Att med glädje underordna sig myndighet
”Ni har ... av hjärtat blivit lydiga.” — ROMARNA 6:17.
1, 2. a) Vilken ande är uppenbar i världen i våra dagar, vad är dess upphov, och vilka verkningar har den? b) Hur visar Jehovas överlämnade tjänare att de är annorlunda?
”DEN ande som ... är verksam i olydnadens söner” är på ett chockerande sätt uppenbar i våra dagar. Det är en ande av ohämmat oberoende, som härrör från Satan, ”härskaren över luftens myndighet”. Den här anden, den här ”luften” eller förhärskande inställningen av själviskhet och olydnad, utövar ”myndighet” eller makt över större delen av mänskligheten. Detta är ett av skälen till att världen genomgår vad som har kallats en myndighetskris. — Efesierna 2:2.
2 Men lyckligtvis fyller inte Jehovas överlämnade tjänare sina lungor med den här förorenade ”luften” eller upproriska anden. De vet att ”Guds vrede [kommer] över olydnadens söner”. Aposteln Paulus tillägger: ”Bli därför inte sådana som har del med dem.” (Efesierna 5:6, 7) De sanna kristna vinnlägger sig i stället om att ”bli uppfyllda av [Jehovas] ande”, och de insuper ”visheten från ovan” som är ”kysk, därefter fridsam, resonlig, redo att lyda”. — Efesierna 5:17, 18; Jakob 3:17.
Att villigt underordna sig Jehovas suveränitet
3. Vad är nyckeln till att man villigt underordnar sig, och vilken stor lärdom kan vi hämta från historien?
3 Att man erkänner legitim myndighet är nyckeln till att man villigt underordnar sig. Mänsklighetens historia visar att det inte skänker någon lycka att förkasta Jehovas suveränitet. Adam och Eva blev inte lyckliga av att göra detta, och det blev inte heller Satan, Djävulen, som var upphovsman till deras uppror. (1 Moseboken 3:16—19) I sitt nuvarande förnedrade tillstånd är Satan i ”stor förbittring”, eftersom han vet att hans tid är kort. (Uppenbarelseboken 12:12) Mänsklighetens, ja, hela universums, frid och lycka är beroende av ett universellt erkännande av Jehovas rättfärdiga suveränitet. — Psalm 103:19—22.
4. a) Hur vill Jehova att hans tjänare skall lyda och underordna sig? b) Vad bör vi vara övertygade om, och hur uttrycker psalmisten detta?
4 Men på grund av sina underbara egenskaper, vilka är i fullständig jämvikt, är Jehova inte nöjd med opersonlig lydnad. Han är mäktig, javisst! Men han är inte någon tyrann. Han är en kärlekens Gud, och han vill att hans förnuftsbegåvade skapelser skall lyda honom villigt och av kärlek. Han vill att de skall underordna sig hans suveränitet, därför att de helhjärtat har valt att ställa sig under hans rättfärdiga och rättmätiga myndighet, övertygade om att det inte skulle kunna finnas något bättre för dem än att lyda honom för evigt. Det slags personer som Jehova vill ha i sitt universum delar de känslor som psalmisten gav uttryck åt, när han skrev: ”Jehovas lag är fullkomlig, återställer själen. Jehovas påminnelse är tillförlitlig, gör den oerfarne vis. Jehovas befallningar är rättrådiga, får hjärtat att glädja sig; Jehovas bud är rent, får ögonen att lysa. Fruktan för Jehova är ren, består för evigt. Jehovas rättsliga beslut är sanna; de har visat sig rättfärdiga allesammans.” (Psalm 19:7—9) Om vi vill leva i Jehovas nya värld, måste vi obetingat lita på det rätta och rättfärdiga i Jehovas suveränitet.
Vi underordnar oss med glädje vår Kung
5. Hur blev Jesus belönad för sin lydnad, och vad erkänner vi villigt?
5 Kristus Jesus är själv ett enastående exempel på en som underordnade sig sin himmelske Fader. Vi läser att han ”ödmjukade ... sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle”. Paulus tillägger: ”Just av den orsaken upphöjde Gud honom också till en högre ställning och gav honom i sin ynnest det namn som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skall böja sig, deras i himlen och deras på jorden och deras under jorden, och varje tunga öppet skall erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern.” (Filipperna 2:8—11) Ja, vi böjer med glädje knä inför vår ledare och regerande kung, Kristus Jesus. — Matteus 23:10.
6. Hur har Jesus visat sig vara ett vittne och en ledare för folkgrupper, och hur kommer hans ”furstliga herradöme” att fortsätta efter den stora vedermödan?
6 Så här profeterade Jehova om Kristus som vår ledare: ”Se! Som ett vittne för folkgrupperna har jag gett honom, som en ledare och befälhavare för folkgrupperna.” (Jesaja 55:4) Genom sin jordiska tjänst och genom att efter sin död och uppståndelse leda predikoverket från himlen har Jesus för folk av alla nationer visat sig vara ett ”troget och sant vittne” om sin Fader. (Uppenbarelseboken 3:14; Matteus 28:18—20) Sådana folkgrupper är nu i ökande antal representerade genom den ”stora skaran”, som under Kristi ledarskap skall överleva den ”stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 7:9, 14) Men Jesu ledarskap slutar inte där. Hans ”furstliga herradöme” kommer att bestå i tusen år. Han kommer att för lydiga människor leva upp till sitt namn som ”Underbar Rådgivare, Väldig Gud, Evig Fader, Fredsfurste”. — Jesaja 9:6, 7; Uppenbarelseboken 20:6.
7. Vad måste vi utan dröjsmål göra, om vi vill att Kristus Jesus skall leda oss till ”källor med livets vatten”, och vad kommer att få oss att bli älskade av Jesus och Jehova?
7 Om vi vill få nytta av de ”källor med livets vatten” till vilka Lammet, Jesus Kristus, vägleder människor med rätt hjärtelag, måste vi genom vårt handlingssätt utan dröjsmål visa att vi med glädje underordnar oss hans myndighet som kung. (Uppenbarelseboken 7:17; 22:1, 2; jämför Psalm 2:12.) Jesus förklarade: ”Om ni älskar mig, skall ni hålla mina bud. Den som har mina bud och håller dem, denne är den som älskar mig. Den i sin tur som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom.” (Johannes 14:15, 21) Vill du bli älskad av Jesus och av hans Fader? Underordna dig då deras myndighet.
Tillsyningsmän lyder med glädje
8, 9. a) För vad har Kristus sörjt för församlingens uppbyggande, och i vilket avseende bör dessa män vara föredömen för hjorden? b) Hur framställs de kristna tillsyningsmännens undergivenhet symboliskt i Uppenbarelseboken, och hur bör de söka ett ”lydigt hjärta”, när de medverkar i en dömande kommitté?
8 ”Församlingen underordnar sig Kristus.” För församlingens ”uppbyggande” har han som dess tillsyningsman sörjt för ”gåvor i form av människor”. (Efesierna 4:8, 11, 12; 5:24) Dessa i andligt avseende äldre män uppmanas att vara ”herdar för Guds hjord” som är i deras ”vård” och att inte spela ”herrar över dem som är Guds arv, utan ... bli exempel för hjorden”. (1 Petrus 5:1—3) Hjorden är Jehovas, och Kristus är dess ”rätte herde”. (Johannes 10:14) Eftersom tillsyningsmännen med rätta förväntar villigt samarbete från de får som Jehova och Kristus har anförtrott i deras vård, bör de själva vara goda föredömen i fråga om att underordna sig. — Apostlagärningarna 20:28.
9 Under det första århundradet framställdes smorda tillsyningsmän symboliskt som varande ”i” eller ”på” Kristi högra hand, vilket betecknade att de underordnade sig honom som församlingens huvud. (Uppenbarelseboken 1:16, 20; 2:1) I våra dagar bör tillsyningsmännen inom Jehovas vittnens församlingar likaså underordna sig Kristi ledning och ”ödmjuka [sig] ... under Guds mäktiga hand”. (1 Petrus 5:6) När de blir ombedda att medverka i en dömande kommitté, bör de be till Jehova som Salomo gjorde under sina trogna år: ”Du skall ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan döma ditt folk och skilja mellan gott och ont.” (1 Kungaboken 3:9) Ett lydigt hjärta kommer att få en äldste att söka se saker och ting som Jehova och Kristus Jesus ser dem, så att det beslut som fattas på jorden så nära som möjligt liknar det som är fattat i himlen. — Matteus 18:18—20.
10. Hur bör alla tillsyningsmän vinnlägga sig om att efterlikna Jesus i hans sätt att behandla fåren?
10 Resande tillsyningsmän och församlingsäldste kommer också att vinnlägga sig om att efterlikna Kristus i sitt sätt att behandla fåren. Till skillnad från fariséerna införde Jesus inte en massa regler som var svåra att följa. (Matteus 23:2—11) Så här sade han till fårlika människor: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:28—30) Även om det är sant att varje kristen måste ”bära sin egen ansvarsbörda”, bör tillsyningsmännen komma ihåg Jesu exempel och hjälpa sina bröder att känna att deras börda av kristet ansvar är ”skonsam” och ”lätt” och en glädje att bära. — Galaterna 6:5.
Teokratisk undergivenhet
11. a) Hur skulle en person kunna respektera ledarskap och ändå inte vara riktigt teokratisk? Belys saken. b) Vad innebär det att vara verkligt teokratisk?
11 Teokrati är ett styre av Gud. Det inbegriper den princip om ledarskap som vi läser om i 1 Korinthierna 11:3. Men det betyder mer än så. En person skulle kunna förefalla visa respekt för ledarskap och ändå inte vara teokratisk i ordets fulla bemärkelse. Hur kan man säga det? Låt oss belysa det hela: En demokrati är en styrelse av folket, och en demokrat har definierats som ”en person som tror på demokratins ideal”. En person skulle kunna göra anspråk på att vara demokratisk och kunna rösta och rentav vara en aktiv politiker. Men skulle det, om han i sitt allmänna uppträdande struntar i demokratins anda och alla de principer den inbegriper, kunna sägas att han är verkligt demokratisk? På liknande sätt måste en person för att vara verkligt teokratisk göra mer än att bara underordna sig ledarskap på ett formellt sätt. Han måste efterlikna Jehovas handlingssätt och egenskaper. Han måste verkligen på allt sätt styras av Jehova. Och att vara teokratisk innebär också att efterlikna Jesus, eftersom Jehova har utrustat sin Son med full myndighet.
12, 13. a) I synnerhet vad innebär det att vara teokratisk? b) Inbegriper teokratisk undergivenhet att man lyder en massa regler? Förklara.
12 Kom ihåg att Jehova vill ha villig undergivenhet motiverad av kärlek. Det är så han styr universum. Han är kärleken personifierad. (1 Johannes 4:8) Kristus Jesus är ”återskenet av hans härlighet och den exakta bilden av själva hans väsen”. (Hebréerna 1:3) Han kräver att hans sanna lärjungar skall älska varandra. (Johannes 15:17) Att vara teokratisk innebär således inte bara att underordna sig, utan också att vara kärleksfull. Man kan sammanfatta det hela på följande sätt: Teokrati är ett styre av Gud, och Gud är kärlek, och därför är teokrati ett styre av kärlek.
13 En äldste skulle kunna mena att bröderna för att vara teokratiska bör lyda alla slags regler. En del äldste har gjort regler av förslag som emellanåt har getts av ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45) En gång gavs det till exempel ett förslag om att det för att man lättare skulle lära känna vännerna i församlingen kunde vara bra att inte alltid sitta på samma plats i Rikets sal. Detta var avsett att vara ett praktiskt förslag och inte någon benhård regel. Men somliga äldste kan vara benägna att förvandla ett sådant förslag till en regel och tycka att de som inte följer det inte är teokratiska. Men det kan finnas många goda skäl till att en broder eller syster kan föredra att sitta inom ett visst område. Är en äldste, om han inte kärleksfullt tar hänsyn till sådana saker, då själv verkligt teokratisk? För att vara teokratiska måste vi följa uppmaningen: ”Låt allting hos er ske i kärlek.” — 1 Korinthierna 16:14.
Att tjäna med glädje
14, 15. a) Hur skulle en äldste kunna beröva vissa bröder och systrar deras glädje i att tjäna Jehova, och varför skulle detta inte vara teokratiskt? b) Hur visade Jesus att han uppskattar den kärlek som kommer till uttryck i vår tjänst snarare än mängden av den? c) Vad bör de äldste ta hänsyn till?
14 Att vara teokratisk innebär också att tjäna Jehova med glädje. Jehova är ”den lycklige Guden”. (1 Timoteus 1:11) Han vill att hans tillbedjare skall tjäna honom med glädje. De som håller strängt på regler bör komma ihåg att bland de förordningar som israeliterna skulle vara ”noga med att fullgöra” var följande: ”Du skall glädja dig inför Jehova, din Gud, över allt vad du företar dig.” (5 Moseboken 12:1, 18) Allt vad vi företar oss i Jehovas tjänst bör vara en glädje och inte en börda. Tillsyningsmännen kan göra mycket för att få bröderna att känna sig glada över att göra det de kan i fråga om att tjäna Jehova. Och omvänt kan de äldste, om de inte är försiktiga, beröva en del av bröderna deras glädje. Om de till exempel gör jämförelser och berömmer dem som har nått eller överskridit församlingens medeltal i timmar med att vittna och underförstått kritiserar dem som inte har nått upp till detta, hur kommer då de att känna sig som kan ha haft giltiga skäl till att de har rapporterat mycket mindre tid? Skulle inte detta i onödan kunna ge dem dåligt samvete och beröva dem deras glädje?
15 De få timmar som somliga kan ägna åt offentligt vittnande kan representera en större insats än alla de timmar som andra på grund av lägre ålder, bättre hälsa och andra omständigheter kan använda till att predika. De äldste skall inte döma dem när det gäller detta. Jesus är faktiskt den som av Fadern har fått ”myndighet att hålla dom”. (Johannes 5:27) Kritiserade Jesus den fattiga änkan, därför att hennes offergåva var mindre än genomsnittet? Nej, han insåg vad dessa två små mynt verkligen kostade henne. De var ”allt vad hon hade, hela [hennes] ... försörjning”. Vilken djup kärlek till Jehova representerade inte dessa mynt! (Markus 12:41—44) Bör de äldste vara mindre känsliga för de av kärlek gjorda insatser som utförs av dem vars ”allt” siffermässigt är under ”medeltalet”? Sådana insatser skulle mycket väl kunna vara över medeltalet, när det gäller kärlek till Jehova!
16. a) Om tillsyningsmännen använder siffror i sina tal, varför måste de då visa urskillning och god jämvikt? b) Hur kan vännerna bäst bli hjälpta att öka sin tjänst?
16 Bör dessa anmärkningar nu förvandlas till en ny ”regel” om att siffror — också medeltal — aldrig bör nämnas? Inte alls! Den springande punkten är att tillsyningsmännen bör finna en medelväg mellan att uppmuntra vännerna att utöka sin tjänst och att hjälpa dem att göra det de kan med glädje. (Galaterna 6:4) När mannen i Jesu liknelse om talenterna anförtrodde sina tillhörigheter åt sina slavar, gav han ”åt var och en efter hans egen förmåga”. (Matteus 25:14, 15) De äldste bör också ta hänsyn till de möjligheter som varje förkunnare av Guds kungarike har. Detta kräver urskillning. Det kan mycket väl vara så att vissa faktiskt behöver uppmuntras att göra mer. De kanske skulle uppskatta lite hjälp att organisera sin verksamhet lite bättre. Men hur det än är — om de kan bli hjälpta att göra vad de kan med glädje, kommer den glädjen antagligen att stärka dem att, där så är möjligt, utöka sin kristna verksamhet. — Nehemja 8:10; Psalm 59:16; Jeremia 20:9.
Den frid som kommer av att man med glädje underordnar sig
17, 18. a) Hur kan det skänka oss frid och rättfärdighet att vi med glädje underordnar oss? b) Vad kan vi få, om vi verkligen ger akt på Guds bud?
17 Det skänker oss stor frid att vi med glädje underordnar oss Jehovas rättmätiga suveränitet. Så här sade psalmisten i bön till Jehova: ”Överflödande frid tillhör dem som älskar din lag, och för dem finns ingen sten att snava på.” (Psalm 119:165) Det är till nytta för oss själva att vi lyder Guds lag. Så här sade Jehova till israeliterna: ”Detta är vad Jehova har sagt, din Återköpare, Israels Helige: ’Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig, den som låter dig beträda den väg du bör vandra. O, om du bara verkligen ville ge akt på mina bud! Då skulle din frid bli alldeles som en flod och din rättfärdighet som havets vågor.’” — Jesaja 48:17, 18.
18 Kristi lösenoffer skänker oss frid med Gud. (2 Korinthierna 5:18, 19) Om vi har tro på Kristi återlösande blod och samvetsgrant bemödar oss om att bekämpa våra svagheter och att göra Guds vilja, kommer vi att finna lindring från skuldkänslor. (1 Johannes 3:19—23) En sådan tro, understödd av gärningar, ger oss en rättfärdig ställning inför Jehova och det underbara hoppet om att få överleva ”den stora vedermödan” och få leva för evigt i Jehovas nya värld. (Uppenbarelseboken 7:14—17; Johannes 3:36; Jakob 2:22, 23) Allt detta kan bli vårt, om vi bara verkligen vill ”ge akt på” Guds ”bud”.
19. På vad beror vår lycka nu och vårt hopp om evigt liv, och hur gav David uttryck åt den övertygelse vi känner?
19 Ja, vår lycka nu och vårt hopp om evigt liv på en paradisisk jord är beroende av att vi med glädje underordnar oss Jehovas myndighet som universums suveräne Herre. Må vi alltid dela de känslor David gav uttryck åt, när han sade: ”Dig, o Jehova, tillhör storheten och väldigheten och skönheten och högheten och värdigheten; ty allt i himlarna och på jorden är ditt. Ditt är kungariket, o Jehova, du som är den som också upphöjer dig som huvud över allt. Och nu, o vår Gud, tackar vi dig och lovprisar ditt sköna namn.” — 1 Krönikeboken 29:11, 13.
Tankar att minnas
◻ Hur vill Jehova att hans tjänare skall lyda och underordna sig?
◻ Hur blev Jesus belönad för sin lydnad, och vad måste vi visa genom vårt handlingssätt?
◻ Hur bör alla tillsyningsmän efterlikna Jesus i hans sätt att behandla fåren?
◻ Vad innebär det att vara teokratisk?
◻ Vilka välsignelser får vi av att vi med glädje underordnar oss?
[Bild på sidan 24]
De äldste uppmuntrar hjorden att med glädje göra det de kan
[Bild på sidan 26]
Jehova finner behag i dem som av hjärtat lyder honom