Materiellt välstånd kan pröva din tro
MATERIELLT välstånd kan pröva en rättrådig människas tro. Strävan efter att bli materiellt rik kan leda till att man förlorar sin tro. (1 Timoteus 6:9, 10) Men välståndet kan också pröva ens tro på ett annat sätt. När någon rättfärdig ser att många orättfärdiga människor är framgångsrika i materiellt avseende medan han själv lider brist, kan han frestas att följa en ogudaktig kurs. Ja, detta har till och med fått vissa av Jehovas tjänare att tvivla på värdet av att leva ett rättrådigt liv!
Detta var vad som hände med den levitiske musikern Asaf under kung Davids regering i Israel. Asaf komponerade psalmer som användes i offentlig gudsdyrkan. Tillsammans med Heman och Jedutun profeterade han också och lovprisade och tackade Gud till ackompanjemang av instrumentalmusik. (1 Krönikeboken 25:1; 2 Krönikeboken 29:30) Men trots att Asaf åtnjöt en så gynnad ställning, visar Psalm 73 att onda människors materiella välstånd blev en stor prövning för hans tro.
Asafs farliga inställning
”Gud är verkligen god mot Israel, mot de renhjärtade. Vad mig beträffar, hade mina fötter nästan vikit av, mina steg hade nära nog bringats att slinta.” (Psalm 73:1, 2) Genom dessa ord erkände Asaf att Jehova var god mot Israels nation. Detta gällde i synnerhet för de ”renhjärtade”, eftersom det var deras önskan att ägna Gud odelad hängivenhet och bidra till helgandet av hans heliga namn. Om vi har den inställningen, kommer vi att välsigna Jehova genom att tala väl om honom, även om vi skulle bli svårt prövade av de ondas välstånd eller av vilken som helst annan situation. — Psalm 145:1, 2.
Trots att Asaf var medveten om Jehovas godhet, var det nära att hans fötter hade vikit av från en rättfärdig väg. Det var som om de höll på att slinta på isig mark under ett tröttande maratonlopp. Varför hade hans tro blivit så svag? Han förklarade: ”Ty jag kom att avundas skrävlarna, när jag ständigt såg de ondskefullas frid. Ty de har inga dödskval; och deras buk är fet. De har inte ens den dödliga människans vedermöda, och de plågas inte som andra människor.” — Psalm 73:3—5.
Orättfärdiga människors materiella välstånd fick Asaf att avundas dem. De tycktes leva i frid, trots att de samlade sina rikedomar på bedrägliga sätt. (Jämför Psalm 37:1.) Trots sina onda gärningar verkade de vara trygga av det yttre att döma. Ja, deras liv tycktes sluta utan några fruktansvärda dödskval! Ibland dog de en fridfull död, självsäkra och utan att vara medvetna om något andligt behov. (Matteus 5:3) Å andra sidan får somliga av Guds tjänare utstå plågsam sjukdom och död, men han uppehåller dem, och de har det underbara hoppet om en uppståndelse. — Psalm 43:1—3; Johannes 5:28, 29.
Många ondskefulla människor har inga hälsoproblem som hindrar dem från att njuta av sitt överflöd på mat. ”Deras buk är fet”, och deras magar står ut. Dessutom har de inte ”den dödliga människans vedermöda”, för till skillnad från det stora flertalet människor behöver de inte anstränga sig för att få livets nödtorft. Asaf drog slutsatsen att de ondskefulla ”plågas inte som andra människor”. I all synnerhet undslipper de prövningar som gudaktiga människor får gå igenom på grund av att de håller fast vid Jehovas rättfärdiga normer i Satans onda värld. — 1 Johannes 5:19.
På grund av de ondskefullas välstånd fortsatte Asaf med att säga om dem: ”Därför har högmod tjänat som en halskedja för dem; våld insveper dem som en klädnad. Deras öga har blivit utstående av fetma; de har överträffat hjärtats inbillningar. De begabbar och talar om vad ont är; om bedrägeri talar de på ett högtravande sätt. I himlarna har de satt sin mun, och deras tunga, den vandrar omkring på jorden.” — Psalm 73:6—9.
Ogärningsmännen bär sitt högmod som ”en halskedja”, och deras våldshandlingar är så många att de ”insveper dem som en klädnad”. De hunsar andra och spelar herre över dem för att få sin vilja igenom. De ondskefullas ögon är inte insjunkna av brist på näring, utan de ”har blivit utstående av fetma” som följd av deras frosseri. (Ordspråken 23:20) Så framgångsrika är de i sitt orättfärdiga planerande att de till och med har ”överträffat hjärtats inbillningar”. De talar om sina bedrägliga metoder på ett högmodigt, ”högtravande sätt”. Ja, ”i himlarna har de satt sin mun, och deras tunga, den vandrar omkring på jorden”! Då de inte hyser aktning för någon i himlen eller på jorden, smädar de Gud och baktalar människor.
Asaf var uppenbarligen inte ensam om att bli ogynnsamt påverkad av det han såg. Han säger: ”Därför för han sitt folk tillbaka hit, och vattnen från det som är fullt avleds åt dem. Och de har sagt: ’Hur har Gud fått veta det? Och finns det verkligen kunskap hos den Högste?’” (Psalm 73:10, 11) Den hebreiska texten kan åsyfta att några bland Guds folk på grund av de ondskefullas synbarliga välstånd lägger sig till med ett felaktigt synsätt så att de hamnar i samma tillstånd som de laglösa, som säger: ”Gud vet inte vad som händer och kommer inte att ingripa mot laglöshet.” Att å andra sidan tvingas se onda människor till synes ostraffat utöva laglöshet är som att behöva dricka en bitter dryck, vilket förmår den rättrådige att fråga: ”Hur kan Gud tolerera detta? Ser han inte vad som händer?”
Asaf jämförde sina omständigheter med de ondskefullas och sade: ”Se! Dessa är de ondskefulla, som är sorglösa till obestämd tid. De har förökat sina medel till uppehälle. Sannerligen, det är förgäves som jag har renat mitt hjärta och som jag i oskuld tvättar mina händer. Och jag kom att plågas hela dagen, och min tillrättavisning kommer varje morgon.” (Psalm 73:12—14) Asaf tyckte att det var lönlöst att leva ett rättrådigt liv. De ondskefulla hade framgång och förökade sannolikt ”sina medel till uppehälle” med bedrägliga metoder. De tycktes klara sig undan straff trots orätt handlingssätt av värsta slag, men Asaf plågades ”hela dagen” — från det att han vaknade till dess att han gick till sängs på kvällen. Han menade att Jehova tillrättavisade honom varje morgon. Eftersom detta verkade vara orättvist, prövade det Asafs tro.
Tänkesättet rättas till
När Asaf till sist insåg att hans tänkesätt var orätt, sade han: ”Om jag hade sagt: ’Jag skall berätta något sådant’, se! mot dina söners generation skulle jag ha handlat förrädiskt. Och jag fortsatte att tänka efter för att få kunskap om detta; det var en vedermöda för mina ögon, ända tills jag tog mig för att gå in i Guds storslagna helgedom. Jag ville urskilja deras framtid. Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem. Du har fått dem att falla i spillror. Och hur har de inte blivit ett föremål för häpnad som i ett ögonblick! Hur har de inte nått sin ände, förts till sitt slut genom plötsliga förskräckelser! Som en dröm efter uppvaknandet, o Jehova, så kommer du, när du vaknar upp, att förakta själva deras bild.” — Psalm 73:15—20.
Det var bra att Asaf inte klagade högt, för skulle han ha sagt offentligt att det är meningslöst att tjäna Jehova, skulle det ha kunnat slå ner modet hos andra tillbedjare av Jehova eller skulle ha kunnat undergräva deras tro. Hur mycket bättre är det inte att förbli tyst och göra som Asaf gjorde! För att få se varför de ondskefulla tycks komma undan med sina onda gärningar medan de rättfärdiga får lida gick han till Guds helgedom. I denna miljö kunde Asaf i lugn och ro tänka över saken mitt ibland Jehovas tillbedjare, och hans tänkesätt rättades till. Så om vi i dag skulle förbryllas av något som vi ser, bör vi på samma sätt söka finna svaren på våra frågor genom att umgås med Guds folk i stället för att isolera oss. — Ordspråken 18:1.
Asaf kom att inse att Gud hade ställt de ondskefulla ”på slipprig mark”. På grund av att deras liv kretsar kring materiella ting befinner de sig i fara att drabbas av plötslig olycka. Allra senast kommer döden att hinna upp dem på ålderdomen, och deras orättfångna rikedomar kommer inte att tillförsäkra dem ett längre liv. (Psalm 49:6—12) Deras välstånd kommer att vara likt en dröm som snabbt förgår. Rättvisan kan rentav hinna upp dem innan de når ålderdomen, då de får skörda vad de sår. (Galaterna 6:7) Eftersom de har vänt ryggen åt den ende som kan hjälpa dem, lämnas de hjälplösa, utan hopp. När Jehova ingriper mot dem, kommer han att betrakta deras ”bild” — deras prakt och ställning — med förakt.
Se upp med din reaktion
Då Asaf inte hade reagerat rätt på det han såg, erkände han: ”Ty mitt hjärta var förbittrat, och i mina njurar kände jag stickande smärta, och jag var oförnuftig, och jag hade ingen kunskap; jag blev som blott och bart djur från din ståndpunkt. Men jag är ständigt hos dig; du har fattat tag i min högra hand. Med ditt råd kommer du att leda mig, och därefter kommer du att föra mig rentav till härlighet.” — Psalm 73:21—24.
Att uppehålla tankarna på de ondskefullas materiella välstånd och de rättrådigas lidanden kan förbittra en människas hjärta. Djupt inom sig — i sina njurar — orsakade Asafs oro över denna situation honom stor smärta. Från Jehovas ståndpunkt sett blev han likt ett förnuftslöst djur som reagerar enbart på sinnesförnimmelser. Men Asaf var ständigt hos Gud, som hade fattat tag i hans högra hand. Om vi har ett felaktigt tänkesätt men söker Jehovas råd som Asaf gjorde, kommer Gud att ta oss vid handen för att stödja och leda oss. (Jämför Jeremia 10:23.) Endast genom att tillämpa hans råd kan vi bli ledda in i en lycklig framtid. Vi kan få lida förödmjukelse till en tid, men Jehova kommer att åstadkomma en omsvängning och föra oss till härlighet eller ära.
Asaf insåg behovet av att förlita sig på Jehova och tillade: ”Vem har jag i himlarna? Och förutom dig har jag verkligen inte behag till något annat på jorden. Min organism och mitt hjärta har sviktat. Gud är mitt hjärtas klippa och min andel till obestämd tid. Ty se! just de som håller sig borta från dig kommer att förgås. Du kommer sannerligen att tysta var och en som i omoraliskhet lämnar dig. Men vad mig beträffar, är det gott för mig att närma mig Gud. Den suveräne Herren Jehova har jag gjort till min tillflykt för att förkunna alla dina gärningar.” — Psalm 73:25—28.
I likhet med Asaf har vi ingen utom Jehova som vi kan förlita oss på för att få verklig trygghet och tröst. (2 Korinthierna 1:3, 4) Så låt oss, i stället för att ha begär till någon annans jordiska rikedomar, tjäna Gud och samla skatter i himlen. (Matteus 6:19, 20) Att ha en godkänd ställning hos Jehova bör vara vår största glädje. Även om vår organism och vårt hjärta skulle svikta, kommer han att styrka oss och ge stadga och fasthet åt vårt hjärta, så att vi inte förlorar hoppet och modet då vi är mitt uppe i motgångar. Ett förtroligt umgänge med Jehova är en oskattbar ägodel. Att släppa detta ifrån sig skulle betyda olycka för oss tillsammans med alla som överger honom. Låt oss därför, i likhet med Asaf, närma oss Gud och kasta alla våra bekymmer på honom. (1 Petrus 5:6, 7) Det främjar vår andliga välfärd och driver oss att tala med andra om Jehovas underbara gärningar.
Förbli lojal mot Jehova
Asaf oroades då han såg hur framgångsrika ogärningsmännen var i Israel, hans hemland. Mitt ibland Jehovas lojala tjänare fanns det ”ondskefulla” som gjorde sig skyldiga till skrytsamhet, högmod, våld, hån och bedrägeri och som förnekade att Gud kände till vad de gjorde. (Psalm 73:1—11) Vilken varning! För att behaga Jehova Gud får vi inte visa prov på sådana egenskaper som stolthet, våldsamhet, hånfullhet och oärlighet. Må alla Jehovas tjänare i likhet med Asaf ”gå in i Guds storslagna helgedom” genom att regelbundet församlas med hans lojala tillbedjare. Ja, må alla som älskar Jehova ”närma [sig] ... Gud” och förlita sig på att han skall uppehålla dem under lidanden, oavsett vad andra säger eller gör. — Psalm 73:12—28; 3 Johannes, vers 1—10.
Det är sant att ogärningsmännens materiella välstånd kan pröva vår tro, alldeles som Asafs tro prövades. Men vi kan uthärda denna prövning om vi låter vårt liv kretsa kring tjänsten för Jehova. Vi kommer att bli belönade om vi gör detta, eftersom Gud inte är orättvis, så att han glömmer vårt arbete och den kärlek vi visar mot hans namn. (Hebréerna 6:10) Vår vedermöda kommer att vara ”kortvarig och lätt” i jämförelse med vår belöning. (2 Korinthierna 4:17) Till och med 70 eller 80 år av lidanden är som blott och bart ett andetag som passerar våra läppar i en suck jämfört med den evighet av liv i lycka som Jehova lovar sina lojala tjänare. — Psalm 90:9, 10.
Må vi aldrig låta ogärningsmännens materiella välstånd i kontrast till de lidanden som vi får utstå för rättfärdighets skull hindra oss från att visa den tro som är en frukt av Guds heliga ande. (Galaterna 5:22, 23; 1 Petrus 3:13, 14) Satan skulle vara glad om vi efterliknade de ondskefulla, som ofta har framgång på grund av sin hänsynslöshet. Låt oss i stället ära Jehovas namn genom att stå emot alla frestelser att överge hans rättfärdiga normer. (Sefanja 2:3) Låt oss inte oroas över ogärningsmännens framgångar, för som mest kan de endast uppnå materiellt välstånd. Och av vilket värde är det? Det går inte ens att jämföra med det andliga välstånd som de som utövar tro på den suveräne Herren Jehova åtnjuter.