Lita på att Jehova kommer att fullborda sitt uppsåt
”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” — PSALM 37:29.
1. Vad är Jehovas uppsåt med människan och jorden?
NÄR Jehova skapade våra första föräldrar, Adam och Eva, skapade han dem fullkomliga, och han skapade dem också så att de skulle kunna leva för evigt här på jorden — om de lydde hans lagar. (1 Moseboken 1:26, 27; 2:17) Gud satte dem också i en paradisisk omgivning. (1 Moseboken 2:8, 9) Jehova sade till dem: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er.” (1 Moseboken 1:28) Deras avkomlingar skulle således till slut komma att sprida sig utöver hela jorden, och den här planeten skulle bli ett paradis fyllt med ett fullkomligt och lyckligt människosläkte. Människosläktet fick verkligen en fin start! ”Gud [såg] på allt som han hade gjort, och se! det var mycket gott.” — 1 Moseboken 1:31.
2. Vilka frågor väcker mänsklighetens förhållanden?
2 Men de förhållanden som under tusentals år har rått bland människorna har ingen likhet med Guds ursprungliga uppsåt. Människan är långt avlägsnad från fullkomligheten, och hon är långt ifrån lycklig. De svåra världsförhållandena har, precis som det var profeterat, försämrats dramatiskt i vår tid. (2 Timoteus 3:1—5, 13) Hur kan vi då vara säkra på att Guds uppsåt med människan kommer att förverkligas i en nära framtid? Kommer dessa svåra förhållanden att fortsätta under lång tid framöver?
Vad var det som gick på tok?
3. Varför gjorde Jehova inte omedelbart slut på människans uppror?
3 De som har exakt kunskap i Guds inspirerade ord vet varför Jehova har tillåtit dessa usla förhållanden på jorden. De vet också vad han kommer att göra åt dem. Genom Bibelns berättelse har de fått reda på att våra första föräldrar missbrukade valfrihetens underbara gåva, som Gud hade gett människan. (Jämför 1 Petrus 2:16.) Våra första föräldrar handlade orätt genom att välja en kurs av oberoende från Gud. (1 Moseboken, kapitel 2 och 3) Deras uppror väckte frågor av största betydelse, till exempel: Har den universelle Suveränen rätten att styra över människorna? Är hans styre det bästa för dem? Kan mänskligt styre lyckas utan Guds tillsyn? Det bästa sättet att besvara dessa frågor var att låta århundraden av mänskligt styre passera. Resultatet skulle utom allt tvivel komma att visa om människan kunde få framgång utan sin Skapare.
4, 5. a) Vad har resultatet blivit av att människan har förkastat Guds styre? b) Vad har under tidens gång bevisats utom allt tvivel?
4 När Adam och Eva lämnade Gud, uppehöll han inte längre deras fullkomlighet. Utan hans stöd försämrades de. Resultatet blev ofullkomlighet, åldrande och till sist döden. Genom arvslagarna vidarebefordrade våra första föräldrar dessa negativa egenskaper till alla sina avkomlingar, oss själva inbegripna. (Romarna 5:12) Och vad har då resultatet av tusentals år av mänskligt styre blivit? Det har blivit katastrofalt, precis som det sanningsenligt heter i Predikaren 8:9: ”Människa har haft makt över människa till hennes skada.”
5 Det har under tidens gång utom allt tvivel blivit bevisat att människan inte kan styra sina angelägenheter framgångsrikt oberoende av sin Skapare. Den inspirerade bibelskribenten Jeremia förklarade: ”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” — Jeremia 10:23; 5 Moseboken 32:4, 5; Predikaren 7:29.
Guds uppsåt har inte förändrats
6, 7. a) Har tusentals år av historia förändrat Jehovas uppsåt? b) Vad är inbegripet i Jehovas uppsåt?
6 Har de tusentals åren av människans historia — som varit så fylld av ondska och lidande — förändrat Guds uppsåt? Hans ord förklarar: ”Detta är vad Jehova har sagt, himlarnas Skapare, Han, den sanne Guden, jordens Formare och den som har gjort den, Han, den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos.” (Jesaja 45:18) Gud formade således jorden till att bebos av människor, och detta är fortfarande hans uppsåt.
7 Jehova skapade inte bara jorden till att vara bebodd, utan det var också hans uppsåt att den skulle bli ett paradis, som ett fullkomligt och lyckligt folk skulle få njuta av. Det är därför som Bibeln har förutsagt att det skall bli ”en ny jord”, ett nytt mänskligt samhälle, i vilket ”rättfärdighet” skall ”bo”. (2 Petrus 3:13) Och i Uppenbarelseboken 21:4 heter det om Guds nya värld: ”Han [Gud] skall torka bort varje tår från deras [människornas] ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer.” Det var därför som Jesus kunde tala om den kommande nya världen på jorden som ”paradiset”. — Lukas 23:43.
8. Varför kan vi vara övertygade om att Jehova kommer att fullgöra sitt uppsåt?
8 Eftersom Jehova är universums allsmäktige och allvise Skapare, kan ingen hindra hans uppsåt. ”Härars Jehova har svurit och sagt: ’Sannerligen, alldeles som jag har tänkt, så skall det ske; och just det som jag har beslutat, det kommer att bli verklighet.’” (Jesaja 14:24) När Gud säger att han skall göra den här jorden till ett paradis, befolkat av fullkomliga människor, kommer detta därför att ske. Jesus sade: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” (Matteus 5:5; jämför Psalm 37:29.) Vi kan lita på uppfyllelsen av det löftet. Vi kan faktiskt satsa vårt liv på det.
De litade på Jehova
9. Vad gjorde Abraham, vilket visade att han förtröstade på Jehova?
9 Historien igenom har faktiskt många gudfruktiga människor satsat sitt liv på Guds uppsåt med jorden, eftersom de har varit övertygade om att han skulle fullborda det. Även om deras kunskap kan ha varit begränsad, har de litat på Gud och byggt sitt liv på att göra hans vilja. Vi har till exempel Abraham, som levde omkring 2.000 år innan Jesus vandrade här på jorden och långt innan Bibeln började skrivas. Han litade på att Jehova skulle infria sina löften. Abraham fick antagligen höra om Skaparen av sin trogne förfader Sem, som hade blivit undervisad av Noa. När Gud sade till Abraham att flytta från kaldéernas blomstrande Ur till det obekanta och farliga landet Kanaan, gjorde denne patriark alltså detta, eftersom han visste att han kunde lita på Jehova. (Hebréerna 11:8) Med tiden sade Jehova till honom: ”Jag kommer att göra dig till en stor nation.” — 1 Moseboken 12:2.
10, 11. Varför var Abraham villig att offra Isak, sin enfödde son?
10 Vad hände efter det att Isak hade fötts åt Abraham? Jehova visade att det var genom Isak som hans avkomlingar skulle utvecklas till en stor nation. (1 Moseboken 21:12) Det måste därför ha verkat som en motsägelse, när Jehova för att pröva Abrahams tro uppmanade honom att offra sin son Isak. (1 Moseboken 22:2) Men med full förtröstan på Jehova vidtog Abraham åtgärder för att lyda, och han tog faktiskt upp sin kniv för att slakta Isak. I sista ögonblicket sände Gud en ängel för att hindra Abraham. — 1 Moseboken 22:9—14.
11 Varför var Abraham så lydig? Det visar Hebréerna 11:17—19: ”Genom tro så gott som offrade Abraham Isak, då han blev prövad, ja den man som med glädje hade tagit emot löftena försökte offra sin enfödde, fastän det hade sagts honom: ’Det som skall kallas ”din säd” skall komma genom Isak.’ Men han räknade med att Gud till och med kunde uppväcka honom från de döda; och därifrån fick han också igen honom på ett bildligt sätt.” Och i Romarna 4:20, 21 heter det: ”På grund av Guds löfte sviktade han [Abraham] inte av brist på tro, utan han ... var fullt övertygad om att vad han [Gud] hade lovat var han också i stånd att utföra.”
12. Hur blev Abraham belönad för sin tro?
12 Abraham blev belönad för sin tro inte bara genom att Isak skonades och en ”stor nation” kom genom honom, utan också på annat sätt. Så här sade Gud till Abraham: ”Genom din säd kommer sannerligen alla nationer på jorden att välsigna sig tack vare detta att du har lyssnat till min röst.” (1 Moseboken 22:18) Hur då? Kungen i Guds himmelska kungarike skulle komma genom Abrahams släktlinje. Det kungariket skulle utplåna den här onda världen under Satan. (Daniel 2:44; Romarna 16:20; Uppenbarelseboken 19:11—21) På en renad jord under Guds kungarikes styre skulle sedan paradiset komma att utvecklas utöver hela jorden, och människor ur ”alla nationer”, som gjorde Guds vilja, skulle få åtnjuta fullkomlig hälsa och liv för evigt. (1 Johannes 2:15—17) Och även om Abraham endast hade begränsad kunskap om Guds kungarike, litade han på Gud och såg fram emot att Guds kungarike skulle upprättas. — Hebréerna 11:10.
13, 14. Varför litade Job på Gud?
13 Flera hundra år senare — under 1600-talet och 1500-talet f.v.t. — levde Job i det som nu är Arabien. Också han levde innan Bibeln började skrivas. Job ”visade sig vara klanderfri och rättrådig, och han fruktade Gud och vek av från det onda”. (Job 1:1) När Satan vållade Job en vämjelig och plågsam sjukdom, yttrade denne trogne man inte ”ett enda syndigt ord” under sin prövning. (Job 2:10, The New English Bible) Job litade på Gud. Och även om han inte kände till detaljerna om varför han fick lida så mycket, satsade han sitt liv på Gud och hans löften.
14 Job visste att även om han dog, kunde Gud någon gång komma att återföra honom till liv genom en uppståndelse. Han antydde detta hopp, när han sade till Jehova Gud: ”O att du ville gömma mig i Sheol [graven], ... att du ville sätta en tidsgräns för mig och komma ihåg mig! Om en kraftfull man dör, kan han då leva igen? ... Du kommer att ropa, och jag själv kommer att svara dig.” (Job 14:13—15) Trots sin vånda visade Job sin tro på Jehovas suveränitet, när han sade: ”Till dess jag utandas kommer jag inte att låta min ostrafflighet vika ifrån mig!” — Job 27:5.
15. Hur gav David uttryck åt att han var övertygad om Jehovas uppsåt?
15 Omkring sex hundra år efter Job och omkring tusen år innan Jesus kom till jorden gav David uttryck åt sin övertygelse om att det skulle komma en ny värld. Så här skrev han i psalmerna: ”De som hoppas på Jehova, de kommer att besitta jorden. Och bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer. ... Men de saktmodiga, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid. Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” På grund av sitt orubbliga hopp uppmanade David: ”Förtrösta på Jehova. ... Ha också din rika förnöjelse i Jehova, och han kommer att ge dig de ting ditt hjärta begär.” — Psalm 37:3, 4, 9—11, 29.
16. Vilket hopp hade ett ”stort moln av vittnen”?
16 Trogna män och kvinnor har under århundradenas gång haft samma hopp om evigt liv på jorden. De har faktiskt utgjort ett ”stort moln av vittnen”, som bokstavligt talat riskerat livet för Jehovas löften. Många av dessa forntida Jehovas vittnen blev torterade och dödade på grund av sin tro, ”för att de skulle kunna vinna en bättre uppståndelse”. Hur då? Jo, i den nya världen kommer Gud att belöna dem med en bättre uppståndelse och utsikten till evigt liv. — Johannes 5:28, 29; Hebréerna 11:35; 12:1.
Kristna vittnen förtröstar på Gud
17. Hur fast förtröstade de kristna under det första århundradet på Jehova?
17 Under det första århundradet v.t. uppenbarade Jehova fler detaljer om sitt kungarike och dess styre över jorden för den nyligen bildade kristna församlingen. Hans ande inspirerade till exempel aposteln Johannes att skriva att antalet av dem som skulle vara förenade med Jesus Kristus i himlarnas kungarike skulle vara 144.000. Dessa skulle vara trogna Guds tjänare, som hade ”köpts från människorna”. (Uppenbarelseboken 7:4; 14:1—4) De skulle härska ”som kungar” över jorden tillsammans med Kristus i himlen. (Uppenbarelseboken 20:4—6) Dessa kristna under det första århundradet litade så fullt och fast på att Jehova skulle fullborda sitt uppsåt med det himmelska kungariket och dess jordiska domän att de var villiga att dö för sin tro. Många av dem gjorde just det.
18. Hur efterliknar Jehovas vittnen i våra dagar sina motsvarigheter i det flydda?
18 I våra dagar har närmare fem miljoner Jehovas vittnen samma förtröstan på Gud som deras motsvarigheter hade, vilka levde flera hundra år före dem. Dessa nutida vittnen har också satsat sitt liv på Guds löften. De har överlämnat sitt liv åt honom, och de har den fullständiga Bibeln till att stärka sin tro med. (2 Timoteus 3:14—17) Dessa nutida Jehovas vittnen efterliknar Jesu efterföljare under det första århundradet, vilka förklarade att de skulle ”lyda Gud såsom härskare mer än människor”. (Apostlagärningarna 5:29) Många av de kristna vittnena under det här århundradet har blivit grymt förföljda, och somliga har även blivit dödade för sin tro. Andra har dött av sjukdomar, olyckshändelser eller ålderdom. Men likt trogna vittnen i det flydda förtröstade de också på Gud, eftersom de visste att han genom uppståndelsen skulle återföra dem till liv i sin nya värld. — Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15; Uppenbarelseboken 20:12, 13.
19, 20. Vad inser vi om Bibelns profetior för vår tid?
19 Jehovas vittnen inser att det för länge sedan var förutsagt i Bibelns profetior att de skulle bli förda ut ur alla nationerna in i ett världsomfattande brödraskap. (Jesaja 2:2—4; Uppenbarelseboken 7:4, 9—17) Och Jehova låter dem utföra ett världsomfattande predikoverk för att församla ännu fler människor med ärligt hjärta in i hans ynnest och beskydd. (Ordspråken 18:10; Matteus 24:14; Romarna 10:13) Alla dessa sätter sin fulla förtröstan till Jehova, eftersom de vet att han snart kommer att införa sin underbara nya värld. — Jämför 1 Korinthierna 15:58; Hebréerna 6:10.
20 Bibelns profetior visar att Satans värld nu i närmare 80 år har befunnit sig i sina sista dagar — alltsedan nyckelåret 1914. Den här världen närmar sig nu sitt slut. (Romarna 16:20; 2 Korinthierna 4:4; 2 Timoteus 3:1—5) Jehovas vittnen fattar därför mod, eftersom de inser att Guds kungarike snart kommer att fullständigt överta kontrollen över jordens alla angelägenheter. Genom att föra hela den nuvarande onda världen till ett slut och införa sin rättfärdiga nya värld kommer Gud att fullständigt utplåna de usla förhållanden som har rått på jorden under så många århundraden. — Ordspråken 2:21, 22.
21. Varför kan vi glädja oss trots de nuvarande problemen?
21 Därefter kommer Gud evigheten igenom att visa sin stora omsorg om oss genom att låta så stora välsignelser strömma ner över oss att de vida kommer att uppväga den skada vi kan ha lidit i det flydda. I den nya världen kommer vi att få uppleva så många goda ting att minnet av våra tidigare problem kommer att förblekna. Det är verkligen tröstande att veta att Jehova då kommer att öppna sin hand och mätta ”allt levandes önskan”. — Psalm 145:16; Jesaja 65:17, 18.
22. Varför bör vi sätta vår förtröstan till Jehova?
22 I den nya världen kommer det trogna människosläktet att få se uppfyllelsen av Romarna 8:21: ”Skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet.” De kommer också att få se uppfyllelsen av den bön som Jesus lärde sina efterföljare: ”Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:10) Sätt därför helt och fullt din förtröstan till Jehova, eftersom hans osvikliga löfte är: ”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” — Psalm 37:29.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Vad är Jehovas uppsåt med människan och jorden?
◻ Varför har Gud tillåtit de usla förhållandena på jorden?
◻ Hur visade trogna människor i forna tider sin förtröstan på Jehova?
◻ Varför förtröstar Guds tjänare i våra dagar på Jehova?
[Bild på sidan 16]
Gud skapade människan för att leva för evigt i lycka på en paradisisk jord
[Bild på sidan 18]
Abraham satte sin förtröstan till Jehovas förmåga att uppväcka de döda