Marias himmelsfärd — Är det en lära uppenbarad av Gud?

MARIAS himmelsfärd, läran att Jesu mor, Maria, for upp till himlen med sin kropp av kött och blod, omhuldas av miljoner romerska katoliker. Historikern George William Douglas har sagt: ”Marias himmelsfärd har [länge] vördats som den största av hennes fester och en av kyrkoårets främsta högtider.”

Katolska teologer medger emellertid att det ingenstans i Bibeln talas om att Maria gjorde en sådan himmelsfärd. Ja, få katoliker är på det klara med att denna älskade lära under hundratals år har varit ett ämne för tvister och bitter debatt. Hur kom då kyrkan att godta Marias himmelsfärd som dogm?a Finns det något skäl till att betrakta den som uppenbarad av Gud? Svaren på dessa frågor är inte blott och bart av akademiskt intresse. De har djup innebörd för alla sanningsälskare.

En dogms framväxande

Det kanske förvånar dig att få veta att under de första århundradena efter Jesu död var tanken på Marias himmelsfärd fullständigt främmande för de kristnas tänkesätt. Den katolske teologen Jean Galot skriver i L’Osservatore Romano: ”I begynnelsen var ingen åminnelse av Marias död förbunden med den kristna gemenskapen.”

Sedan treenighetsläran hade blivit officiell kyrkolära började man emellertid tillskriva Maria en allt viktigare roll. Man började tillämpa på henne sådana glödande ordalag som ”Guds moder”, ”avlad utan synd”, ”medlerska” och ”himlens drottning”. Med tiden, resonerar teologen Galot, ”kunde den äldsta traditionens tystnad med avseende på Marias död inte till fullo tillfredsställa de kristna som erkände Marias fullkomlighet och som önskade vörda henne. Därför tog beskrivningar av hennes upptagande till himlen, vilka var produkten av folklig föreställning, form.”

Omkring 300-talet v.t. började de så kallade assumtionisternas apokryfer att cirkulera. Dessa skrifter innehöll fantasifulla redogörelser för Marias förmenta uppstigande till himlen. Betrakta till exempel den skrift som kallas ”Guds heliga moders insomnande”. Den har tillskrivits ingen mindre än aposteln Johannes, men sannolikare sammanställdes den närmare 400 år efter Johannes’ död. Enligt denna oäkta redogörelse blev Kristi apostlar mirakulöst församlade till Maria, där de såg henne bota blinda, döva och lama. Som det hävdas här hörde apostlarna till sist Herren säga till Maria: ”Se, hädanefter skall din dyrbara kropp överföras till paradiset, och din heliga själ skall vara i himlarna i min Faders skattkammare i oförliknelig klarhet, där det är frid och heliga änglars glädje, och mer därtill.”

Hur reagerade de troende för sådana skrifter? Mariologen René Laurentin förklarar: ”Reaktionerna var mycket varierande. De lättrognaste blir bedragna, utan ytterligare reflektion, av den vackra historiens glitter. Andra ringaktar dessa inkonsekventa berättelser, som ofta är självmotsägande och utan auktoritet.” Det behövdes således en kamp för att teorin om upptagandet till himlen skulle bli officiellt godtagen. Vad som bidrog till förvirringen var att förmenta reliker av Marias kropp vördades på somliga platser. Detta var svårt att få att stämma med tron att hennes kropp av kött och blod hade tagits upp till himlen.

På 1200-talet förfäktade Thomas av Aquino, i likhet med många andra teologer, att det inte var möjligt att fastställa Marias himmelsfärd som dogm, eftersom ”Skriften inte lär den”. Likväl fortsatte trosuppfattningen att bli allt populärare, och målningar av Marias förmenta himmelsfärd av sådana erkända konstnärer som Rafael, Correggio, Tizian, Carracci och Rubens blev allt fler.

Frågan förblev olöst tills helt nyligen. Enligt jesuiten Giuseppe Filograssi fortsatte katolska forskare så sent som under första hälften av 1900-talet att publicera ”studier och dryftanden som inte alltid var positiva” till teorin om himmelsfärden. Också sådana påvar som Leo XIII, Pius X och Benedictus XV ”var ganska reserverade i frågan”. Men den 1 november 1950 tog kyrkan en slutgiltig ståndpunkt. Påven Pius XII meddelade: ”Vi fastställer det vara en av Gud uppenbarad dogm att Guds obefläckade moder, Maria, för alltid jungfru, blev — när hennes levnadslopp på jorden var avslutat — upptagen till himlen med kropp och själ.” — Munificentissimus Deus.

Tron på att Maria kroppsligen for till himlen var inte längre valfri bland katoliker — den var nu en kyrklig dogm. Påven Pius XII förklarade att ”om någon ... vågar förneka eller frivilligt utså tvivel om vad vi har fastställt, bör han veta att han har kommit till korta i fråga om gudomlig och katolsk tro”.

Vad det verkligen står i Skriften

Men på vilken grund intog kyrkan denna djärva hållning? Påven Pius XII påstod att läran om Marias himmelsfärd har ”sin yttersta grundval i den Heliga skrift”. Bland de skriftställen som ofta citeras som stöd för Marias himmelsfärd är Lukas 1:28, 42. I dessa verser heter det om Maria: ”Hell dig, full af nåd! Herren är med dig; välsignad är du ibland kvinnor ... och välsignad är din lifsfrukt.” (J. P. E. Benelius’ katolska svenska översättning) De som tror på Marias himmelsfärd resonerar som så att eftersom Maria var ”full af nåd”, kan hon aldrig ha drabbats av döden. Och att hon var ”välsignad” liksom sin ”lifsfrukt” måste ha inneburit att hon hade liknande privilegier som Jesus, hans himmelsfärd inbegripen. Tycker du att det är ett sunt resonemang?

Språkforskare säger att uttrycket ”full av nåd” är en inexakt översättning och att det grekiska grunduttryck som Lukas använde mer exakt återges ”föremål för Guds ynnest”. I den katolska Jerusalem Bible återges därför Lukas 1:28 med orden: ”Gläds, du högt gynnade!” Det finns inget skäl att dra den slutsatsen att Maria blev kroppsligen upptagen till himlen bara därför att hon var ”högt gynnad” av Gud. Den förste kristne martyren, Stefanus, omtalades också i Benelius’ katolska översättning av Bibeln som högt gynnad eller ”full af nåd”, och ingen kroppslig uppståndelse har tillskrivits honom. — Apostlagärningarna 6:8.

Men blev inte Maria välsignad eller gynnad? Jo, men den kvinna som hette Jael på domartiden i Israel betraktades också som ”välsignad bland kvinnor”. (Domarna 5:24, Douay) Ingen påstår dock att också Jael blev kroppsligen tagen till himlen. Dessutom grundar sig hela tanken på upptagandet till himlen på förutsättningen att Jesus for upp köttsligen till himlen. I Bibeln sägs det emellertid att Jesus blev ”lefvandegjord”, det vill säga uppväckt, ”till anden”. (1 Petrus 3:18, Be; jämför 1 Korinthierna 15:45.) Aposteln Paulus säger vidare att ”kött och blod icke kunna taga Guds rike i besittning”. — 1 Korinthierna 15:42—50, Be.

Det är sant att det i Bibeln talas om en himmelsk uppståndelse för trogna kristna som är smorda med anden. Men i 1 Thessalonikerna 4:13—17 klargörs det att denna uppståndelse inte skulle börja före ”Herrens närvaro”, under de sista dagarna för denna onda tidsålder. Till dess skulle Maria sova i döden tillsammans med tusentals andra trogna kristna. — 1 Korinthierna 15:51, 52.

Maria, en trons kvinna

Var förvissad om att det vi här sagt inte avser att visa någon vanvördnad för Maria. Maria var utan tvivel en föredömlig kvinna — en vars tro är värd att efterlikna. Hon mottog villigt privilegiet att bli Jesu mor tillsammans med alla prövningar och uppoffringar det skulle medföra. (Lukas 1:38; 2:34, 35) Tillsammans med Josef uppfostrade hon Jesus i gudaktig vishet. (Lukas 2:51, 52) Hon stannade hos Jesus under hans lidande på pålen. (Johannes 19:25—27) Och som trogen lärjunge stannade hon lydigt kvar i Jerusalem och fick uppleva utgjutandet av anden på pingstdagen. — Apostlagärningarna 1:13, 14; 2:1—4.

En förvrängd bild av Maria ärar varken Skaparen eller Maria. Dogmen om Marias himmelsfärd tjänar till att förstärka det grundlösa påståendet att Maria är en förespråkare hos Gud. Men gav Jesus Kristus någonsin stöd åt en sådan lära? Tvärtom sade han: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Ifall ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.” (Johannes 14:6, 14; jämför Apostlagärningarna 4:12.) Ja, bara Jesus Kristus, inte Maria, lägger sig ut hos Skaparen. Det är genom Jesus, inte genom Maria, som vi kan nalkas vår livgivare för att finna ”hjälp i rätt tid”. — Hebréerna 4:16, Be.

Att ta emot sanningen om Maria kan vara smärtsamt för somliga. Det kan åtminstone betyda att man får göra sig av med en del länge närda trosuppfattningar och omhuldade föreställningar. Men även om sanningen ibland kan vara smärtsam, gör den oss till sist fria. (Johannes 8:32) Jesus sade att hans Fader söker dem som önskar tillbe ”i ande och sanning”. (Johannes 4:24, Be) För uppriktiga katoliker står dessa ord som en uppfordran.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 27]

DOG MARIA?

Dog Maria i själva verket före sitt förmenta upptagande till himlen? Katolska teologer befinner sig i ett teologiskt dilemma i den frågan. I en teologisk uppslagsbok, Nuovo dizionario di teologia, påpekas det att ”det skulle vara svårt att tillskriva Maria privilegiet odödlighet, som inte ens Kristus ägde”. Att å andra sidan säga att Maria dog väcker en lika besvärlig fråga. Teologen Kari Børresen konstaterar att ”döden är straffet för arvsynden som enligt ... [läran om den ”obefläckade avlelsen”] inte påverkade Maria”. På grund av vad skulle hon då ha dött? Det var kanske inte så konstigt att påven Pius XII omsorgsfullt undvek hela frågan om Marias död, när han fastställde dogmen om Marias himmelsfärd.

Bibelns lära är lyckligtvis fri från sådan förvirring. Ingenstans lär den, eller ens antyder, att Maria hade blivit till genom ”obefläckad avlelse”. Tvärtom visas det att Maria var en ofullkomlig människa som behövde återlösning. Efter Jesu födelse begav hon sig därför till templet och frambar ett syndoffer till Gud. (3 Moseboken 12:1—8; Lukas 2:22—24) Likt alla andra ofullkomliga människor dog Maria till sist. — Romarna 3:23; 6:23.

Denna enkla sanning står i skarp kontrast till de obesvarbara frågor som uppstår genom dogmen om Marias himmelsfärd.

[Bild på sidan 26]

”Marias himmelsfärd”, målad av Tizian (o. 1488—1576)

[Bildkälla]

Giraudon/Art Resource, N.Y.

[Bild på sidan 28]

Genom att efter Jesu födelse frambära ett syndoffer i templet visade Maria att hon var en syndare som behövde återlösning