befläckat med ofullkomlighet och synd. — Romarna 8:18—21.
Vi bör emellertid inte glömma att det bara är på grund av Guds oförtjänta omtanke som vi får åtnjuta också den korta tillvaro som blivit oss beskärd i våra dagar. (Job 14:1) Gud var inte förpliktad att låta Adam och Eva få barn innan de dog. Han lät dem få det för att det skulle bevisas att en del ofullkomliga människor skulle understödja Guds suveränitet genom att bevara sin ostrafflighet mot honom. Gud tillät detta också därför att han visste att han till sist skulle friköpa eller frälsa ansvariga avkomlingar av dessa ursprungliga upprorsmakare, Adam och Eva. Hur då?
Föranstaltning för frälsning
Jehova Gud kunde inte helt enkelt skjuta sin rättfärdiga dom åt sidan. Han kan inte godtyckligt glömma Adams ursprungliga synd och allt som människosläktet har fogat till den sedan dess. Om Gud skulle sätta sig över sina egna rättfärdiga lagar, skulle detta undergräva respekten för hela hans rättssystem och förtröstan på det. Tänk vilket ramaskri det skulle bli om en mänsklig domare på grund av någon personlig nyck godtyckligt skulle låta en brottsling förbli ostraffad. Men en medlidsam domare kan passande ordna med att en lagenlig bötessumma betalas till förmån för en skyldig person av någon annan villig individ. Detta är på sätt och vis vad Gud har gjort för oss.
Jehova ordnade det så att hans egen Son, Jesus Kristus, fick ge sitt fullkomliga människoliv i stället för det fullkomliga liv som Adam förverkat. Jesus bar villigt straffet för våra synder — döden. (Jesaja 53:4, 5; Johannes 10:17, 18) Det sägs i bibeln: ”Människosonen ... har kommit för att ... ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matteus 20:28; 1 Timoteus 2:6) Ingen annan kunde göra detta. Jesus var säregen därigenom att han föddes utan synd och förblev en fullkomlig, syndfri människa ända till sin död. (Hebréerna 7:26; 1 Petrus 2:22) Hans trohet intill döden gjorde det möjligt för honom att betala det lagenliga straffet för våra synder.
Kom dock ihåg att Gud, den suveräne domaren, inte är skyldig att frita alla. Han betraktar Jesu uppoffrade fullkomliga människoliv som betalningen för den skuld som vilar på oss för synden. Men Jehova Gud kommer inte att tillämpa detta på oförbätterliga, otacksamma, uppsåtliga syndare. I stället för att det skulle erbjudas något slag av allmän amnesti eller universell frälsning anges det i bibeln de villkor man måste uppfylla om man skall bli frälst från arvsyndens verkningar.
Vad som krävs för att bli frälst
Vad krävs då för att bli frälst? Huvudkravet är det som aposteln Paulus angav för fångvaktaren i Filippi: ”Tro på Herren Jesus, och du skall bli frälst.” (Apostlagärningarna 16:31) Att vi helhjärtat godtar Jesu utgjutna blod är livsviktigt om vi skall bli frälsta. Och vad kommer frälsningen att betyda för oss? Jesus angav svaret, när han sade: ”Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin bli tillintetgjorda.” (Johannes 10:28) För de flesta kommer frälsningen att betyda evigt liv på en jord som blivit återställd till paradisisk fullkomlighet. (Psalm 37:10, 11; Uppenbarelseboken 21:3, 4) I fallet med den ”lilla hjorden” kommer det emellertid att betyda att få regera med Jesus i himmelriket. — Lukas 12:32; Uppenbarelseboken 5:9, 10; 20:4.
En del hävdar att tro på Jesus är det avgörande i saken. ”Det är bara en sak som alla måste göra för att få komma till himmelen”, heter det i en religiös traktat. ”Det är att ta emot Jesus Kristus som sin personlige Frälsare, underordna sig honom som Herre och Mästare och öppet bekänna honom som detta inför världen.” Många tror således att en plötslig, känslomässig omvändelseerfarenhet är allt vi behöver för att garanteras evigt liv. Men att koncentrera sig på bara ett viktigt krav för frälsning med uteslutande av de andra är som att läsa en betydelsefull bestämmelse i ett kontrakt och inte bry sig om de övriga.
Detta blir mer uppenbart, när vi lyssnar till vad en del säger, som en gång i tiden trodde att allt man behövde göra för att bli frälst var att bekänna tro på Jesus. Bernice säger: ”Jag uppfostrades i Brödraförsamlingen, men jag började undra varför Jesus, om evigt liv är helt och hållet beroende av honom, sade: ’Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.’” — Johannes 17:3.
I nio år var Norman övertygad om att han var frälst. Men sedan insåg han att det krävdes mera än en känslomässig bekännelse att Jesus Kristus var hans Frälsare. ”Jag såg från bibeln att det inte räckte med att bara erkänna inför Gud att vi är syndare och i behov av frälsning”, säger han. ”Vi måste också göra de gärningar som anstår bättringen.” — Matteus 3:8; Apostlagärningarna 3:19.
Ja, att tro på Jesus är avgörande för vår frälsning, men det behövs mer. Jesus talade om en del som bekände sig tro på honom och även ha utfört ”kraftgärningar” i hans namn. Men han vidkändes dem inte. Varför inte? Därför att de övade ”laglöshet” och inte gjorde hans Faders vilja. (Matteus 7:15—23) Lärjungen Jakob påminner oss om vad vi behöver göra: ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang.” Han sade också: ”Du tror att det finns en enda Gud, eller hur? Det gör du väl i. Också demonerna tror, och de ryser. Tron utan gärningar [är] död.” — Jakob 1:22; 2:19, 26.
En del påstår dock att de som är verkligt frälsta i alla fall gör allt detta. Men är det så i verkligheten? Dennis, som ”tog emot Jesus” när han var en liten pojke, säger: ”De ’frälsta’ människor jag har varit bekant med känner inte något större behov av att undersöka Skriften, eftersom de anser att de redan har allt de behöver för frälsning.” Den skrymtaktighet och de okristna gärningar vilka många som påstår sig vara frälsta har lagt i dagen har bringat hela ämnet om frälsning i vanrykte.
Många hävdar likväl att det heter i Skriften: ”Den som tror på Sonen, han har evigt liv.” (Johannes 3:36, 1917) Därför drar de den slutsatsen att sedan man en gång har tagit emot Herren Jesus Kristus som sin personlige Frälsare, kan man aldrig mer gå förlorad. ”En gång frälst, alltid frälst” är deras lösen. Men är detta vad som verkligen sägs i Skriften? För att svara på detta måste vi begrunda allt som sägs i bibeln i ämnet. Vi bör inte narra oss själva ”med ett falskt resonemang” genom att bara läsa utvalda delar av Guds ord.
”En gång frälst, alltid frälst”?
Lägg märke till lärjungen Judas’ inspirerade varning. Han skrev: ”Ni älskade, fastän jag gjorde varje tänkbar ansträngning att skriva till er om vår gemensamma frälsning, fann jag det nödvändigt att skriva till er för att förmana er att kämpa hårt för den tro som en gång för alla har blivit överlämnad åt de heliga.” (Judas, vers 3) Varför skrev Judas detta? Därför att han visste att enskilda kristna ännu kan förlora ”vår gemensamma frälsning”. Han fortsatte och sade: ”Jag [vill] gärna påminna er om att fastän Jehova räddade ett folk [israeliterna] ut ur Egyptens land, tillintetgjorde han efteråt dem som inte visade tro.” — Judas, vers 5.
Judas’ varning skulle vara meningslös om de kristna inte stod inför en liknande fara som israeliterna. Judas ifrågasatte inte värdet av Jesu offer. Det offret har frälst oss från den adamitiska synden, och Jesus kommer att beskydda dem som utövar tro på honom. Ingen kan rycka dem ur hans hand. Men vi kan förlora detta skydd. Hur då? Genom att göra det som många av israeliterna gjorde, vilka hade blivit frälsta från Egypten. Vi kan uppsåtligen välja att vara olydiga mot Gud. — 5 Moseboken 30:19, 20.
Föreställ dig att du blir räddad från ett brinnande torn. Tänk på den lättnad du skulle känna, när du tryggt fördes ut ur byggnaden och den som undsatte dig sade: ”Du är i säkerhet nu.” Ja, du hade blivit räddad från en säker död. Men vad skulle hända, om du bestämde dig för att gå tillbaka in i byggnaden av någon dåraktig anledning? Ditt liv skulle återigen vara i fara.
De kristna befinner sig i ett frälst tillstånd. De har utsikten till evigt liv, eftersom de har en godkänd ställning inför Gud. Som grupp betraktade är deras frälsning från den adamitiska synden och alla dess följder säker och viss. Men individuellt kommer de att bli frälsta till evigt liv bara om de fortsätter att hålla fast vid alla Guds krav. Jesus betonade detta när han liknade sig själv vid en vinstock och sina lärjungar vid rankorna i den vinstocken. Han sade: ”Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han [Gud] bort. Om någon inte förblir i gemenskap med mig, kastas han ut såsom en ranka och förtorkas; och man drar samman dessa rankor och slänger dem i elden, och de bränns upp.” (Johannes 15:2, 6; Hebréerna 6:4—6) De som förlorar tron på Jesus förlorar också det eviga livet.
”Den som har hållit ut ... skall bli frälst”
Ja, det är en hel del inbegripet i att bli frälst. Vi måste inhämta exakt kunskap om Guds uppsåt och hans frälsningsväg. Vidare måste vi utöva tro på den främste förmedlaren av frälsning, Jesus Kristus, och göra Guds vilja under återstoden av vårt liv. (Johannes 3:16; Titus 2:14) Frälsningen är säker för dem som följer den kursen. Men det inbegriper att vi håller ut ända till slutet på vårt nuvarande liv eller på denna tingens ordning. Bara ”den som har hållit ut till slutet ... skall bli frälst”. — Matteus 24:13.
Fångvaktaren i Filippi reagerade tillsammans med de andra i hans hus positivt till frälsningens budskap som Paulus och Silas predikade. ”Han och hans egna blev allesammans döpta utan dröjsmål.” (Apostlagärningarna 16:33) Vi kan vidta en liknande positiv åtgärd. Därigenom kan vi komma in i ett nära och välsignat förhållande till Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, och kan hysa fullständig förtröstan på Guds föranstaltning för frälsning. Fångvaktaren i Filippi ”fröjdade sig mycket med hela sitt hus, nu då han hade kommit till tro på Gud”. (Apostlagärningarna 16:34) Ett sådant handlingssätt kommer också att skänka oss stor fröjd.
[Bild på sidan 7]
Vad skulle hända om du sprang tillbaka in i en brinnande byggnad sedan du blivit räddad?