Betrakta exempel på långmodighet
”Gud ... [har] i stor långmodighet ... haft fördrag med vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse.” — ROMARNA 9:22.
1. a) Hur tjänar Guds inspirerade ord till gagn för oss? b) Varför begrundar vi här egenskapen långmodighet?
JEHOVA Gud, vår Skapare, har gett oss sitt inspirerade ord, den heliga bibeln, som skall tjäna som ”en lampa” för vår ”fot” och ”ett ljus” på vår ”stig”. (Psalm 119:105, NW) Guds ord hjälper oss också att bli ”fullständigt rustade för allt gott verk”. (2 Timoteus 3:16, 17) Ett sätt varpå det gör oss rustade för detta är genom att ge oss fina exempel på sådana som visat långmodighet. Denna egenskap är en av Guds andes frukter, och den är absolut nödvändig för att vi skall kunna vinna Guds godkännande och komma bra överens med våra medmänniskor. — Galaterna 5:22, 23.
2. Vad är innebörden i det grekiska ord som har översatts med ”långmodighet”, och vem är det som i första hand visar denna egenskap?
2 Det grekiska ord som har översatts med ”långmodighet” betyder ordagrant ”längd av ande”. Långmodighet har definierats som ”den form av självbehärskning som trots provokation inte snabbt hämnas eller omedelbart straffar”. (Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words, av W. E. Vine, band 3, sidan 12) Att vara långmodig innebär att utöva självbehärskning och att vara sen till vrede. Och vem är det förnämsta exemplet i fråga om att vara sen till vrede och visa långmodighet? Ingen annan än Jehova Gud själv. I 2 Moseboken 34:6 (NW) läser vi således att Jehova är ”en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning”. Jehova omnämns faktiskt åtta gånger till i bibeln som varande ”sen till vrede”. — 4 Moseboken 14:18; Nehemja 9:17; Psalm 86:15; 103:8; 145:8; Joel 2:13; Jona 4:2; Nahum 1:3; NW.
3. Vilka egenskaper utgör förklaringen till att Jehova är långmodig?
3 Att Jehova Gud är långmodig eller sen till vrede är just vad vi kan förvänta av honom, eftersom hans makt och vishet är omätliga och han är fullkomlig i rättvisa och är kärleken personifierad. (5 Moseboken 32:4; Job 12:13; Jesaja 40:26; 1 Johannes 4:8) Han behärskar sina egenskaper och håller dem alltid i fullkomlig jämvikt. Varför och hur har Gud, enligt vad bibeln uppenbarar, visat långmodighet mot ofullkomliga människor?
Långmodighet för sitt namns skull
4. Av vilka goda skäl har Gud visat långmodighet mot syndare?
4 Varför är Jehova långmodig? Varför straffar han inte omedelbart syndare? Det är inte på grund av likgiltighet eller brist på nitälskan för rättfärdighet. Nej, utan det är av goda skäl som Jehova är sen till vrede och inte omedelbart straffar människor. Ett av skälen är att hans namn kan göras känt. Ett annat skäl är att det krävdes tid till att avgöra de stridsfrågor om Guds suveränitet och människans ostrafflighet som väcktes genom upproret i Eden. Ytterligare ett skäl till att Gud är långmodig är att det ger dem som syndar tillfälle att rätta till sina vägar.
5, 6. Varför visade Jehova långmodighet i förbindelse med människans uppror?
5 Jehova var långmodig i sitt handlande med det första människoparet i Edens trädgård. När de hade överträtt hans bud om att inte äta av frukten på trädet för kunskapen om gott och ont, kunde han omedelbart ha avrättat dem och den fallne ängel som hade bedragit Eva. Det var helt visst så att Jehovas känsla för rättfärdighet och rättvisa hade blivit sårad och att han var vred på de tre upprorsmakarna. Gud skulle ha varit i sin fulla rätt, om han hade avrättat dem genast. Han hade varnat den första människan, Adam: ”Vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” (1 Moseboken 2:17, NW) Samma dag som Adam syndade ställde Gud överträdarna till svars och uttalade dödsdomen. Juridiskt sett dog Adam och Eva den dagen. Men vår långmodige Skapare lät Adam leva i 930 år. — 1 Moseboken 5:5.
6 Gud hade goda skäl att vara långmodig eller sen till vrede i detta fall. Om han omedelbart hade avrättat dessa upprorsmakare, skulle detta inte ha besvarat djävulens underförstådda utmaning att Jehova Gud inte förtjänar att bli tillbedd och att han inte kunde ha mänskliga tjänare vilka, hur förhållandena än var, skulle bevara sin ostrafflighet mot honom. Dessutom skulle sådana frågor som dessa ha blivit obesvarade: Vems fel var det att Adam och Eva syndade? Skapade Jehova dem först så moraliskt svaga att de inte kunde motstå en frestelse, och straffade han dem sedan för att de inte motstod en frestelse? Svaren på dessa frågor framgår av den berättelse vi finner i Jobs bok, kapitel 1 och 2. Genom att låta människosläktet tillväxa lät Jehova människor få tillfälle att bevisa att Satans anklagelser var falska.
7. Varför avrättade Jehova inte Farao omedelbart?
7 När Jehova skulle befria sitt folk, israeliterna, från egyptiskt slaveri, visade han sig återigen vara långmodig. Jehova skulle ha kunnat förinta Farao och hans militära styrkor genast. Men i stället för att göra detta hade Gud fördrag med dem under en tid. Av vilka goda skäl? Jo, allteftersom tiden gick blev Farao alltmer hårdnackad i sin vägran att låta israeliterna lämna Egypten som Jehovas fria folk. Han visade sig därigenom vara ett ”vredens kärl”, som förtjänade att tillintetgöras för att han trotsade Jehova. (Romarna 9:14—24) Men i detta fall fanns det ytterligare ett skäl till att Gud var långmodig, ett som vägde ännu tyngre. Så här sade han genom Mose till Farao: ”Vid det här laget kunde jag ha sträckt ut min hand, för att jag måtte slå dig och ditt folk med pest och för att du måtte bli utplånad från jorden. Men i själva verket har jag av denna orsak låtit dig bestå: för att visa dig min makt och i syfte att få mitt namn förkunnat på hela jorden.” — 2 Moseboken 9:15, 16, NW.
8. Varför avrättade Gud inte de upproriska israeliterna i vildmarken?
8 Det var också av goda skäl som Jehova visade långmodighet när israeliterna var i vildmarken. De prövade verkligen Guds tålamod genom att tillbe guldkalven och genom att inte utöva tro när tio spejare återvände med en dålig rapport! Men på grund av att Guds namn och rykte var inbegripna, utplånade han dem inte som sitt folk. Ja, Jehova utövade långmodighet för sitt namns skull. — 2 Moseboken 32:10—14; 4 Moseboken 14:11—20.
Långmodighet för människors skull
9. Varför visade Jehova långmodighet på Noas tid?
9 Jehova har, alltsedan Adam genom att han syndade handlade orätt mot alla sina potentiella avkomlingar och begick en stor orättvisa mot dem, varit långmodig för mänsklighetens skull. Genom att Gud i sin långmodighet anslog tid till att låta ångrande människor bli försonade med honom, gjorde han det möjligt för detta orätta att rättas till. (Romarna 5:8—10) Också mot människorna på Noas tid visade Jehova Gud långmodighet. På den tiden ”såg Jehova att människans uselhet var mycket stor på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar bara var usel hela tiden”. (1 Moseboken 6:5, NW) Gud kunde ha utplånat människosläktet så snart han såg detta tillstånd, men han bestämde i stället att han skulle göra slut på dessa förhållanden inom 120 år. (1 Moseboken 6:3) Detta uttryck för långmodighet gav Noa tid till att få tre söner, för dessa att växa upp och gifta sig och för den familjen att bygga arken för att rädda sina själar och bevara djurskapelsen. På så sätt skulle Guds ursprungliga uppsåt med jorden kunna förverkligas.
10, 11. Varför var Jehova så långmodig mot Israels nation?
10 Det är i synnerhet en annan definition av långmodighet som är tillämplig på Guds handlande med sitt folk. Det är ”det tålmodiga uthärdandet av oförrätt eller provokation kombinerat med en vägran att ge upp hoppet om en förbättring i det störda förhållandet”. (Insight on the Scriptures, band 2, sidan 262; utgiven av Watchtower Bible and Tract Society of New York, Inc.) Detta pekar på ytterligare en orsak till att Gud var långmodig mot israeliterna. De vände sig gång på gång bort från Jehova och kom i slaveri under hedniska nationer, men han visade långmodighet genom att befria dem och ge dem tillfälle att ändra sinne. — Domarboken 2:16—20.
11 De flesta av Israels kungar ledde sina undersåtar in i falsk tillbedjan. Övergav Gud genast nationen? Nej, han gav inte snabbt upp hoppet om att det störda förhållandet skulle förbättras. Jehova Gud var i stället sen till vrede, och han visade långmodighet genom att han gång på gång gav dem tillfälle att ändra sinne. Vi läser i 2 Krönikeboken 36:15, 16 (NW): ”Jehova, deras förfäders Gud, fortsatte att sända varningar genom sina budbärare, i det han sände varningar gång på gång, ty han kände medömkan med sitt folk och med sin boning. Men de fortsatte att göra narr av den sanne Gudens budbärare och att förakta hans ord och driva gäck med hans profeter, tills Jehovas raseri steg mot hans folk, tills det inte fanns någon läkedom.”
12. Varför är Jehova långmodig, enligt vad de kristna grekiska skrifterna visar?
12 De kristna grekiska skrifterna framhåller också att Jehova visar långmodighet för att hjälpa sitt felande folk. Aposteln Paulus frågar således syndande kristna: ”Föraktar du hans omtankes och fördragsamhets och långmodighets rikedom, därför att du inte vet att Guds omtänksamhet söker föra dig till sinnesändring?” (Romarna 2:4) Petrus’ ord har samma tanke: ”Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, såsom några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” (2 Petrus 3:9) Vi uppmanas mycket passande att betrakta ”vår Herres tålamod som frälsning”. (2 Petrus 3:15) Vi ser således att Jehova inte är långmodig på grund av sentimentalitet eller slapphet, utan på grund av att hans namn och uppsåt är inblandade och han är barmhärtig och kärleksfull.
Jesu exempel på långmodighet
13. Hur visar bibeln att Jesus Kristus var långmodig?
13 Gud är således det förnämsta exemplet på en som visar långmodighet, och därefter har vi hans Sons, Messias’, Jesu Kristi, exempel. Denne är ett enastående exempel i fråga om att visa självbehärskning utan att snabbt vedergälla trots provokation. Att Messias skulle vara långmodig var förutsagt av profeten Jesaja med följande ord: ”Han var hårt ansatt, och han lät sig utsättas för betryck; likväl brukade han inte öppna sin mun. Han fördes alldeles som ett får till slaktningen; och som en tacka, som inför sina klippare har blivit stum, brukade han inte heller öppna sin mun.” (Jesaja 53:7, NW) Följande ord av Petrus bekräftar samma sanning: ”När han blev förolämpad, började han inte förolämpa tillbaka. När han led, började han inte hota, utan fortsatte att anförtro sig åt den som dömer rättvist.” (1 Petrus 2:23) Vad Jesu lärjungar måste ha prövat honom genom att gång på gång disputera om vem av dem som var störst! Men han var verkligen långmodig och tålmodig mot dem! — Markus 9:34; Lukas 9:46; 22:24.
14. Vad bör Jesu exempel i fråga om långmodighet få oss att göra?
14 Vi bör följa Jesu exempel i att vara långmodig. Paulus skriver: ”Låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss, medan vi uppmärksamt ser på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus, som för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron. Ja, betrakta noga den som har utstått sådan motsägelse av syndare emot deras egna intressen, för att ni inte skall bli trötta och ge tappt i era själar.” — Hebréerna 12:1—3.
15. Hur vet vi att Jesus var långmodig och villigt uthärdade prövningar?
15 Att Jesus var långmodig och villigt utstod prövningar kan vi se av den inställning han visade när han blev arresterad. Så här sade Jesus efter det att han hade tillrättavisat Petrus för att denne hade dragit sitt svärd för att skydda sin Herre: ”Menar du att jag inte kan vädja till min Fader om att i detta ögonblick förse mig med mer än tolv legioner änglar? Men hur skulle Skrifterna då uppfyllas som säger att det måste ske på det här sättet?” — Matteus 26:51—54; Johannes 18:10, 11.
Andra exempel på långmodighet
16. Hur visar bibeln att Jakobs son Josef var långmodig?
16 Också ofullkomliga syndiga människor kan visa långmodighet. De hebreiska skrifterna innehåller exempel på hur ofullkomliga människor tålmodigt har utstått oförrätter. Där finns till exempel Josef, den hebreiske patriarken Jakobs son. Hur tålmodigt uthärdade han inte de orättvisor som hans halvbröder och Potifars hustru utsatte honom för! (1 Moseboken 37:18—28; 39:1—20) Josef lät inte dessa prövningar göra honom bitter. Detta framgår tydligt av följande, som han sade till sina bröder: ”Känn er nu inte bedrövade och var inte vreda på er själva, därför att ni sålde mig hit; i livsbevarande syfte har Gud nämligen sänt mig före er.” (1 Moseboken 45:4, 5, NW) Josef var verkligen ett fint exempel på långmodighet!
17, 18. Vilka bevis på långmodighet har vi i Davids fall?
17 David är ett annat exempel på en trogen Jehovas tjänare som tålmodigt utstod oförrätter och visade långmodighet. Den svartsjuke kung Saul jagade David som en hund, och vid två tillfällen kunde David ha hämnats genom att döda Saul. (1 Samuelsboken 24:2—23; 26:1—25) Men David väntade på Gud, som vi kan se av följande ord som han sade till Abisai: ”Jehova själv kommer att tilldela honom [Saul] ett slag; eller hans dag kommer, och han måste dö, eller han drar ner i strid, och han kommer sannerligen att ryckas bort. Det är otänkbart för mig, med hänsyn till Jehovas ståndpunkt, att jag skulle sträcka ut min hand mot Jehovas smorde!” (1 Samuelsboken 26:10, 11, NW) Ja, det stod i Davids makt att göra slut på Sauls jagande av honom. Men David valde att i stället vara långmodig.
18 Tänk också på vad som hände när kung David flydde från sin svekfulle son Absalom. Simei, en benjaminit av Sauls hus, kastade stenar på David och nedkallade ont över honom genom att ropa: ”Gå bort, gå bort, du man som bär på blodskuld och du odugling till man!” Abisai ville låta döda Simei, men David vägrade att hämnas och visade i stället återigen egenskapen långmodighet. — 2 Samuelsboken 16:5—13, NW.
Betrakta Paulus’ exempel
19, 20. Hur visade aposteln Paulus att han var långmodig?
19 I de kristna grekiska skrifterna har vi ett annat fint exempel på en ofullkomlig människa som visade långmodighet, nämligen aposteln Paulus. Han visade tålmodigt uthärdande och långmodighet i förbindelse med både sina religiösa fiender och personer som bekände sig vara kristna. Ja, Paulus visade långmodighet trots att några i församlingen i Korint sade: ”Hans brev är mycket betydande och kraftfulla, men hans personliga närvaro är svag och hans tal inte värt att akta på.” — 2 Korintierna 10:10; 11:5, 6, 22—33.
20 Det var därför av goda skäl som Paulus kunde skriva följande till korintierna: ”På alla sätt anbefaller vi oss som Guds tjänare: genom uthållighet i mycket, genom vedermödor, genom nödsituationer, genom svårigheter, genom hugg och slag, genom fängelser, genom oroligheter, genom mödor, genom sömnlösa nätter, genom tider utan mat, genom renhet, genom kunskap, genom långmodighet, genom omtanke, genom helig ande, genom kärlek fri från skrymteri.” (2 Korintierna 6:4—6) Aposteln kunde också skriva något liknande till sin medarbetare Timoteus: ”Du har noggrant följt min undervisning, min livsföring, mitt uppsåt, min tro, min långmodighet, min kärlek, min uthållighet, mina förföljelser, mina lidanden, ... och likväl har Herren räddat mig ur dem alla.” (2 Timoteus 3:10, 11) Aposteln Paulus utgör verkligen ett fint föredöme för oss i fråga om att visa långmodighet!
21. Hur kan följande artikel hjälpa oss?
21 Det är uppenbart att bibeln överflödar av fina exempel på sådana som visat långmodighet. Jehova och hans älskade Son är de förnämsta exemplen. Men hur uppmuntrande är det inte att lägga märke till att denna egenskap också har visats av sådana ofullkomliga människor som Josef, David och aposteln Paulus! Följande artikel har utarbetats för att hjälpa oss att efterlikna sådana fina exempel.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Vad betyder det att vara långmodig?
◻ Vilka är de förnämsta skälen till att Jehova har varit långmodig?
◻ På vad sätt visade Jesus sig vara långmodig?
◻ Vad finns det för bevis i bibeln för att ofullkomliga människor kan visa långmodighet?
[Bilder på sidan 10]
Josef, Jesus, David, Paulus och Job var föredömen i att visa långmodighet
[Bild på sidan 13]
Jesus visade långmodighet mot sina lärjungar