Jesu liv och tjänst

Liknelsen om talenterna

JESUS fortsätter samtalet med sina apostlar på Olivberget genom att framföra ännu en liknelse, den andra i en serie om tre. Några dagar tidigare, medan han befann sig i Jeriko, hade han berättat liknelsen om minorna för att visa att Riket ännu hörde den avlägsna framtiden till. Den liknelse som han nu framställer har visserligen en hel del gemensamt med liknelsen om minorna, men dess uppfyllelse har avseende på en verksamhet som skall pågå under Kristi närvaro i Rikets makt. Den illustrerar att hans lärjungar måste arbeta med att föröka hans ”tillhörigheter” så länge de befinner sig på jorden.

Jesus inleder liknelsen med att säga: ”Det [dvs. omständigheter som har med Riket att göra] är nämligen alldeles som när en man, beredd att resa utomlands, kallade till sig sina slavar och anförtrodde sina tillhörigheter åt dem.” Jesus är den man som, innan han reser ”utomlands”, dvs. till himmelen, anförtror sina tillhörigheter åt sina slavar — de lärjungar som har utsikten att få ingå i himmelriket. Dessa tillhörigheter är inte materiella ägodelar, utan symboliserar ett uppodlat fält med potential att frambringa fler lärjungar.

Jesus anförtror sina tillhörigheter åt sina slavar strax innan han far upp till himmelen. På vilket sätt? Genom att uppmana dem att fortsätta att arbeta på det uppodlade fältet, dvs. predika Rikets budskap till jordens mest avlägsna delar. Som Jesus vidare säger: ”Åt en gav han fem talenter, åt en annan två, åt ännu en annan en enda, åt var och en efter hans egen förmåga; så reste han utomlands.”

De åtta talenterna — Kristi tillhörigheter — fördelas således bland slavarna efter vars och ens förmåga eller andliga förutsättningar. Slavarna betecknar olika klasser av lärjungar. Under det första århundradet inbegrep den klass som fick ta emot de fem talenterna tydligtvis apostlarna. Jesus går nu vidare och berättar att de slavar som fick ta emot fem respektive två talenter fördubblade dem genom att predika om Riket och göra lärjungar. Men den slav som hade fått en enda talent gömde den i jorden.

Jesus fortsätter: ”Efter en lång tid kom de där slavarnas herre och gjorde upp räkenskaperna med dem.” Det var inte förrän nu på 1900-talet, omkring 1.900 år senare, som Kristus återvände för att göra upp räkenskaperna, så det var verkligen ”efter en lång tid”. Jesus förklarar vidare:

”Den som hade fått fem talenter kom då fram och hade med sig fem talenter till och sade: ’Herre, du anförtrodde fem talenter åt mig; se, jag har förtjänat fem talenter till.’ Hans herre sade till honom: ’Bra gjort, gode och trogne slav! Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din herres glädje.’” Slaven som hade fått de två talenterna fördubblade likaså sitt anförtrodda gods och fick samma beröm och samma belöning.

På vilket sätt får dessa slavar gå in i sin herres glädje? Deras herres, Jesu Kristi, glädje var att få ta emot Riket när han for ”utomlands”, till sin Fader i himmelen. Vad beträffar de trogna slavarna i modern tid, gläder de sig mycket åt att de blivit betrodda med ökat ansvar i förbindelse med Riket, och allteftersom de fullbordar sitt jordiska liv, kommer deras glädje att kulminera då de uppväcks till det himmelska Riket. Men hur förhåller det sig då med den tredje slaven?

”Herre, jag kände dig för att vara en fordrande människa”, säger denne slav klagande. ”Så jag blev rädd och gick bort och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.” Slaven vägrade med berått mod att arbeta på det uppodlade fältet — predika och göra lärjungar. Hans herre kallar honom därför ”ond” och ”trög” och uttalar domen över honom: ”Ta ... talenten ifrån honom. ... Och kasta ut den onyttige slaven i mörkret utanför. Där skall vara hans gråt och tandagnisslan.” De som tillhör denna onda slavklass blir utkastade, vilket innebär att de blir berövade alla andliga glädjeämnen.

Detta utgör en allvarlig tankeställare för alla som gör anspråk på att vara Kristi efterföljare. De måste arbeta för att föröka sin himmelske herres tillhörigheter genom att ha full del i predikoverket, om de skall få ta emot hans beröm och belöning och undgå att bli utkastade i mörkret utanför och gå en slutlig undergång till mötes. Gör du flitigt bruk av dina förmågor i denna verksamhet? Matteus 25:14—30.

◆ Vilka lärdomar innehåller denna liknelse?

◆ Vilka är slavarna, och vad utgör de tillhörigheter som de blir anförtrodda?

◆ När kommer slavarnas herre för att göra upp räkenskaperna, och vad finner han?

◆ Vad är den ”glädje” som den trogne slaven får gå in i, och vad händer med den onde slaven?