Bilddyrkan — ett urgammalt tvisteämne

NÅGONSTANS i Polen står en man just i begrepp att ge sig ut på en resa. Men det är ännu en viktig sak som han måste ombesörja. Han faller på knä framför en Jesusbild, frambär en gåva och ber om beskydd under sina resor.

Hundratals mil därifrån, i Bangkok i Thailand, går den första högtiden under den buddistiska årscykeln av stapeln vid tiden för fullmånen i maj. Under denna högtid tågar människor i procession genom stadens gator, bärande på en buddhabild.

Som du säkert vet är sådan bilddyrkan en mycket utbredd företeelse. Bokstavligt talat miljarder människor faller ner inför bilder och beläten. Bilder har i tusentals år betraktats som ett viktigt hjälpmedel att nalkas Gud.

Vad är din uppfattning om religiösa bilder? Är det rätt eller fel att vörda sådana bilder? Hur ser Gud på den här saken? Finns det några bevis för att han godtar sådan tillbedjan? Du kanske själv inte har funderat så mycket över sådana saker. Men om du är mån om att ha ett gott förhållande till Gud, behöver du få veta svaret på dessa frågor.

Det är sant att denna frågeställning inte alltid har varit så lätt att avgöra. Den har i själva verket varit föremål för intensiva och ibland våldsamma kontroverser i tusentals år. För så länge sedan som år 1513 f.v.t. förstörde den hebreiske ledaren Mose en guldkalv som folket hade gjort och lät avrätta omkring 3.000 personer som hade tillbett den. — 2 Moseboken, kapitel 32.

Starkt motstånd mot bruket av religiösa bilder och beläten har inte varit begränsat till judarna. Forntida profana historieskrivare har bevarat legenden om Takhmūrūp, en persisk härskare som sägs ha bedrivit en omfattande kampanj mot bilddyrkan redan hundratals år före Mose. Forntida kinesiska legender talar också om en kejsare som uppges ha skickat ut soldater för att förstöra bildstoder av olika gudar. Sedan bildstoderna krossats förkunnade kejsaren att det var dårskap att dyrka gudar som var verk av människohänder. Längre fram i tiden, när Muhammed var barn, fanns det araber som opponerade sig mot bruket av religiösa bilder och beläten. Deras inflytande var en bidragande orsak till Muhammeds syn på avgudadyrkan senare i livet. Koranen lär att avgudadyrkan är en oförlåtlig synd, att man inte skall be för dem som dyrkar avgudar och att giftermål med avgudadyrkare är förbjudet.

Även i kristenheten har vissa framträdande religiösa gestalter under 100-, 200-, 300- och 400-talen v.t., till exempel Irenaeus, Origenes, Eusebios av Caesarea, Epifanios och Augustinus, bekämpat bruket av religiösa bilder. I början av 300-talet v.t. formulerade en grupp biskopar i Elvira i Spanien en rad viktiga resolutioner mot bilddyrkan. Resultatet av detta kända kyrkomöte i Elvira var att man förbjöd all användning av bilder i kyrkorna och belade bilddyrkan med stränga straff.

Ikonoklasterna

Denna händelseutveckling bäddade för en av de största kontroverserna i historien: ikonoklaststriden på 700- och 800-talen. En historiker förklarar att denna ”bittra strid varade i halvtannat sekel och gav upphov till omätligt lidande” och att den var ”en direkt orsak till splittringen mellan det östromerska riket och det västromerska”.

Ordet ”ikonoklast” kommer av de grekiska orden eikon, som betyder ”bild”, och klastes, som betyder ”krossare”. Ikonoklasterna eller ”bildstormarna”, som de ibland brukar kallas, levde verkligen upp till sitt namn. De gick till aktion mot bilddyrkan och skaffade bort och förstörde en mängd religiösa bilder runt om i Europa. Lagar stiftades för att förbjuda bruket av bilder i kyrkorna. Bilddyrkan blev en brännande politisk fråga, och kejsare och påvar, härförare och biskopar blev indragna i ett sannskyldigt teologiskt krig.

Och det var inte bara ordstrider det rörde sig om. McClintock och Strongs Cyclopedia of Biblical, Theological, and Ecclesiastical Literature förklarar att sedan kejsar Leo III utfärdat ett edikt som förbjöd all användning av bilder i kyrkorna, gick massor av människor ”till storms mot ediktet, och våldsamma tumult [uppstod dagligen], i synnerhet i Konstantinopel”. Häftiga sammanstötningar mellan kejserliga förband och folket resulterade i avrättningar och massakrer. Munkar blev utsatta för grym förföljelse. Hundratals år senare, på 1500-talet, hölls ett antal offentliga debatter i Zürich i Schweiz angående bruket av bilder i kyrkorna. Följden blev ett officiellt dekret som påbjöd att alla bilder skulle avlägsnas från kyrkorna. Vissa av reformationens förgrundsmän var kända för sitt intensiva och ofta våldsamma motstånd mot bilddyrkan.

Också i våra dagar råder det bland teologer mycket delade meningar om bruket av religiösa bilder. Följande artikel kommer att hjälpa dig att avgöra om bilder verkligen kan hjälpa människor att nalkas Gud.