Masada — Varför inträffade denna katastrof?

”REDAN länge hafva vi, kamrater, beslutat oss för att hvarken underkasta oss Romrarne eller någon annan fiende, utan endast Gud. ... Nej, så länge dessa händer äro fria och ännu kunna hålla uti svärdet, skola de göra oss en stor tjenst. Utan att blifva fiendernes slafvar vilja vi dö såsom frie män samt i sällskap med hustrur och barn skiljas från denna verlden.”

Eleasar, Jairs son (eller Ben Ya’ir), sägs ha riktat denna desperata maning till försvararna av Masada. Den nedtecknades av den samtida historikern Flavius Josephus (Josefos) i hans verk Judarnas krig mot romarna. Varför uppmanade denne judiske ledare sina kamrater att begå massmord och sedan ta sitt eget liv, i strid mot Guds lag? (2 Moseboken 20:13) Och vad som är ännu viktigare — hur kan kännedom om dessa händelser hjälpa dig att överleva i våra dagars våldspräglade värld?

Dolkmännen

Ända fram till judarnas uppror år 66 v.t. var en romersk garnison stationerad vid Masada, en befäst klippa i närheten av Döda havet. Trots att Masada låg mycket isolerat, lät Herodes den store bygga ett ståtligt vinterpalats där. Han lät också bygga ett vattensystem som till och med möjliggjorde varma bad. Mer betänkligt var emellertid att fästningen under den romerska ockupationen också hyste ett stort förråd av vapen. När förbittringen mot den romerska ockupationen av Palestina växte, löpte dessa vapen risk att falla i händerna på judiska revolutionärer. En sådan grupp var sikarierna eller ”dolkmännen”, som omtalas i bibeln i samband med ett uppviglingsförsök. — Apostlagärningarna 21:38.

År 66 v.t. intog dolkmännen Masada. Med sina nyförvärvade vapen marscherade de mot Jerusalem för att understödja resningen mot det romerska styret. Den massaker som de judiska upprorsmännen anställde på de romerska garnisonerna i både Masada och Jerusalem ledde till att det judiska folket ådrog sig romarrikets vrede. Innan år 66 v.t. hade gått till ända tågade den romerske befälhavaren Cestius Gallus med den tolfte legionen in i Judeen och slog läger utanför Jerusalem. Romarna anföll staden från alla håll och trängde fram så långt att de lyckades underminera den norra tempelmuren. Plötsligt drog sig emellertid Gallus tillbaka med sina trupper och lämnade Judeen utan någon synbarlig anledning. ”Hade han nu blott fortsatt belägringen, så skulle staden snart hafva varit i hans våld”, skrev ögonvittnet Josefos.

Men romarna hade inte gett upp. Fyra år senare gick den romerske härföraren Titus till angrepp mot Jerusalem med fyra legioner.a Den här gången blev staden förstörd, och hela Judeen — utom Masada — kom åter under Roms järnhårda styre.

Romarna, som var fast beslutna att krossa denna sista motståndsficka, omslöt hela fästningen med en tjock stenmur och åtta muromgärdade läger. Slutligen byggde de en ramp av jord ända upp till toppen av klippan — en konstgjord backe av 197 meters längd och 55 meters höjd! Uppe på denna sluttning byggde de ett torn och en murbräcka, med vars hjälp de ämnade angripa Masadas murar. Det var bara en tidsfråga när de romerska härarna skulle bryta igenom och inta detta sista judeiska fäste!

Än i våra dagar vittnar de tydliga spåren av de romerska lägren, den kringgärdande belägringsvallen och den jättelika jordrampen om hur det judiska upproret slutade. Omfattande arkeologiska utgrävningar av Masada fullbordades år 1965. The New Encyclopædia Britannica (1987 års upplaga) säger beträffande de fynd som gjordes: ”Den romersk-judiske historieskrivaren Josefos’ beskrivningar, som dittills varit den enda utförliga informationskällan till Masadas historia, visade sig vara oerhört exakta.”

Men när romarna nu stod i begrepp att bryta igenom murarna, hur reagerade då dolkmännen på det självmordstal som hölls av Eleasar, Jairs son? Josefos berättar: ”Alla dödade efter hvarandra sina anhöriga ... och utvalde sedan ibland sig tio personer, som skulle blifva alla de öfvriges mördare. Utsträckta bredvid sina hustrurs och barns döda kroppar och utbredande armarne öfver dem framräckte en hvar sin hals åt de tio personer, som skulle verkställa denna fasansfulla tjenst.b Sedan desse utan fruktan genomborrat alla, den ene efter den andre, kastade de ånyo sins emellan lott, hvilken som skulle blifva deras mördare. ... En ålderstigen kvinna [undkom tillsammans med en annan kvinna]. Antalet på de döde, kvinnor och barn inberäknade, uppgick till 960 personer.”

Varför fick det judiska upproret ett så tragiskt slut? Har dessa händelser något samband med Jesus från Nasaret och hans levnadslopp?

[Fotnoter]

[Bild på framsidan]

Masada — Ett bevis för att Messias hade kommit?

[Bild på sidan 4]

Judiskt mynt från år 67 v.t., som sägs vara ”År 2” av kriget mot romarna

[Bildkälla]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.